F\u00f6rr eller senare skakar livet om oss. F\u00f6r vissa tycks det dr\u00f6ja f\u00f6r andra sker det mest hela tiden. Vi m\u00f6ter sorg och f\u00f6rluster, dr\u00f6mmar som inte sl\u00e5r in, separationer och uppbrott. N\u00e5gon sa att en av de viktigaste l\u00e4rdomarna man har som m\u00e4nniska \u00e4r att acceptera livets begr\u00e4nsningar. \u201dGilla l\u00e4get\u201d som man s\u00e4ger i det milit\u00e4ra. Och jag t\u00e4nker d\u00e5 p\u00e5 s\u00e5dant som att vi \u00e4r, \u00e4ven om vi intalar oss det motsatta, oerh\u00f6rt s\u00e5rbara som m\u00e4nniskor. En gr\u00e5sten t\u00e5l betydligt mer \u00e4n en m\u00e4nniskokropp om man s\u00e4ger s\u00e5. H\u00e4r m\u00e5ste vi gilla l\u00e4get. Och s\u00e5 detta med tidens utm\u00e4tthet. Ett livsspann; livet varar inte i evighet. Det g\u00e5r fort. Inte minst blir man varse detta d\u00e5 generation avl\u00f6ser generation och jag till sist st\u00e5r d\u00e4r som den sista generationen p\u00e5 den h\u00e4r sidan himmelrik. Snabbt likt en grisblink gick det d\u00e4rtill!<\/p>\n
M\u00e5nga som ligger p\u00e5 sitt yttersta \u00e5ngrar att de inte v\u00e5gade leva ut sin dr\u00f6m. Att jag blev kvar i livsomst\u00e4ndigheter som jag innerst inne visste inte var optimala f\u00f6r mig. Trots livets begr\u00e4nsningar och sv\u00e5righeter s\u00e5 kunde jag faktiskt ha byggt mig ett annat liv, ett annat yrke, odlat mer n\u00e4ra och kanske \u00e4kta relationer. Men n\u00e5got hindrade mig. Av n\u00e5gon anledning fann jag mig i livstesen att det var b\u00e4ttre med ett v\u00e4lk\u00e4nt helvete \u00e4n ett ok\u00e4nt paradis. Men vad h\u00e4nder d\u00e5 med mig? Ja risken \u00e4r att mitt liv kommit att pr\u00e4glas av missunnsamhet. F\u00f6r \u00e4r jag missunnsam mot mig sj\u00e4lv, hur ska jag s\u00e5 kunna vara gener\u00f6s och supportande mot andra? Det g\u00e5r liksom inte. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det inte bara jag sj\u00e4lv som drabbas av min livsfeghet \u2013 \u00e4ven de kring mig drabbas indirekt. S\u00e4rskilt de som st\u00e5r mig allra n\u00e4rmast.<\/p>\n
Jesus uppmanar oss till mod, han s\u00e4ger att endast en sak kan g\u00f6ra oss fria. Sanningen. Och det \u00e4r inte bara sanningen om andra utan f\u00f6rst\u00e5s f\u00f6rst och fr\u00e4mst sanningen om mig sj\u00e4lv. Hur l\u00e4tt \u00e4r det inte att se flisan i andras \u00f6gon men inte bj\u00e4lken i det egna?<\/p>\n
Det \u00e4r h\u00e4r som livets omskakningar kan vara viktiga. N\u00e4r jag drabbas av f\u00f6rluster och sv\u00e5righeter finns under ytan \u2013 och den ytan har inte s\u00e4llan s\u00e5v\u00e4l ilskans som frustrationens k\u00e4nnem\u00e4rke \u2013 sorgen<\/em>. Sorgen \u00e4r inget att f\u00f6rskr\u00e4ckas \u00f6ver. Den \u00e4r som sj\u00e4lens balsam som l\u00e4ker och helar och ger jordm\u00e5n f\u00f6r nytt. N\u00e4r jag s\u00f6rjer \u00e4r jag mindre ben\u00e4gen att d\u00f6ma andra. I sorgen ser jag min likhet och utsatthet med min n\u00e4sta. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det s\u00e5 viktigt att vi v\u00e5gar bana v\u00e4g f\u00f6r sorgen, ge den rum och livsluft och inte st\u00e4nger den ute med tjatter och smartphones, psykofarmaka och alkohol. Nej \u00f6va dig att g\u00e5 vapenl\u00f6s med sorgen i hand. Och efterstr\u00e4va sanningen. Det kan vi g\u00f6ra, det orkar vi s\u00e4rskilt g\u00f6ra om vi parallellt tar in att Den som skapat oss m\u00e4nniskor har ett oerh\u00f6rt intresse av oss, vill oss o\u00e4ndligt v\u00e4l och ser oss s\u00e5dana vi innerst inne \u00e4r l\u00e5ngt innan vi ens erfarit en br\u00e5kdel av det Han redan vet. Om oss. Och \u00e4nd\u00e5 \u00e4lskar han oss. Dig. Mig.<\/p>\n M\u00f6tet med denna storhet, denna helighet, denna v\u00e5r Gud med Kristus som ansikte och Anden som ledsagare underl\u00e4ttas av sommar och ro. Bakom rastl\u00f6sheten och vardagens plikter v\u00e4ntar n\u00e5gon p\u00e5 Dig. Skynda skynda och grip hans hand. Han k\u00e4nner dig ju utan och innan och vem vet vad f\u00f6r \u00e4ventyr \u2013 inre som kanske yttre – som v\u00e4ntar just p\u00e5 dig?<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" F\u00f6rr eller senare skakar livet om oss. F\u00f6r vissa tycks det dr\u00f6ja f\u00f6r andra sker det mest hela tiden. Vi m\u00f6ter sorg och f\u00f6rluster, dr\u00f6mmar som inte sl\u00e5r in, separationer och uppbrott. N\u00e5gon sa att en av de viktigaste l\u00e4rdomarna man har som m\u00e4nniska \u00e4r att acceptera livets begr\u00e4nsningar. \u201dGilla l\u00e4get\u201d som man s\u00e4ger i […]<\/p>\n","protected":false},"author":42,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-635","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"acf":[],"yoast_head":"\n