Sorg. F\u00f6r inte s\u00e5 l\u00e4nge sedan visade vi f\u00f6r omv\u00e4rlden att vi var i sorg. Kvinnor hade ett flor som h\u00e4ngde ned f\u00f6r hatten, m\u00e4n ett litet svart band p\u00e5 kavaj eller rockuppslaget. Och jag t\u00e4nker att s\u00e5dana yttre attribut hade b\u00e5de sina f\u00f6r- och nackdelar.<\/p>\n\n\n\n
Man brukar prata om sorge\u00e5ret. Allt man m\u00e5ste g\u00e5 igenom utan sin anh\u00f6rige, f\u00f6rsta julen, f\u00f6rsta p\u00e5sken, midsommar, sommaren, f\u00f6delsedagar och andra bem\u00e4rkelsedagar.
Och alla f\u00f6rl\u00f6pte och n\u00e5gon fattades oss. Var inte med.<\/p>\n\n\n\n
Jag kommer ih\u00e5g n\u00e4r min mamma begravdes h\u00e4r i kyrkan f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan. V\u00e4lk\u00e4nda ansikten kom in fr\u00e5n n\u00e4r och fj\u00e4rran. S\u00e5 kom tanken snabbt till mig, men mamma, var \u00e4r hon? Underf\u00f6rst\u00e5tt hon \u00e4r ju alltid med n\u00e4r sl\u00e4kten samlas. Men det var bara det, att vi samlats f\u00f6r att ta avsked av henne. S\u00e4ga hejd\u00e5.<\/p>\n\n\n\n
Under den f\u00f6rsta tiden efter mammas bortg\u00e5ng s\u00e5 var tanken om ett \u00e5terseende l\u00e4ngre fram, l\u00f6ftet vi pr\u00e4ster har i uppdrag att predika om, ja ett \u00e5terseende l\u00e4ngre fram, faktiskt ganska irrelevant. Det var ju h\u00e4r och nu vi skulle ses. I det v\u00e4lk\u00e4nda. Jag brydde mig v\u00e4l inte om n\u00e5gon evighet. Men s\u00e5 sm\u00e5ningom kom den tanken till mig som en tr\u00f6st och en gl\u00e4dje. Och jag kunde \u00e4ven erfara att mamma fanns och finns med oss. Ibland mer konkret och n\u00e4ra \u00e4n annars.<\/p>\n\n\n\n
H\u00e4r \u00e4r vi olika. Erfar och t\u00e4nker olika. \u00c4ven \u00f6ver tid, och det m\u00e5ste vi respektera. Jag kommer ih\u00e5g d\u00e5 jag l\u00e4ste Rolf Edbergs \u00c5rsbarn med Plejaderna \u2013 hur han fann tr\u00f6st i att kroppen kom att ing\u00e5 i det eviga kretsloppet av atomer och molekyler och hur hans handlingar fortplantat sig i hans n\u00e4ra och k\u00e4ra som ett eko, ett vingslag, en viss p\u00e5verkan. Rolf var n\u00f6jd s\u00e5 \u2013 det var hans tolkning av livet. Och kretsloppet liv d\u00f6d liv.<\/p>\n\n\n\n
\u00c4ven sorgen har ett kretslopp. En puls. Lite som en s\u00e5n d\u00e4r sinuskurva man ser p\u00e5 ett EKG. Det ska g\u00e5 upp och ned i en r\u00f6relse och vara paus mellan upp och nedg\u00e5ngen. Det \u00e4r ett tecken p\u00e5 att vi lever. Jag s\u00f6rjer d\u00e4rf\u00f6r lever jag. Jag lever d\u00e4rf\u00f6r s\u00f6rjer jag. Sorg som ett rakt str\u00e4ck, utan k\u00e4nslor, utan n\u00e5gon r\u00f6relse t\u00e4nker jag vittnar om n\u00e5got annat, n\u00e5got som inte heller levde h\u00e4r p\u00e5 Jorden heller, n\u00e5got som var outtalat, ouppklarat \u2013 som de ofta kan vara oss m\u00e4nniskor emellan. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det s\u00e5 viktigt att reda upp s\u00e5dana ouppklarade fr\u00e5gor i det mellanm\u00e4nskliga medans tid \u00e4r.<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r min mamma gick bort s\u00e5 vakade jag och min syster med henne i flera dygn. Vi f\u00f6ds in i v\u00e4rlden med sm\u00e4rta och inte s\u00e4llan l\u00e4mnar vi den i sm\u00e4rta. Sn\u00e4lla mamma f\u00f6rs\u00f6k att sl\u00e4ppa taget viskade jag till henne, och liknade d\u00f6den som d\u00e5 man g\u00e5tt ned i en sj\u00f6 med vattnet upp till br\u00f6stet och man b\u00f6jer sig fram och b\u00f6rjar simma. Mamma b\u00f6jde sig symboliskt ned men s\u00e5 nej, nej hon ville inte, hon ville vara kvar. Och det var hon tills kroppen bara inte fungerade l\u00e4ngre. Lilla mamma.<\/p>\n\n\n\n
Inte s\u00e4llan kommer d\u00f6den pl\u00f6tsligt. Fr\u00e5n en stund till en annan och allt \u00e4r f\u00f6r\u00e4ndrat. D\u00e5 m\u00e5ste allt f\u00e5 tid att sjunka in. Begravningen och planeringen kring den \u00e4r d\u00e5 extra viktig.<\/p>\n\n\n\n
Ig\u00e5r sent p\u00e5 kv\u00e4llen vandrade jag h\u00e4r p\u00e5 \u00d6stmarks kyrkog\u00e5rd med v\u00e5r hund. Gatlamporna var sl\u00e4ckta, det enda som lyste var alla ljus. Hundratals ljus. Och s\u00e5 alla gravar man omsorgsfullt gjort i ordning med ljung, granris och kanske en krans.
Vi m\u00e4nniskor beh\u00f6ver dessa riter, gravar och ceremonier. Vi m\u00e5ste vara r\u00e4dda om dem, de \u00e4r en del i v\u00e5r kultur och de har vuxit fram eftersom de fyller ett behov.<\/p>\n\n\n\n
Varje m\u00e4nniska har r\u00e4tt till ett v\u00e4rdigt avslut, bli omn\u00e4mnd, ber\u00e4ttad om, s\u00f6rjd och saknad. Det \u00e4r att vara m\u00e4nniska. Inte f\u00f6r inte gr\u00e4ver soldater gravar och om m\u00f6jligt tar med sig sina stupade kamrater till en mer planerad begravning.<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r den man delat livet med, n\u00e4r en far- och morf\u00f6r\u00e4lder, mamma eller pappa eller ens barn, syskon, v\u00e4n, granne, arbetskamrat, sl\u00e4kting inte finns kvar h\u00e4r mer s\u00e5 har vi att v\u00e5rda den avlidnes minne. Prata om dem, tilltala dem vid namn. Ha en inre dialog. Det \u00e4r viktigt. Och jag t\u00e4nker vi har den inre dialogen i oss inte minst d\u00e5 vi t\u00e4nder gravljus som nu, samlas som nu, tillsammans som nu.<\/p>\n\n\n\n
Samtidigt \u00e4r nu d\u00f6den ett avsked. Per Lagerkvist skrev:<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r vackrast n\u00e4r det skymmer.
All den k\u00e4rlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
\u00f6ver jorden,
\u00f6ver markens hus.<\/p>\n\n\n\n
Allt \u00e4r \u00f6mhet, allt \u00e4r smekt av h\u00e4nder.
Herren sj\u00e4lv utpl\u00e5nar fj\u00e4rran str\u00e4nder.
Allt \u00e4r n\u00e4ra, allt \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n.
Allt \u00e4r givet m\u00e4nniskan som l\u00e5n.<\/p>\n\n\n\n
Allt \u00e4r mitt, och allt skall tagas fr\u00e5n mig,
inom kort skall allting tagas fr\u00e5n mig.
Tr\u00e4den, molnen, marken d\u00e4r jag g\u00e5r.
Jag skall vandra \u2014
ensam, utan sp\u00e5r.<\/p>\n\n\n\n
Den h\u00e4r dikten \u00e4r sorglig, och representerar en k\u00e4nsla, en sorg att beh\u00f6va l\u00e4mna ett sammanhang som \u00e4r oss givet.
Och hur ofta \u00e4r det inte vi som m\u00e4nniskor just erfar detta att sn\u00e4lla Gud frys det h\u00e4r \u00f6gonblicket, l\u00e5t allt stanna upp, l\u00e5t oss vara kvar h\u00e4r i evighet. Precis som Petrus som ville bygga hyddor f\u00f6r Mose och Elia d\u00e5 de uppenbarade sig f\u00f6r dem p\u00e5 Uppenbarelseberget. Men som alltid d\u00e5 livet \u00e4r fantastiskt s\u00e5 kommer perioder av vardag och umb\u00e4randen och utmaningar. S\u00e5 \u00e4r det att leva p\u00e5 Jorden. Tillsammans.<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r viktigt att prata om dem som g\u00e5tt vidare, l\u00e4mnat oss, ha dem i v\u00e5ra tankar, omn\u00e4mna dem. Och det \u00e4r viktigt inte minst f\u00f6r de som \u00e4r i sorg att vi g\u00f6r det med dem. Det blir ett s\u00e4tt att hedra den som g\u00e5tt bort, att bry sig, p\u00e5 ett vis som m\u00e4rks och k\u00e4nns.<\/p>\n\n\n\n
Profeten David liknande Gud vid en herde som vakar \u00f6ver oss, sina f\u00e5r, jag l\u00e4ser ur 1917 \u00e5rs \u00f6vers\u00e4ttning:<\/p>\n\n\n\n
Herren \u00e4r min herde, mig skall intet fattas, han l\u00e5ter mig vila p\u00e5 gr\u00f6na \u00e4ngar; han f\u00f6r mig till vatten d\u00e4r jag finner ro, han vederkvicker min sj\u00e4l; han leder mig p\u00e5 r\u00e4tta v\u00e4gar, f\u00f6r sitt namn skull. Om jag ock vandrar i d\u00f6dsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du \u00e4r med mig; din k\u00e4pp och stav de tr\u00f6sta mig. Du bereder f\u00f6r mig ett bord i mina ov\u00e4nners \u00e5syn; du sm\u00f6rjer mitt huvud med olja och l\u00e5ter min b\u00e4gare fl\u00f6da \u00f6ver. Godhet allenast och n\u00e5d skola f\u00f6lja mig i alla mina livsdagar, och jag skall \u00e5ter f\u00e5 bo i Herrens hus, evinnerligen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Sorg. F\u00f6r inte s\u00e5 l\u00e4nge sedan visade vi f\u00f6r omv\u00e4rlden att vi var i sorg. Kvinnor hade ett flor som h\u00e4ngde ned f\u00f6r hatten, m\u00e4n ett litet svart band p\u00e5 kavaj eller rockuppslaget. Och jag t\u00e4nker att s\u00e5dana yttre attribut hade b\u00e5de sina f\u00f6r- och nackdelar. Man brukar prata om sorge\u00e5ret. Allt man m\u00e5ste g\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":42,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1055","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"acf":[],"yoast_head":"\n