F\u00f6rsta advent, samma scen men en annan tonvikt, val\u00f6r \u00e4n palms\u00f6ndagens. D\u00e5 mer av avkomst och folkets jubel. \u00a0P\u00e5 palms\u00f6ndagen vet vi vad som v\u00e4ntar. Lila och bl\u00e5tt, fasta. Sm\u00e4rta.<\/p>\n
Paulus skriver om att Jesus kommer till m\u00e4nniskan f\u00f6r att manifestera en Gudsn\u00e4rvaro som omsluter det Gudsfr\u00e5nvarande, att Jesus med sitt liv p\u00e5 jorden gjort de tv\u00e5 l\u00e4gren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. Genom detta offer, genom att rida mot det som v\u00e4ntar med klara \u00f6gon.<\/p>\n
Folkets jubel, det vet vi fr\u00e5n betoningen i 1 advent har inga gr\u00e4nser men idag \u00e4r vi mer fokuserade p\u00e5 den vecka av lidande men \u00e4ven underverk v\u00e5r kyrka har att gestalta och p\u00e5minna sig om, i Stilla veckan. I klosterv\u00e4rlden \u00e4r detta en vecka f\u00f6r djup meditation och medlidande \u2013 det finns till och med de som g\u00e5tt in s\u00e5 djupt i b\u00f6n att de f\u00e5tt s\u00e5r p\u00e5 kroppen utan n\u00e5gon f\u00f6rklaring. S\u00e5r d\u00e4r Jesus hade s\u00e5r, vid korsf\u00e4stelsen. Stigmata<\/em>. Det \u00e4r omtvistat men 100 tals fall finns beskrivna genom \u00e5ren i fr\u00e4mst den katolska kyrkan.<\/p>\n Den vecka som kommer betonar identifikationen; att g\u00e5 in i texterna. Ja bit f\u00f6r bit n\u00e4rma sig det som v\u00e4ntar, upptakten, dramat vid Golgata f\u00f6r att sen, om en vecka samlas f\u00f6r att tillsammans utbrista \u201dJa han \u00e4r sannerligen uppst\u00e5nden\u201d. Var och en av oss har olika bilder och h\u00e5llpunkter i det som v\u00e4ntar. Jag kan inte l\u00e5ta bli att uppeh\u00e5lla mig vid Jesus p\u00e5 \u00e5sneryggen, hans \u00f6gon<\/em>, detta att han vet vad som v\u00e4ntar. Och att han kunde avvika. N\u00e4rsomhelst. Men rider mot sitt \u00f6de, m\u00f6tet med sveket, \u00a0sveket som \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt f\u00f6r att g\u00e5 in i det m\u00f6rker som ska v\u00e4ndas i ljus. I sina b\u00f6ner m\u00e5ste detta ha manifesterats s\u00e5 tydligt; \u201ddenna b\u00e4gare\u201d ja han ber nu att den ska tas ifr\u00e5n honom \u201dmen ske nu icke din vilja Herre utan din\u201d. I Getsemane. Innan dess templet och tempelrensningen, alla under i och kring templet av helande, undervisningen som \u00e4r skoningsl\u00f6s mot faris\u00e9ernas hyckleri \u2013 allt detta som utmynnar i d\u00f6dsdomen, i drevet, i slutsatsen att en m\u00e5ste d\u00f6 ist\u00e4llet f\u00f6r att riskera hela det judiska folkets d\u00f6d. F\u00f6r s\u00e5 t\u00e4nkte de ju, att de m\u00e5ste blidka romarna, att Jesus skulle ses som en upprorsmakare.<\/p>\n Det mod Jesus visar p\u00e5 \u00e4r s\u00e4llsynt, m\u00e5nga skulle s\u00e4ga dumdristigt. De flesta av oss viker undan, s\u00f6ker kompromissa, h\u00e5ller tand f\u00f6r tunga, vill t\u00e5lmodigt v\u00e4nta in. Det \u00e4r kanske r\u00e4tt v\u00e4g f\u00f6r de flesta av oss. Samtidigt, var har jag min gr\u00e4ns f\u00f6r mig sj\u00e4lv och mitt liv, vad kan jag acceptera och vad kan jag inte acceptera? Vi har alla den h\u00e4r stunden p\u00e5 Jorden, den varar inte f\u00f6r alltid. Vad vill jag g\u00f6ra med den, vad b\u00f6r jag g\u00f6ra med den och vad m\u00e5ste jag g\u00f6ra med den. Ibland m\u00e5ste vi faktiskt v\u00e5ga m\u00f6ta det m\u00f6rka f\u00f6r att i nederlaget kravla oss upp, likt en f\u00e5gel Fenix och bygga nytt. En del avsked, uppbrott, skifte av v\u00e4g och sammanhang \u00e4r av en inre n\u00f6dv\u00e4ndighet \u2013 g\u00f6r vi dem inte g\u00e5r vi s\u00f6nder, inifr\u00e5n, sakta men s\u00e4kert. Att v\u00e5ga. Och inte s\u00e4llan \u00e4r vi ganska ensamma i s\u00e5dana stunder, familjen, v\u00e4nnerna, maken eller makan kanske s\u00e4ger att nej, g\u00e5 inte p\u00e5 den d\u00e4r v\u00e4gen. De vet att den leder till en f\u00f6r\u00e4ndring, en f\u00f6r\u00e4ndring ingen av dem efters\u00f6ker utom den som tar initiativet. Den som m\u00e5ste, den vars l\u00e4ngtan leder dig fram\u00e5t, kanske mot studier och andra nya sammanhang.<\/p>\n M\u00e5nga tycker att det \u00e4r b\u00e4ttre att dv\u00e4ljas i ett v\u00e4lk\u00e4nt helvete \u00e4n i ett ok\u00e4nt paradis. Men v\u00e5rt inre, v\u00e5ra dr\u00f6mmar, v\u00e5r plan med v\u00e5ra liv \u2013 vad vill \u201ddet\u201d? Ibland m\u00e5ste vi kanske likt Jesus rida rakt in mot det som blir ensamhet och uppbrott, bara f\u00f6r att m\u00f6ta det nya, g\u00e5 in i det nya?<\/p>\n <\/p>\n \u00a0<\/em><\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" F\u00f6rsta advent, samma scen men en annan tonvikt, val\u00f6r \u00e4n palms\u00f6ndagens. D\u00e5 mer av avkomst och folkets jubel. \u00a0P\u00e5 palms\u00f6ndagen vet vi vad som v\u00e4ntar. Lila och bl\u00e5tt, fasta. Sm\u00e4rta. Paulus skriver om att Jesus kommer till m\u00e4nniskan f\u00f6r att manifestera en Gudsn\u00e4rvaro som omsluter det Gudsfr\u00e5nvarande, att Jesus med sitt liv p\u00e5 jorden gjort […]<\/p>\n","protected":false},"author":42,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-564","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"acf":[],"yoast_head":"\n