D\u00e4r fanns inte rum. Det var fullbelagt och m\u00e4nniskor ilade kors och tv\u00e4rs. Maria har v\u00e4rkar och Josef s\u00f6ker desperat efter en plats att f\u00e5 vara p\u00e5.
\nD\u00e4r finns inte rum. <\/p>\n
Hur \u00e4r det idag?
\nHar vi rum f\u00f6r det Gud vill f\u00f6da in i v\u00e5ra hj\u00e4rtan eller \u00e4r d\u00e4r fullbelagt, st\u00e4ngt.
\nOm s\u00e5, p\u00e5 grund av vad?
\nStress s\u00e4ger n\u00e5gon, h\u00f6gmod en annan, f\u00f6rst\u00e5ndet nickar en tredje och pekar p\u00e5 b\u00f6cker p\u00e5 en v\u00e4gg. Och personen ifr\u00e5ga \u2013 ja vi har nog alla en sl\u00e4ng av denne i oss, mer eller mindre – f\u00f6rtydligar:
\nLivet blir enklare utan Gud.
\nJas\u00e5 replikerar den som vill f\u00f6das,
\n in i mig,
\ndig,
\nalla,
\n\u00e4r du riktigt riktigt s\u00e4ker p\u00e5 det?<\/p>\n
Betlehem.
\nVi har alla en bild av Josef,
\nstressen,
\nviljan att bara finna n\u00e5got, ja vad som helst. Ett rum,
\nOch landet \u00e4r ockuperat och vem \u00e4r han, Josef, vad vi vet en enkel snickare fr\u00e5n en enkel stad, utan makt, mandat eller pengar. <\/p>\n
Och Maria har ont. Och det \u00e4r hans ansvar att ordna n\u00e5got
\nOch vilken l\u00e4ttnad att f\u00e5 rum i djurstallet utanf\u00f6r staden, k\u00e4nslan att f\u00e5 vila, f\u00f6r att sen med en g\u00e5ng f\u00e5 g\u00e5 in i det f\u00f6rlossningsarbete som efter en liten stund tog vid. <\/p>\n
Jag har personligen varit med vid fem f\u00f6rlossningar, alla g\u00e5nger p\u00e5 ett modernt sjukhus och med kunnig personal runt omkring. Josef m\u00e5ste ha varit livr\u00e4dd, vad visste han om f\u00f6rlossningar, vad visste Maria? Vad visste jag? N\u00e4stan ingenting.<\/p>\n
Men de hade funnit rum, det som var om\u00f6jligt f\u00f6r en stund sen var nu m\u00f6jligt \u00e4ven om sv\u00e5righeterna tornade upp sig. Stora sv\u00e5righeter, hur skulle det g\u00e5?<\/p>\n
I v\u00e5ra inre liv \u00e4r det ofta p\u00e5 ett liknande vis.
\nVi tror oss ibland inte m\u00e4kta med, allt ter sig st\u00f6rt om\u00f6jligt men s\u00e5 sker n\u00e5got i r\u00e4tt riktning och s\u00e5, det som var om\u00f6jligt \u00e4r nu m\u00f6jligt \u00e4ven om sv\u00e5righeterna fortfarande tornar upp sig.
\nMen varf\u00f6r skulle nu livet vara enklare utan Gud?
\nDen f\u00f6rst\u00e5ndige som h\u00e4vdade detta, den vi alla har i oss d\u00e5 och d\u00e5, ja hos vissa en permanent hyresg\u00e4st hos andra en flyktig g\u00e4st, ja denne skruvar p\u00e5 sig och pekar p\u00e5 sitt huvud, \u201df\u00f6rst\u00e5ndet\u201d nickar personen ifr\u00e5ga, det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5ndigt att inte tro p\u00e5 Gud. Och s\u00e4ger sen sorglustigt att man kan ju f\u00f6rst\u00e5s tro p\u00e5 tomten ocks\u00e5, ja s\u00e4g g\u00f6r han det, han pr\u00e4sten? <\/p>\n
Marias knogar vitnar d\u00e5 hon h\u00e5ller Josef i handen, aldrig hade det gjort ondare \u00e4n nu bara f\u00f6r att minutrarna senare g\u00f6ra \u00e4nnu ondare.
\nJosef baddar Marias panna med en fuktig trasa, hon bl\u00f6der d\u00e4r nere och han \u00e4r s\u00e5 hj\u00e4lpl\u00f6s, hur ska det g\u00e5. Och vi vet inte hur det gick i detalj, men kanske fick de s\u00e4llskap av n\u00e5gon av Betlehems barnmorskor, ja vi f\u00e5r hoppas det. Maria \u00e4r ju s\u00e5 ung och har s\u00e5 ont, m\u00e5nne sm\u00e4rtan snart vara \u00f6ver. <\/p>\n
N\u00e4r en tro f\u00f6ds s\u00e5 f\u00f6ds den ofta genom sm\u00e4rta.
\nPersonen med alla b\u00f6cker har pl\u00f6tsligt ramlat bakl\u00e4nges och \u00e4r inte tv\u00e4rs\u00e4ker l\u00e4ngre. Vad som gjorde detta varierar men pl\u00f6tsligt h\u00f6ll inte teserna. H\u00f6gmodet blir en kvarnsten ist\u00e4llet f\u00f6r en livlina, och den f\u00f6rst\u00e5ndige k\u00e4mpar f\u00f6r sitt liv. Och den d\u00e4r stressade, vad h\u00e4nde d\u00e4r, ja kanske fick han eller hon en hj\u00e4rtinfarkt och funderar nu i sjuks\u00e4ngen p\u00e5 g\u00e5ngna val, hur var det, var jag verkligen s\u00e5 oumb\u00e4rlig egentligen, men \u00e4r det inte s\u00e5 att kyrkog\u00e5rdarna \u00e4r fulla av oumb\u00e4rliga m\u00e4nniskor, ja s\u00e5 kan tankarna g\u00e5. <\/p>\n
Och just d\u00e4r, i rummet hos den snubblande f\u00f6rst\u00e5ndiga personen, man som kvinna, vars h\u00f6gmod brast eller i i konvalescensen hos den hj\u00e4rtsjuke s\u00e5 f\u00f6ds ett embryo av tro.
\nOch inte s\u00e4llan i sm\u00e4rta. I sm\u00e4rta ges n\u00e5got rum.
\nVissa menar att vissa \u00e4r f\u00f6rutbest\u00e4mda att tro medan andra s\u00e4ger nej, om s\u00e5dant vet vi inte. Som pr\u00e4st m\u00e5ste jag f\u00f6rst\u00e5s utg\u00e5 ifr\u00e5n att alla \u00e4r lika mottagliga, vem som helst av oss kan n\u00e4r som helst hyra ut ett rum, ge plats p\u00e5 h\u00e4rb\u00e4rget, \u00f6ppna upp f\u00f6r det som f\u00f6ddes in i v\u00e4rlden f\u00f6r tv\u00e5 tusen \u00e5r sen, denna julnatt f\u00f6r s\u00e5 l\u00e4nge sen och som allt sedan dess letar efter rum i varje m\u00e4nniskas inre. Allt annat vore oh\u00e5llbart och exkluderande. Gud s\u00f6ker dig, mig och alla vi k\u00e4nner och vet om.<\/p>\n
Livet \u00e4r inte enklare utan Gud replikerar den troende, livet \u00e4r enklare med Gud. <\/p>\n
Men hur d\u00e5 undrar nu den genuint s\u00f6kande? Hur d\u00e5?
\nJo d\u00e4rf\u00f6r att den andliga dimensionen i m\u00e4nniskan \u00e4r p\u00e5 riktigt.
\nLika mycket som luktsinnet, synsinnet, v\u00e4nster arm, ben och handens fem fingrar \u00e4r p\u00e5 riktigt s\u00e5 \u00e4r m\u00e4nniskans andliga behov och f\u00f6rm\u00e5ga p\u00e5 riktigt. Och det \u00e4r d\u00e5 vi vill tr\u00e4nga bort det som \u00e4r p\u00e5 riktigt som livet kan bli riktigt besv\u00e4rligt, ja rent av f\u00f6rljuget, ja det blir som att f\u00f6rtr\u00e4nga sommaren, n\u00e4r den st\u00e5r i full blomning, v\u00e5ren med dess vitsippor en dag i april, den gr\u00f6n \u00e4ngen vi nyss stod p\u00e5, segelb\u00e5ten framf\u00f6r v\u00e5ra \u00f6gon \u2013 ja allt det vi nu har framf\u00f6r v\u00e5ra \u00f6gon, f\u00f6tter och h\u00e4nder. \u201dJust det\u201d s\u00e4ger den hj\u00e4rtsjuke fr\u00e5n s\u00e4ngen, man m\u00e5ste ta sin andliga dimension p\u00e5 allvar, f\u00f6rst\u00e5r ni inte det? Det \u00e4r ju en del av din natur och det var f\u00f6r att du ska ta den p\u00e5 allvar som Gud l\u00e4t sig f\u00f6das in i m\u00e4nskligheten f\u00f6r att hj\u00e4lpa oss till tro och till k\u00e4rlek. Han gav sig sj\u00e4lv som exempel. <\/p>\n
Du menar det?
\nJa visst \u00e4r det s\u00e5. Jesus Kristus.<\/p>\n
Maria ler mot Josef, det gick v\u00e4gen. Hon reser sig upp, barnet har somnat i halmen bredvid henne, mj\u00f6lken rann till med en g\u00e5ng, han s\u00f6g h\u00e4ftigt den lille, hon tv\u00e4ttar av sig vid d\u00f6rren in mot stallet. Josef h\u00e5ller sen om henne och de studerar den m\u00e4ktiga stj\u00e4rnan d\u00e4r p\u00e5 himmelen. <\/p>\n
D\u00e5 pl\u00f6tsligt ser de n\u00e5gra enkla m\u00e4n som kommer till dem, de \u00e4r herdar och de ber\u00e4ttar vad de erfarit, en \u00e4ngel, men vad har egentligen h\u00e4nt?
\nMaria ler och ber\u00e4ttar och herdarna ser p\u00e5 barnet. <\/p>\n
Det \u00e4r de enkla som f\u00f6rst f\u00e5r se barnet. f\u00f6rst
\nDe som inte har s\u00e5 mycket att f\u00f6rlora, de som genom sitt liv lever med ett vid\u00f6ppet hj\u00e4rta, de som s\u00f6ker Gud. Sen f\u00e5r alla vi andra bit f\u00f6r bit f\u00f6rst\u00e5 hur det egentligen ligger till. Och de f\u00f6rlossningarna tar ibland ett helt liv. Men, efter ett tag\u2013 ibland l\u00e5ngt ibland tidigare, s\u00e5 bryter den igenom \u2013 tron \u2013 Himmelen f\u00f6ds i hj\u00e4rtat hos \u00e4nnu en jordm\u00e4nniska \u2013 mig, dig, n\u00e5gon vi k\u00e4nner. Ja mig ropar bekantingen fr\u00e5n sjukhuss\u00e4ngen, och mig den som f\u00f6ll och vars h\u00f6gmod blev en kvarnsten. Vi \u00e4r fria nu. I tro. <\/p>\n
Herdarna ger sig s\u00e5 av. Det \u00e4r gryning. Josef och Maria somnar bredvid varandra, barnet ligger mellan dem. S\u00f6mnen s\u00e4nker sig \u00f6ver dem, ett par timmar ska de f\u00e5 sova. Imorgon en ny dag, nu ges vila, ni f\u00e5r de vila. Beskyddade och omslutna av Gud. <\/p>\n
Vi har det h\u00e4r erbjudandet att vara omslutna av Gud, ja det \u00e4r ett gratiserbjudande – alla har den m\u00f6jligheten. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
D\u00e4r fanns inte rum. Det var fullbelagt och m\u00e4nniskor ilade kors och tv\u00e4rs. Maria har v\u00e4rkar och Josef s\u00f6ker desperat efter en plats att f\u00e5 vara p\u00e5. D\u00e4r finns inte rum. Hur \u00e4r det idag? Har vi rum f\u00f6r det Gud vill f\u00f6da in i v\u00e5ra hj\u00e4rtan eller \u00e4r d\u00e4r fullbelagt, st\u00e4ngt. Om s\u00e5, p\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":42,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-21","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"acf":[],"yoast_head":"\n