\u00c5ret \u00e4r 1981, jag g\u00e5r sista \u00e5ret p\u00e5 gymnasieskolans v\u00e5rdlinje i V\u00e4nersborg. Det \u00e4r vi som ansvarar f\u00f6r \u00e5rets luciafirande p\u00e5 skolan. Vi har \u00f6vat och \u00f6vat och alla \u00e4r \u00f6verens om att \u00e5rets luciat\u00e5g kommer bli det b\u00e4sta i mannaminne. S\u00e5ngerna och budskapet ber\u00f6r.
\nF\u00f6r att krydda v\u00e5rt engagemang har vi spontant best\u00e4mt oss f\u00f6r att tr\u00e4ffas inne i V\u00e4nersborg 05.00 p\u00e5 luciadagen f\u00f6r att f\u00f6rst g\u00e5 hem till v\u00e5ra l\u00e4rare och \u00f6verraska dem med s\u00e5ng och kaffe i deras hem. <\/p>\n
Vid den h\u00e4r tiden k\u00f6rde jag regelbundet ut tidningar p\u00e5 morgonen innan skolan b\u00f6rjade. Ett bra s\u00e4tt att dryga ut min m\u00e5nadspeng. Jag hade en bl\u00e5 Puch Dakota med en stor tr\u00e4l\u00e5da p\u00e5 paketh\u00e5llaren och jag kunde stoppa tidningar i brevl\u00e5dor i bara farten. Den h\u00e4r morgonen var det br\u00e5tt, vi skulle ju tr\u00e4ffas inne i V\u00e4nersborg redan klockan fem och jag bodde i Varg\u00f6n, burksorten en halvmil fr\u00e5n V\u00e4nersborg. Men lastbilen som kom med tidningsbuntarna var tidig och jag hann dela ut mitt distrikt i god tid. Efter frukost och en snabb dusch slog det mig \u2013 jag skulle vara sotare i luciat\u00e5get och g\u00e5 j\u00e4mte sockerbagaren och pepparkaksgubben – att sot i ansiktet h\u00f6rde ju till. Jag gick till pannrummet och tog aska fr\u00e5n vedpannan och gned in i ansiktet \u2013 och blev f\u00f6rst\u00e5s helsvart. Nu full fart mot V\u00e4nersborg. P\u00e5 v\u00e4g p\u00e5 min moped s\u00e5g jag pl\u00f6tsligt Lillian som delade ut tidningar i ett annat distrikt. Jag kunde inte l\u00e5ta bli, sm\u00f6g upp med mopeden bakom hennes bil med ljuset avst\u00e4ngt och knackade f\u00f6rsiktigt p\u00e5 f\u00f6nstret p\u00e5 passagerarsidans d\u00f6rr. Lillian v\u00e4nder sig om och skriker i h\u00f6gan sky. Vem var denna m\u00f6rka yngling som skrattade d\u00e4r i rutan? \u00c5h du!<\/p>\n
F\u00e5 se sa Nancy som var klassens sj\u00e4lvp\u00e5tagna ordningsman, har nu alla allt med sig? Och det hade vi, kaffe, gitarr, klarinett, lussekatter och pepparkakor. Nancy skulle spela gitarr och jag, sotarkurre, klarinett. <\/p>\n
Men var bodde nu anatomifr\u00f6ken \u00c4sp? D\u00e4r sa jag och pekade p\u00e5 ett hus jag var n\u00e4stan \u00f6vertygad om var hennes. Vi gick dit, luciat\u00e5get st\u00e4llde upp sig och jag sotarkurre k\u00e4nde p\u00e5 ytterd\u00f6rren som var \u00f6ppen, det var f\u00f6r \u00f6vrigt alla ytterd\u00f6rrar i V\u00e4nersborg vid den h\u00e4r tiden. Och s\u00e5 harklade vi oss, sj\u00f6ng och gick in. Men vad nu, vem kommer d\u00e4r i natts\u00e4rk \u2013 en f\u00f6r oss helt ok\u00e4nd person. Men oj har vi g\u00e5tt in i fel hus, bor inte fru \u00c4sp h\u00e4r? Jas\u00e5 d\u00e4r borta? Ja vi ber s\u00e5 hemskt mycket om urs\u00e4kt. <\/p>\n
Och som vi skrattade n\u00e4r vi kom ut p\u00e5 gatan. <\/p>\n
De h\u00e4r skratten, den h\u00e4r ledigheten, l\u00e4ttheten, – som tunna moln p\u00e5 en klarbl\u00e5 himmel – de h\u00f6r ungdomen till. Leende skratt som f\u00f6rm\u00e5r spr\u00e4nga tillvarons gr\u00e4nser, ja heliga skratt. <\/p>\n
Och de h\u00e4r skratten h\u00f6r i sin tur ihop med den \u00f6ppenhet vi har i barndomen. Och det \u00e4r nog inte f\u00f6r inte vi ser och ser p\u00e5 de youtube-klipp p\u00e5 Internet d\u00e4r sm\u00e5 barn kiknar av skratt; dessa korta filmer som spelats in i h\u00f6gst vardagliga situationer och genom publicitet p\u00e5 n\u00e5gons kv\u00e4llstidnings hemsida ses av miljoner tittare.<\/p>\n
Vad \u00e4r som fascinerar oss s\u00e5? Varf\u00f6r blir vi s\u00e5 glada?
\n Jag tror att svaret \u00e4r att vi ser \u00e4r skymten av v\u00e5r skapare, Gud som vi skapats till avbild av, i dessa of\u00f6rblommerade och nakna skratt. Skratt helt utan baktankar och illvilja. Och att vi anar oss till att Gud har en v\u00e4ldig humor. Var kommer annars dessa v\u00e5ra befriande skratt ifr\u00e5n, v\u00e5r lekfullhet, v\u00e5ra uppt\u00e5g – l\u00e4ttheten och skaparanden \u2013 om inte d\u00e4rifr\u00e5n?<\/p>\n
Ibland n\u00e4r den h\u00e4r l\u00e4ttheten och gl\u00e4djen \u00e4r extra stark i livet vill jag stanna tiden, frysa \u00f6gonblicket. Jag vet att vi \u00e4r m\u00e5nga som k\u00e4nner s\u00e5. Och vi \u00e4r lika m\u00e5nga som kommit fram till att det g\u00e5r inte. Livet \u00e4r mest som ett t\u00e5g som rusar fram\u00e5t i expressfart. Och den stora utmaningen \u00e4r att ta tillvara det vi har \u2013 h\u00e4r och nu. Och det \u00e4r inte alltid l\u00e4tt minsann D\u00e4rf\u00f6r kan julen som nu n\u00e4rmar sig bli en frustrerande helg f\u00f6r vi har ju en tendens \u2013 trots alla goda f\u00f6resatser – att skjuta p\u00e5 nuet till framtiden och n\u00e4r v\u00e4l framtiden \u00e4r h\u00e4r \u2013 som i en efterl\u00e4ngtad julledighet – s\u00e5 ska den kompensera f\u00f6r de stunder vi inte hade tid att leva i nuet. Stunder som \u00e4r f\u00f6rbi och inte kommer \u00e5ter. F\u00f6r s\u00e5 \u00e4r det. Och den insikten svider. Och d\u00e5 h\u00e4nder det inte s\u00e4llan att en helg som julen kan bli en ansp\u00e4nning. Vi ska ju ha det s\u00e5 bra. Men livet fungerar inte s\u00e5 att vi kan skjuta upp nu f\u00f6r att plocka upp dem senare. Det vi har idag \u00e4r en frukt av ig\u00e5r som \u00e4r en frukt av dagen f\u00f6re och s\u00e5 vidare. Vi m\u00e5ste med andra f\u00f6rs\u00f6ka att leva i varje stund. Livet som ett p\u00e4rlband av vardagsdiamanter<\/p>\n
Jesus undervisade oss om att vi ska f\u00f6rs\u00f6ka leva i nuet. Att vi inte ska oroa oss utan leva i Guds omsorg om oss. Det \u00e4r inte alltid ett l\u00e4tt r\u00e5d att f\u00f6lja d\u00e5 fabriken varslar och barnen beh\u00f6ver nya vinteroveraller. Men om vi tillsammans fokuserar p\u00e5 julens k\u00e4rnbudskap att ljuset \u00f6vervann m\u00f6rkret; att oss \u00e4r en fr\u00e4lsare f\u00f6dd, s\u00e5 finns h\u00e4r trots allt en orons motvikt. Och motviktens k\u00e4nnetecken \u00e4r frihet och gl\u00e4dje fr\u00e5n Gud in i oss, in i v\u00e5r egen konstitution. Och med st\u00f6d av den kraften \u2013 hur skulle det annars g\u00e5 till \u2013 kan vi n\u00e5gorlunda m\u00e4kta med att leva h\u00e4r och nu och i f\u00f6rl\u00e4ngningen \u00e4lska v\u00e5r n\u00e4sta som oss sj\u00e4lva. F\u00f6r i begreppet n\u00e4sta finns som bekant \u00e4ven de vi har sv\u00e5rt f\u00f6r. Ja Jesu uppmaning att vi ska \u00e4lska v\u00e5ra fiender f\u00f6r att vara mer exakt. Och det konststycket klarar man inte utan hj\u00e4lp fr\u00e5n den som \u00e4lskar oss \u00f6ver v\u00e5rt f\u00f6rst\u00e5nd. Han som skapade skrattet, som vill ha med oss att g\u00f6ra. H\u00e4r och nu.<\/p>\n
Tror du p\u00e5 Gud fr\u00e5gade en journalist en g\u00e5ng den svenska f\u00f6rfattarinnan Sara Lidman.
\nSara log och svarade att det var ungef\u00e4r som att fr\u00e5ga fostret i mammans mage om fostret trodde p\u00e5 mamma. <\/p>\n
En riktigt God Jul! <\/p>\n
(Publicerad i Gate dec 2011)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
\u00c5ret \u00e4r 1981, jag g\u00e5r sista \u00e5ret p\u00e5 gymnasieskolans v\u00e5rdlinje i V\u00e4nersborg. Det \u00e4r vi som ansvarar f\u00f6r \u00e5rets luciafirande p\u00e5 skolan. Vi har \u00f6vat och \u00f6vat och alla \u00e4r \u00f6verens om att \u00e5rets luciat\u00e5g kommer bli det b\u00e4sta i mannaminne. S\u00e5ngerna och budskapet ber\u00f6r. F\u00f6r att krydda v\u00e5rt engagemang har vi spontant best\u00e4mt oss […]<\/p>\n","protected":false},"author":42,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-133","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"acf":[],"yoast_head":"\n