Vinter och sommar<\/p>\n\n\n\n
Dag och natt<\/p>\n\n\n\n
Kyla och v\u00e4rme<\/p>\n\n\n\n
Regn och solsken<\/p>\n\n\n\n
Ung och gammal<\/p>\n\n\n\n
Liten och stor<\/p>\n\n\n\n
Hopp och f\u00f6rtvivlan<\/p>\n\n\n\n
Tro och inte tro<\/p>\n\n\n\n
Livet \u00e4r fyllt av antingen eller. Och mellan dessa dualiteter eller ytterlighetstillst\u00e5nd finns alltid olika skalor av nyanser.<\/p>\n\n\n\n
Och kyrko\u00e5ret med sitt advent, och som nu jul, snart trettondag, trettondagstid, f\u00f6rfasta, fasta, sen p\u00e5sk, pingst, trefaldighet, midsommar, tacks\u00e4gelsedag och doms\u00f6ndag \u2013 f\u00f6r att nu n\u00e4mna de stora dragen – de f\u00e5ngar in de flesta av dessa ytterlighettillst\u00e5nd. Och vi har olika teman att f\u00f6rh\u00e5lla oss till.<\/p>\n\n\n\n
Doms\u00f6ndagen har till exempel en helt annan tematik \u00e4n idag, julaftonskv\u00e4llen.<\/p>\n\n\n\n
Idag \u00e4r som vi ser ljus, ja idag \u00e4r fest och det \u00e4r fr\u00f6jd. Och idag \u00e4r det en dag av tillblivelse. Av f\u00f6rv\u00e4ntan. Av gl\u00e4dje. Och inte minst hopp.<\/p>\n\n\n\n
Men plockar vi ut denna tillblivelse, detta hopp, denna gl\u00e4dje ur sitt sammanhang, ut ur kyrko\u00e5ret som en frist\u00e5ende storhet, d\u00e5 blir det fattigt.<\/p>\n\n\n\n
Dagen f\u00e5r sin kraft ur natten, skratten ur gr\u00e5ten, gl\u00e4djen ur sorgen och s\u00e5 vidare.<\/p>\n\n\n\n
Ja att se p\u00e5 julen utan att se den i helhetsperspektiv, det vore att betrakta den och f\u00f6rs\u00f6ka fira den lite ur sitt sammanhang.<\/p>\n\n\n\n
Tillfredsst\u00e4llelsen man k\u00e4nner som m\u00e4nniska efter att ha slutf\u00f6rt en kr\u00e4vande utbildning, med egna h\u00e4nder byggt det d\u00e4r huset, renoverat den d\u00e4r satta grunden, lagat bilen sj\u00e4lv, kanske mot alla odds och t\u00e4nk se allt fungerar \u2013 den gl\u00e4djen och den tillfredsst\u00e4llelsen \u00e4r reell, p\u00e5taglig men skulle inte infinna sig med mindre \u00e4n att vi gjort det vi gjort, tagit oss igenom olika sv\u00e5righeter.<\/p>\n\n\n\n
Den som stretat p\u00e5, byggt och lagat med sitt anletes svett \u2013 den f\u00f6rtj\u00e4nat den h\u00e4r inre k\u00e4nslan av tillfredsst\u00e4llelse.<\/p>\n\n\n\n
Och s\u00e5 h\u00e4r \u00e4r livet, \u00e4ven om mycket i reklamens v\u00e4rld inte alltid vill erk\u00e4nna hur mycket vi faktiskt m\u00e5ste jobba f\u00f6r at kunna k\u00f6pa den d\u00e4r resan eller den d\u00e4r bilen. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det viktigt att vi p\u00e5minner oss om att den omedelbara behovstillfredsst\u00e4llelsen s\u00e4llan \u00e4r m\u00f6jlig i det m\u00e4nskliga.<\/p>\n\n\n\n
Och det b\u00f6rjar vi faktiskt \u00f6va p\u00e5 redan som v\u00e4ldigt sm\u00e5. N\u00e4r vi var sp\u00e4dbarn ville vi ha br\u00f6stet nu, nu och inte sen. Och vi ville ha v\u00e4rmen nu, inte sen. Och s\u00e5 blir vi \u00e4ldre och inser att mamma ibland \u00e4r i ett annat rum. Och \u00e4nnu v\u00e4rre kanske till och med ute p\u00e5 ett \u00e4rende. V\u00e4ntan. V\u00e4ntan. V\u00e4ntan.<\/p>\n\n\n\n
Vissa av oss har f\u00e5tt v\u00e4nta alldeles f\u00f6r mycket och somliga av oss har genom \u00e5ren blivit s\u00e5 besvikna att hoppet om n\u00e4rheten, hoppet att bli sedd, hoppet att bli k\u00e4nd p\u00e5, uppskattad, \u00e4lskad, l\u00e4ngtad efter p\u00e5 olika vis kommit att grusas.<\/p>\n\n\n\n
P\u00e5 samma vis kan tidsperioder p\u00e5 v\u00e5r Jord ha grusats p\u00e5 hopp. N\u00e4r de som vi trott skulle tj\u00e4na oss inte g\u00f6r det, n\u00e4r den starke vill sko sig, n\u00e4r maktens m\u00e4n vill krig och inte fred och anv\u00e4nder m\u00e4nniskor som kanonmat. S\u00e5 m\u00e5nga furstar och diktatorer har passerat revy de senaste 100 \u00e5ren. S\u00e5 m\u00e5nga krig, skyttegravar och ett s\u00e5 o\u00e4ndligt lidande. \u00c4n in i, som vi vet alltf\u00f6r v\u00e4l, v\u00e5ra dagar.<\/p>\n\n\n\n
P\u00e5 samma vis var det p\u00e5 Jesu tid.<\/p>\n\n\n\n
Landet var ockuperat, korruptionen utbredd, den svages r\u00f6st imagin\u00e4r och den starke tog sig sin r\u00e4tt, skaml\u00f6st. Ja som<\/em> de l\u00e4ngtade efter r\u00e4ttvisa. Som<\/em> de l\u00e4ngtade efter Messias. Efter befriaren.<\/p>\n\n\n\n Var detta ett nytt fenomen? Denna l\u00e4ngtan? Nej man hade pendlat mellan hopp och f\u00f6rtvivlan i generationer och Profeten Mika skriver i den text som \u00e4r p\u00e5 s\u00f6ndag, annandag jul, d\u00e5 temat \u00e4r martyriet 700 \u00e5r f\u00f6re Jesu f\u00f6delse att:<\/p>\n\n\n\n De trofasta \u00e4r borta ur landet, Det \u00e4r mot den h\u00e4r fonden av hoppl\u00f6shet vi ska se dagens text fr\u00e5n Jesaja \u2013 Jesaja som \u00e4r samtida med Mika, d\u00e5 Jesaja i dagens GT text skrev som vi h\u00f6rde:<\/p>\n\n\n\n Ty ett barn har f\u00f6tts, Profeterna. Den tidens visa, den tidens uttolkare, den tidens motsvarighet till v\u00e5ra yppersta vetenskapsm\u00e4n, filosofer, statsvetare \u2013 om \u00e4n att de alltid, till skillnad mot idag, r\u00e4knade med Gud. The source. Alltings tillblivelse. De hade f\u00e5tt ett budskap, en f\u00f6rvissning. En vision om att en v\u00e4ldigt speciell m\u00e4nniska skulle f\u00f6das.<\/p>\n\n\n\n Och som man v\u00e4ntade och hoppades och skapade sig bilder. Likt vi nyss kunde h\u00f6ra Guds r\u00f6st, ja mening i Hebreerbrevet:<\/p>\n\n\n\n Och n\u00e4r han l\u00e5ter sin f\u00f6rstf\u00f6dde son tr\u00e4da in i v\u00e4rlden s\u00e4ger han: Precis som \u00e4nglarnas budskap d\u00e5 de m\u00f6ter herdarna, ett stenkast fr\u00e5n krubban d\u00e4r Jesus just f\u00f6tts:<\/p>\n\n\n\n Jag b\u00e4r bud till er om en stor gl\u00e4dje, en gl\u00e4dje f\u00f6r hela folket. I dag har en fr\u00e4lsare f\u00f6tts \u00e5t er i Davids stad, han \u00e4r Messias, Herren.<\/em><\/p>\n\n\n\n Jesus kommer allts\u00e5 till m\u00e4nskligheten, f\u00f6ds in i m\u00e4nskligheten utifr\u00e5n ett behov. Likt sommaren kommer efter vintern, dag efter natt, sol efter regn, gl\u00e4dje efter sorg.<\/p>\n\n\n\n Och denna gl\u00e4dje, kraft, n\u00e4rhet \u00e4r f\u00f6r dem som m\u00f6ter Jesus s\u00e5 reell att de l\u00e4mnar allt och f\u00f6ljer honom.<\/p>\n\n\n\n S\u00e5 reell att det uppst\u00e5r en r\u00f6relse som byggt upp denna kyrka vi samlats i.<\/p>\n\n\n\n Byggts, som en plats f\u00f6r tillbedjan, som en plats f\u00f6r kontemplation, om en plats f\u00f6r sorger och brustna hj\u00e4rtan och som en plats f\u00f6r hopp och lust och vilja.<\/p>\n\n\n\n Och inget av detta kan existera utan det andra.<\/p>\n\n\n\n Jesus f\u00f6ds genom ett hopp, f\u00f6ds genom ett behov, f\u00f6ds och kommer till oss i en l\u00e4ngtan och ett ljus. Ett gensvar fr\u00e5n den som skapat oss. Likt mamman som kommer till det gr\u00e5tande sp\u00e4dbarnet och h\u00e5ller om det och ger av sig sj\u00e4lvt.<\/p>\n\n\n\n Men det \u00e4r ju nu inte vi ser p\u00e5 oss nuf\u00f6rtiden.<\/p>\n\n\n\n Att vi skulle vara i behov av n\u00e5gon extern tutte eller snuttefilt.<\/p>\n\n\n\n Vi klarar oss ju s\u00e5 bra sj\u00e4lva. Ja i vart fall \u00e4r det just det budskap som trummas ut fr\u00e5n de flesta av v\u00e5ra samtids kanaler. Kan sj\u00e4lv! Gud \u00e4r \u00f6verfl\u00f6dig f\u00f6r att inte tala om Jesus. \u00c4h bara larv! \u00d6verfl\u00f6digt. Och definitivt inte vetenskapligt bevisat. Och uh s\u00e5 omodernt!<\/p>\n\n\n\n Men trots detta.<\/p>\n\n\n\n Hos allt fler.<\/p>\n\n\n\n S\u00e5 p\u00e5g\u00e5r en r\u00f6relse i det tysta.<\/p>\n\n\n\n Inte hos alla men hos allt fler. N\u00e5got r\u00f6r sig d\u00e4r inne i br\u00f6stet, i hj\u00e4rtat.<\/p>\n\n\n\n En l\u00e4ngtan har b\u00f6rjat att v\u00e4ckas upp.<\/p>\n\n\n\n En f\u00f6rvissning att ja t\u00e4nk, det finns nog n\u00e5got mer. Och allt fler kn\u00e4pper sina h\u00e4nder i smyg och erfar sig vara sedda och burna och de l\u00f6sningar man l\u00e4ngtar efter i det egna livet kommer till en, p\u00e5 ett om\u00e4rkligt men samtidigt p\u00e5tagligt vis.<\/p>\n\n\n\n Och tillh\u00f6r du dem som inte \u00e4nnu erfarit detta i ditt br\u00f6st, denna l\u00e4ngtan, denna f\u00f6rvissning, detta ljus, denna inre gl\u00e4dje \u2013 be till Gud att f\u00e5 ta del av detta fl\u00f6de.<\/p>\n\n\n\n Ja du blir f\u00f6r\u00e4ndrad.<\/p>\n\n\n\n Och \u00e4r det inte det vi vill bli, innerst inne?<\/p>\n\n\n\n \u00c4r det inte det som \u00e4r din l\u00e4ngtan, innerst inne?<\/p>\n\n\n\n Hur lugna och op\u00e5verkade och sj\u00e4lvst\u00e4ndiga och rentav sturska vi \u00e4n s\u00f6ker framst\u00e4lla oss \u2013 inte minst f\u00f6r oss sj\u00e4lva \u2013 s\u00e5 vet vi alla innerst inne att d\u00e4r finns en liten hand, som visserligen blivit st\u00f6rre genom \u00e5ren men vi har alla haft den d\u00e4r lilla handen. De f\u00f6rsiktigt s\u00f6kande \u00f6gonen som m\u00f6ter v\u00e4rlden. S\u00e5 har vi f\u00f6tts in h\u00e4r, i s\u00e5rbarhet.<\/p>\n\n\n\n F\u00f6r s\u00e5 \u00e4r det. <\/p>\n\n\n\n Vi \u00e4r \u00f6mt\u00e5liga.<\/p>\n\n\n\n Vi \u00e4r inte s\u00e5 stora och sturska som vi tror.<\/p>\n\n\n\n Och de av oss som suttit vid d\u00f6dsb\u00e4ddar, i samtal i gryningen hos och med den som tappat sin livslust, den som blivit \u00f6vergiven, f\u00e5tt beskedet om den d\u00f6dliga sjukdomen \u2013 d\u00e4r \u00e4r det sturska, det \u201dkariga\u201d, ja d\u00e4r \u00e4r inte ens innehavet av nog s\u00e5 m\u00e5nga hektar skog l\u00e4ngre i fokus.<\/p>\n\n\n\n Utan betydligt \u00f6mt\u00e5ligare saker i livet. Betydligt \u00f6mt\u00e5ligare fr\u00e5gor.<\/p>\n\n\n\n Vi vet inte n\u00e4r vi st\u00e5r d\u00e4r, i utblottelsen. Men vi kommer alla g\u00f6ra det. Ingen av oss h\u00e4r kommer undan. Och en fr\u00e5ga vi kommer f\u00e5 d\u00e5, indirekt, den \u00e4r hur vi f\u00f6rh\u00f6ll oss till julnattens gl\u00e4djebudskap:<\/p>\n\n\n\n Jag b\u00e4r bud till er om en stor gl\u00e4dje, en gl\u00e4dje f\u00f6r hela folket. I dag har en fr\u00e4lsare f\u00f6tts \u00e5t er i Davids stad, han \u00e4r Messias, Herren.<\/em><\/p>\n\n\n\n L\u00e4t jag mig p\u00e5verkas av det \u2013 eller l\u00e4t jag det g\u00e5 mig f\u00f6rbi?<\/p>\n\n\n\n \u2026 L\u00e4t jag mig p\u00e5verkas av det \u2013 eller l\u00e4t jag det g\u00e5 mig f\u00f6rbi?<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Vinter och sommar Dag och natt Kyla och v\u00e4rme Regn och solsken Ung och gammal Liten och stor Hopp och f\u00f6rtvivlan Tro och inte tro Livet \u00e4r fyllt av antingen eller. Och mellan dessa dualiteter eller ytterlighetstillst\u00e5nd finns alltid olika skalor av nyanser. Och kyrko\u00e5ret med sitt advent, och som nu jul, snart trettondag, trettondagstid, […]<\/p>\n","protected":false},"author":42,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1061","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"acf":[],"yoast_head":"\n
inte en \u00e4rlig m\u00e4nniska finns kvar.
Alla ligger p\u00e5 lur f\u00f6r att m\u00f6rda,
de vill f\u00e5nga varandra i sina n\u00e4t.
De \u00e4r ivriga att g\u00f6ra det onda.
Stormannen fordrar g\u00e5vor,
domaren l\u00e5ter sig k\u00f6pas,
den m\u00e4ktige kommer med krav,
ja, allting blir f\u00f6rvridet.
Den b\u00e4ste av dem \u00e4r som ett t\u00f6rnsn\u00e5r,
den \u00e4rligaste v\u00e4rre \u00e4n en taggig h\u00e4ck.<\/em><\/p>\n\n\n\n
en son \u00e4r oss given.
V\u00e4ldet \u00e4r lagt p\u00e5 hans axlar,
och detta \u00e4r hans namn:
Allvis h\u00e4rskare,
Gudomlig hj\u00e4lte,
Evig fader,
Fredsfurste.<\/em><\/p>\n\n\n\n
Alla Guds \u00e4nglar skall hylla honom.<\/em><\/p>\n\n\n\n