Paulus beskriver i Romarbrevet en dualitet \u2013 en dubbelhet vi har som m\u00e4nniskor. Att inte alltid kunna leva som vi l\u00e4r. Du \u00f6ppnar den d\u00e4r godis- eller chipsp\u00e5sen. Du ska bara ta n\u00e5got lite. Vips \u00e4r allt slut. Eller f\u00f6r alkoholisten \u2013 ska bara smaka, bara lite \u2013 och vips \u00e4r allt urdrucket. Eller vi vet vad vi borde s\u00e4ga i en viss situation, eller kanske snarare inte s\u00e4ga \u2013 men s\u00e5 kom orden \u00e4nd\u00e5, de d\u00e4r on\u00f6diga som startade upp n\u00e5got vi innerst inne visste kunde bero. Paulus beskriver det hela som k\u00f6ttet kontra anden. Olika lagar \u2013 eller kall; ja bevekelsegrunder vilar i oss. Och s\u00e5 \u00e4r det att vara m\u00e4nniska. Vissa f\u00f6rs\u00f6ker att betvinga detta tillst\u00e5nd genom olika former av inre tv\u00e5ng; tv\u00e5nget att f\u00f6rsaka sig, aldrig s\u00e4ga nej, alltid finnas till hands. Men allt riskerar bara att utmynna i d\u00e5ligt hum\u00f6r och en offermentalitet. Incitamentet till det sj\u00e4lvuppoffrande kom utifr\u00e5n, inte inifr\u00e5n. S\u00e5 hur mycket askes, celibat, tideg\u00e4rdsb\u00f6ner eller pilgrimsvandringar vi nu \u00e4n g\u00f6r \u2013 det \u00e4r hj\u00e4rtats avg\u00f6relse som \u00e4r knutpunkten i den process d\u00e4r k\u00f6ttet mister sin makt.<\/p>\n
Den lilla indianflickan sa till sin pappa som ocks\u00e5 var indianh\u00f6vding: \u201dDet \u00e4r som om det bodde tv\u00e5 vargar i mig, en \u00e4r rovlysten och elak den andre lugn och sn\u00e4ll. Vilken kommer att vinna?\u201d Pappan svarade: \u201dDen varg du matar\u201d.<\/p>\n
Men det \u00e4r inte s\u00e5 l\u00e4tt som att fromhet kommer av att s\u00f6ka vara from. Lika litet som att vara en god kristen kommer av att efterlikna den modell vi nu har av vad en god kristen utg\u00f6r. F\u00f6rr eller senare brister fasaden. F\u00f6rr eller senare st\u00e5r vi d\u00e4r. Det intressanta \u00e4r utblottelsen, ja nakenheten.<\/p>\n
Att jag med mina brister och fel st\u00e4ller mig till f\u00f6rfogande f\u00f6r att jag inte kan n\u00e5got annat. H\u00e4r st\u00e5r jag och kan inget annat. Att jag bejakar en hunger i mitt br\u00f6st, en vilja till Kristus. Finns inte den viljan m\u00e5ste man b\u00f6rja med att fundera p\u00e5 varf\u00f6r inte den viljan finns. Vad har jag i mig som l\u00e4gger sig i v\u00e4gen f\u00f6r en levande Kristusrelation? Ofta \u00e4r det bilder av vad \u201dKristus och Kristendom\u201d \u00e4r som l\u00e4gger sig i v\u00e4gen \u2013 aldrig Kristus sj\u00e4lv \u2013 utan bilden vi har av honom, i oss. Han s\u00f6ker dig inte i din perfektion, i det nyst\u00e4dade, i det vackra och oklanderliga; han s\u00f6ker dig i utblottelsen. V\u00e5gar du leva i utblottelse. Vad \u00e4r utblottelse f\u00f6r dig? Vad \u00e4r nakenhet f\u00f6r dig? Vad \u00e4r att leva vapenl\u00f6s f\u00f6r dig<\/p>\n
Rustning, vi t\u00e4nker inte ofta p\u00e5 v\u00e5r rustning. Utstyrsel, vi reflekterar inte s\u00e5 ofta p\u00e5 den vi uppfattas som \u2013 egentligen. D\u00e4remot tar v\u00e5ra tankar om hur vi vill framst\u00e5 ut\u00e5t mycken energi. H\u00e4r \u00e4r v\u00e4rt att veta att v\u00e5ra tankar om andra \u00e4r ofta en spegel av v\u00e5ra egentliga tankar om oss sj\u00e4lva. \u201dS\u00e4g mig vem du umg\u00e5s med och jag ska ber\u00e4tta vem du \u00e4r\u201d. Vi \u00e4r som lackmuspapper. Vilken omgivning vill vi ska pr\u00e4gla oss? Vad vill vi ha f\u00f6r perspektiv p\u00e5 livet och v\u00e5r n\u00e4sta \u2013 gjorde vi det av godhet eller f\u00f6r att synas. \u00c4r glaset halvtomt eller halvfullt. Nyanser som \u00e4r viktiga. Som s\u00e4tter fingret p\u00e5 i vad m\u00e5n godheten springer ur en inre k\u00e4lla som \u00e4r i allra h\u00f6gsta grad beroende, ja fl\u00f6dar ur Gud, eller om godheten \u00e4r en mask, en pose, \u201dett n\u00e5got\u201d vi vill framst\u00e5 som men inte i l\u00e4ngden m\u00e4ktar att vara. \u201dUtanfin\u201d kan \u00e4ven den vara som \u00e4r \u201dinnanful\u201d.<\/p>\n
Profeten Amos text \u00e4r tr\u00f6tt p\u00e5 tomma heliga ord. Han vill ha innerlighet och utblottelse. Och jag kommer att \u00e4nka p\u00e5 min gamle liturgil\u00e4rare p\u00e5 pastoralinstitutet i Uppsala, Karl- Gunnar Ellversson, en pr\u00e4st med stort intresse f\u00f6r gudstj\u00e4nstens utformning. Han hade inte m\u00e5nga \u00e5r kvar att leva d\u00e5 han var min l\u00e4rare, men det visste vi inte d\u00e5. Han fick en skenande cancer n\u00e5gra \u00e5r efter min \u00e5rskull. Saligt \u00e4r hans minne. Jag \u00e4lskade Karl-Gunnar f\u00f6r hans enkelhet och chosefrihet. Hans v\u00e4nlighet. \u00d6ppenhet. Gl\u00e4dje. Karl-Gunnar hade, om jag nu f\u00f6rst\u00e5tt det hela r\u00e4tt, en historia att vara s\u00e5v\u00e4l kvinnopr\u00e4stmotst\u00e5ndare som en f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r de i kyrkan som fokuserar p\u00e5 gudstj\u00e4nstens utformning. Men n\u00e5got hade h\u00e4nt. Det fokus Karl-Gunnar hade l\u00e5g nu p\u00e5 mer \u00e5t det milda och l\u00e5gm\u00e4lda, p\u00e5 anslaget, inte p\u00e5 det yttre. Och han var inte l\u00e4ngre kvinnopr\u00e4stmotst\u00e5ndare.\u00a0 Han hade bytt st\u00e5ndpunkt, ja st\u00e5ndpunkter. Karl-Gunnar gick omkring i sina sandaler p\u00e5 institutet och s\u00f6kte ett annat mildare uttryck. Jag fr\u00e5gade honom vid ett tillf\u00e4lle om varf\u00f6r, varf\u00f6r han l\u00e4mnat sin tidigare h\u00e5llning. Och Karl-Gunnar svarade frankt: D\u00e4rf\u00f6r att d\u00e4r jag tidigare var aktiv, d\u00e4r hos dem fanns s\u00e4llan n\u00e5gon egentlig fromhet. Den kom inte inifr\u00e5n. Det var ett utanverk.<\/p>\n
Karl-Gunnar likt Amos. Tr\u00f6tt p\u00e5 utanverket.<\/p>\n
Utblottelsen. De utblottade k\u00e4nner igen varandra i den delade erfarenheten att ha st\u00e5tt l\u00e4ngst ute p\u00e5 existensen och d\u00e4r kastat sig handl\u00f6st i Kristus famn. D\u00e4r finns ingen garanti, bara modet att kasta sig handl\u00f6st ut i Kristus famn och d\u00e5 d\u00e4r; den s\u00e4llsamma erfarenheten att bli bem\u00f6tt, ben\u00e4mnd, tr\u00f6stad och igenk\u00e4nd. \u201dDu \u00e4r min son min dotter, det \u00e4r f\u00f6r dig jag gav mitt liv\u201d.\u00a0 Ja f\u00f6r oss han gav sitt liv. De som delar den h\u00e4r erfarenheten beh\u00f6ver i egentlig mening inte n\u00e5gra yttre tecken. Inga ritualer eller insignier, inga gester eller liturgier eller f\u00f6r den delen inga inomkyrkliga gr\u00e4nssnitt: Trons erfarenhet str\u00e4cker sig fr\u00e5n \u00f6ster till v\u00e4ster och du vilar i den hand som b\u00e4r dig fr\u00e5n vaggan till graven.<\/p>\n
Jesus ber\u00f6r ofta skillnaden mellan de som i ord s\u00e4ger sig vara ianspr\u00e5ktagna och de som verkligen \u00e4r det. \u201dDe f\u00f6rsta ska komma sist och de sista f\u00f6rst\u201d.<\/p>\n
Det \u00e4r n\u00e4mligen hembes\u00f6ket i det tysta som r\u00e4knas, det \u00e4r det d\u00e4r telefonsamtalet, den tysta f\u00f6rb\u00f6nen, den v\u00e4nliga tanken, att kv\u00e4lja okv\u00e4dningsordet och s\u00f6ka ett mer r\u00e4ttvist ja sn\u00e4llt omd\u00f6me, att s\u00e4ga \u201dja ska f\u00f6rs\u00f6ka\u201d ist\u00e4llet f\u00f6r att \u201dnej det g\u00e5r inte\u201d inf\u00f6r alla anspr\u00e5k och b\u00f6ner som i f\u00f6rstone k\u00e4ndes \u00f6verm\u00e4ktiga men visade sig \u00e4nd\u00e5 vara genomf\u00f6rbara. Bara jag fick h\u00e4mta andan en stund, ta nya tag. Gud s\u00e4nder oss inte pr\u00f6vningar st\u00f6rre \u00e4n vi ska m\u00e4kta med, Gud s\u00e4nder oss f\u00f6rslag p\u00e5 l\u00f6sningar och hj\u00e4lp och steg i r\u00e4tt riktning. Han g\u00e5r inte stigen \u00e5t oss men visar en v\u00e4g som g\u00e5r att g\u00e5. Eller som Daniel Defoe s\u00e5 envist h\u00e4vdade, ja f\u00f6rfattaren till Robinson Cruse, han skrev: \u201dHj\u00e4lp dig sj\u00e4lv s\u00e5 hj\u00e4lper dig Gud!\u201d<\/p>\n
Det ber\u00e4ttas ofta i evangelierna att Jesus drog sig tillbaka f\u00f6r att be och f\u00e5 vara ensam. Varf\u00f6r? Jo f\u00f6r att h\u00e4mta kraft, kalibrera sig, be. Av detta kan vi f\u00f6rst\u00e5 att det \u00e4r till\u00e5tet att s\u00e4ga nej, nej jag m\u00e5ste ta hand om mig sj\u00e4lv, f\u00e5 vila. Men vilan och undanglidandet f\u00e5r inte bli en permanent h\u00e5llning utan en tempor\u00e4r \u2013 f\u00f6r att kunna tj\u00e4na mer helhj\u00e4rtat, ge och intressera sig. Och den ansatsen, att vilja ge, intressera sig, finnas f\u00f6r sin n\u00e4sta den kommer inte; om den \u00e4r varaktig och nu ett sannskyldigt vittnesm\u00e5l om din karakt\u00e4r – f\u00f6r att vi vill det, f\u00f6r att vi vill vara s\u00e5dana eller f\u00f6r att det passar din utstyrsel – utan som en reflex, en respons p\u00e5 eller i m\u00f6tet med Kristus. Om du i utblottelsen m\u00f6ter Kristus transformeras ditt inre. Tyngdpunkten mellan det som Paulus kallade k\u00f6tt och ande f\u00f6rskjuts som ett resultat av den k\u00e4rlek du m\u00f6tt. Och som en konsekvens av b\u00e5da; m\u00f6tet med Kristus och den inre resa du p\u00e5b\u00f6rjat vill du och kan inte annat \u00e4n att tj\u00e4na.<\/p>\n
Att l\u00e5tsas tj\u00e4na utan denna inre omf\u00f6rdelning, utan att den glupske och sluge vargen f\u00f6rminskats till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r den blide \u00e4r bara ett man\u00e9r, ja en grimas och den kommer genomsk\u00e5das. Du kan inte i l\u00e4ngden \u00e4lska p\u00e5 kommando, vara god p\u00e5 kommando f\u00f6rr eller senare riskerar du ist\u00e4llet att bli en sannskyldigt suckande sj\u00e4lvuppoffrande martyr. Ja en s\u00e5n d\u00e4r energitjuv som folk innerst inne aktar sig f\u00f6r men som dessv\u00e4rre \u00e4r en allt f\u00f6r vanlig \u201dkarakt\u00e4r\u201d.<\/p>\n
D\u00e4rf\u00f6r ska vi f\u00f6rst s\u00f6ka det \u00e4kta och det \u00e4kta hittar vi i Kristi utstr\u00e4ckta hand och Kristi utstr\u00e4ckta hand hittar vi i utblottelsen och utblottelsen hittar vi i modet; ja i modet att vara oss sj\u00e4lva mitt i livets vederm\u00f6da och d\u00e5, ja d\u00e5 n\u00e4r allt varit oss \u00f6verm\u00e4ktigt att vi\u00a0 \u2013 g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng \u2013 tordats, ja v\u00e5gat falla i Jesu famn utan reservation eller \u00e5terv\u00e4ndo. D\u00e4r \u2013 i det m\u00f6tet med det heliga \u2013 d\u00e4r uppst\u00e5r den tillit, den tro som b\u00e4r utan behov av n\u00e5gra som helst yttre attribut.<\/p>\n
M\u00e5nga som predikar Guds ord saknar den erfarenheten. Denna brist vet de dock s\u00e4llan eller aldrig om sj\u00e4lva utan de \u00e4r snarare ofta v\u00e4ldigt angel\u00e4gna att p\u00e5peka hur man ska tro och leva och vara. Dessa, ja \u201ds\u00e5 kallat kristna\u201d, kan ibland skapa en aversion mot kristendomen, mot sj\u00e4lvaste Jesus, genom att det finns en s\u00e5 tydligt diskrepans mellan ord och liv. Denna omgivningens skepsis \u00e4r i princip sund och ett sj\u00e4lens f\u00f6rsvar mot l\u00f6gn oaktat vad f\u00f6r en f\u00e5radr\u00e4kt vargen nu \u00e4n besitter. Den \u00e4kta troende v\u00e4cker aldrig den formen av aversion \u2013 utan den aversion denne m\u00f6ter handlar mer om att han eller hon p\u00e5minner om en potential, en m\u00f6jlighet som alltf\u00f6r f\u00e5 v\u00e4ljer att ta p\u00e5 allvar \u2013 detta d\u00e5 vi r\u00e4ds sj\u00e4lens fr\u00e4ndeskap med Jesus Kristus eftersom vi d\u00e5 anar, ja p\u00e5 goda grunder att vi innerst inne kommer v\u00e4lja<\/em> att g\u00f6ra avkall p\u00e5 bj\u00e4fset, p\u00e5 krafset, ja p\u00e5 \u201dk\u00f6ttet\u201d i v\u00e5ra liv. Och den f\u00f6r\u00e4ndringen skr\u00e4mmer\u2026 men utan den \u2013 ingen \u00e4kta tro som b\u00e4r. Valet \u00e4r nu vars och ens.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Paulus beskriver i Romarbrevet en dualitet \u2013 en dubbelhet vi har som m\u00e4nniskor. Att inte alltid kunna leva som vi l\u00e4r. Du \u00f6ppnar den d\u00e4r godis- eller chipsp\u00e5sen. Du ska bara ta n\u00e5got lite. Vips \u00e4r allt slut. Eller f\u00f6r alkoholisten \u2013 ska bara smaka, bara lite \u2013 och vips \u00e4r allt urdrucket. Eller vi […]<\/p>\n","protected":false},"author":42,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-639","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"acf":[],"yoast_head":"\n