Ett vanligt samtalstema \u00e4r upplevelsen av att allt g\u00e5r s\u00e5 fort. \u201dVart tar tiden v\u00e4gen egentligen?\u201d undrar vi liksom samf\u00e4llt. Och s\u00e5 ser vi p\u00e5 varandra med stora f\u00f6rv\u00e5nade \u00f6gon och suckar.<\/p>\n\n\n\n
Samtidigt, tar jag fram min almanacka, ja, jag \u00e4r nu en s\u00e5dan som har en \u201d gammaldags almanacka\u201d; en r\u00f6d dagboksalmanacka och ser jag i den eller f\u00f6r den delen i de senaste tjugo \u00e5rens r\u00f6da dagboksalmanackor (jo, jag sparar dem) s\u00e5 kan jag notera en faslig aktivitet.<\/p>\n\n\n\n
Och en v\u00e4ldig massa m\u00f6ten.<\/p>\n\n\n\n
Jag har nu varit pr\u00e4st i Fryks\u00e4nde pastorat i 18 \u00e5r och kyrkoherde i 10 \u00e5r. I genomsnitt, kan jag notera d\u00e5 jag bl\u00e4ddrar i mina almanackor, har jag f\u00f6rr\u00e4ttat 35 begravningar varje \u00e5r. Det blir 630 begravningar. Vidare n\u00e4stan 400 dop och jag har under \u00e5ren haft f\u00f6rm\u00e5nen att vara konfirmandpr\u00e4st till n\u00e4rmare 500 ungdomar. Hur m\u00e5nga m\u00f6ten och samtal och interaktioner blir inte detta \u00f6ver tid? S\u00e5 otroligt m\u00e5nga meningsfulla m\u00f6ten fulla av liv!<\/p>\n\n\n\n
I h\u00f6st fyller jag sextio \u00e5r.<\/p>\n\n\n\n
M\u00e5nga av mina generationsfr\u00e4nder pratar sedan en tid om pensioneringen och hur mycket de l\u00e4ngtar efter den. Jag har sv\u00e5rt att haka p\u00e5 \u2013 jag trivs s\u00e5 bra med det jag g\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n
Att \u201dvara pr\u00e4st\u201d inneb\u00e4r att f\u00e5 m\u00f6ta m\u00e4nniskor i s\u00e5v\u00e4l gl\u00e4dje som sorg. Och inte s\u00e4llan uppst\u00e5r det spontant samtal som sp\u00e4nner \u00f6ver h\u00f6gt och l\u00e5gt, jordiskt som himmelskt.<\/p>\n\n\n\n
Samtidigt har vi det gemensamma alla vi m\u00e4nniskor att livet h\u00e4r \u00e4r \u00e4ndligt. Det \u00e4r ett faktum som blir allt mer tydligt och uppenbart ju \u00e4ldre vi blir. Cornelis sj\u00f6ng: \u201dMedborgare om ett hundra \u00e5r s\u00e5 finns du inte mer!\u201d En devis som \u00e4r s\u00e5 uppenbart sann. Och \u00e4n mer uppenbart sann blir den ju \u00e4ldre vi blir \u2013 du och jag.<\/p>\n\n\n\n
M\u00e5nga som f\u00e5r bli riktigt gamla beklagar ofta att de som st\u00e5tt dem n\u00e4ra inte l\u00e4ngre finns kvar i livet. \u00c4ven jag har haft oturen att mista flera n\u00e4ra v\u00e4nner. Det har varit spruckna kroppspuls\u00e5dror och \u201dspr\u00e4ngda\u201d hj\u00e4rtan. H\u00e4romdagen ringde en n\u00e4ra v\u00e4n: \u201dTillbaka-kaka\u201d p\u00e5 cancern. Nu s\u00e5g det riktigt illa ut.<\/p>\n\n\n\n
En ung man som jag pratade med h\u00e4romdagen ber\u00e4ttade om en \u00e4ldre n\u00e4rst\u00e5ende som nyligen d\u00f6tt. Han s\u00f6rjde henne. Men s\u00e5 en dag s\u00e5 uppfylldes hela rummet han vistades i av hennes doft. Han visste, hon fanns bredvid honom.<\/p>\n\n\n\n
Vissheten och hoppet om d\u00f6den som en parallell dimension kan dock lindra, t\u00e4nker jag, upplevelsen av att allt g\u00e5r s\u00e5 fort, flimrar f\u00f6rbi. Det finns en evighet ocks\u00e5. Som fungerar p\u00e5 ett annat vis. Tiden bara \u00e4r<\/em> d\u00e4r. Kanske lite som livet f\u00f6r en hund? Jag l\u00e4mnar sovrummet fr\u00e5n morgontr\u00f6tt hund som sovit hela natten vid mina f\u00f6tter. Han sover nu r\u00e4v. Jag g\u00e5r ned. En timme senare kommer hunden rusande, uppr\u00f6rd: \u201dMen Husse var har du varit??\u201d Och jag g\u00e5r in i samma lek \u2013 \u201doch du d\u00e5, var har du<\/em> varit??\u201d<\/p>\n\n\n\n Och s\u00e5 kramar vi varandra hejdl\u00f6st. Och de kramarna har vi varje morgon och de fyller mig och min hund med en s\u00e5dan gl\u00e4dje. Men, t\u00e4nker jag p\u00e5 dem, kramarna, d\u00e5 jag sitter och ojar mig att tiden g\u00e5r s\u00e5 fort och du och jag rullar med v\u00e5ra \u00f6gon och ser ut som levande fr\u00e5getecken? Nej, inte d\u00e5. \u00c4r det inte snarare s\u00e5 att vi m\u00e4nniskor har sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 och greppa den otroliga rikedom vi lever v\u00e5ra liv mitt uti. Bara en soluppg\u00e5ng, eller nedg\u00e5ng, den f\u00f6rsta tussilagon, myrorna som vaknar, humlehonan som ska bygga sitt bo och d\u00e4r det i genomsnitt nu f\u00f6ds 500 humlor p\u00e5 en enda sommar, per bo. Och storkarna som flugit \u00e4nda hit fr\u00e5n Extremadura. Och isen som gett sig och efter v\u00e5rflod och regn ger oss denna underbara sommar \u2013 att bara g\u00e5 ut i \u2013 och vara i.<\/p>\n\n\n\n P\u00e5 det viset borde vi nog lite till mans f\u00f6rs\u00f6ka leva mer i nuet \u2013 likt en glad, ivrig hund.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Ett vanligt samtalstema \u00e4r upplevelsen av att allt g\u00e5r s\u00e5 fort. \u201dVart tar tiden v\u00e4gen egentligen?\u201d undrar vi liksom samf\u00e4llt. Och s\u00e5 ser vi p\u00e5 varandra med stora f\u00f6rv\u00e5nade \u00f6gon och suckar. Samtidigt, tar jag fram min almanacka, ja, jag \u00e4r nu en s\u00e5dan som har en \u201d gammaldags almanacka\u201d; en r\u00f6d dagboksalmanacka och ser […]<\/p>\n","protected":false},"author":42,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1211","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"acf":[],"yoast_head":"\n