Som pr\u00e4st f\u00e5r jag inte s\u00e4llan kl\u00e4 skott f\u00f6r allt Gud borde ha gjort men inte g\u00f6r.
\nOch detta att Gud till synes s\u00e5 ofta \u00e4r s\u00e5 fr\u00e5nvarande blir d\u00e5 ett slags bevis p\u00e5 att Gud inte finns.
\n– Eller har du n\u00e5got b\u00e4ttre svar? \u00d6gonen som blickar mot mig \u00e4r uppfordrande.<\/p>\n
Det \u00e4r viktigt att ta s\u00e5dana h\u00e4r diskussioner.
\nOch inte s\u00e4llan uppst\u00e5r det mitt i livets villervalla; vid en fotbollsplan, en mack, en k\u00f6ttdisk. <\/p>\n
Ofta har denna fr\u00e5gest\u00e4llning v\u00e4ckts d\u00e5 n\u00e5gon har d\u00f6tt en f\u00f6r tidig d\u00f6d, en olycka skett, en on\u00f6dig sjukdom har drabbat n\u00e5gon, kanske att ett sj\u00e4lvmord intr\u00e4ffat.
\n– Och Gud, varf\u00f6r ingrep inte Gud? <\/p>\n
Och s\u00e5 kommer d\u00e5 slutsatsen av denne n\u00e5gon \u2013 likt en tr\u00f6st f\u00f6r tigerhj\u00e4rtan \u2013 att \u201dpersonens tid var \u00e4nd\u00e5 ute\u201d – att \u201dallt \u00e4nd\u00e5 \u00e4r utr\u00e4knat\u201d… Och den Gud som nu skymtar fram i s\u00e5dana slutsatser \u00e4r en Gud som inte tycks bry sig s\u00e5 mycket om v\u00e5ra vederm\u00f6dor, relationer, sm\u00e4rtor och saknads skri. F\u00f6r gjorde han det, Gud, s\u00e5 skulle han v\u00e4l \u00e4nd\u00e5 ha ingripit? Och d\u00e5 han nu inte gjorde det, ingrep, s\u00e5 \u00e4r det ju ett tecken p\u00e5 att:
\n1. Gud inte finns
\nalternativt
\n2. Gud inte bryr sig. <\/p>\n
H\u00e4r brukar jag s\u00e4ga att jag inte h\u00e5ller med. Och konstigt vore v\u00e4l annat, jag \u00e4r ju pr\u00e4st. Och det vet ju denne n\u00e5gon. Och denne n\u00e5gon l\u00e4gger nu armarna i kors och med en bister min vill han, eller hon, att jag ska f\u00f6rklarar mig. Kom igen pr\u00e4sten!<\/p>\n
Och jag s\u00e4ger att t\u00e4nk om det ing\u00e5r i v\u00e5ra kontrakt, var och en av oss i v\u00e5ra livskontrakt, att acceptera och leva mitt i denna fruktansv\u00e4rda s\u00e5rbarhet ett jordeliv inneb\u00e4r?
\nF\u00f6r vi \u00e4r utsatta.
\nOch de lagar som omg\u00e4rdar och ing\u00e4rdar v\u00e5r tillvaro \u00e4r ob\u00f6nh\u00f6rliga.
\nBilar g\u00e5r s\u00f6nder; vi f\u00e5r punktering i en kurva och d\u00e4r fanns ett berg eller v\u00e5ra kroppar, miljarder celler som ska delas varje dag; kroppar \u00f6ppna f\u00f6r infektioner, parasiter, virus, v\u00e5ld. Och sjukor kan inte bara greppa kroppen, de kan greppa sj\u00e4lva livslusten, ta fasta greppet om sj\u00e4len och allt blev svart som sot och modet for iv\u00e4g, viljan att leva.
\nJa s\u00e4ger jag, det r\u00e4cker ju att vi tar en plastp\u00e5se, tr\u00e4r den \u00f6ver v\u00e5ra huvuden och knyter om. Om n\u00e5gra futtiga minuter finns vi inte mer. Vi \u00e4r finitio, \u00f6ver och f\u00f6rbi. <\/p>\n
Och si det h\u00e4r \u00e4r betingelserna som vi lever i.
\nOch utmaningen vi har \u00e4r att greppa detta, inse detta och leva efter detta. <\/p>\n
Eller du f\u00e5r ett brev. Du \u00f6ppnar det. Det \u00e4r fr\u00e5n din doktor. Han vill tr\u00e4ffa dig. Och du f\u00f6rst\u00e5r mellan raderna att du har bara n\u00e5gra m\u00e5nader kvar att leva. Vad \u00e4r det nu som \u00e4r viktigt och oviktigt i ditt liv? De prioriteringar du gjorde innan du \u00f6ppnade brevet \u00e4r sannolikt andra efter att du tagit del av brevet, detta ob\u00f6nh\u00f6rliga besked. <\/p>\n
Kanske den stora stora utmaningen vi har \u00e4r att v\u00e5ga leva vapenl\u00f6sa mitt i livets utsatthet?
\nAtt v\u00e5ga se det bristf\u00e4lliga och s\u00e5rbara i vit\u00f6gat men \u00e4nd\u00e5 vilja leva och nu leva v\u00e4l. Eller som reformatorn Luther sa; om jag s\u00e5 visste att Jorden kommer g\u00e5 under imorgon skulle jag \u00e4nd\u00e5 plantera ett \u00e4ppeltr\u00e4d idag. <\/p>\n
Vad har en s\u00e5dan h\u00e5llning f\u00f6r livskonsekvenser?
\nVad inneb\u00e4r den i f\u00f6rh\u00e5llande till mig sj\u00e4lv och min n\u00e4sta? <\/p>\n
M\u00e5nga som f\u00e5r en diagnos, en allvarlig diagnos, ber\u00e4ttar att fr\u00e5n den stunden uppfattade man livet annorlunda. Nuet blev det centrala. Inte morgondagen. Att ta tillvara den stund som nu \u00e4r med n\u00e4ra och k\u00e4ra. <\/p>\n
Peter Noll heter en man som skrivit en bok om detta. \u201dDen utm\u00e4tta tiden\u201d heter den. Peter Noll drabbades av en livshotande cancer och valde att inte l\u00e5ta sig behandlas d\u00e5 enda syftet med behandlingen var att skjuta p\u00e5 det som var ofr\u00e5nkomligt, d\u00f6den, just n\u00e5gra m\u00e5nader men med kraftiga biverkningar som pris. Pl\u00f6tsligt erfor Peter att han nu mer medvetet valde vad han ville fylla sin tid med. Ytliga v\u00e4nner valde han bort, tidningsartiklar och teveprogram som inte tillf\u00f6rde honom n\u00e5got likas\u00e5. B\u00f6cker som inte gav han n\u00e5got unnade han sig att sl\u00e5 igen och l\u00e4gga undan. Viktigast blev nu de n\u00e4ra och k\u00e4ra och s\u00e5dant som gick p\u00e5 djupet i livet. Det som betydde n\u00e5got. Som grep tag. <\/p>\n
Och nyligen disputerade en sjuksk\u00f6terska p\u00e5 en avhandling som kretsade kring s\u00e5dant d\u00f6ende patienter f\u00f6rt fram r\u00f6rande vad de \u00e5ngrade mest i sina liv.
\nDet fanns n\u00e5gra gemensamma n\u00e4mnare: Att inte ha f\u00f6rverkligat sina livsdr\u00f6mmar var n\u00e5got v\u00e4ldigt m\u00e5nga \u00e5ngrade. Likas\u00e5 de som visste med sig att de jobbat f\u00f6r mycket \u2013 inte s\u00e4llan m\u00e4n \u2013 ja de \u00e5ngrade detta bittert. Och s\u00e5 alla de som inte v\u00e5gat s\u00e4ga ifr\u00e5n, som mj\u00e4kat med d\u00e5 saker i ens omgivning varit stolliga; i skolan, p\u00e5 arbetet, bland bekanta. Kr\u00e4nkande s\u00e4rbehandlingar inte minst.<\/p>\n
Att v\u00e5ga leva vapenl\u00f6s mitt i livets utsatthet, prioritera det som \u00e4r viktigt i livet och inte fylla sig med oviktigheter utan ta vara p\u00e5 nuet \u00f6ppnar ofta upp en k\u00e4nslighet f\u00f6r livet. Man blir k\u00e4nsligare f\u00f6r sig sj\u00e4lv, sina egna djupaste behov och man blir k\u00e4nsligare f\u00f6r sin n\u00e4stas behov. Och d\u00e4r, mitt i denna sensibilitet, denna k\u00e4nslighet ligger den snubblande n\u00e4ra; erfarenheten att vi, m\u00e4nskligheten, inte st\u00e5r h\u00e4r i universum ensamma. Utan att vi har en f\u00f6ljeslagare, en kraft som vakar med oss och som vill oss v\u00e4l och som vill v\u00e4gleda oss och ta hand om oss \u2013 men kanske p\u00e5 ett annat s\u00e4tt vi f\u00f6rst \u00e5tr\u00e5dde. Kanske handlar inte livet om att undslippa livet \u2013 med dess f\u00f6r- och nackdelar utan om kraft och ork och gl\u00e4dje att v\u00e5ga och vilja leva mitt i det \u2013 vapenl\u00f6s. <\/p>\n
Jag vet ingen som visar p\u00e5 den h\u00e4r m\u00f6jligheten b\u00e4ttre \u00e4n Jesus. Och som ocks\u00e5 visar att den andliga potential som ligger h\u00e4r \u00f6ppen f\u00f6r oss m\u00e4nniskor \u2013 i det vapenl\u00f6sa \u2013 har just kraften och makten att omdana oss s\u00e5 att vi s\u00e4ger ja till f\u00f6rsoning, vill k\u00e4rlek \u2013 och i f\u00f6rl\u00e4ngningen – vill v\u00e5ga leva ett liv d\u00e4r vi v\u00e4ljer att f\u00f6rverkliga v\u00e5ra innersta dr\u00f6mmar, \u00e4gnar oss \u00e5r v\u00e5ra n\u00e4ra och k\u00e4ra och v\u00e5gar s\u00e4ga ifr\u00e5n n\u00e4r mobbhorden just tagit ett nytt offer i v\u00e5r n\u00e4rhet. <\/p>\n
Att Jesus blir detta f\u00f6red\u00f6me, denna banerf\u00f6rare, detta ideal har sin b\u00f6rjan i \u00f6knen d\u00e5 han i uppstarten av sin officiella bana frestades att v\u00e4lja ber\u00f6mmelse, \u00e4ra, pengar och makt till priset av det vapenl\u00f6sa. Men Jesus valde det vapenl\u00f6sa. Och vi vet att det valet f\u00f6r honom \u00e4nda till korset – och genom den d\u00f6d och \u00e5teruppst\u00e5ndelse som d\u00e4r \u00e4ger rum\u2013 \u00e4nda till oss. H\u00e4r och nu. Och det l\u00f6ftet han d\u00e5 gav oss att vi; att ni tillh\u00f6r mig och jag \u00e4r i er och ni \u00e4r i mig – \u00e4r sannerligen n\u00e5got att vila i n\u00e4r livet \u00e4r som v\u00e4rst.
\nN\u00e4r livet \u00e4r bitigt och sv\u00e5rt.
\nF\u00f6r vem har sagt oss att livet ska vara enkelt?
\nVem har kunnat ge oss den utf\u00e4stelsen? Nej ingen!
\nOch utmaningen vi har \u00e4r att f\u00f6rstenas eller f\u00f6rvandlas. S\u00e5.. l\u00e5t oss s\u00e5 hj\u00e4lpa varann att v\u00e4lja f\u00f6rvandlingen; att vi ska vilja leva vapenl\u00f6sa. F\u00f6r d\u00e4r och ingen annanstans finns livet. H\u00e4r och nu, tillsammans!<\/p>\n
(Denna betraktelse \u00e5terfinns i marsnumret av tidningen Memphis Magazine)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Som pr\u00e4st f\u00e5r jag inte s\u00e4llan kl\u00e4 skott f\u00f6r allt Gud borde ha gjort men inte g\u00f6r. Och detta att Gud till synes s\u00e5 ofta \u00e4r s\u00e5 fr\u00e5nvarande blir d\u00e5 ett slags bevis p\u00e5 att Gud inte finns. – Eller har du n\u00e5got b\u00e4ttre svar? \u00d6gonen som blickar mot mig \u00e4r uppfordrande. Det \u00e4r viktigt […]<\/p>\n","protected":false},"author":42,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-194","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"acf":[],"yoast_head":"\n