I psalmen 113, Det \u00e4r en ros utsprungen, lyder en strof:<\/p>\n\n\n\n
”Sann Gud och m\u00e4nska sann, oss arma m\u00e4nniskor fr\u00e4lsa fr\u00e5n synd och d\u00f6d han kan.”<\/p>\n\n\n\n
Jesus. Vars f\u00f6delse vi firar denna natt. Och d\u00e4r en annan strof i samma psalm lyder: ”Om denna ros allena lj\u00f6d f\u00f6rr Jesajas ord (\u2026) han fr\u00e4lsa skall v\u00e5r Jord.”<\/p>\n\n\n\n
Jesus som det \u00e4r s\u00e5 l\u00e4tt att v\u00e4ja f\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n
”Sann Gud och m\u00e4nska sann, oss arma m\u00e4nniskor fr\u00e4lsa fr\u00e5n synd och d\u00f6d han kan.”<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r nu l\u00e4tt att ropa ”Pass!” inf\u00f6r s\u00e5dana h\u00e4r p\u00e5st\u00e5enden. Instinktivt titta bort. Det \u00e4r ju ett minst sagt anspr\u00e5ksfulla p\u00e5st\u00e5enden det handlar om.<\/p>\n\n\n\n
Ja, h\u00f6r bara p\u00e5 orden sen i den dopbefallning som den \u00e5teruppst\u00e5ndne Jesus kom att ge l\u00e4rjungarna d\u00e4r p\u00e5 Galilei berg: ”\u00c5t mig har gett all makt i himmelen och p\u00e5 Jorden”. Eller meningen till Thomas, l\u00e4rjungen som s\u00e5 ofta tvivlade \u2013 trots att han levde i Jesu n\u00e4rhet:
”Jag \u00e4r v\u00e4gen, sanningen och livet \u2013 ingen kommer till Fadern utom genom mig.”<\/p>\n\n\n\n
Stannar vi upp och tar in de h\u00e4r sentenserna in i oss d\u00e5 g\u00e5r det inte bara att skaka av sig de h\u00e4r fraserna \u2013 meningarna \u2013 hur som helst. Bem\u00f6ter vi dem, inf\u00f6rlivar vi dem i oss s\u00e5 m\u00e5ste vi f\u00f6rr eller senare ta st\u00e4llning och s\u00e4ger vi ja, s\u00e5 vet vi alla innerst inne att vi d\u00e5 riskerar att f\u00f6r\u00e4ndras, inifr\u00e5n och ut. Hur og\u00e4rna eller g\u00e4rna vi nu vill, eller ville, det. Ljuset Jesus str\u00e4cker oss, Livets vatten vi ges att dricka g\u00f6r att det som f\u00f6rr ans\u00e5gs viktigt blir mindre viktigt och det blir annat som blev viktigare. Gud kallar oss genom sin son att \u00e4lska. \u00c4lska m\u00e4nskligheten, \u00e4lska v\u00e5r Jord, \u00e4lska allt levande. Inifr\u00e5n och ut.<\/p>\n\n\n\n
S\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r blir det enklare att s\u00e4ga ”pass!” och ist\u00e4llet titta bort. Inte liksom l\u00e5tsas h\u00f6ra. Inte ta st\u00e4llning.<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6r tar vi p\u00e5 allvar in Jesus ord i v\u00e5ra system s\u00e5 blir du och jag ber\u00f6rda. Eller som Einstein l\u00e4r ha sagt : ”Att det inser v\u00e4l vem som helst som l\u00e4ser Nya testamentet att Jesus \u00e4r p\u00e5 riktigt \u2013 den undervisningen g\u00e5r under huden. Det g\u00e5r inte att fabricera s\u00e5dant.”<\/p>\n\n\n\n
Jesu undervisning g\u00e5r under huden.<\/p>\n\n\n\n
D\u00e4rf\u00f6r vill sannolikt s\u00e5 m\u00e5nga av oss skrika ”pass”. Kanske f\u00f6r att vi vill ha det som det \u00e4r. Den h\u00e4r omvandlingen. Transformationen. F\u00f6rvandlingen. Nja, det verkar kusligt. Ungef\u00e4r som att st\u00e5 p\u00e5 den d\u00e4r bryggan ovanf\u00f6r vattnet och kompisarna ropar men hoppa d\u00e5. Uh, kusligt v\u00e4rre. I vart fall f\u00f6r oss med de erfarenheterna av att det \u00e4r inte helt sj\u00e4lvklart att sl\u00e4nga sig i vatten fr\u00e5n h\u00f6g h\u00f6jd.<\/p>\n\n\n\n
Gud kommer oss aldrig s\u00e5 n\u00e4ra som i de d\u00e4r \u00f6gonen d\u00e4r i krubban eller p\u00e5 \u00e5sneryggen vid inridningen i Jerusalem \u2013 ”Bereden v\u00e4g f\u00f6r Herran” \u2013 eller p\u00e5 korset \u2013 ”F\u00f6rl\u00e5t dem Gud de vet inte vad de g\u00f6r \u2013 kvinna d\u00e4r \u00e4r din son och Johannes, d\u00e4r \u00e4r din mor”.<\/p>\n\n\n\n
\u00c4r jag f\u00f6r eller \u00e4r jag emot? Det h\u00e4r skeendet. Den h\u00e4r impulsen. Den h\u00e4r boosten av m\u00f6jlig inre transformation. Vill jag bli f\u00f6r\u00e4ndrad?<\/p>\n\n\n\n
Vi vet det innerst inne alla att \u00f6ppnar vi p\u00e5 f\u00f6rl\u00e5ten, s\u00e4nker garden, l\u00e5ter Jesu undervisning greppa tag i oss, d\u00e5 \u00e4r risken stor att n\u00e5got h\u00e4nder. D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger vi ofta ”pass” samtidigt som vi ivrigt bejakar, med nickande huvud och gillande gester, de v\u00e4rden Jesus indirekt manifesterade. F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i v\u00e4rldshistorien d\u00e4rtill; ja, id\u00e9er och tankar som ligger bakom v\u00e5r samh\u00e4llsvision om allas lika v\u00e4rde. Det var nya tankar p\u00e5 den tiden. \u00c4ven Jesu kvinnosyn var helt ny och i urkyrkan s\u00e5v\u00e4l predikade som d\u00f6pte de, kvinnorna, de var ledare.<\/p>\n\n\n\n
Men \u00e4ven om vi nu bejakar de v\u00e4rden och de id\u00e9er Jesus kommer med \u2013 \u201dja, absolut!\u201d \u2013 s\u00e5 finns det nu f\u00f6r m\u00e5nga av oss ett dr\u00f6jsm\u00e5l, ett undvikande att vilja svara p\u00e5 fr\u00e5gan om Jesus betydelse i det egna livet. Det blir l\u00e4tt ett:<\/p>\n\n\n\n
\u201dPass! N\u00e4sta fr\u00e5ga tack. Nu pratar vi om n\u00e5got annat.”<\/p>\n\n\n\n
Och det \u00e4r m\u00e4nskligt. Inte minst utifr\u00e5n att vi anar att vi l\u00e4tt blir associerad med ”de d\u00e4r” – de ”fanatiska” – ja, ”sektm\u00e4nniskor” om vi \u00f6ppet s\u00e4ger ”ja, jag gillar Jesus skarpt, det ljus han kom in med i Jorden vill jag vara en del i, ja!”<\/p>\n\n\n\n
Och \u00e4ven vi pr\u00e4ster frestas faktiskt att s\u00e4ga pass i n\u00e5gon m\u00e5n, ja, att bluddra till det, att frenetiskt leta efter gemensamma n\u00e4mnaren, s\u00f6ka det som f\u00f6renar och inte alls vilja ben\u00e4mna det som nu skiljer. Ja, ibland kan denna ”goda vilja” g\u00e5 s\u00e5 l\u00e5ngt att vi riskerar att bli lite som Werner und Werner i Tv programmet N\u00f6jesmassakern, som s\u00e4ndes p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4ndningstid under andra halvan av \u00e5ttiotalet, och d\u00e4r standardrepliken d\u00e5 dessa m\u00e4sterkockar saknade f\u00f6r matr\u00e4tten en helt avg\u00f6rande ingrediens: \u201d\u00c5h, det g\u00e5r nog lika bra med selleri!\u201d<\/p>\n\n\n\n
Men g\u00f6r det det?<\/p>\n\n\n\n
Nej, f\u00f6rst\u00e5s inte, men varenda g\u00e5ng jag i min roll som pr\u00e4st frestas att inta den h\u00e4r l\u00e5t- g\u00e5-mentaliteten s\u00e5 \u00e4r det som om att det t\u00e4nds en summer i mig, en r\u00f6d lampa. F\u00f6r det \u00e4r ju f\u00f6rst\u00e5s betydligt enklare och mindre intellektuellt utmanande – d\u00e5 nu kristendomen \u00e4r en religion som minst sagt \u00e4r intellektuellt utmanande, ja, rent av totalt ologisk och d\u00e4r mycket st\u00e4lls p\u00e5 sin spets; ta bara en s\u00e5dan sak som uppst\u00e5ndelsen! Men varje g\u00e5ng jag nu lockas in i det konformistiska, det sl\u00e4tstrukna, ”att det g\u00e5r lika bra med selleri” s\u00e5 kan jag pl\u00f6tsligt erfara Jesu \u00f6gon d\u00e4r p\u00e5 \u00e5sneryggen, i j\u00e4mnh\u00f6jd med mina. Och s\u00e5 st\u00e4ller han lugnt en fr\u00e5ga till mig, utan n\u00e5gra som helst h\u00e5rda nyanser i uttalet, utan tillstymmelse till straff eller krav eller f\u00f6rv\u00e4ntat svar och den fr\u00e5gan lyder: ”Sk\u00e4ms du f\u00f6r mig?”<\/p>\n\n\n\n
Jag t\u00e4nker att det \u00e4r en fr\u00e5ga vi kanske alla b\u00f6r st\u00e4lla oss lite till mans d\u00e5 vi s\u00f6ker att hellre prata om ”mysteriet”, och d\u00e4r Gud riskerar bli s\u00e5 allm\u00e4n och konturl\u00f6s att Jesus till slut riskerar bli lite av en h\u00e4msko. I m\u00f6tet med Jesu \u00f6gon och den enkla fr\u00e5gan, ”sk\u00e4ms du f\u00f6r mig?” \u00e4r det inte lika l\u00e4tt att grymta ”pass!”, titta bort och s\u00f6ka prata om n\u00e5got annat, bluddra p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n
H\u00e4r \u00e4r nu julevangeliet en bra ing\u00e5ng in i den m\u00f6jligheten, in i tron f\u00f6r vem av oss kan sk\u00e4mmas inf\u00f6r det barn som ligger d\u00e4r i krubban? Herodes, kungen p\u00e5 Jesu tid, han blev visserligen vettskr\u00e4md f\u00f6r vad det sagts om det nyf\u00f6ddas barnets kapacitet men herdarna som just rusat dit och ser in med stora \u00f6gon, de \u00e4r inte skr\u00e4mda, de f\u00f6rundras och gl\u00e4ds. \u00c4ngeln som visat sig f\u00f6r dem och som ledde dem ned till stallet, till h\u00e4rbret, de \u00e4r alla fyllda av f\u00f6rv\u00e4ntan och gl\u00e4dje. P\u00e5 samma vis \u00e4r vi i arla morgon, denna juldagsgryning inbjudna att f\u00f6rundras, gl\u00e4djas, \u00f6ppna oss f\u00f6r det ljus som vi firar denna juldag; Jesu Kristi f\u00f6delse in i v\u00e5r v\u00e4rld. En h\u00e4ndelse som f\u00f6r alltid f\u00f6r\u00e4ndrat densamma. Som f\u00f6r alltid f\u00f6r\u00e4ndrat v\u00e5r uppfattning om n\u00e5d, n\u00e4stank\u00e4rlek, sanning och som visat oss Gud p\u00e5 ett aldrig tidigare s\u00e5 personligt vis. Och att det enda som kr\u00e4vs av oss \u00e4r ett ”ja!”. Ett ”ja, ja, jag vill”.<\/p>\n\n\n\n
\u00c5h Gud \u2013 vaka \u00f6ver oss, var med oss, v\u00e4gled oss \u2013 i stort som sm\u00e5tt. I Jesu namn, Amen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
I psalmen 113, Det \u00e4r en ros utsprungen, lyder en strof: ”Sann Gud och m\u00e4nska sann, oss arma m\u00e4nniskor fr\u00e4lsa fr\u00e5n synd och d\u00f6d han kan.” Jesus. Vars f\u00f6delse vi firar denna natt. Och d\u00e4r en annan strof i samma psalm lyder: ”Om denna ros allena lj\u00f6d f\u00f6rr Jesajas ord (\u2026) han fr\u00e4lsa skall v\u00e5r […]<\/p>\n","protected":false},"author":42,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1169","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"acf":[],"yoast_head":"\n