Det finns en orm i paradiset \u2013 en som vill ta bort v\u00e5r tacksamhet, v\u00e5r f\u00f6rtr\u00f6stan, v\u00e5r inre tillit att vara sedda och v\u00e4gledda. Vi faller s\u00e5 l\u00e4tt in i oro och oroar oss f\u00f6r morgondagen. Fastnar s\u00e5 l\u00e4tt i tankar om v\u00e5r otillr\u00e4cklighet och vi vill nu kunna skydda oss och v\u00e5ra n\u00e4ra mot livets faror – gardera oss. Ja liksom bygga ett v\u00e4rn mot alla faror vi innerst inne vet inte g\u00e5r.<\/p>\n
Och alla andra tycks ju s\u00e5 framg\u00e5ngsrika…. glider fram i livet p\u00e5 en r\u00e4ckmacka liksom. Samtidigt som vi vet att det f\u00f6rst\u00e5s \u00e4r en sanning med modifikation.<\/p>\n
I ett annat perspektiv \u00e4r alla i det h\u00e4r landet, ja n\u00e4stan i alla fall, r\u00e4kmackesurfare.\u00a0 J\u00e4mf\u00f6relsevis i ett globalt perspektiv har vi alla dragit en vinstlott som f\u00e5r bo och verka h\u00e4r. Det \u00e4r s\u00e5 mycket vi har och som vi tar f\u00f6r givet och som s\u00e5 m\u00e5nga inte alls har. Mat, vatten, sjukv\u00e5rd, fred. H\u00e4r f\u00e5r vi t\u00e4nka och tycka och vara. Men m\u00e5nga av oss har gl\u00f6mt av att gl\u00e4dja sig.<\/p>\n
V<\/strong>it \u00e4r f\u00e4rgen i kyrkan p\u00e5 Tacks\u00e4gelsedagen och lovs\u00e5ng \u00e4r p\u00e5bjuden. Traditionsenligt b\u00e4rs frukter och b\u00e4r och s\u00e4d och br\u00f6d och rotfrukter fram till altaret. Varf\u00f6r har vi s\u00e5 sv\u00e5rt att buga inf\u00f6r den rikedom som str\u00e4cks mot oss. \u00d6dmjukt tacka f\u00f6r det klara vattnet som kommer ur jorden, den friska h\u00f6stluften, den blanka sj\u00f6n, diset som stiger \u00f6ver nejden, kv\u00e4llssolen, fullm\u00e5nen utan st\u00e4ndigt detta huvud som surrar och blicken i backen och minen som signalerar upptagenhet. Upptagenhet med bekymmer som st\u00e4nger ute barnets \u00f6msinta fr\u00e5gor, djurens inbjudan till kontakt och husdjurens uppfordringar till lek och n\u00e4rvaro.<\/p>\n P<\/strong>\u00e5 bokm\u00e4ssan konstaterade en reporter att Jan Guillou varit framg\u00e5ngsrik att bygga upp en f\u00f6rm\u00f6genhet men man kunde ana i hans svar att ”nja, kom nu s\u00e5 en olycka eller stroke s\u00e5 var det inte s\u00e4kert att allt r\u00e4ckte till \u2013 det g\u00e4llde att skydda sig”.<\/p>\n Ja vi bygger v\u00e5ra fort och vill skydda oss \u2013 mer eller mindre framg\u00e5ngsrikt.<\/p>\n V<\/strong>arp\u00e5 vi j\u00e4mf\u00f6r pensionsf\u00f6rs\u00e4kringar och egendomar, ja se skog \u00e4r h\u00e4ftigt att \u00e4ga i v\u00e5ra trakter, samtidigt som vi nu \u00e4nd\u00e5 har att relatera till en m\u00e4stare som vandrar egendomsl\u00f6s. D\u00e4rtill f\u00f6rlitandes p\u00e5 sin omgivnings givmildhet n\u00e4r han \u00e4r ute och undervisar. Och han undervisar om vikten att vara n\u00e4rvarande, att vi ser v\u00e5r n\u00e4sta och fokuserar p\u00e5 de i v\u00e5r n\u00e4rhet inf\u00f6r de som beh\u00f6ver v\u00e5r hj\u00e4lp och v\u00e5rt st\u00f6d \u2013 d\u00e4r och ingen annanstans finns livets mening s\u00e4ger han. Att vi ska bygga broar mellan oss: \u201dBekymra er inte f\u00f6r vad ni ska ha p\u00e5 er\u201d s\u00e4ger Jesus, \u201dse p\u00e5 liljan p\u00e5 \u00e4ngens mark \u2013 har inte Gud st\u00f6rre omsorg om er \u00e4n s\u00e5?\u201d<\/p>\n Och visst \u00e4r det s\u00e5 men vi har sv\u00e5rt att lita p\u00e5 omsorgen, leva i den, vill gardera och det s\u00e4ljs larm och f\u00f6rs\u00e4kringar och tillvaron tycks s\u00e5 hotfull och labil.<\/p>\n Men \u00e4r den det?<\/p>\n Ja ibland men i det stora hela s\u00e5 kan vi vila i s\u00e4kerhet och omsorg f\u00f6r det mesta. Alltmedan \u00e4pplena och mor\u00f6tterna v\u00e4xer och v\u00e5ra kroppar tuffar p\u00e5 – men det \u00e4r liksom som om allt detta g\u00e5r oss f\u00f6rbi.<\/p>\n E<\/strong>n del av oss \u00e4r trots allt duktiga p\u00e5 f\u00f6rn\u00f6jsamhet. Att leva i nuet.<\/p>\n Jag sj\u00e4lv \u00e4r ganska d\u00e5lig p\u00e5 det. Jag vet i mitt huvud hur<\/em> jag borde t\u00e4nka och handla men g\u00f6r jag s\u00e5? T\u00e4nker jag och d\u00e4rmed k\u00e4nner jag s\u00e5? Ja ibland, och d\u00e5 \u00e4r luften l\u00e4tt att andas men lika ofta, ja kanske oftare oroar jag mig f\u00f6r \u00e4n det ena och \u00e4n det andra. Vill liksom \u00e4ga framtiden, f\u00f6rs\u00e4kra framtiden men det g\u00e5r ju inte.<\/p>\n Kanske \u00e4r det s\u00e5 att den st\u00f6rsta faran i v\u00e5ra liv \u00e4r att vi blir s\u00e5 blinda inf\u00f6r allt som fungerar och fungerar bra att vi i on\u00f6dan stannar upp f\u00f6r det som f\u00f6rs stunden r\u00e5kar vara dysfunktionellt?<\/p>\n I Tacks\u00e4gelsedagens evangelietext kommer bara en av de spet\u00e4lska tillbaka och tackar Jesus \u2013 alla tio blev friska men bara en tackar. Vill jag vara en av de nio eller vill jag vara den tionde, den tacksamme? Det avg\u00f6r vi varje dag med valet var vi har v\u00e5rt fokus och hur vi t\u00e4nker kring den omsorg Gud har om oss.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Det finns en orm i paradiset \u2013 en som vill ta bort v\u00e5r tacksamhet, v\u00e5r f\u00f6rtr\u00f6stan, v\u00e5r inre tillit att vara sedda och v\u00e4gledda. Vi faller s\u00e5 l\u00e4tt in i oro och oroar oss f\u00f6r morgondagen. Fastnar s\u00e5 l\u00e4tt i tankar om v\u00e5r otillr\u00e4cklighet och vi vill nu kunna skydda oss och v\u00e5ra n\u00e4ra mot […]<\/p>\n","protected":false},"author":42,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-757","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"acf":[],"yoast_head":"\n