Ett liv har sina faser.
\nVi st\u00e5r i v\u00e4gsk\u00e4l.
\nVi v\u00e4ljer. <\/p>\n
Och vi h\u00f6r ihop, p\u00e5verkar varandra med v\u00e5ra val \u2013 och icke val. <\/p>\n
Och trots denna frihet s\u00e5 r\u00e5r vi inte \u00f6ver allt, l\u00e5ngt ifr\u00e5n. Allt \u00e4r statt i f\u00f6r\u00e4ndring, inget \u00e4r stilla.
\nOch ibland m\u00e5ste vi ut p\u00e5 yttersta grenen \u2013 annars riskerar vi, som Jonathan s\u00e4ger i Br\u00f6derna Lejonhj\u00e4rta, att bli en en lort. <\/p>\n
Werner von Heidenstam diktar: Det \u00e4r allhelgonatid. Och vi t\u00e4nker p\u00e5 d\u00f6den. Med den indirekt livet.<\/p>\n Generationer avl\u00f6ser varandra. <\/p>\n En g\u00e5r bort \u2013 en annan kommer in, livet som ett kretslopp. <\/p>\n Hur mycket hinner vi inte skifta perspektiv under resans g\u00e5ng, under livets resa? Men hur hj\u00e4lpsamma vi nu \u00e4n \u00e4r, ja bra mot varandra, s\u00e5 kan \u00e4nd\u00e5 ingen av oss hindra tidens g\u00e5ng. Generation som avl\u00f6ser generation. <\/p>\n Och vi som hunnit vara med en stund p\u00e5 Jorden kan, tror jag p\u00e5 ett alldeles s\u00e4rskilt vis, st\u00e4mma in i Tomas Transtr\u00f6mers ord:<\/p>\n Inom mig b\u00e4r jag mina tidigare ansikten, Och mitt i allt detta har vi att f\u00f6rh\u00e5lla oss till avskedet. \u00d6verg\u00e5ngen. D\u00f6den.<\/p>\n Ibland \u00e4r det kanske s\u00e5 naturligt som Gerda Antti, f\u00f6rfattarinnan, sa i en intervju: Gerda ger uttryck f\u00f6r k\u00e4nslan att b\u00f6rja bli m\u00e4tt p\u00e5 livet. Att ha sett och h\u00f6rt och varit med s\u00e5 pass att tystnaden lockar, perspektivskiftet, att f\u00e5 str\u00e4nga d\u00f6rren bakom sig och tyst g\u00e5 ut i natten, ensam… <\/p>\n Men ibland \u00e4r avskedet, avslutet inte i fas med vare sig oss n\u00e4rst\u00e5ende eller med den som g\u00e5tt bort. Vi vill inte. <\/p>\n Och s\u00e5 st\u00e5r vi d\u00e4r med allt outsagt. Mot den k\u00e4nslan, som ett slags resonansbotten, ja mot den livserfarenheten, finns just de h\u00e4r rummen \u2013 kyrkorummen. Jag \u00e4r d\u00e4r; i det m\u00f6rka, Men varf\u00f6r k\u00e4nner jag dig d\u00e5 inte Gud, kanske vi ropar. Varf\u00f6r har jag bara detta l\u00f6fte men inget mer? <\/p>\n Och s\u00e5 kan det vara \u2013 l\u00e5nga perioder \u2013 \u201dbara detta l\u00f6fte och inget mer\u201d. <\/p>\n Men \u00e4r detta l\u00f6fte bara ett \u201dbara\u201d? F\u00f6r i hoppet att vi inte \u00e4r \u00f6vergivna finns hoppet om \u00e5terseendet och i hoppet om \u00e5terseendet finns m\u00f6tet, dialogen kvar, Ur det perspektivet s\u00e5 b\u00e4r vi varandra, med osynliga tr\u00e5dar, genom dimensionerna \u2013 in i det eviga \u2013 ut ur det jordiska. I ett l\u00f6fte.<\/p>\n Och jag t\u00e4nker att det hoppet, som utg\u00e5r fr\u00e5n detta l\u00f6fte \u2013 att vi inte \u00e4r \u00f6vergivna utan ist\u00e4llet sedda och \u00e4lskade \u2013 rimligen ocks\u00e5 leder till, ja kan ocks\u00e5 leda till en frimodighet och gl\u00e4dje. L\u00e4rjungarna kring Jesus fick vara med om s\u00e5 m\u00e5nga stunder d\u00e4r detta l\u00f6fte blev verkligt, s\u00e5 verkligt att de kunde ta p\u00e5 det \u2013 ja s\u00e5 sm\u00e5ningom var beredda att plikta med sina liv f\u00f6r att h\u00e5lla l\u00f6ftet vid liv. <\/p>\n Och i den frimodigheten som d\u00e4r f\u00f6ddes sa Jesus till dem, ja till oss att:<\/p>\n Ni \u00e4r jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man f\u00e5 det salt igen? Det duger inte till annat \u00e4n att kastas bort och trampas av m\u00e4nniskorna. <\/p>\n Ni \u00e4r v\u00e4rldens ljus. En stad uppe p\u00e5 ett berg kan inte d\u00f6ljas, och n\u00e4r man t\u00e4nder en lampa s\u00e4tter man den inte under s\u00e4desm\u00e5ttet utan p\u00e5 h\u00e5llaren, s\u00e5 att den lyser f\u00f6r alla i huset. P\u00e5 samma s\u00e4tt skall ert ljus lysa f\u00f6r m\u00e4nniskorna, s\u00e5 att de ser era goda g\u00e4rningar och prisar er fader i himlen.<\/em><\/p>\n Och jag t\u00e4nker att de flesta av oss erfar \u2013 d\u00e5 och d\u00e5 – att l\u00f6ftet om n\u00e4rheten, om att aldrig vara ensam, \u00e4r … ja \u201dp\u00e5 riktigt\u201d. Kanske \u00e4r det nu v\u00e5r uppgift att \u2013 inf\u00f6r varandra – f\u00f6rs\u00f6ka just vara \u201db\u00e4rare\u201d av detta hopp – och alldeles s\u00e4rskilt mycket just i det sv\u00e5ra. Och h\u00e4r \u00e4r bibelns budskap \u00f6vertydligt \u2013 vi ska i m\u00f6jligaste m\u00e5n ocks\u00e5 fokusera p\u00e5 nuet, p\u00e5 varandra, p\u00e5 de uppgifter vi st\u00e5r mitt i och d\u00e4r \u00e4r ingen uppgift f\u00f6r liten eller ringa. Och \u00e4r vi i sorg och saknad \u00e4r det v\u00e4rt att p\u00e5minna sig att just ingen uppgift \u00e4r f\u00f6r ringa. \u00c5h Herre, du k\u00e4nner oss utan och innan. Ett liv har sina faser. Vi st\u00e5r i v\u00e4gsk\u00e4l. Vi v\u00e4ljer. Och vi h\u00f6r ihop, p\u00e5verkar varandra med v\u00e5ra val \u2013 och icke val. Och trots denna frihet s\u00e5 r\u00e5r vi inte \u00f6ver allt, l\u00e5ngt ifr\u00e5n. Allt \u00e4r statt i f\u00f6r\u00e4ndring, inget \u00e4r stilla. Och ibland m\u00e5ste vi ut p\u00e5 yttersta grenen \u2013 annars riskerar […]<\/p>\n","protected":false},"author":42,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-292","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"acf":[],"yoast_head":"\n
\n
\nDet \u00e4r sk\u00f6nare lyss till en str\u00e4ng som brast,
\n\u00e4n aldrig sp\u00e4nna en b\u00e5ge.<\/em><\/p>\n
\nOch hur stort ansvar har vi inte f\u00f6r varandra, inf\u00f6r varandra att det \u00e4r de goda och b\u00e4rkraftiga perspektiven som ska bli de som hakar i varann. Bildar ett m\u00f6nster, en v\u00e4v, v\u00e5rt livsrum.<\/p>\n
\nsom ett tr\u00e4d har sina \u00e5rsringar.
\nDet \u00e4r summan av dem som \u00e4r jag.
\nSpegeln ser bara mitt senaste ansikte,
\nJag k\u00e4nner av alla mina tidigare.<\/em><\/p>\n
\n– Att det liksom var som att vara p\u00e5 en lyckad och trevlig fest men att hon b\u00f6rjade bli tr\u00f6tt och ville dra sig tillbaka. Klockan b\u00f6rjade bli sent och ja hon var tr\u00f6tt. <\/p>\n
\nMed alla stunder som \u00e4r som l\u00f6sa rep\u00e4ndar in i ett land som synes oss som ett intet.
\nEtt ingenting. Rotl\u00f6sa och ensamma. <\/p>\n
\nF\u00f6rt i dessa rum som sett allt, h\u00f6rt allt, varit med om allt och d\u00e4r en och samma Gud predikats och ett och samma l\u00f6fte givits i generationer finns n\u00e5got att h\u00e5lla i.
\nOch l\u00f6ftet lyder:<\/p>\n
\njag \u00e4r d\u00e4r, i det svarta,
\njag \u00e4r d\u00e4r, i det hoppl\u00f6sa,
\njag finns d\u00e4r. N\u00e4ra dig. <\/em><\/p>\n
\n\u00c4r inte l\u00f6ftet \u2013 egentligen – det st\u00f6rsta som finns?
\nOch vad f\u00f6rm\u00e5r detta l\u00f6fte v\u00e4cka?
\nJo ett hopp.
\nEtt hopp vi kan f\u00f6renas i.
\nVara i.
\nLeva i.
\nOch f\u00f6rsonas i. <\/p>\n
\ni oss,
\nmellan oss. <\/p>\n
\nJa till ett mod och rent av en k\u00e4rlekens sturskhet. <\/p>\n
\nDet finns n\u00e5got st\u00f6rre!
\n Kanske nuddas vi av insikten p\u00e5 \u00e4lgpasset, vid den porlande b\u00e4cken eller i f\u00f6rlossningssalen d\u00e5 ett barn just f\u00f6tts fram.
\nOch d\u00e4r i l\u00f6ftet finns det hopp Jesus p\u00e5visar \u2013 och vill att vi ska b\u00e4ra och f\u00f6rvalta.<\/p>\n
\nF\u00f6r sorg kan vara grym.
\nVi famlar och saknar.
\nOch det m\u00e5ste vi, den har sin plats och sin tid och den ska ha<\/em> sin plats och sin tid men parallellt s\u00e5 \u00e5ngar livet som bekant p\u00e5.<\/p>\n
\nAtt allt h\u00e4nger ihop.
\n\u00c4r en del i den d\u00e4r v\u00e4ven, de d\u00e4r tr\u00e5darna som binder oss samman, g\u00f6r oss till en m\u00e4nsklighet.
\nJa vi som \u00e4r h\u00e4r \u2013 p\u00e5 rymdskeppet Jorden \u2013 och de som g\u00e5tt igenom hinnan till andra sidan, in i hoppet.<\/p>\n
\nVartenda h\u00e5rstr\u00e5 har du r\u00e4knat p\u00e5 oss.
\nVarenda tanke och k\u00e4nsla vet du om.
\nDu vet v\u00e5r str\u00e4van och v\u00e5r f\u00f6rm\u00e5ga, men \u00e4ven v\u00e5ra motst\u00e5nd och v\u00e5r of\u00f6rm\u00e5ga.
\nHerre hj\u00e4lp oss att erfara Din hand, ditt ljus, ditt hopp, din k\u00e4rlek som \u00f6verbryggar allt.
\nAmen. <\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"