Inte f\u00f6r inte h\u00f6r man ibland den d\u00e4r t\u00e4mligen uttjatade sloganen: \u201dTappa inte sugen, v\u00e4rlden \u00e4r full av tappade sugar!\u201d<\/p>\n\n\n\n
Uppmaningen \u00e4r i sig angel\u00e4gen, samtidigt \u00e4r jag inte s\u00e4ker p\u00e5 att budskapet g\u00e5r hem den dag d\u00e5 jag sj\u00e4lv vore i en situation att livet k\u00e4ndes som en \u00f6ken.<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6r s\u00e5 \u00e4r det understundom, eller kan vara, att vi d\u00e5 och d\u00e5 kan hamna i en \u00f6ken-period. F\u00f6r de allra flesta av oss g\u00e5r det tillst\u00e5ndet \u00f6ver ganska snart och vi vet ocks\u00e5 vad det berodde p\u00e5, varf\u00f6r vi hamnade \u201dd\u00e4r\u201d \u2013 i den d\u00e4r gropen. Men f\u00f6r alla \u00e4r det inte s\u00e5. De m\u00f6rka tankarna kan komma att bli allt mer frekventa och ih\u00e5llande och gl\u00e4djen, en allt mer tillf\u00e4llig g\u00e4st i det egna livet.<\/p>\n\n\n\n
En vardag och en tillvaro utan gl\u00e4dje, utan att f\u00f6rm\u00e5ga att njuta av det lilla, utan att kunna erfara livets sm\u00e5 mysterier \u00e4r, beskriver de som levt och de som lever d\u00e4r, som att leva i en inre \u00f6ken. Det \u00e4r ett kolossalt sm\u00e4rtsamt tillst\u00e5nd som det \u00e4r viktigt att stanna upp och fundera kring. Inte minst ocks\u00e5 grunna p\u00e5 vad man kan g\u00f6ra f\u00f6r att kunna ta sig vidare, mot en k\u00e4nsla av mening och sammanhang.<\/p>\n\n\n\n
Ibland \u00e4r inte det svaret helt givet. Kanske \u00e4r det rent av s\u00e5 att denna \u00f6kentillvaro f\u00f6ruts\u00e4tter att jag som m\u00e4nniska p\u00e5 n\u00e5got vis \u201dk\u00f6rt fast\u201d? S\u00e5 \u00e4r det inte alltid heller, sj\u00e4l och kropp h\u00e4nger alltid ihop. Vissa k\u00e4mpar med en bipol\u00e4r sjukdom, som i h\u00f6g grad \u00e4r \u00e4rftlig, och de depressioner den bipol\u00e4re k\u00e4mpar med \u00e4r i regel inte p\u00e5 sm\u00e5tt vis. Och \u00e4r det n\u00e5gon som \u00e4r denna tillvaros hj\u00e4ltar, s\u00e5 \u00e4r nu de bland oss som k\u00e4mpar med den formen av depressioner, som h\u00e4rdar ut och tar sig igenom. Den bipol\u00e4res depressioner kr\u00e4ver i regel, f\u00f6r att botas, tillg\u00e5ng till en kompetent psykiatrisk v\u00e5rd. H\u00e4r fungerar i regel den psykiatriska v\u00e5rden v\u00e4l. Jag har 15 \u00e5rs arbetslivserfarenhet fr\u00e5n \u201dsluten psykosv\u00e5rd\u201d och det var alltid s\u00e5 underbart att f\u00e5 vara med om d\u00e5 det v\u00e4nde, d\u00e5 den bipol\u00e4res inre \u00f6ken gav vika. F\u00f6r den h\u00e4r g\u00e5ngen. F\u00f6r vi s\u00e5gs i regel igen och igen i de olika \u00f6kenlandskapen. Och jobbet som professionell var d\u00e5 att finnas med och f\u00f6rmedla den v\u00e5rd som faktiskt, i fall som dessa, fungerar v\u00e4l.<\/p>\n\n\n\n
Nu \u00e4r ju l\u00e5ngt ifr\u00e5n alla \u00f6kenlandskap s\u00e5 grymma som f\u00f6r den bipol\u00e4re men vi kan hamna i en \u00f6ken \u00e4nd\u00e5. Hamna i en k\u00e4nsla av att ha k\u00f6rt fast.<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r vi \u201dk\u00f6rt fast\u201d \u00e4r det viktigt att s\u00f6ka hj\u00e4lp. Risken \u00e4r annars stor att man likt bilen eller traktorn som fastnat i leran gr\u00e4ver sig allt djupare ned. Till slut vilar bilens eller traktorns underrede mot den bl\u00f6ta marken under.<\/p>\n\n\n\n
Hj\u00e4lp i l\u00e4gen som dessa finns d\u00e5 att f\u00e5 hos en medm\u00e4nniska. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det viktigt att vi ser varann, tilltalar varann, bryr oss om varandra, fr\u00e5gar hur vi m\u00e5r \u2013 och inte minst \u00e4r beredda att h\u00f6ra svaren. Vi skulle \u00f6verlag m\u00e5 b\u00e4ttre av att st\u00e4lla oss de fr\u00e5gorna lite oftare och verkligen intressera oss f\u00f6r svaren. Vissa av oss har den d\u00e4r f\u00f6rm\u00e5gan, att lyssna empatiskt. Vi vet vilka de \u00e4r. Vi vet hur mycket de betyder, de kloka lyssnarna. De \u00e4r v\u00e5ra hj\u00e4ltar i det tysta. De \u00e4r de som kan hantera ett hj\u00e4rtas hemligheter.<\/p>\n\n\n\n
Professionell hj\u00e4lp beh\u00f6vs dock ibland och den finns att tillg\u00e5 p\u00e5 v\u00e5rdcentralen och i psykiatrin, i regel i form av kuratorer och psykologer men f\u00f6rst\u00e5s \u00e4ven dess l\u00e4kare och sjuksk\u00f6terskor. Kyrkans diakoner och pr\u00e4ster \u00e4r ocks\u00e5 relevanta samtalspartners. Inte minst i existentiella fr\u00e5gest\u00e4llningar \u2013 fr\u00e5gor om livets mening. Och det \u00e4r ju inte minst den typen av fr\u00e5gor som ofta v\u00e4cks om nu livet k\u00e4nns som en \u00f6ken.<\/p>\n\n\n\n
Om \u201d\u00f6kentillvaron\u201d tenderar att bli l\u00e5ngvarig, rent av kronisk \u00e4r det inte ovanligt att det s\u00e5 sm\u00e5ningom, kommer sj\u00e4lvmordstankar. De om n\u00e5got \u00e4r en varningssignal och \u00e4r en varningssignal att nu \u00e4r det h\u00f6g tid att s\u00f6ka hj\u00e4lp. Det \u00e4r min erfarenhet att f\u00f6r de som fastnat i den formen av tankar, tankar som om de hinner bita sig fast, bit f\u00f6r bit kan b\u00f6rja ta sig som formen av funderingar kring olika m\u00f6jliga s\u00e4tt att \u00e4nda det egna livet. D\u00e5 \u00e4r det verkligen p\u00e5 tiden att hitta en v\u00e4g ut ur \u00f6kentillvaron. D\u00e5 \u00e4r det f\u00f6rtroliga samtalet livsviktigt och den erfarna sj\u00e4lav\u00e5rdaren har h\u00e4r ett enda huvudm\u00e5l – att hj\u00e4lpa adepten att finna ett hopp. Livets \u00f6kentillvaro g\u00e5r n\u00e4mligen alltid hand i hand med en inre k\u00e4nsla av hoppl\u00f6shet. Hittar man till v\u00e4l fram till en upplevelse av hopp s\u00e5 \u00e4r det min erfarenhet att \u00f6kentillvaron abrupt n\u00e5r sitt slut. Gl\u00e4djen br\u00f6t igenom som solen genom svarta moln.<\/p>\n\n\n\n
Ett individuellt hopp ser alltid olika ut och hoppet relaterar ofta till ett nytt s\u00e4tt att se p\u00e5 den egna unika livssituationen. Att v\u00e5ga se p\u00e5 en m\u00f6jlighet, ett v\u00e4gval, en man\u00f6ver och s\u00e5 erfara ett livslusten kom tillbaka. Bara hoppet om att s\u00e5 sm\u00e5ningom f\u00e5 tillbaka livslusten \u00e4r nu livsviktigt. Och tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att livslusten till slut ska segra. <\/p>\n\n\n\n
Att s\u00f6ka st\u00f6dja varandra i de h\u00e4r samtalen, de h\u00e4r m\u00f6tena \u00e4r otroligt viktigt.<\/p>\n\n\n\n
Ibland n\u00e4r livet k\u00e4nns hoppl\u00f6st att vi rentav tj\u00e4nstg\u00f6ra som \u201dst\u00e4llf\u00f6retr\u00e4dande hopp\u201d f\u00f6r varandra. Och allt det h\u00e4r f\u00f6ruts\u00e4tter att jag v\u00e5gar sl\u00e4ppa p\u00e5 garden, s\u00f6ker det som f\u00f6renar ist\u00e4llet f\u00f6r det som skiljer, att jag str\u00e4cker och tar emot med mina h\u00e4nder, l\u00e4r mig f\u00f6rl\u00e5ta, gr\u00e4ver ned stridsyxan p\u00e5 allvar, vill ha med min n\u00e4sta att g\u00f6ra.<\/p>\n\n\n\n
Vi g\u00e5r nu ut i ledigheter, sommaren kommer st\u00e5 i full blomning, stunder kommer finnas till samtal och m\u00f6ten. Tillf\u00e4llen ges att g\u00e5 p\u00e5 djupet med oss sj\u00e4lv och med varann \u2013 att gemensamt s\u00f6ka ta tillvara de unika egenskaper och f\u00f6rm\u00e5gor som givits oss i egenskaper av m\u00e4nniskor. Guds avbilder i Guds skapelse.<\/p>\n\n\n\n
T\u00e4nk dig sa jag en g\u00e5ng till en ung man. T\u00e4nk dig att du som t\u00e4nkande entitet ges m\u00f6jlighet att signa ett kontrakt att f\u00f6das h\u00e4r p\u00e5 jorden i all dess ofullkomlighet, du har ett begr\u00e4nsat livsspann, din kropp \u00e4r s\u00e5rbar, tillvaron \u00e4r s\u00e5rbar och du kan l\u00e4tt komma att erfara s\u00e5v\u00e4l hunger, t\u00f6rst, r\u00e4dsla som sm\u00e4rta. Och h\u00e4r har du att verka tillsammans med andra som signat ett liknande jorde-lotts-kontrakt. Vad tror allt g\u00e5r ut p\u00e5 d\u00e5, egentligen? Vad \u00e4r den h\u00f6gsta meningen med att g\u00f6ra en s\u00e5dan gemensam erfarenhet?<\/p>\n\n\n\n
Den unge mannen funderade en stund, till slut svarade han: Att \u00e4lska.<\/p>\n\n\n\n
Exakt sa jag \u2013 vi \u00e4r h\u00e4r f\u00f6r att l\u00e4ra oss \u00e4lska.<\/p>\n\n\n\n
Och bara den tanken, den insikten, den inre kunskapen kan tj\u00e4na, t\u00e4nker jag som en extra morot att hitta det som \u00e4r mitt och ditt hopp \u2013 om nu livet, trots allt det gr\u00f6na och vackra runt oss, upplevs som en \u00f6ken. Det finns alltid, alltid, alltid<\/em> en v\u00e4g vidare!<\/p>\n\n\n\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Inte f\u00f6r inte h\u00f6r man ibland den d\u00e4r t\u00e4mligen uttjatade sloganen: \u201dTappa inte sugen, v\u00e4rlden \u00e4r full av tappade sugar!\u201d Uppmaningen \u00e4r i sig angel\u00e4gen, samtidigt \u00e4r jag inte s\u00e4ker p\u00e5 att budskapet g\u00e5r hem den dag d\u00e5 jag sj\u00e4lv vore i en situation att livet k\u00e4ndes som en \u00f6ken. F\u00f6r s\u00e5 \u00e4r det understundom, […]<\/p>\n","protected":false},"author":42,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1116","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"acf":[],"yoast_head":"\n