Framp\u00e5 natten n\u00e4r man har konfirmationsl\u00e4ger kommer ofta de d\u00e4r intressanta, p\u00e5 tu man hand, samtalen ig\u00e5ng. P\u00e5 \u00e5rets l\u00e4ger satt vi ett par timmar i en liten stuga jag och ett par grabbar och de spelade upp sin musik f\u00f6r mig.
\n – K\u00e4nner du till den h\u00e4r Johan?<\/p>\n
Det \u00e4r s\u00e5 besynnerligt detta med livet, hur jag \u00e5 ena sidan hunnit avverka en v\u00e4ldig massa \u00e5r samtidigt som jag kan k\u00e4nna det som ig\u00e5r, d\u00e5 jag var i deras \u00e5lder.<\/p>\n
Det h\u00e4nder ibland vid dessa nattliga samtal att jag dristar mig till att fr\u00e5ga vem de tror att jag var, n\u00e4r jag i deras \u00e5lder. Och genom \u00e5ren s\u00e5 har svaren – oavsett grupp – varit t\u00e4mligen p\u00e5 pricken. Det \u00e4r underligt t\u00e4nker jag. Men kanske \u00e4r det s\u00e5, vi b\u00e4r med oss v\u00e5r k\u00e4rna oavsett skalets \u00e5lder? \u00d6gonen som sj\u00e4lens spegel. <\/p>\n
Sj\u00e4lv v\u00e4xte jag upp i en bruksort i V\u00e4sterg\u00f6tland, Varg\u00f6n. D\u00e4r var det, som h\u00e4r, vanligt att man s\u00e5g framf\u00f6r sig praktiska yrken som vuxen. Pappa var bilmekaniker, mamma satt i kassa i bank. Jag skulle ocks\u00e5 bli bilmekaniker. Men s\u00e5 blev det inte. Och ibland t\u00e4nker jag att konfirmationsl\u00e4sningen kanske bidrog till detta. Visst, p\u00e5 ytan var jag en bland alla andra; st\u00f6kade, st\u00f6rde, knuffades och kom inte ih\u00e5g s\u00e5 mycket av vad pr\u00e4sten sa. Men under ytan drabbades jag, minns jag, av gudstj\u00e4nstens \u00f6ppenhet, v\u00e4rme, tilltal och kraft. Och detta i ett litet kapell utanf\u00f6rVarg\u00f6ns bruk. I samma bygd fanns drygt trettio \u00e5r tidigare Lewi Pethrus, han som grundade Pingstkyrkan. Lewi v\u00e4xte upp i ett litet torp p\u00e5 v\u00e4g upp mot Halleberg. Det s\u00e4gs att vi \u00e4r sl\u00e4kt p\u00e5 pappas sida, Lewi och jag. <\/p>\n
Min konfirmandpr\u00e4st hette Lennart, hade sk\u00e4gg och s\u00e5g ut som Jesus.
\nMats och jag intervjuade honom n\u00e4r vi gick i femman, cyklade till pastorsexpeditionen och satt och st\u00e4llde fr\u00e5gor i hans lilla rum med den portabla kassettbandspelaren med oss. Lennart var s\u00e5 seri\u00f6s. Och f\u00f6rtroendeingivande. Sn\u00e4ll. Hygglig. <\/p>\n
Och det \u00e4r just det att m\u00e5nga i de kristna sammanhangen \u00e4r det. Inte alla, det vet vi av historien och Ingemar Bergmans filmer, men de jag m\u00f6tt har \u00f6verlag varit sn\u00e4lla och hyggliga och tillm\u00f6tesg\u00e5ende. <\/p>\n
Lewi Pethrus pratade mycket om det; att den helige anden m\u00e4rks genom v\u00e4nlighet och gl\u00e4dje. Ja, andens g\u00e5vor inneb\u00e4r en frid och s\u00e4llhet. Som i sin tur genererar f\u00f6rdragsamhet, tacksamhet och mod. Och s\u00e5 v\u00e4nligheten och gl\u00e4djen som sagt. S\u00e5 genialt! <\/p>\n
Var det l\u00e4ttare i min ungdom att st\u00e5 f\u00f6r att man trodde? Inte. Jag sm\u00f6g in i kyrkan p\u00e5 s\u00f6ndagarna n\u00e4r konfirmationsl\u00e4sningen var \u00f6ver \u2013 det hade liksom uppst\u00e5tt ett behov. Hade st\u00e4llt upp mopeden mot kapellv\u00e4ggen, lagt ut snusen och gick s\u00e5 in. Ja ett behov hade v\u00e4ckts. Ville sjunga, g\u00e5 fram och ta nattvard, h\u00f6ra ordet, f\u00e5 syndernas f\u00f6rl\u00e5telse. Och konfirmationskorset i silver var nu ett givet livsattribut signalerandes \u201djag vill\u201d.<\/p>\n
Med \u00e5ren har min inst\u00e4llning till gudstj\u00e4nsten v\u00e4xlat v\u00e4ldigt \u2013 jag tror att det \u00e4r bra och h\u00f6r till detta med att ha en levande tro \u2013 att s\u00f6ka. Men jag har alltid \u00e5terv\u00e4nt. K\u00e4nt mig hemma. Har min hemvist i det enkla trygga kristna. Likt Varg\u00f6ns kapell eller f\u00f6r den delen \u00d6stmarks enkla sp\u00e5nkyrka. <\/p>\n
Att ha en tro inneb\u00e4r f\u00f6r mig att jag aldrig \u00e4r ensam. Vad som \u00e4n h\u00e4nder mig s\u00e5 har jag en instans som st\u00e5r fri fr\u00e5n det h\u00e4r livets upp och nedg\u00e5ng, ber\u00f6m och mothugg, upph\u00f6jelse och f\u00f6rkastelse. En instans som v\u00e4nder sig till den d\u00e4r k\u00e4rnan i mig; ja i oss – den v\u00e5ra \u00f6gon \u00e4r en spegel av. Och som k\u00e4nner oss s\u00e5 v\u00e4l vi inte kan ana. Ja b\u00e4ttre \u00e4n oss sj\u00e4lva; men v\u00e4ntar och v\u00e4gleder, vill f\u00e5 oss att v\u00e4xa, bli till. <\/p>\n
– Har du h\u00f6rt den h\u00e4r d\u00e5, fr\u00e5gar A och streamar en artist genom sin mobil som \u00e4r alltifr\u00e5n rumsren.
\n– Jojo han fanns redan p\u00e5 min tid, svarar jag. Och s\u00e5 n\u00e4mner jag en l\u00e5t de alla k\u00e4nner till. Pojkarna ler.<\/p>\n
N\u00e4r jag gick i \u00e5ttan s\u00e5 fick alla jobb efter skolan, det fanns n\u00e4stan ingen arbetsl\u00f6shet och visserligen p\u00e5gick det ett kallt krig mellan \u00f6st och v\u00e4st men de flesta av oss k\u00e4nde en v\u00e4ldig framtidstro \u2013 samh\u00e4llet v\u00e4rnade oss alla. Det h\u00e4r var kanske en sanning med modifikation men \u00e5tminstone upplevde jag det s\u00e5. Idag tycks allt s\u00e5 mycket tuffare, r\u00e5are. Gr\u00e4nserna har f\u00f6rskjutits. Och tiden f\u00f6r reflektion och eftertanke, att trimma de inre kompasserna, verkar ha blivit mindre. Ibland t\u00e4nker jag att det finns en tanke med det. Att starka krafter frammanar dessa f\u00f6rh\u00e5llanden f\u00f6r att baxa igenom en agenda, sin agenda, som g\u00e5r p\u00e5 tv\u00e4rs mot vad du och jag l\u00e4ngtar efter, vill ha och beh\u00f6ver. <\/p>\n
Jag t\u00e4nker att h\u00e4r har kristenheten ett alternativ att erbjuda. Som en fristat bland alla m\u00e4rkeskl\u00e4der och mobiltelefoner (mikrov\u00e5gor \u00e4r faktiskt ingen h\u00f6jdare f\u00f6r hj\u00e4rnan!). Att tro p\u00e5 m\u00e4nsklighetens potential, f\u00f6rm\u00e5gan till f\u00f6r\u00e4ndring och hopp h\u00e4nger intimt samman med Jesu uppmaning att vi ska \u00e4lska sanningen; att sanningen och inget annat \u00e4n sanningen ska g\u00f6ra oss fria. Att \u00e4lska sanningen inneb\u00e4r att ta in och reflektera vad vi g\u00f6r med v\u00e5ra liv, v\u00e5r omgivning, v\u00e5r planet. Och inse att det ligger i v\u00e5r f\u00f6rm\u00e5ga, ja faktiskt inom r\u00e4ckh\u00e5ll att s\u00e4ga nej <\/em>till on\u00f6dig konsumtion, nej <\/em>till s\u00e5dant som river ner och f\u00f6rst\u00f6r, nej <\/em>till den form av f\u00f6rstr\u00f6else som gr\u00e4ver ur, gr\u00f6per ur ist\u00e4llet f\u00f6r bygger upp. – Du menar att vi ska resa p\u00e5 oss? (Denna betraktelse \u00e4r publicerad i Memphis Magazine nr 3) <\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Framp\u00e5 natten n\u00e4r man har konfirmationsl\u00e4ger kommer ofta de d\u00e4r intressanta, p\u00e5 tu man hand, samtalen ig\u00e5ng. P\u00e5 \u00e5rets l\u00e4ger satt vi ett par timmar i en liten stuga jag och ett par grabbar och de spelade upp sin musik f\u00f6r mig. – K\u00e4nner du till den h\u00e4r Johan? Det \u00e4r s\u00e5 besynnerligt detta med […]<\/p>\n","protected":false},"author":42,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-217","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"acf":[],"yoast_head":"\n
\nJa en fristat gentemot alla s\u00e5por och teveprogram som mer eller mindre \u00e4gnar sig \u00e5t uteslutning och vuxenmobbing. En fristat mot reklamens bilder och f\u00f6rest\u00e4llningar hur vi egentligen borde vara, se ut, tj\u00e4na, \u00e4ta och dricka, konsumera och d\u00e4r n\u00e4stan ingen av oss duger som vi \u00e4r. Ja en fristat mot girighet och elakhet och just s\u00e5dana kommersiella konglomerat som s\u00e4tter din och min h\u00e4lsa, v\u00e5rt v\u00e4lbefinnande, i andra hand bara de f\u00e5r tj\u00e4na sina pengar \u2013 p\u00e5 dig, p\u00e5 mig. Ja en kristenhet som en reell motkraft, en h\u00e4rold och klippa; en m\u00f6jligg\u00f6rare f\u00f6r anropet fr\u00e5n det eviga, det stora –
\ntill k\u00e4rnan i mig, i dig
\ni oss alla som s\u00f6ker svar.
\n\u00d6gonen som sj\u00e4lens spegel,
\nb\u00e4rare av det eviga.
\nF\u00f6r vi \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n kroppen.
\nVi \u00e4r skapade till Guds avbild.
\nVi kan mer och b\u00e4ttre \u00e4n s\u00e5 h\u00e4r. <\/em><\/p>\n
\nAnden som ger liv. \u00d6gonen som sj\u00e4lens spegel.
\nGud som skapat oss till sin avbild och gett oss fri vilja.
\nDet \u00e4r dags att anv\u00e4nda denna v\u00e5r vilja nu, anv\u00e4nda den f\u00f6r att f\u00f6rsvara m\u00e4nskligheten och det m\u00e4nskliga mot s\u00e5dana agendor som s\u00f6ker f\u00f6rminska oss och g\u00f6ra dig och mig till en spillra av vad vi innerst inne \u00e4r och kan bli.<\/p>\n
\n– Ja och f\u00f6r det m\u00e5ste vi v\u00e5ga se verkligheten som den \u00e4r!<\/p>\n