Det finns en ber\u00e4ttelse om en man som r\u00e5kar ut f\u00f6r en olycka, s\u00e5 allvarlig att han d\u00f6r. I sj\u00e4lva d\u00f6ds\u00f6gonblicket erfar mannen att han l\u00e4mnar sin kropp och befinner sig pl\u00f6tsligt p\u00e5 en \u00e4ng. D\u00e4r st\u00e5r nu en gestalt och v\u00e4ntar p\u00e5 honom. Denne skyler sitt ansikte bak ett stycke tyg. De n\u00e4rmar sig nu varandra och mannen som just d\u00f6tt inser gradvis att han st\u00e5r mitt emot Gud. \u201dVad \u00f6dsligt h\u00e4r \u00e4r\u201d uttrycker mannen, \u201dvar \u00e4r alla andra?\u201d \u201dDet finns inga andra\u201d svarar Gud. \u201dDet finns bara Du och jag\u201d. Mannen sm\u00e5ler nu lite generat och ska till att b\u00f6rja ber\u00e4tta f\u00f6r Gud om alla m\u00e4nniskor han tr\u00e4ffat och k\u00e4nt och om s\u00e5dana som redan d\u00f6tt och nu borde finnas d\u00e4r hos Gud.Men Gud vidh\u00e5ller vid sitt utl\u00e5tande. Det finns bara en m\u00e4nniska. ”Det \u00e4r faktiskt bara vi tv\u00e5 i hela universum”. Till sist inser mannen att…<\/p>\n
Ja ber\u00e4ttelsen har f\u00f6rst\u00e5s funktionen att vara en ”ig\u00e5ngs\u00e4ttare” till tanken att vi alla h\u00f6r ihop.\u00a0 Att m\u00e4nskligheten nu \u00e4r en.<\/p>\n
En tanke som f\u00f6rst\u00e5s \u00e4r l\u00e4tt n\u00e4r vi t\u00e4nker p\u00e5 n\u00e5gon vi har mycket gemensamt med och kanske uppfattar som en sj\u00e4lsfr\u00e4nde men en tanke som \u00e4r s\u00e5 mycket sv\u00e5rare n\u00e4r det handlar om n\u00e5gon som st\u00e5r l\u00e5ngt ifr\u00e5n en sj\u00e4lv, har \u00e5sikter och ett s\u00e4tt jag retar mig p\u00e5. \u00c4nnu mycket sv\u00e5rare blir det kanske om personen \u00e4r uppv\u00e4xt l\u00e5ngt ifr\u00e5n mig och \u00e4r b\u00e4rare av en annan kultur och religion, har en annan hudf\u00e4rg.<\/p>\n
D<\/strong>en stridbare befrielseteologen och biskopen i Sydamerika, Dom H\u00e9lder C\u00e2mara, som f.\u00f6. skrev dikten:<\/p>\n \u00a0\u00a0 Herre f\u00f6rbarma dig och se med s\u00e4rskild \u00f6mhet<\/em> bes\u00f6kte en dag ett f\u00e4ngelse.<\/p>\n Det ber\u00e4ttas att Dom H\u00e9lder C\u00e2mara nu ville h\u00e4lsa p\u00e5 alla i f\u00e4ngelset. N\u00e4r det var gjort fr\u00e5gade han direkt\u00f6ren om han f\u00e5tt tr\u00e4ffa alla interner. F\u00e4ngelsedirekt\u00f6ren skruvade p\u00e5 sig och svarade att nja, det var en f\u00e5nge han inte f\u00e5tt tr\u00e4ffa, han biskopen. D\u00e5 insisterade Dom H\u00e9lder C\u00e2mara at f\u00e5 tr\u00e4ffa \u00e4ven denna intern, som bed\u00f6mdes vara mycket farlig, d\u00f6md f\u00f6r flera mord.<\/p>\n Det s\u00e4gs att Dom H\u00e9lder C\u00e2mara bad att f\u00e5 bli ensam med f\u00e5ngen, hur han satte sig i f\u00e5ngens cell, hade sett f\u00e5ngen rakt in i \u00f6gonen och sagt:<\/p>\n Det finns ingenting som Du har gjort som inte ocks\u00e5 jag hade kunnat ha gjort. <\/em><\/p>\n Vad menade Dom H\u00e9lder C\u00e2mara?<\/p>\n Jo att under vissa omst\u00e4ndigheter s\u00e5 kan alla m\u00e4nniskor tappa fotf\u00e4stet och g\u00f6ra handlingar man annars helt tar avst\u00e5nd ifr\u00e5n.<\/p>\n Krigets psykologi vittnar m\u00e5nga om \u00e4r just en s\u00e5dan process som tar bort v\u00e5r m\u00e4nsklighet. I den processen d\u00e4r motparten utm\u00e5las som alltigenom ond och man sl\u00e5ss med livet som insats s\u00e5 kopplas reptilhj\u00e4rnan in. Och man g\u00f6r saker man annars inte allt skulle ha gjort. Det l\u00e4r vara fler soldater i den amerikanska armen som efter hemkomsten fr\u00e5n kriget i Irak som nu tagit sitt liv \u00e4n de som gick bort under sj\u00e4lva kriget i sig. Man kan ana att skillnaden mellan den man blev och gjorde till den man \u00e4r och vill vara blev f\u00f6r stor. Liksom konstatera att det m\u00e5ste finnas en v\u00e4ldig brist p\u00e5 professionellt st\u00f6d f\u00f6r dessa soldater.<\/p>\n Jag har arbetat 15 \u00e5r i psykiatrin. Jag \u00e4r utbildad sk\u00f6tare och kom att arbeta p\u00e5 s\u00e5dana avdelningar som ans\u00e5gs tunga, d\u00e4r m\u00e5nga av de patienter som fanns p\u00e5 dessa avdelningar ans\u00e5gs farliga, d\u00f6rrarna var l\u00e5sta och hade pansarglas, det f\u00f6rekom tv\u00e5ngs\u00e5tg\u00e4rder, patienter lades i s\u00e4ngb\u00e4lte, de kunde bli tv\u00e5ngsmedicinerade. Inte s\u00e4llan kom polisen in med m\u00e4nniskor direkt fr\u00e5n gatan. Psykosavdelningen p\u00e5 L\u00e5ngbro sjukhus arbetade jag p\u00e5, sen motsvarande avdelningar p\u00e5 St G\u00f6rans sjukhus och Huddinge sjukhus. P\u00e5 Huddinge sjukhus kallades avdelningen f\u00f6r PIVA; Psykiatrisk intensivv\u00e5rd. Ett m\u00e4rkligt begrepp kan jag tycka. Men det begreppet anv\u00e4nds tydligen fortfarande, bland annat i Karlstad.<\/p>\n S\u00e5h\u00e4r i efterhand kan jag se att dessa \u00e5r varit oerh\u00f6rt l\u00e4rorika. Inte minst vad g\u00e4ller erfarenheten i att bem\u00f6ta sin n\u00e4sta med respekt. Det \u00e4r n\u00e4mligen som s\u00e5 att m\u00e4nniskor som g\u00e5tt s\u00f6nder i sj\u00e4len \u00e4r oerh\u00f6rt k\u00e4nsliga f\u00f6r \u00e4kta respektive spelad respekt. De kan ”scanna av” och hittar blixtsnabbt igenom den fasad som inte \u00e4r ett med sitt ord. Om man i sk\u00f6tarrollen l\u00e4r sig att bottna i respekt, att respekten nu inte \u00e4r en p\u00e5klistrad fasad utan en genuin h\u00e5llning, d\u00e5 blev ocks\u00e5 jobbet s\u00e5 mycket enklare och roligare och inte minst tryggare. Det sistn\u00e4mnda var f\u00f6r mig en stark motivationsfaktor att l\u00e4ra mig genuin respekt. Det uppst\u00e5r n\u00e4mligen aldrig hot och v\u00e5ld d\u00e4r det finns en genuin respekt.<\/p>\n Det kan tyckas sj\u00e4lvklart, visst bem\u00f6ter man v\u00e4l sin n\u00e4sta med respekt. Det g\u00f6r ju alla.<\/p>\n Men nja. Det \u00e4r ocks\u00e5 l\u00e4tt att g\u00f6mma sig bakom en roll. Vi och dom. Friskt och sjukt. Normalt och galet. Att distansera sig fr\u00e5n den ohyggliga sm\u00e4rta som \u00e4r fallet, n\u00e4r sj\u00e4len lider. Kanske med hj\u00e4lp av ett visst m\u00e5tt av ignorans och ironi, olika former, om \u00e4n i det f\u00f6rdolda och lite s\u00e5d\u00e4r indirekt – av h\u00e4rskarbeteenden. Vi vet att detta inte \u00e4r ovanligt. F\u00f6r vad slipper man t\u00e4nka p\u00e5 d\u00e5, konfronteras med? Jo man slipper t\u00e4nka tanken att det kunde vara jag sj\u00e4lv som var d\u00e4r, med en sj\u00e4l som just d\u00e5 g\u00e5tt s\u00f6nder, \u00e4r i behov av v\u00e5rd. Utsatt och liten, f\u00f6rvirrad och mycket osammanh\u00e4ngande.<\/p>\n Vi har alla s\u00e5 l\u00e4tt att h\u00e5lla ifr\u00e5n oss de av oss som p\u00e5 olika vis lider och \u00e4r i en beroendesituation och d\u00e4r v\u00e5r medm\u00e4nsklighet nu verkligen beh\u00f6vs. Och vi har s\u00e5 l\u00e4tt att rationalisera ett s\u00e5dant beteende. F\u00f6rsvara det. Men f\u00f6rr eller senare kommer sanningen ifatt oss, att vi \u00e4r alla \u00e4r beroende av varandra,\u00a0 att vi h\u00f6r ihop. Kanske har vi d\u00e5 blivit riktigt gamla och bortgl\u00f6mda och ensamma och helt avkl\u00e4dda allt s\u00e5dant som h\u00f6rde livet till, f\u00f6r att den insikten nu ska komma mot oss – likt en pansarvagn.<\/p>\n Eller kanske m\u00e5ste vi, likt ber\u00e4ttelsen om mannen som f\u00f6rolyckades beh\u00f6va st\u00e5 ansikte mot ansikte med Gud p\u00e5 en \u00f6dslig \u00e4ng f\u00f6r att inse att m\u00e4nskligheten faktiskt \u00e4r en.<\/p>\n Det \u00e5ren i psykiatrin l\u00e4rde mig \u00e4r att hur f\u00f6rvirrad och osammanh\u00e4ngande \u00e4n en m\u00e4nniska \u00e4r, hur irrationell och kanske till och med fientlig, s\u00e5 finns d\u00e4r alltid en Jagets \u00f6 som \u00e4r n\u00e4rvarande och har \u00f6verblick och koll p\u00e5 det som sker; om \u00e4n inte kontroll.<\/p>\n Kunde man skapa kontakt med denna Jagets \u00f6, detta sj\u00e4lv, och det gick n\u00e4stan alltid om man hade den avsikten; d\u00e5 gick det alltid att kommunicera genom alla dimmor, vanf\u00f6rest\u00e4llningar och konstiga associationer. En hand m\u00f6ter en hand. Intentionen att m\u00f6tas var starkare \u00e4n kraften som h\u00f6ll oss is\u00e4r.<\/p>\n Och s\u00e5h\u00e4r h\u00e4r i efterhand \u00e4r jag s\u00e5 tacksam f\u00f6r alla dessa m\u00f6ten och allt vad de l\u00e4rde mig om m\u00e4nsklig v\u00e4rdighet och sannhet.<\/p>\n Att behandla sin n\u00e4sta som man sj\u00e4lv vill bli behandlad.<\/p>\n <\/p>\n E<\/strong>lisabeth K\u00fcbler Ross var en l\u00e4kare som arbetade med palliativ v\u00e5rd, det vill s\u00e4ga v\u00e5rd i livets slutskede och hon var banbrytande i att sprida insikten att \u00e4ven d\u00f6ende patienter har r\u00e4tt till en god v\u00e5rd och ett gott bem\u00f6tande. Det perspektivet var inte s\u00e5 sj\u00e4lvklart f\u00f6r 20-30 \u00e5r sen d\u00e5 hon var verksam, som det \u00e4r idag. Och det var bland annat just Elisabeth K\u00fcbler Ross som bidrog till denna insikt. Elisabeth K\u00fcbler Ross var \u00e4ven engagerad i fr\u00e5gan om Aids, som d\u00e5 hon var aktiv det inte fanns n\u00e5gra bromsmediciner mot.<\/p>\n S\u00e4rskilt \u00f6mmade hon f\u00f6r de barn som f\u00f6tts Hiv-smittade d\u00e5 modern varit HIV-smittad, barn som \u00f6vergetts av sin mor. Ofta var detta barn till missbrukande f\u00f6r\u00e4ldrar. Ingen vill nu adoptera dessa barn, dels hade de ju en sjukdom alla var livr\u00e4dda f\u00f6r, dels skulle de ju snart d\u00f6 i AIDS.<\/p>\n Men Elisabeth K\u00fcbler Ross lyckades v\u00e4nda p\u00e5 perspektivet och nu hitta adoptivf\u00f6r\u00e4ldrar \u2013 hon fick m\u00e4nniskor att inse att ingen skulle kunna, som detta lilla v\u00e4rnl\u00f6sa barn, f\u00e5 dem att v\u00e4xa s\u00e5 mycket i k\u00e4rlek och empati som de som med sin tid, sin omsorg och sitt hj\u00e4rta skulle ge dessa barn ett v\u00e4rdigt liv; \u00e4ven om detta liv inte blev l\u00e4ngre \u00e4n tv\u00e5 \u2013 tre \u00e5r och kantades av st\u00e4ndiga infektioner och en pl\u00e5gsam s\u00e5 pl\u00e5gsam d\u00f6d.<\/p>\n Att se sig i sin n\u00e4sta \u2013 att m\u00f6ta blicken \u2013 inse att det kunde ha varit jag, att rollerna kunde ha varit ombytta. D\u00e4r finns empatins k\u00e4lla.<\/p>\n N\u00e5gon som levde i den andan det var Jesus. Den tidens mest utsatta och ensamma och sjuka umgicks han med, helade och undervisade. D\u00e4r byggde han det som blev urkyrkans f\u00f6rsamling. Inte i templet, inte hos de l\u00e4rda och f\u00f6rm\u00f6gna utan hos och med de mest utsatta och ensamma.<\/p>\n Vad har vi att l\u00e4ra av det?<\/p>\n Vad ska vi dra f\u00f6r konsekvenser av det nu n\u00e4r vi som kyrka funderar p\u00e5 hur vi b\u00e4st anv\u00e4nder v\u00e5ra resurser och v\u00e5r tid? Kanske finns svaret i allt vi g\u00f6r m\u00e5ste utg\u00e5 fr\u00e5n diakonin; fr\u00e5n tj\u00e4nsten gentemot mot v\u00e5r n\u00e4sta.<\/p>\n Saliga \u00e4r de som \u00e4r fattiga i anden, dem tillh\u00f6r himmelriket. Saliga \u00e4r de som s\u00f6rjer, de skall bli tr\u00f6stade. Saliga \u00e4r de \u00f6dmjuka, de skall \u00e4rva jorden. Saliga \u00e4r de som hungrar och t\u00f6rstar efter r\u00e4ttf\u00e4rdighet, de skall bli m\u00e4ttade. Saliga \u00e4r de barmh\u00e4rtiga, de skall f\u00e5 barmh\u00e4rtighet. Saliga \u00e4r de renhj\u00e4rtade, de skall se Gud. <\/em><\/p>\n Och Jesus fortsatte:<\/p>\n Inte skall var och en som s\u00e4ger Herre, Herre till mig komma in i himmelriket, utan den som g\u00f6r min himmelske Faders vilja. <\/em><\/p>\n Amen<\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Det finns en ber\u00e4ttelse om en man som r\u00e5kar ut f\u00f6r en olycka, s\u00e5 allvarlig att han d\u00f6r. I sj\u00e4lva d\u00f6ds\u00f6gonblicket erfar mannen att han l\u00e4mnar sin kropp och befinner sig pl\u00f6tsligt p\u00e5 en \u00e4ng. D\u00e4r st\u00e5r nu en gestalt och v\u00e4ntar p\u00e5 honom. Denne skyler sitt ansikte bak ett stycke tyg. De n\u00e4rmar sig […]<\/p>\n","protected":false},"author":42,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-392","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"acf":[],"yoast_head":"\n
\n\u00a0\u00a0 till dessa personer som \u00e4r s\u00e5 v\u00e4ldigt logiska,<\/em>
\n\u00a0\u00a0 s\u00e5 v\u00e4ldigt praktiska, s\u00e5 v\u00e4ldigt realistiska<\/em>
\n\u00a0\u00a0 att de blir irriterade \u00f6ver att man kan tro p\u00e5 en bl\u00e5 liten h\u00e4st.<\/em><\/p>\n