Gud har skapat m\u00e4nniskan med ett medvetande och undermedvetande som \u00e4r s\u00e5 mycket st\u00f6rre \u00e4n vi kan f\u00f6rst\u00e5. Hur g\u00e4rna vi \u00e4n vill kan vi inte begripa oss p\u00e5 oss. V\u00e4nster hj\u00e4rnhalva f\u00f6rm\u00e5r inte greppa h\u00f6ger hj\u00e4rnhalva f\u00f6r den v\u00e4nstra har bara st\u00e5lklor i form av kategorier och strukturer och se det \u00e4r fel v\u00e4g att utforska universum m\u00e4nniska.<\/p>\n
Vi har val. Vi har getts val. Och Jesus p\u00e5minner oss om att vi \u00e4r myndiga att v\u00e4lja. Du kan v\u00e4lja att vara lekfull och \u00f6ppen och vilja k\u00e4rlek eller du kan sluta dig.
\nValet \u00e4r v\u00e5rt, hur vill vi leva?<\/p>\n
Paulus pratar om of\u00f6rm\u00e5gan att v\u00e4lja. Att man vill g\u00f6ra gott men g\u00f6r ont. Och det \u00e4r en del i att vara m\u00e4nniska. Ingen \u00e4r en \u00e4ngel. Det vet Paulus. Men mitt i v\u00e5r tveh\u00e5gsenhet, mitt i sk\u00e4rningspunkten mellan hat och k\u00e4rlek, nej eller ja d\u00e4r st\u00e5r v\u00e5r fr\u00e4lsare och vill ha med oss att g\u00f6ra.<\/p>\n
Kom mitt barn s\u00e4ger han, b\u00f6nfaller han, ropar han \u2013 till mig, dig, till oss alla.<\/p>\n
Men ofta v\u00e4nder vi p\u00e5 ryggen och s\u00e4ger va, vad sa du?
\nMuttrande f\u00f6rsoning, vad \u00e4r det\u2026<\/p>\n
F\u00f6rsoning svarar fr\u00e4lsaren det \u00e4r namnet jag vill ge dig. Ett nytt f\u00f6rnamn, en osynlig kl\u00e4dnad, som en parfym, en aura, ett ljus. Det du sen vidr\u00f6r f\u00f6rvandlas, andas, blir helt!<\/p>\n
Hur d\u00e5 svarar du, hur skulle det vara m\u00f6jligt? Bara genom ett ord?
\nJa bara genom ett ord svarar fr\u00e4lsaren \u2013 att du vill.
\nVill vad\u00e5?
\nLeva i n\u00e5d \u2013 i n\u00e5den.<\/p>\n
Ja Herre svarar nog m\u00e5nga d\u00e5 \u2013 ja jag vill leva i n\u00e5den.
\nH\u00e4r svarar Herren, h\u00e4r, den \u00e4r din. Den ges dig gratis. N\u00e5den \u00e4r gratis. Och med ens h\u00e4nder n\u00e5got i hj\u00e4rtat. Ett leende, ett skratt, of\u00f6rr\u00e4tten vi var beredda att d\u00f6da f\u00f6r k\u00e4nns inte l\u00e4ngre i oss. Vi \u00e4r befriade. Och fria att skapa och skratta och \u00e4lska.<\/p>\n
Det \u00e4r att vara m\u00e4nniska. Det \u00e4r att vara i st\u00e5nd att ta till sig det m\u00e4nskliga. Att v\u00e4lja den k\u00e4rlek som vill ber\u00f6ra och f\u00f6rvandla oss. H\u00e4r och nu.<\/p>\n
Ig\u00e5r f\u00f6rr\u00e4ttade jag en vigsel. I mina vigseltal brukar jag ofta ge r\u00e5det att inte somna som ov\u00e4nner \u2013 att man ska reda upp det som \u00e4r, som blivit fel \u00e4ven om klockan blir sen.<\/p>\n
Nyckelordet i s\u00e5dana nattliga manglingar \u00e4r ofta medspelare.
\nAtt man inser att man har ett gemensamt projekt, \u00e4r beroende av varandra och att man vinner p\u00e5 att inkludera f\u00f6rsoning som ett s\u00e4tt att f\u00f6rh\u00e5lla sig till varann.
\nVi \u00e4r medspelare \u2013 inte motspelare.
\nI \u00e4ktenskap som h\u00e5ller tror jag att man p\u00e5 m\u00e5nga vis lyckas med denna inst\u00e4llning. Denna \u00f6msesidighet. Att vilja liv tillsammans inneb\u00e4r att man m\u00e5ste ta i ber\u00e4kningen att ingen \u00e4r perfekt. Och orka och vilja leva med det.<\/p>\n
Jesus vet hur vi \u00e4r. Han ser igenom oss. Petrus som lovar trohet, heder och \u00e4ra men kommer f\u00f6rneka, kvinnan vid sykars brunn, l\u00e4rjungarna som tjafsar om vem som \u00e4r st\u00f6rst bland dem, kvinnan som hopen vill stena.<\/p>\n
St\u00f6rst bland er \u00e4r den som \u00e4r den andres tj\u00e4nare replikerar Jesus.\u00a0 Ni \u00e4r f\u00f6rl\u00e5tna. G\u00e5 och synda inte mer.<\/p>\n
”L\u00e4r dig livets stora g\u00e5ta \u2013 \u00e4lska, gl\u00f6mma och f\u00f6rl\u00e5ta.
\n\u00c4lska mig mest n\u00e4r jag f\u00f6rtj\u00e4nar det minst.”<\/p>\n
Se, tv\u00e5 sm\u00e5 ordspr\u00e5k vi alla k\u00e4nner till och som b\u00e5da har en s\u00e5dan stor allm\u00e4ngiltighet, rymmer s\u00e5 mycket kunskap.<\/p>\n
N\u00e5d \u00e4r beroende av att vilja leva i ljuset, leva med ett rent samvete, vilja v\u00e4l.
\nIngen kan s\u00e4ga till en annan m\u00e4nniska att \u00e4ndra sin h\u00e5g, det m\u00e5ste komma inifr\u00e5n den man vill se f\u00f6r\u00e4ndrad och indirekt i dennes relation till det o\u00e4ndliga; till Gud. Gensvarar du \u00e4r nu fr\u00e5gan,,, H\u00f6r du mitt rop mitt kall min b\u00f6n \u2013 efter dig? Vill du ha med mig att g\u00f6ra lika mycket som jag vill ha med dig, fr\u00e5gar fr\u00e4lsaren.<\/p>\n
Vi gl\u00f6mmer ofta av det. Att Gud l\u00e4ngtar efter var och en av oss. Att Gud som har skapat var och en av oss l\u00e4ngtar efter oss som vi kan l\u00e4ngta efter v\u00e5ra barn, n\u00e4ra och k\u00e4ra i v\u00e5ra liv. Efter var och en av oss. Bet\u00e4nk – varje m\u00e4nniska \u00e4r Guds \u00f6gonsten, den dyrbaraste som finns. T\u00e4nk p\u00e5 det. DU \u00e4r Guds \u00f6gonsten vare sig du tar in detta eller ej. Du \u00e4r \u00e4lskad \u00f6ver allt f\u00f6rst\u00e5nd.<\/p>\n
Och vilket t\u00e5lamod han har, fr\u00e4lsaren. Med utstr\u00e4ckta h\u00e4nder st\u00e5r ha i v\u00e5ra liv men vi gick just f\u00f6rbi, hade inte tid att stanna. Ilskan k\u00e4ndes s\u00e5 hemtam, avst\u00e5ndstagandet, f\u00f6rd\u00f6mandet, nekandet, f\u00f6rnekandet. Inte ska v\u00e4l jag!<\/p>\n
Jo viskar fr\u00e4lsaren d\u00e4r i h\u00f6rnet, du kan dra ett str\u00e4ck \u00f6ver det hela och le.
\nG\u00f6ra det?
\nSkulle jag?
\nJa varf\u00f6r inte.<\/p>\n
N\u00e4r en m\u00e4nniska skapar musik, en s\u00e5dan d\u00e4r komposit\u00f6r som Mozart eller f\u00f6r den delen en Benny Andersson s\u00e5 uppst\u00e5r stunder av fl\u00f6den – av som man s\u00e4ger flow \u2013 allt rinner p\u00e5 och kommer s\u00e5som i ett fl\u00f6de.<\/p>\n
Det fr\u00e4lsaren lovar oss \u00e4r att v\u00e5ra liv kan bli mer av ett fl\u00f6de om vi s\u00e4ger ja till n\u00e5den. Om vi l\u00e5ter oss omslutas av n\u00e5den. Om vi just gensvarar p\u00e5 det rop som g\u00e5r genom hela universum och som vill in i v\u00e5rt innersta. Gud som l\u00e4ngtar efter oss vill f\u00e5 ett gensvar… Ja men l\u00e5t oss gensvara d\u00e5!
\nS\u00e4ga ja. Och l\u00e5t oss f\u00e5 detta fl\u00f6de att blir en del av v\u00e5ra liv. S\u00e5som f\u00f6rl\u00e5telsen. Och se s\u00e5 mycket gl\u00e4dje det kom p\u00e5 k\u00f6pet.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Gud har skapat m\u00e4nniskan med ett medvetande och undermedvetande som \u00e4r s\u00e5 mycket st\u00f6rre \u00e4n vi kan f\u00f6rst\u00e5. Hur g\u00e4rna vi \u00e4n vill kan vi inte begripa oss p\u00e5 oss. V\u00e4nster hj\u00e4rnhalva f\u00f6rm\u00e5r inte greppa h\u00f6ger hj\u00e4rnhalva f\u00f6r den v\u00e4nstra har bara st\u00e5lklor i form av kategorier och strukturer och se det \u00e4r fel v\u00e4g […]<\/p>\n","protected":false},"author":42,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-83","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"acf":[],"yoast_head":"\n