Ig\u00e5r f\u00f6rr\u00e4ttade jag en vigsel i Vitsands kyrka, br\u00f6llopsparet tr\u00e4ffades p\u00e5 ett konfirmationsl\u00e4ger f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan, det var s\u00e5 vackert allt.<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r s\u00e5 stort att f\u00e5 vara delaktig i s\u00e5dana h\u00e4r stunder i m\u00e4nniskors liv. H\u00f6gtid, liv och allvar blandat med gl\u00e4dje. I mina vigseltal brukar jag ofta ber\u00f6ra vikten att alltid ha medspelarperspektivet levande. Det \u00e4r s\u00e5 l\u00e4tt i relationer att b\u00f6rja \u00f6vertrumfa varandra vem som har mest r\u00e4tt respektive fel. Ofta \u00e4r den v\u00e4gen d\u00f6md att misslyckas.<\/p>\n\n\n\n
Jesus visar oss en annan v\u00e4g. N\u00e5d. \u00c4ven d\u00e5 vi baxat in oss i en \u00e5terv\u00e4ndsgr\u00e4nd av falsk prestige och h\u00f6g falsk svansf\u00f6ring finns en v\u00e4g ut ur detta dilemma \u2013 att erk\u00e4nna att vi haft fel, att be om urs\u00e4kt.<\/p>\n\n\n\n
P\u00e5 v\u00e4gen fr\u00e5n Vitsands kyrka ig\u00e5r eftermiddag p\u00e5 v\u00e4g till Fryks\u00e4nde kyrka och ett dop, s\u00e5 lyssnade jag p\u00e5 bilradion. Det var en \u00e5teruts\u00e4ndning av programmet P\u00e5 minuten fr\u00e5n 1980. Detta program som g\u00e5tt i radion alltsedan 1969. Det var nu Lennart Swahn som var moderator, med sig hade han Moltas Eriksson, Catrin Westerlund, Margareta Krook och Stig J\u00e4rrel \u2013 saliga de alla vara i minne. Och s\u00e5 slog det mig d\u00e4r i bilen hur jag nj\u00f6t av programmet. Jag skrattade och levde mig in i varenda v\u00e4ndning, \u00e5h, s\u00e5 bra.<\/p>\n\n\n\n
Men s\u00e5 b\u00f6rjade jag fundera p\u00e5 varf\u00f6r jag nuf\u00f6rtiden, d\u00e5 detta program nu alltj\u00e4mt s\u00e4nds p\u00e5 l\u00f6rdagar alltsedan 1969, alltid st\u00e4nger av radion efter en ganska kort stund. Hur kom nu det sig? S\u00e5 ig\u00e5r kv\u00e4ll b\u00f6rjade jag j\u00e4mf\u00f6ra de tidigare programmen i radions arkiv med de som s\u00e4nts nu i n\u00e4rtid.<\/p>\n\n\n\n
Och h\u00e4r kommer nu n\u00e5gra l\u00f6sa tankar som \u00e4r h\u00f6gst subjektiva och naturligtvis mycket flyktiga och ogenomt\u00e4nkta och absolut kan ifr\u00e5gas\u00e4ttas men det f\u00f6rsta som slog mig det var tempot. Det \u00e4r s\u00e5 mycket h\u00f6gre idag, tempot i programmet. Och s\u00e5 avbryter deltagarna varandra mycket oftare idag, tycks det mig. Men utan att, \u00e5nyo mycket subjektivt, ha s\u00e5 mycket att komma med. Ut\u00f6ver detta s\u00e5 upplever jag programmen av idag som s\u00e5 o\u00e4ndligt mycket mer pretenti\u00f6sa. Som om s\u00e5 m\u00e5nga inl\u00e4gg i sig \u00e4r n\u00e5got av en \u201den- mans-show\u201d. Typ \u201dtitta p\u00e5 mig, s\u00e5 duktigt jag kan tala och t\u00e4nka minsann! Verserad jag \u00e4r\u2026\u201d<\/p>\n\n\n\n
Och i detta fokus p\u00e5 den egna prestationen, inbillar jag mig, gl\u00f6mmer man l\u00e4tt av att gl\u00e4djas \u00e5t den andres inl\u00e4gg och eventuella tr\u00e4ffs\u00e4kerhet. Alla tycks s\u00e5 otroligt ivriga att f\u00e5 prata sj\u00e4lva men nu mer f\u00f6r att f\u00e5 h\u00f6ra sin egna r\u00f6st \u00e4n att ha n\u00e5got riktigt bra att s\u00e4ga. \u00c4n mindre ta in och gl\u00e4djas \u00e5t den andres tanke- och uttrycksf\u00f6rm\u00e5ga.<\/p>\n\n\n\n
Men jag kan ha fel.<\/p>\n\n\n\n
Det h\u00e4r \u00e4r bara l\u00f6rdagskv\u00e4llstankar efter en l\u00e5ng arbetsdag \u2026<\/p>\n\n\n\n
En kvasianalys som sagt.<\/p>\n\n\n\n
Men om jag \u00e4nd\u00e5 forts\u00e4tter min kvasianalys:<\/p>\n\n\n\n
I programmen som Lennart Swahn ledde och som jag som sagt lyssnade p\u00e5 ig\u00e5r med en s\u00e5dan gl\u00e4dje \u2013 och inte alls st\u00e4ngde av som jag numer g\u00f6r efter en kort stund d\u00e5 jag h\u00f6r n\u00e4mnda program – s\u00e5 fanns en helt annan kvalit\u00e9. Berodde den p\u00e5 att var och en i programmet fr\u00e5n 1980 talade utifr\u00e5n en st\u00f6rre grad av genuin lust och gl\u00e4dje? Och inte minst subjektivitet? Kan det vara s\u00e5 att personerna 1980 var alla liksom mer rotade i sina respektive karakt\u00e4rer, ja personligheter. Att d\u00e4r fanns nu en, som jag uppfattar det, mindre grad av \u00e4ngslighet? En st\u00f6rre grad av frimodighet?<\/p>\n\n\n\n
Varp\u00e5 jag kommer att t\u00e4nka p\u00e5 en intervju med komikern Peter Dalle som menade p\u00e5 att det idag \u00e4r s\u00e5 o\u00e4ndligt mycket sv\u00e5rare att vara komiker j\u00e4mf\u00f6rt med f\u00f6rr. Att det idag finns s\u00e5 m\u00e5nga \u00e4mnen och f\u00f6reteelser som man inte kan sk\u00e4mta om. Ja, om man inte vill riskera att bli uth\u00e4ngd som n\u00e5gon som medvetet kr\u00e4nker och vill andra illa. Och det vill man ju inte. F\u00f6rst\u00e5s. Varp\u00e5 det f\u00f6tts en slags \u00e4ngslighet.<\/p>\n\n\n\n
I Lukasevangeliet 15:1-7 ger Jesus oss en bild av att v\u00e5r Gud aktivt s\u00f6ker efter oss och inget hellre vill inlemma oss i flocken, i ett medspelarskap, de g\u00e5nger vi riskerat att g\u00e5 vilse, hamnat i en position d\u00e4r vi inte lever enligt det mottot.<\/p>\n\n\n\n
Och vad \u00e4r det d\u00e5 vi erbjuds n\u00e4r vi hamnat vilse, hamnat utanf\u00f6r v\u00e5rt medspelarskap? Jo, n\u00e5d. Gud erbjuder oss n\u00e5d. Ingen av oss beh\u00f6ver vara perfekt. Det om n\u00e5got f\u00e5r vi klart f\u00f6r oss. Jesus s\u00f6ker aktivt efter alla som p\u00e5 olika vis fastnat i sig sj\u00e4lva och tappat sitt medspelarskap.<\/p>\n\n\n\n
Och han g\u00f6r g\u00e4llande att vi alla \u00e4r v\u00e4lkomna bara vi p\u00e5 allvar vill leva med det mottot f\u00f6r handen att vi vill vara medspelare. Att vi \u00e4r beredda att f\u00f6rl\u00e5ta v\u00e5r n\u00e4sta och inf\u00f6r Gud och v\u00e5r n\u00e4sta sj\u00e4lva<\/em> be om n\u00e5d inf\u00f6r det vi gjort och g\u00f6r som inte blev riktigt s\u00e5 som vi t\u00e4nkt det. Ett of\u00f6rhappat ord, en handling utan konsekvenst\u00e4nkande, en frestelse som kom i v\u00e5r v\u00e4g. Ingen \u00e4r som sagt perfekt, vi missar alla d\u00e5 och d\u00e5 m\u00e5let \u2013 som nu \u00e4r sj\u00e4lva definitionen p\u00e5 synd.<\/p>\n\n\n\n 1980 d\u00e5 programmet jag lyssnade p\u00e5 ig\u00e5r s\u00e4ndes s\u00e5 var jag 16 \u00e5r gammal. Min generation var bland de sista d\u00e4r \u00e4mnet Kristendom var en del i skolans l\u00e4roplan. Och min generation var den sista som inledde varje skoldag med en morgonandakt. Och ja, det var en hel del psalmer att l\u00e4ra sig utantill och kanske inte det var s\u00e5 roligt \u00e4n mindre fr\u00f6kens trampande p\u00e5 tramporgeln. Men vi t\u00e4nde ett ljus p\u00e5 v\u00e5ra b\u00e4nkar. Och vi sj\u00f6ng n\u00f6dtorftigt med. Men oaktat hur vi nu handskades med hela denna \u00f6verbyggnad s\u00e5 finns det i psalmerna och i hela bibeln en underton och ett \u201dgrundantagande\u201d att Gud s\u00f6ker oss och vill ha med oss att g\u00f6ra och att vi erbjuds n\u00e5d. Vi erbjuds uppr\u00e4ttelse. Ett aktivt medspelarskap \u2013 i den stund vi \u00e4r beredda att v\u00e4lja bort de olika former av prestige som hindrar oss att g\u00e5 in i detsamma.<\/p>\n\n\n\n \u00c4r det s\u00e5 – min fr\u00e5ga \u00e4r genuin och jag har inget svar \u2013 men kan det vara s\u00e5 att vi 1980 hade en st\u00f6rre gemensam tilltro till denna n\u00e5d \u00e4n idag? Idag beh\u00f6vs inte mycket f\u00f6r att en person ska h\u00e4ngas ut i pressen, v\u00e5r samtids skamp\u00e5le. Och m\u00e5nga vittnar, i likhet med Peter Dalle, hur l\u00e4tt det kan vara att bli missf\u00f6rst\u00e5dd. Och \u00e4ven mer eller mindre k\u00f6lhalad.<\/p>\n\n\n\n Om det ens ligger ett grand i dessa tankar och l\u00f6sa p\u00e5st\u00e5ende jag h\u00e4r f\u00f6r fram, efter att ha grunnat p\u00e5 radioprogrammet P\u00e5 Minuten<\/em> en l\u00f6rdagskv\u00e4ll, s\u00e5 \u00e4r fr\u00e5gan om inte det \u00e4r h\u00f6g tid att f\u00f6rs\u00f6ka \u00e5terinf\u00f6ra kunskapen om det erbjudande som nu \u00e4nd\u00e5 finns i det kristna. Denna st\u00e4ndiga inbjudan till ett medlevarskap, ett medspelarskap<\/em>, ett du duger, jag duger vi h\u00f6r-ihop-skap.<\/p>\n\n\n\n Det har konsekvenser i v\u00e5rt medspelarskap! Inte f\u00f6r inte har vi ordst\u00e4v som: I \u00e4ktenskap som h\u00e5ller tror jag att man p\u00e5 m\u00e5nga vis lyckas med denna inst\u00e4llning. Denna \u00f6msesidighet. Att vilja liv tillsammans inneb\u00e4r att man m\u00e5ste ta i ber\u00e4kningen att ingen \u00e4r perfekt.<\/p>\n\n\n\n Och orka och vilja leva med det. Det h\u00e4r \u00e4r en kunskap som alla sanna diplomater hyser och en kunskap och f\u00e4rdighet som exempelvis Dag Hammarski\u00f6ld till\u00e4mpade under sin tid som generalsekreterare p\u00e5 FN.<\/p>\n\n\n\n Var det en slump att Dag Hammarski\u00f6ld \u00e4ven hade en stark Gudstro? Nej, jag tror inte det. Han l\u00e4t sig genomsyras av den anda Gud vill fylla oss med. Och som vi beh\u00f6ver s\u00e5 innerligt idag \u2013 i en tid d\u00e5 stormakter hotar varandra med k\u00e4rnvapen. \u201dSn\u00e4lla sluta!\u201d \u2013 vill m\u00e5nga av oss skrika: \u201dSluta och s\u00f6k ist\u00e4llet att \u00e5terskapa ett medspelarskap. Det \u00e4r p\u00e5 liv och d\u00f6d at ni g\u00f6r det. NU!\u201d Han s\u00e5g igenom oss: Jesus fick sin samtid att inse att vi alla \u00e4r i beroende av n\u00e5d. \u00c5h Gud, ge oss modet att ta emot den n\u00e5den, modet att l\u00e4mna falsk prestige och sj\u00e4lvf\u00f6rh\u00e4rligande och att vi b\u00f6rjar lyssna mer p\u00e5 varandra. Amen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Ig\u00e5r f\u00f6rr\u00e4ttade jag en vigsel i Vitsands kyrka, br\u00f6llopsparet tr\u00e4ffades p\u00e5 ett konfirmationsl\u00e4ger f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan, det var s\u00e5 vackert allt. Det \u00e4r s\u00e5 stort att f\u00e5 vara delaktig i s\u00e5dana h\u00e4r stunder i m\u00e4nniskors liv. H\u00f6gtid, liv och allvar blandat med gl\u00e4dje. I mina vigseltal brukar jag ofta ber\u00f6ra vikten att alltid ha […]<\/p>\n","protected":false},"author":42,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1222","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"acf":[],"yoast_head":"\n
”L\u00e4r dig livets stora g\u00e5ta \u2013 \u00e4lska, gl\u00f6mma och f\u00f6rl\u00e5ta.\u201d
Eller f\u00f6r den delen:
\u201d\u00c4lska mig mest n\u00e4r jag f\u00f6rtj\u00e4nar det minst.”<\/p>\n\n\n\n
Samma str\u00e4van att se varandra som medspelare beh\u00f6vs \u00e4ven i andra konflikter, att orka leva med insikten att \u00e4ven jag sj\u00e4lv har fel och brister ist\u00e4llet f\u00f6r att projicera alla fel p\u00e5 den andre.<\/p>\n\n\n\n
Jesus vet hur vi \u00e4r, vi m\u00e4nniskor.<\/p>\n\n\n\n
Petrus som lovade trohet, heder och \u00e4ra men kom att f\u00f6rneka Jesus, kvinnan vid Sykars brunn, Jesus vet ju att hon sv\u00e4vade p\u00e5 m\u00e5let, l\u00e4rjungarna som tjafsade om vem som var st\u00f6rst bland dem, kvinnan som hopen vill stena. \u201dKasta stenen f\u00f6rst den som \u00e4r utan synd!\u201d genm\u00e4lde Jesus \u2013 ingen kastade.<\/p>\n\n\n\n