Det \u00e4r sv\u00e5rt att \u00f6verblicka tider som flytt. P\u00e5 ett s\u00e4tt var kanske d\u00f6den mer sj\u00e4lvklar f\u00f6rr d\u00e5 m\u00e4nniskor mer ofta dog i hemmen men betyder det att vi var b\u00e4ttre p\u00e5 att hantera d\u00f6den f\u00f6rr? <\/p>\n
Jag tror inte det.
\nUtan d\u00e5 som idag \u00e4r det nog lika sv\u00e5rt: L\u00e4ttare d\u00e5 d\u00f6den \u00e4r mer given, f\u00f6ljer p\u00e5 ett l\u00e5ngt liv, sv\u00e5rare d\u00e5 den kommer som en tjuv om natten, r\u00f6var, tar bort n\u00e5gon alldeles f\u00f6r tidigt. <\/p>\n
\u201dTalita Kum\u201d sa Jesus till flickan som var d\u00f6d och flickan vaknade och steg upp ur sin b\u00e4dd.
\n\u201d\u00c4sch myter\u201d s\u00e4ger n\u00e5gon. \u201dKanske\u201d s\u00e4ger en annan. \u201dJa varf\u00f6r inte\u201d en tredje. <\/p>\n
Men det var Jesus det.
\nOch vi andra kan inte v\u00e4cka d\u00f6da till liv.
\nVi st\u00e5r stilla inf\u00f6r den som l\u00e4mnat oss och ett nytt kapitel har b\u00f6rjat i boken, livets bok. Ingenting \u00e4r l\u00e4ngre som f\u00f6rut, i alla fall om det \u00e4r en n\u00e4ra som g\u00e5tt bort. Ingenting \u00e4r som f\u00f6rut. Allt m\u00e5ste f\u00e5 en annorlunda forts\u00e4ttning. Livet l\u00e4ker inte alla s\u00e5r men det g\u00e5r att l\u00e4ra sig leva med f\u00f6rlusten. Hur d\u00e5 svarar den som s\u00f6rjer f\u00f6rtvivlat? Och svaret \u00e4r att vi \u00e4r skapta f\u00f6r att klara det. Men inte utan att det m\u00e4rks, inte utan sp\u00e5r, utan med sp\u00e5r, med sm\u00e4rta, saknad och \u00f6vergivenhet. <\/p>\n
Den vi mist har ett eget rum. I oss. V\u00e5ra hj\u00e4rtan har f\u00f6rmak, v\u00e4nster och h\u00f6ger, kammare, v\u00e4nster och h\u00f6ger. Och den som st\u00e5tt oss n\u00e4ra har likt hj\u00e4rtat ett eget rum i oss. F\u00f6r alltid. <\/p>\n
F\u00e5r jag g\u00e5 vidare?
\nOm jag mist en n\u00e4ra och k\u00e4r, tr\u00e4ffa en annan?
\nJa det \u00e4r klart, den du haft k\u00e4r har ett eget rum i dig men du m\u00e5ste leva h\u00e4r och nu. Och vi \u00e4r nog inte skapta att vara ensamma vi m\u00e4nniskor, vi \u00e4r skapta till gemenskap och att vara n\u00e4ra varann. <\/p>\n
R\u00e4tten till sin sorg.
\nIbland m\u00e5ste man h\u00e4vda r\u00e4tten till sin sorg.
\nOch det \u00e4r bara du sj\u00e4lv som vet vad som \u00e4r r\u00e4tt f\u00f6r dig.<\/p>\n
En k\u00e4lla, d\u00e5 den \u00e4r t\u00f6md, fylls p\u00e5, p\u00e5 olika vis. Ibland m\u00e5ste tillfl\u00f6dena rensas, k\u00e4llan g\u00f6ras om men i regel \u00e4r det vara att v\u00e4nta, bida sin tid s\u00e5 har naturen gjort sitt, k\u00e4llan fylls p\u00e5.
\nP\u00e5 samma s\u00e4tt \u00e4r det med oss m\u00e4nniskor, i regel r\u00e4cker det med att l\u00e5ta tiden ha sin g\u00e5ng, ge sig s\u00f6mn, mat och utevistelse, umg\u00e4nge s\u00e5 rinner vattnet och livskrafterna \u00e5ter. Och det m\u00e5ste f\u00e5 ta sin tid. Och den tiden ser olika ut. Efter begravningen intr\u00e4der sorgearbetet p\u00e5 allvar. Vi som inte \u00e4r i sorgens n\u00e4rmsta krets m\u00e5ste d\u00e5 komma ih\u00e5g att fr\u00e5ga, intressera oss, ber\u00f6ra genom att fr\u00e5ga, ben\u00e4mna den som g\u00e5tt bort.
\nMen jag vill ju inte riva upp n\u00e5got s\u00e4ger nu n\u00e5gon.
\nMen det \u00e4r redan upprivet.
\n S\u00e5ret bl\u00f6der och om vi inte pratar om det, ben\u00e4mner det, l\u00e5ter sm\u00e4rtan f\u00e5 vara sm\u00e4rta s\u00e5 blir l\u00e4kningsprocessen bara f\u00f6rdr\u00f6jd och \u00e4n mer komplicerad. <\/p>\n
D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r en helg som denna s\u00e5 viktig. Ljusen p\u00e5 begravningsplatsen, m\u00f6jligheten till stillhet, f\u00e5 vara n\u00e4ra ihop. B\u00e4ra en erfarenhet tillsammans. F\u00f6r det \u00e4r sv\u00e5rt att mista en v\u00e4n, vi just sj\u00f6ng i psalmen av Gullan Bornemark. <\/p>\n
Annika Borg, pr\u00e4st och f\u00f6rfattare skrev: M\u00e5nga som mist en n\u00e4ra f\u00e5r ofta en f\u00f6rvissning om att den som g\u00e5tt bort har det bra. Det kan vara en eller flera dr\u00f6mmar som \u00e4r s\u00e5 starka att de l\u00e4mnar en f\u00f6rvissning om att nej, det h\u00e4r var inte bara en dr\u00f6m, det h\u00e4r var n\u00e5gonting mer. Jesus l\u00f6fte av att vi \u2013 var och en av oss \u2013 \u00e4r helt unika i Guds skapelse g\u00e4ller genom d\u00f6den. <\/p>\n V\u00e5ra h\u00e5rstr\u00e5n \u00e4r r\u00e4knade h\u00e4r som d\u00e4r. <\/p>\n Vidare l\u00e4r Jesus oss att de liv vi lever h\u00e4r p\u00e5 Jorden h\u00e4r och nu – har en direkt korrespondens med v\u00e5r forts\u00e4ttning. Och de v\u00e4rden Jesus l\u00e4r ut \u00e4r v\u00e4rden vi alla h\u00f6rt; vi m\u00e5ste f\u00f6rs\u00f6ka att \u00e4lska varandra, och om det \u00e4r sv\u00e5rt just nu \u2013 ja \u00e5tminstone f\u00f6rdra varann. <\/p>\n Allt det ni g\u00f6r f\u00f6r de minsta bland er det g\u00f6r ni f\u00f6r mig – l\u00e4r er att \u00e4lska sanningen f\u00f6r inget mindre \u00e4n sanningen \u2013 sanningen om er sj\u00e4lva, era v\u00e4nner och er samtid \u2013 g\u00f6r er fria. Ja s\u00e5 l\u00e4r oss Jesus. Att nu kunna samlas s\u00e5h\u00e4r, som ikv\u00e4ll. Ja i vardagen har vi s\u00e5 l\u00e4tt att fokusera p\u00e5 det som \u00e4r den andres brist men i sorgens och sorgearbetets starka krafter faller i regel s\u00e5dana f\u00f6rsvarsh\u00e5llningar itu. Ja det blir p\u00e5 n\u00e5got vis uppenbarat att bortom alla skillnader s\u00e5 \u00e4r vi en enda m\u00e4nsklighet med ett enda uppdrag och m\u00e5l; S\u00e5 Herre Gud, Det \u00e4r sv\u00e5rt att \u00f6verblicka tider som flytt. P\u00e5 ett s\u00e4tt var kanske d\u00f6den mer sj\u00e4lvklar f\u00f6rr d\u00e5 m\u00e4nniskor mer ofta dog i hemmen men betyder det att vi var b\u00e4ttre p\u00e5 att hantera d\u00f6den f\u00f6rr? Jag tror inte det. Utan d\u00e5 som idag \u00e4r det nog lika sv\u00e5rt: L\u00e4ttare d\u00e5 d\u00f6den \u00e4r mer given, […]<\/p>\n","protected":false},"author":42,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-240","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"acf":[],"yoast_head":"\n
\n
\nDu \u00e4r A och O,
\nb\u00f6rjan och slutet.
\nDu omsluter mitt liv,
\nmin b\u00f6rjan och mitt slut.
\nI det famntaget,
\nsom str\u00e4cker sig genom tid och rum,
\nvilar nu dem jag f\u00f6rlorat och s\u00f6rjer.
\nHj\u00e4lp mig att vila i den tanken.<\/em><\/p>\n
\nDessa f\u00f6rvissningar kan se olika ut men ger – om man har n\u00e5den att f\u00e5 erfara dem – en k\u00e4nsla av att den som g\u00e5tt bort har det bra; \u201doroa er inte, jag har det bra\u201d<\/p>\n
\nAllt h\u00e4nger ihop. <\/p>\n
\nVar kloka som ormar men fredliga som duvor. Vaka och bed och var p\u00e5 din vakt. S\u00f6rj och du ska bli tr\u00f6stad, var barmh\u00e4rtig och du ska m\u00f6ta barmh\u00e4rtighet<\/em><\/p>\n
\nJesus \u2013 en del av Gud.
\nSom inget ont, d\u00f6d eller f\u00f6rg\u00e4ngelse r\u00e5r p\u00e5.
\nDet \u00e4r till honom vi har m\u00f6jlighet att ty oss.
\nEn s\u00e5n underbar famn. H\u00e4r och nu. Idag och imorgon. <\/p>\n
\nOch att med hj\u00e4lp av ljus, musik, psalms\u00e5ng och b\u00f6n tillsammans str\u00e4va efter att h\u00e5lla sorgens k\u00e4lla \u00f6ppen hj\u00e4lper oss i det sv\u00e5ra att vara m\u00e4nniska. F\u00f6r i sorgen, i det mellanm\u00e4nskliga m\u00f6tet, kan vi g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng konstatera att det finns mer som f\u00f6renar oss \u00e4n som skiljer oss \u00e5t. <\/p>\n
\nJag \u00e4r naken.
\nDu \u00e4r naken.
\nOch vi har bara varann, inget kan skyla v\u00e5r f\u00f6rtvivlan. <\/p>\n
\natt i namn av denna m\u00e4nsklighet bevara och f\u00f6rvalta den medm\u00e4nsklighet och k\u00e4rlek, som getts oss, som en spirande m\u00f6jlighet, av Gud, v\u00e5r fader. <\/em><\/p>\n
\nhj\u00e4lp oss att se varandra i ljuset av ditt ljus, i skenet av din k\u00e4rlek. Hj\u00e4lp oss att n\u00e4rma oss varann p\u00e5 det \u00e4kta och otvungna vis du l\u00e4rde oss i och genom Jesus Kristus. Amen. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"