Maria.
\nVi har alla st\u00f6tt p\u00e5 henne.
\nDet \u00e4r hon som tar i den gamle med s\u00e5 lena h\u00e4nder, som dr\u00f6jer sig kvar och \u00e4r m\u00e5n om att Du ligger bra i s\u00e4ngen, d\u00e4r p\u00e5 hemmet, ja kanske p\u00e5 Linden, L\u00f6venstrand eller G\u00f6mmanberg. Eller i den \u00f6ppna hemtj\u00e4nsten. <\/p>\n
Ditt liv \u00e4r snart passerat och hj\u00e4rnbl\u00f6dningen tog ditt tal och mestadels \u00e4r du ensam och ett s\u00e5 kallat v\u00e5rdpaket. <\/p>\n
Men det d\u00e4r undersk\u00f6terskan k\u00e4nner du igen \u2013 hon tr\u00e4nger sig igenom dina dimmor och du uppskattar hennes mjuka handlag.
\nI det lilla tr\u00e4nger hennes omsorg fram till dig.
\nDet \u00e4r n\u00e5got visst med henne!<\/p>\n
Eller s\u00e5 m\u00f6ter vi Maria i den d\u00e4r tj\u00e4nstemannen som f\u00f6rm\u00e5r att l\u00e4mna byr\u00e5kratrollen och vara m\u00e4nsklig.
\nSom trots sparbeting och ringande telefoner och griniga chefer ser dig d\u00e4r du sitter med din sjuka mor och ans\u00f6ker om hj\u00e4lp. Och hon lotsar er genom det byr\u00e5kratiska och \u00e4r m\u00e5n om att din mamma ska f\u00e5 det hon har r\u00e4tt till. <\/p>\n
Eller s\u00e5 \u00e4r hon polisen som inte stelnat utan tar upp din anm\u00e4lan med vaket sinne och ser till att det polisi\u00e4ra arbetet kommer ig\u00e5ng utan dr\u00f6jsm\u00e5l. Hon ringer och lotsar dig vidare och sl\u00e4pper inte taget f\u00f6rr\u00e4n du f\u00e5tt kontakt med s\u00e5v\u00e4l brottsofferjouren som ditt f\u00f6rs\u00e4kringsbolag. \u00c4nd\u00e5 var det den hundrade anm\u00e4lan om villainbrott f\u00f6r det h\u00e4r \u00e5ret – men hon lyckades bem\u00f6ta dig som vore det den f\u00f6rsta.<\/p>\n
***<\/p>\n
Integritet, mod och medk\u00e4nsla \u00e4r egenskaper vi m\u00e4nniskor l\u00e4tt tappar i en v\u00e4rld d\u00e4r allt f\u00e4rre ska g\u00f6ra allt mer.
\nIntegritet, mod och medk\u00e4nsla \u00e4r egenskaper vi m\u00e4nniskor l\u00e4tt tappar i en v\u00e4rld som tycks oss mots\u00e4gelsefull.
\nIntegritet, mod och medk\u00e4nsla \u00e4r egenskaper vi m\u00e4nniskor l\u00e4tt tappar i en tid d\u00e5 de som ska f\u00f6retr\u00e4da sina n\u00e4stor allt oftare tycks f\u00f6retr\u00e4da bara sig sj\u00e4lv.
\nDet \u00e4r l\u00e4tt att p\u00e5verkas av s\u00e5dant, kanske bli str\u00f6mlinjeformad.
\nAtt tappa sugen.
\nDet \u00e4r l\u00e4tt att d\u00e5 fokusera p\u00e5 det som ligger n\u00e4rmast en sj\u00e4lv – inte bry sig s\u00e5 mycket om allt det andra, det d\u00e4r mots\u00e4gelsefulla, konstiga som sker hela tiden, j\u00e4mnt. <\/p>\n
S\u00e5 var det ocks\u00e5 p\u00e5 Jesu tid.
\nS\u00e5 har det f\u00f6rmodligen varit i alla tider.
\nAlla tider har n\u00e4rt sv\u00e5righeter och mots\u00e4gelsefullheter och varit fyllda av m\u00e4nniskor som skott sig p\u00e5 andras bekostnad.
\nOch visst.
\nLivet blir enklare om man inte bryr sig f\u00f6r mycket om detta.
\nLivet blir enklare om man bara fokuserar p\u00e5 sitt och de sina och inte bryr sig s\u00e5 mycket.
\nMen det blir ocks\u00e5 fattigare.
\nOch det riskerar att g\u00f6ra mina h\u00e4nder mindre lena i m\u00f6tet med den gamle skr\u00f6plige mannen utan tal i den \u00f6ppna hemtj\u00e4nsten, p\u00e5 Linden eller G\u00f6mmanberg och min bekv\u00e4mlighet riskerar att jag i rollen som tj\u00e4nsteman skyler mig bak floskler eller att jag i rollen som polis blir ointresserad och loj.<\/p>\n
N\u00e4r Gud ska l\u00e5ta en del av sig sj\u00e4lv f\u00f6das in i v\u00e4rlden s\u00e5 g\u00e5r det inte att ha en mor vars hj\u00e4rta har kallnat, av v\u00e4rlden.
\nN\u00e4r Gud ska l\u00e5ta en del av sig sj\u00e4lv f\u00f6das in i v\u00e4rlden s\u00e5 m\u00e5ste han finna en kvinna vars h\u00e4nder fortfarande \u00e4r lena och som f\u00e5r det d\u00e4r rummet p\u00e5 Linden, p\u00e5 G\u00f6mmanberg att pl\u00f6tsligt sjuda av liv:
\n\u201dHon ser mig, bitr\u00e4det, och hon r\u00f6r vid mig s\u00e5 \u00f6mt\u201d.<\/p>\n
Just en s\u00e5dan kvinna letar Gabriel efter.
\nOch Gabriel han genoms\u00f6ker korridorerna p\u00e5 Invandrarverket, Regeringskansliet, Utrikesdepartementet och Kungliga slottet men det \u00e4r inte d\u00e4r, i de fina salongerna han finner Maria.
\nUtan p\u00e5 den svenska landsbygden, i en liten ort som Lekvattnet eller \u00d6stmark och p\u00e5 ett litet v\u00e5rdhem \u2013 som Linden eller G\u00f6mmanberg.
\nD\u00e4r fanns hon som meriterat sig.
\nHon som bevarat sin integritet, sitt mod och sin medk\u00e4nsla. Hon som har lena h\u00e4nder och som trots sparbetingen tar i det gamla v\u00e5rdpaketen med v\u00e4rme.
\nHon kan bli mor och ledsagare f\u00f6r den del av Gud som ska f\u00f6das in i v\u00e4rlden.
\nBara den som lever och har sitt hj\u00e4rta \u00f6ppet kan ta emot det liv som ska ut i hela v\u00e4rlden, framf\u00f6das genom en kvinna. Jesus Kristus.<\/p>\n
***<\/p>\n
Vissa menar att vissa \u00e4r f\u00f6rutbest\u00e4mda att tro medan andra s\u00e4ger nej, om s\u00e5dant vet vi inte. Som pr\u00e4st m\u00e5ste jag f\u00f6rst\u00e5s utg\u00e5 ifr\u00e5n att alla \u00e4r lika mottagliga, vem som helst av oss kan n\u00e4r som helst hyra ut ett rum, ge plats p\u00e5 h\u00e4rb\u00e4rget, \u00f6ppna upp f\u00f6r det som f\u00f6ddes in i v\u00e4rlden f\u00f6r tv\u00e5 tusen \u00e5r sen, denna julnatt f\u00f6r s\u00e5 l\u00e4nge sen och som allt sedan dess letar efter rum i varje m\u00e4nniskas inre. Allt annat vore oh\u00e5llbart och exkluderande. Gud s\u00f6ker i Jesus dig, mig och alla vi k\u00e4nner och vet om. <\/p>\n
Livet \u00e4r inte enklare utan Gud replikerar den troende, livet \u00e4r enklare med Gud. <\/p>\n
Men hur d\u00e5 undrar nu den genuint s\u00f6kande? Hur d\u00e5?
\nJo d\u00e4rf\u00f6r att den andliga dimensionen i m\u00e4nniskan \u00e4r p\u00e5 riktigt.
\nLika mycket som luktsinnet, synsinnet, v\u00e4nster arm, ben och handens fem fingrar \u00e4r p\u00e5 riktigt s\u00e5 \u00e4r m\u00e4nniskans andliga behov och f\u00f6rm\u00e5ga p\u00e5 riktigt. Och det \u00e4r d\u00e5 vi vill tr\u00e4nga bort det som \u00e4r p\u00e5 riktigt som livet kan bli riktigt besv\u00e4rligt, ja rent av f\u00f6rljuget. Ja det blir n\u00e4stan som att f\u00f6rtr\u00e4nga vintern, frosten som vill nypa hud och h\u00e5r, knarrande sn\u00f6, n\u00e4r det \u00e4r vinter. Eller v\u00e5ren med dess vitsippor en dag i april, eller f\u00f6r den delen h\u00f6stens svampskog vi nyss stod uti med korgen fylld av trattkantarell och Karl-Johan eller sommaren barnen som skrattade vid stranden, se p\u00e5 mig \u00e5h vilket hopp – allt detta var p\u00e5 riktigt. Vi vet det d\u00e4rf\u00f6r att
\nvi hade det framf\u00f6r v\u00e5ra \u00f6gon, f\u00f6tter och h\u00e4nder.
\nDen andliga dimensionen \u00e4r lika verklig – d\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste vi ta den p\u00e5 allvar.
\nDet \u00e4r ju en del av v\u00e5r natur och det var f\u00f6r att vi b\u00e4ttre skulle kunna ta den p\u00e5 allvar som Gud l\u00e4t sig f\u00f6das in i m\u00e4nskligheten; ja f\u00f6r att hj\u00e4lpa oss till tro och till k\u00e4rlek.
\nOch gav sig som exempel.
\nJesus Kristus.<\/p>\n
\t ***<\/p>\n
Maria ler mot Josef, det gick v\u00e4gen. Hon reser sig upp, barnet har somnat i halmen bredvid henne, mj\u00f6lken rann till med en g\u00e5ng, han s\u00f6g h\u00e4ftigt den lille, hon tv\u00e4ttar av sig vid d\u00f6rren in mot stallet. Josef h\u00e5ller sen om henne och de studerar den m\u00e4ktiga stj\u00e4rnan d\u00e4r p\u00e5 himmelen. <\/p>\n
D\u00e5 pl\u00f6tsligt ser de n\u00e5gra enkla m\u00e4n som kommer till dem, de \u00e4r herdar och de ber\u00e4ttar vad de erfarit, en \u00e4ngel, men vad har egentligen h\u00e4nt?
\nMaria ler och ber\u00e4ttar och herdarna ser p\u00e5 barnet. <\/p>\n
Det \u00e4r de enkla som f\u00f6rst f\u00e5r se barnet. f\u00f6rst
\nDe som inte har s\u00e5 mycket att f\u00f6rlora, de som genom sitt liv lever med ett vid\u00f6ppet hj\u00e4rta, de som s\u00f6ker Gud. I sin s\u00e5rbarhet och enkelhet.
\n\u201dSaliga de som \u00e4r fattiga i anden, de ska finna tr\u00f6st.\u201d<\/p>\n
\u00c5h Herre, julen n\u00e4rmar sig, g\u00f6r oss vid\u00f6ppna f\u00f6r julens gl\u00e4djebudskap, det oerh\u00f6rda att Du steg in i skapelsen och visade oss ditt ansikte, att det finns ingen annan v\u00e4g \u00e4n k\u00e4rlekens v\u00e4g. Amen<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Maria. Vi har alla st\u00f6tt p\u00e5 henne. Det \u00e4r hon som tar i den gamle med s\u00e5 lena h\u00e4nder, som dr\u00f6jer sig kvar och \u00e4r m\u00e5n om att Du ligger bra i s\u00e4ngen, d\u00e4r p\u00e5 hemmet, ja kanske p\u00e5 Linden, L\u00f6venstrand eller G\u00f6mmanberg. Eller i den \u00f6ppna hemtj\u00e4nsten. Ditt liv \u00e4r snart passerat och hj\u00e4rnbl\u00f6dningen […]<\/p>\n","protected":false},"author":42,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-137","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"acf":[],"yoast_head":"\n