N\u00e4r jag skriver det h\u00e4r raderna sitter jag i Uppsala i ett litet rum p\u00e5 Diakonistiftelsen Samariterhemmet. H\u00e4r har diakoner \u2013 som \u00e4r kyrkans socialarbetare – sedan 1882 hj\u00e4lpt utsatta m\u00e4nniskor i Uppsala med omnejd. <\/p>\n
Jag bor just nu p\u00e5 stiftelsens g\u00e4sthem. Det \u00e4r andra natten jag sover h\u00e4r och kung Bore har sannerligen kommit med besked. Vinden ylar mellan husen och idag utlovas 30 centimeter nysn\u00f6. Polisen v\u00e4djar om att ingen ska ut p\u00e5 v\u00e4garna i on\u00f6dan.<\/p>\n
Jag \u00e4r i Uppsala d\u00e5 min mor opererats p\u00e5 Akademiska sjukhuset. Allt verkar s\u00e5h\u00e4r l\u00e5ngt ha g\u00e5tt bra. Men det har varit en stor operation. Min mamma \u00e4r njursjuk och fick en njure transplanterad samma vecka jag och min Eva (som \u00e4r diakon) gifte oss 1998. De ursprungliga njurarna l\u00e4mnade de kvar i magen \u2013 en transplantation anses vara ett nog s\u00e5 stort ingrepp \u2013 och dessa tryckte nu ihop stora h\u00e5lvenen i magen. Och detta med resultatet att mamma fick symptom p\u00e5 allvarlig hj\u00e4rtsvikt trots att hj\u00e4rta och lungor s\u00e5g bra ut i alla unders\u00f6kningar. <\/p>\n
Professor Tufveson h\u00e4r p\u00e5 Akademiska sjukhuset ber\u00e4ttade ig\u00e5r att mamma var den tredje k\u00e4nda patienten som nu opererats p\u00e5 grund av detta tillst\u00e5nd. Tufveson sa vidare, eller Tuvan som mamma kallar honom, att det saknas dokumentation och riktlinjer kring det hela. D\u00e4rf\u00f6r var det ingen annan l\u00e4kare som begrep sambandet f\u00f6rr\u00e4n Tuvan kom till V\u00e4rmland som konsult. Likt en \u00e4ngel. <\/p>\n
S\u00e5 den l\u00e4ttnad och gl\u00e4dje jag k\u00e4nner h\u00e4r p\u00e5 Samariterhemmet i Uppsala i arla morgonstund den 5 december 2012 \u00e4r stor! <\/p>\n
Samtidigt g\u00e5r mina tankar till de anh\u00f6riga jag kom i kontakt med ig\u00e5r p\u00e5 Thoraxintensiven, d\u00e4r min mor var under g\u00e5rdagen. Vi hade tur och fick efter n\u00e5gra timmar \u00e5ka upp p\u00e5 avdelningen men i rummen bredvid fanns de som k\u00e4mpade mellan liv och d\u00f6d och gjort det i dagar, ibland veckor. I anh\u00f6rigrummet bytte vi ber\u00e4ttelser. D\u00e5 jag visste att mammas operation var s\u00e5v\u00e4l stor som komplicerad fanns d\u00e4r n\u00e5gra timmar d\u00e5 jag var bland dem som just d\u00e5 levde i hoppet, beredd p\u00e5 det v\u00e4rsta. <\/p>\n
M\u00e5nga tar som int\u00e4kt att Gud inte finns p\u00e5 basis av lidande, sjukdom och d\u00f6d. Att en tro p\u00e5 en allsm\u00e4ktig god Gud inte p\u00e5 n\u00e5got vis g\u00e5r att kombinera med ett universum, likt v\u00e5rt, d\u00e4r d\u00f6d och lidande \u00e4r en s\u00e5 stor del. G\u00e5r det att tro p\u00e5 en allsm\u00e4ktig god Gud och samtidigt konstatera allt detta lidande? Med ett fint ord kallas fr\u00e5gan f\u00f6r Teodiceproblemet. Och det \u00e4r ett \u201dproblem\u201d som funnits lika l\u00e4nge som m\u00e4nniskan och d\u00e4r ingen av oss lyckats ge ett svar som varit tillfredst\u00e4llande f\u00f6r alla. <\/p>\n
Mitt svar p\u00e5 fr\u00e5gan \u00e4r att vi som m\u00e4nsklighet inte har n\u00e5got annat val \u00e4n att godk\u00e4nna jordelivets betingelser. Vi har genom att finnas till ing\u00e5tt ett slag kontrakt. F\u00f6r rik eller fattig, vi delar alla jordelivets grundbetingelser som till exempel behovet av luft, mat, vatten, v\u00e4rme. Och ingen av oss kommer undan att vi \u00e4r spr\u00f6da \u00f6mt\u00e5liga m\u00e4nniskor som l\u00e4tt kan g\u00e5 s\u00f6nder och l\u00e4tt kan bli sjuka. Vissa visserligen l\u00e4ttare \u00e4n andra men v\u00e5r konstitution \u00e4r mer lik s\u00e5pbubblans \u00e4n stenens. F\u00f6rr eller senare brister vi. <\/p>\n
Denna utsatthet g\u00f6r att de unika l\u00e4rdomar vi kan skaffa oss h\u00e4r p\u00e5 Jorden \u00e4r av en annan art \u00e4n de vi nu kunde antas g\u00f6ra i en mer paradisisk tillvaro utan dessa \u201dbegr\u00e4nsningar\u201d. Men den paradisiska dimensionen \u00e4r just en tanke, en id\u00e9 och det vi har att handskas med \u00e4r h\u00e4r och nu. S\u00e5 det intressanta \u00e4r inte sj\u00e4lva faktumet att h\u00e4r \u00e4r \u2013 j\u00e4mte liv, lust och lek – lidande och n\u00f6d utan hur vi tillsammans, jag och du, hanterar detta grundtillst\u00e5nd. Och det var ju ocks\u00e5 ett snyggt s\u00e4tt att l\u00f6sa ett problem, t\u00e4nker nu kanske n\u00e5gon, att som pr\u00e4sten g\u00f6ra om sj\u00e4lva fr\u00e5gest\u00e4llningen. Visst, svarar d\u00e5 jag, det \u00e4r h\u00f6g tid att vi g\u00f6r det. Vi m\u00e5ste prata om verkligheten som den \u00e4r, inte som en id\u00e9 eller f\u00f6rhoppning om hur den skulle kunna te sig. Nu \u00e4r vi h\u00e4r. P\u00e5 den h\u00e4r Jorden. Tillsammans. D\u00e5 blir det intressanta, menar jag, hur vi tillsammans hanterar denna v\u00e5r verklighet. Och h\u00e4r \u00e4r nu, menar jag, den kristna kyrkans grundbult fullst\u00e4ndigt unik. Inte i n\u00e5gon annan v\u00e4rldsreligionen \u00e4r budet om n\u00e4stank\u00e4rlek, att finnas till f\u00f6r varandra, att b\u00e4ra varandras b\u00f6rdor mer uttalad \u00e4n i \u201dv\u00e5r\u201d religion. <\/p>\n
\u00c4nd\u00e5 har s\u00e5 mycket i kyrkans historia kommit att handla om annat \u00e4n detta som \u00e4r kristendomens v\u00e4sen, diakonin. Men det \u00e4r faktiskt vi m\u00e4nniskor som prioriterat fel. F\u00f6rblindats. Det \u00e4r inte Jesus fel f\u00f6r han visade oss sannerligen kristendomens v\u00e4sen; att vi i k\u00e4rlek ska tj\u00e4na varandra. Helt enkelt att de av oss som i livets villervalla just nu har det l\u00e4ttare har i uppgift att s\u00f6rja f\u00f6r att de som just nu har det sv\u00e5rare ska f\u00e5 det l\u00e4ttare. M\u00e4nskligheten \u00e4r en helhet. Eller f\u00f6r att citera ur Matteusevangeliet:<\/p>\n
\u201dJag var hungrig och ni gav mig att \u00e4ta, jag var t\u00f6rstig och ni gav mig att dricka, jag var heml\u00f6s och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kl\u00e4der, jag var sjuk och ni s\u00e5g till mig, jag satt i f\u00e4ngelse och ni bes\u00f6kte mig. \u201d<\/p>\n
\u201dHerre, n\u00e4r s\u00e5g vi dig hungrig och gav dig mat, eller t\u00f6rstig och gav dig att dricka? N\u00e4r s\u00e5g vi dig heml\u00f6s och tog hand om dig eller naken och gav dig kl\u00e4der? Och n\u00e4r s\u00e5g vi dig sjuk eller i f\u00e4ngelse och bes\u00f6kte dig?\u201d<\/p>\n
\u201dSannerligen, vad ni har gjort f\u00f6r n\u00e5gon av dessa minsta som \u00e4r mina br\u00f6der, det har ni gjort f\u00f6r mig.\u201d<\/p>\n
Jesus som \u00e4r en del av Gud och som gick in i skapelsen och visade oss med sitt exempel hur vi ska leva och vara mot och med varandra. K\u00e4rlek. Diakoni. Att var i Guds tj\u00e4nst.<\/p>\n
Motkrafterna mot Jesus exempel \u00e4r s\u00e5v\u00e4l d\u00e5 som nu enorma. Men skulle vi idag \u00e4nd\u00e5 lyckas leva exemplet mer fullt ut s\u00e5 skulle v\u00e5r Jord snabbt bli en mycket mer k\u00e4rleksfull plats \u00e4n den \u00e4r idag. Men det tarvar f\u00f6rst\u00e5s att vi vill se och agera. Och f\u00f6r\u00e4ndra oss. Och mer aktivt vill vara en del av den v\u00e4g Jesus visade oss; medlidandets och k\u00e4rlekens v\u00e4g. Och den f\u00f6r\u00e4ndringen har sin begynnelse, sin start i en l\u00e4ngtan, ett ja, att vilja \u00f6ppna sig f\u00f6r Gud. D\u00e5 h\u00e4nder n\u00e5got i oss. F\u00f6r Jesus \u00e4r mer \u00e4n ett exempel. Han \u00e4r, som en del av Gud, en n\u00e4rvaro h\u00e4r och nu som alltj\u00e4mt och \u00f6verallt finns redo att v\u00e4gleda, ge styrka, ge kraft att verka i det goda. Visst, det h\u00e4nder att kontraktet vi m\u00e4nniskor skrivit av n\u00e5gon outgrundlig anledning l\u00e4ggs \u00e5t sidan och mirakler och helanden \u00e4ger rum \u2013 n\u00e5got som \u00e4r sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 och m\u00e5nga d\u00e4rf\u00f6r avf\u00e4rdar. Men mirakler tillh\u00f6r undantagen. Grundregeln \u00e4r att vi har att f\u00f6rh\u00e5lla oss till lidandet, till varandra i all v\u00e5r nakenhet och utsatthet. Och g\u00f6ra mot v\u00e5r n\u00e4sta s\u00e5 som vi sj\u00e4lva vill bli bem\u00f6tta. Och h\u00e4r har vi att tampas med v\u00e5r kluvenhet. \u00c5 ena sidan empatiska och \u00f6ppna. \u00c5 andra sidan r\u00e4dda och p\u00e5 v\u00e5r vakt. Och likt Paulus kan vi nog d\u00e5 och utbrista att:
\nDet goda som jag vill, det g\u00f6r jag inte, men det onda som jag inte vill, det g\u00f6r jag.<\/p>\n
Denna kluvenhet \u00e4r tydlig inte minst i ett globalt perspektiv d\u00e5 v\u00e5rt v\u00e4lst\u00e5nd ofta f\u00f6ruts\u00e4tter att vi dr\u00e4nerar andra m\u00e4nniskors r\u00e4tt till ett dr\u00e4gligt liv. Ett exempel \u00e4r m\u00e5nga av v\u00e5ra julklappar, inte minst kl\u00e4der och leksaker, som framst\u00e4lls p\u00e5 ett f\u00f6r m\u00e4nniskor och moder Jord uselt vis. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r Jesu exempel s\u00e5 viktigt. Han visar oss att vi kan v\u00e4lja det empatiska och \u00f6ppna. Om vi vill. Och s\u00e4g, vad hindrar oss att vilja det?<\/p>\n
(Denna betraktelse \u00e4r inf\u00f6rd i Memphis magazine nr 1 2013)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
N\u00e4r jag skriver det h\u00e4r raderna sitter jag i Uppsala i ett litet rum p\u00e5 Diakonistiftelsen Samariterhemmet. H\u00e4r har diakoner \u2013 som \u00e4r kyrkans socialarbetare – sedan 1882 hj\u00e4lpt utsatta m\u00e4nniskor i Uppsala med omnejd. Jag bor just nu p\u00e5 stiftelsens g\u00e4sthem. Det \u00e4r andra natten jag sover h\u00e4r och kung Bore har sannerligen kommit […]<\/p>\n","protected":false},"author":42,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-265","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"acf":[],"yoast_head":"\n