Sexagesima den 27 februari 2011<\/p>\n
I dagens text kan vi ta del av att Jesus suckar \u00f6ver l\u00e4rjungarna. Jesus g\u00f6r det ibland, suckar. Ett annat exempel \u00e4r Mark 9:19 d\u00e4r han utbrister: \u201dDetta sl\u00e4kte som inte vill tro! Hur l\u00e4nge m\u00e5ste jag vara hos er? Hur l\u00e4nge m\u00e5ste jag st\u00e5 ut med er?”<\/p>\n
Men \u00e4r det s\u00e5 konstigt att Jesus blir tr\u00f6tt p\u00e5 oss m\u00e4nniskor? Jag tror inte det.
\nMen l\u00e5t oss g\u00e5 tillbaka lite i texten, innan dagens evangelietext.
\nI b\u00f6rjan p\u00e5 kapitel 6 i Johannesevangeliet har Jesus utf\u00f6rt det s.k. bespisningsundret. Fem tusen m\u00e4nniskor har utfodrats med en gosses mats\u00e4ck. Alla h\u00e4pnade. Och man flockades kring honom; vilken ledare, vilken man, han vill vi ska f\u00f6ra v\u00e5r talan! Men Jesus drar sig undan f\u00f6r b\u00f6n i enskildhet. \u201d\u00c5k ut p\u00e5 vattnet\u201d s\u00e4ger han till l\u00e4rjungarna, jag kommer snart till er. Men hur fr\u00e5gade de men Jesus svarade inte. Kv\u00e4llen kom, natten kom, Jesus ber och ber och ber i ensamhet – och s\u00e5 p\u00e5 morgonen just n\u00e4r dimman l\u00e4ttar fr\u00e5n sj\u00f6n f\u00e5r de se Jesus komma g\u00e5ende mot dem, p\u00e5 sj\u00f6n: \u201dDet \u00e4r jag, var inte r\u00e4dda.\u201d<\/p>\n
Problemet var nu att de blev hemmablinda l\u00e4rjungarna, ja vi \u00e4r ju s\u00e5dana vi m\u00e4nniskor. Det som \u00e4r helt unikt blir f\u00f6r dem n\u00e5got av en vana. L\u00e5t oss stanna vid den h\u00e4r m\u00e4nskliga egenskapen en stund; ja vi tar v\u00e5r h\u00e4lsa f\u00f6r given till den dag sjukdom sl\u00e5r till. Barnen tror vi ska vara sm\u00e5 f\u00f6r evigt och vi missar tillf\u00e4lle p\u00e5 tillf\u00e4lle att s\u00e4tta oss ned och lyssna p\u00e5 dem till den dag kommer d\u00e5 de inte l\u00e4ngre vill sitta vid v\u00e5r sida, annat drar i dem, bort, ut. Vi hade v\u00e5r chans, v\u00e5r tid med dem d\u00e5 allt var magiskt och \u00f6ppet och vi var kungar och drottningar i ett kungarike d\u00e4r de var prinsar och prinsessor. Nu \u00e4r vi gamla, uttj\u00e4nta och tjatiga.
\nEller om vi tar ett annat exempel: Det \u00e4r sommar, dag efter dag och vi har f\u00f6nstren \u00f6ppna och myggf\u00f6nstren \u00e4r i och s\u00f6mnen \u00e4r s\u00f6nderhackad av husflugor, mygg, knott och den d\u00e4r kraxande kr\u00e5kan f\u00f6r att s\u00e5 inte tala om v\u00e4rmen. \u00c5h hur l\u00e4nge har den inte varat? F\u00f6nstret \u00e4r vid\u00f6ppet. Gardinen fladdrar i vinden. S\u00e5h\u00e4r kommer det v\u00e4l vara f\u00f6r evigt. Men hur blev det. Vi blundade ett \u00f6gonblick och s\u00e5 kom septembervinden, frosten, l\u00f6ven faller, flyttf\u00e5glar och det enda som pl\u00f6tsligt \u00e5terst\u00e5r av sommaren \u00e4r ett par frostnupna bl\u00e5b\u00e4r, spruckna och o\u00e4tliga. Eller som nu, vintern som st\u00e5r f\u00f6r handen, envis och barsk, stark som aldrig. En k\u00f6ldkn\u00e4pp till, s\u00e4rskilt om den blir l\u00e5ngvarig och vi \u00e4r nu m\u00e5nga som kommer tvivla p\u00e5 sommaren, kommer den verkligen i \u00e5r?<\/p>\n
I ett lite l\u00e4ngre perspektiv blir v\u00e5r f\u00f6rtrogenhet med livet, att tro att allt \u00e4r\u00a0 f\u00f6r alltid \u00e4nnu mer bedr\u00e4glig. Vi k\u00e4nner dem som bor i grannhusen, vi vet vem som k\u00f6r bussen och vem som kommer med posten men s\u00e5 pl\u00f6tsligt har det g\u00e5tt tjugo kanske trettio \u00e5r och de flesta roller \u00e4r helt f\u00f6r\u00e4ndrade. H\u00e4r finns ett vemod och inte minst \u00e5lderdomen, det vittnar m\u00e5nga om, inneh\u00e5ller den h\u00e4r m\u00f6jligheten att blicka tillbaka, ja som vore det en film som rullar och skratten, tonerna och lukterna kan nu komma s\u00e5 n\u00e4ra som vore det nu. Men s\u00e5 pl\u00f6tsligt kom ett ljud, ett ryck och man var vaken och det enda som h\u00f6rs \u00e4r nu klockans tick tack och knarret fr\u00e5n golvtiljorna under elementet d\u00e5 lastbilarna \u00e5ker f\u00f6rbi h\u00e4r utanf\u00f6r.
\nDet finns ett vemod i det som flyr, att inget \u00e4r best\u00e4ndigt.
\nDet finns ett kolossalt vemod i den tid som flytt och or\u00e4kneliga \u00e4r de t\u00e5rar och de krampaktiga h\u00e4nder som velat ha kvar det som inte l\u00e4ngre \u00e4r kvar och till Gud ekar fr\u00e5gan, fr\u00e5n or\u00e4kneliga munnar, varf\u00f6r tog jag inte b\u00e4ttre tillvara den rikedom nuet gav mig, det liv jag var mitt i, varf\u00f6r tog jag allt f\u00f6r givet?<\/p>\n
Men s\u00e5h\u00e4r fungerar m\u00e4nniskan. Vi tror att det vi erfar \u00e4r givet och inser inte hur snabbt det kan vara f\u00f6rlorat. P\u00e5 samma s\u00e4tt \u00e4r det med organisationer, kanske har man uppn\u00e5tt ett s\u00e4tt att arbeta som \u00e4r optimalt, h\u00e4r finns en gl\u00e4dje, ett flyt och en produktivitet som \u00e4r frukten av m\u00e5nga \u00e5rs ja kanske generationers slit och s\u00e5 kommer en ny doktrin, kanske en ny chef, en ny slagd\u00e4nga som ska ers\u00e4tta den gamla och vips s\u00e5 var det som varit v\u00e4lk\u00e4nt och bra inte vatten v\u00e4rt. Och s\u00e5 f\u00e5r det g\u00e5 en tid till och d\u00e5 kommer \u00e5ngern, vad gjorde vi, varf\u00f6r kunde vi inte ha glatt oss \u00f6ver det vi hade, det vi nu slagit i spillror.<\/p>\n
Det \u00e4r s\u00e5 h\u00e4r det \u00e4r i det m\u00e4nskliga, i det mellanm\u00e4nskliga, h\u00e4r p\u00e5 Jorden. Vi har helt enkelt inte vett nog att varesig se eller uppskatta det vi \u00e4r en del av och det \u00e4r f\u00e5 av oss som kan f\u00f6rm\u00e5 oss att ropa: \u201dFrys tiden, frys detta nu, detta \u00e4r enast\u00e5ende, l\u00e5t oss stanna och f\u00f6rbli h\u00e4r\u201d.<\/p>\n
\u00c5 andra sidan \u2013 kanske \u00e4r det meningen att \u00e4ven det magiska, det unika ska f\u00e5 g\u00e5 f\u00f6rlorat i tidens g\u00e5ng, som en v\u00e5g, en vattenvirvel, ett moln p\u00e5 himlen, en singlande sn\u00f6flinga. Gud skapar hela tiden, skapar och \u00f6vertr\u00e4ffar sig sj\u00e4lv och vi \u00e4r en del av hans skapelse. V\u00e5r l\u00e4ngtan och v\u00e5r gr\u00e5t, v\u00e5rt skratt, v\u00e5ra dr\u00f6mmar och v\u00e5ra ambitioner och str\u00e4vandet, det vi misslyckas med och det vi lyckas med, nu, d\u00e5, f\u00f6r stunden, ja det \u00e4r bara n\u00e5got som \u00e4r nu f\u00f6r att sedan falla ned, som den d\u00e4r sn\u00f6flingan, pinnteckningen i sanden och se h\u00e4r kommer ett nytt barn, med en ny pinne i handen och barnet som var d\u00e4r ig\u00e5r \u00e4r nu idag en gammal man, lutar sig mot en krycka, \u00e4r strax d\u00f6d. H\u00e4rlig \u00e4r Jorden, H\u00e4rlig \u00e4r Guds himmel. S\u00e5h\u00e4r \u00e4r det att vara m\u00e4nniska. Mitt i evigheten.<\/p>\n
Viktor Rydbergs dikt kan h\u00e4r vara till lite tr\u00f6st,<\/p>\n
Vad r\u00e4tt du t\u00e4nkt, vad du i k\u00e4rlek vill,
\nvad sk\u00f6nt du dr\u00f6mt, kan ej av tiden h\u00e4rjas,
\ndet \u00e4r en sk\u00f6rd, som undan honom b\u00e4rgas,
\nty den h\u00f6r evighetens rike till.<\/p>\n
Ja det \u00e4r en tr\u00f6sterik tanke att allt finns allt kvar. Barnets hand som nu \u00e4r en vuxen hand b\u00e4r i sig s\u00e5v\u00e4l den lilla hand som var d\u00e5 och den \u00e5ldriga hand som v\u00e4ntar en bit bort. I evigheten vilar allt som varit, \u00e4r och skall komma. En tr\u00f6st f\u00f6r tigerhj\u00e4rtan jo jag vet f\u00f6r den som akut saknar och s\u00f6rjer men ocks\u00e5 en reell tr\u00f6st f\u00f6r en m\u00e4nniska som varit med om uppg\u00e5ng och fall och l\u00e4rt sig det br\u00e4ckliga i att vara m\u00e4nniska, att vara ett l\u00f6v i den strida b\u00e4ck som leder vattnet mot floden, mot \u00e4lven, sj\u00f6n och havet. Att allt h\u00e4nger ihop.<\/p>\n
Och allt detta vet f\u00f6rst\u00e5s Jesus. Och \u00e4nd\u00e5 kan han inte l\u00e5ta bli att sucka \u00f6ver m\u00e4nskligheten, i det h\u00e4r fallet de l\u00e4rjungar han har n\u00e4ra sig. Varf\u00f6r kan de inte inse att de \u00e4r med om n\u00e5gonting fullst\u00e4ndigt unikt. N\u00e5got som kommer p\u00e5verka hela skapelsen, n\u00e5got man kommer prata om under o\u00f6versk\u00e5dlig tid. Hur kan de nu, l\u00e4rjungarna, ha blivit s\u00e5 fartblinda att allt som h\u00e4nder n\u00e4stan blivit s\u00e5 naturligt att de nu kan unna undslippa sig en s\u00e5dan kommentar de just yppat: ”Det \u00e4r outh\u00e4rdligt, det han s\u00e4ger. Vem st\u00e5r ut med att h\u00f6ra p\u00e5 honom?”<\/p>\n
S\u00e5 \u00e4r det s\u00e5 konstigt att Jesus understundom blir en smula tr\u00f6tt p\u00e5 l\u00e4rjungarna? Nej. Och han kontrar genom att muttra om det som ska komma, n\u00e4r dramat p\u00e5 jorden \u00e4r \u00f6ver och han ska f\u00e5 stiga upp till Gud, som i ett moln. V\u00e4nta ni. Men vem kan h\u00e4r f\u00f6rst\u00e5 n\u00e5got av det han s\u00e4ger? Ingen. Jesus m\u00e5ste ha k\u00e4nt sig v\u00e4ldigt ensam, ibland.<\/p>\n
Jesus f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rklara f\u00f6r dem, h\u00f6rni, det \u00e4r anden som ger mina ord liv.
\nOch denna ande, Guds heliga ande, den Jesus f\u00f6rmedlade d\u00e5 f\u00f6rmedlas idag, till oss.\u00a0 Vi alla har ett erbjudande att vara en del i den \u2013\u00a0 himmelriket \u00e4r mitt ibland er, som en skimrande m\u00f6jlighet;\u00a0 ”l\u00e4rjungar, ta er i akt, \u00f6ppna era \u00f6gon”.<\/p>\n
Jesus s\u00e4ger n\u00e5gonting mer h\u00e4r, som man b\u00f6r stanna upp vid, och det \u00e4r att \u00f6ppenheten f\u00f6r denna ande, som kommer av och genom Jesus, ges som en g\u00e5va av Gud. Inte med mindre \u00e4n att vi f\u00e5r denna trons g\u00e5va kan vi ta till oss den ande, se och erfara Jesus med och i oss.<\/p>\n
H\u00e4r har vi ett b\u00f6ne\u00e4mne om n\u00e5got. F\u00f6r dem i v\u00e5r n\u00e4rhet som negligerar och skrattar \u00e5t denna \u00f6ppning \u2013 Jesus. Det \u00e4r m\u00e5nga som anar det eviga, som s\u00f6ker och har en \u00f6ppenhet men som \u00e4nnu inte n\u00e5tt fram till den personliga tro, det erbjudande Jesus lagt inf\u00f6r v\u00e5ra f\u00f6tter.<\/p>\n
Och h\u00e4r, h\u00e4r har vi som kyrka ett s\u00e5 v\u00e4ldigt ansvar att f\u00f6rmedla denna g\u00e5va \u2013 detta erbjudande p\u00e5 ett s\u00e5 levande och reellt vis det nu bara g\u00e5r.<\/p>\n
Samtidigt sker inte det hela tiden. Kyrkan lever inte alltid som den l\u00e4r. Ig\u00e5r p\u00e5 nyheterna s\u00e5 rapporterades det igen om katolska pr\u00e4ster som f\u00f6rgripit sig p\u00e5 barn, visserligen f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sen men det var nu det uppdagades. Fruktansv\u00e4rda \u00f6vergrepp. Och var och en av oss har h\u00f6rt f\u00f6rkunnare som kommit med ovett, fyrkanter, salt och ris. Gud bevare oss f\u00f6r det som skymmer Jesus erbjudande, Jesu arbete bland motstr\u00e4viga l\u00e4rjungar och som led d\u00f6den f\u00f6r att vi h\u00e4r idag ska kunna ta del av erbjudande om Guds rike. .
\nH\u00e4r \u00e4r dock dagens episteltext tr\u00f6sterik \u2013 och v\u00e4gledande. Varje g\u00e5ng vi kommer i kontakt med s\u00e5dant som vill misskreditera Guds rike, Jesus, s\u00e5 ska vi idag liksom ig\u00e5r g\u00e5 tillbaka till skriften. Otaliga g\u00e5nger har det rena ordet r\u00e4ddat kyrkan fr\u00e5n sammanbrott. N\u00e5gon som verkligen bevisade detta var Martin Luther som myntade begreppet sola scriptura, dvs. skriften allena. Och utifr\u00e5n den h\u00e5llningen kom han att reformera hela kyrkan d\u00e5 den hamnat p\u00e5 avv\u00e4gar med sina avlatsbrev och korruption. Samma princip kan vi till\u00e4mpa idag om och n\u00e4r vi m\u00f6ter s\u00e5dant som \u00e4r tveksamt. Och h\u00e4r \u00e4r det kyrkans uppdrag att finnas med.<\/p>\n
I \u00d6stmarks f\u00f6rsamling har vi nu varje udda torsdag mellan 14-16.30 bibelstudier, gruppen \u00e4r \u00f6ppen. Man kan komma och g\u00e5. Varmt v\u00e4lkomna. Att studera bibeln \u00e4r viktigt.<\/p>\n
F\u00f6r hur var det nu f\u00f6rfattaren skrev i dagens episteltext, varf\u00f6r vi ska studera bibeln:
\n\u201dTy Guds ord \u00e4r levande och verksamt. Det \u00e4r skarpare \u00e4n n\u00e5got tveeggat sv\u00e4rd och tr\u00e4nger s\u00e5 djupt att det skiljer sj\u00e4l och ande, led och m\u00e4rg och blottl\u00e4gger hj\u00e4rtats upps\u00e5t och tankar. Ingenting kan d\u00f6ljas f\u00f6r honom, allt skapat ligger naket och blottat f\u00f6r hans \u00f6ga. Och inf\u00f6r honom \u00e4r det vi skall avl\u00e4gga r\u00e4kenskap\u201d.<\/p>\n
Amen<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Sexagesima den 27 februari 2011 I dagens text kan vi ta del av att Jesus suckar \u00f6ver l\u00e4rjungarna. Jesus g\u00f6r det ibland, suckar. Ett annat exempel \u00e4r Mark 9:19 d\u00e4r han utbrister: \u201dDetta sl\u00e4kte som inte vill tro! Hur l\u00e4nge m\u00e5ste jag vara hos er? Hur l\u00e4nge m\u00e5ste jag st\u00e5 ut med er?” Men \u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":42,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-36","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"acf":[],"yoast_head":"\n