Ibland sa Jesus att han var tr\u00f6tt. Ibland uttryckte han en l\u00e4ngtan att f\u00e5 komma hem, \u201d\u00c5h hur l\u00e4nge m\u00e5ste jag vara h\u00e4r?\u201d Men i regel \u00e4r han en lysande pedagog och l\u00e4rare och han p\u00e5visar Gud och Guds lagar i handling, i ord och genom hela sin uppenbarelse. Och kring sig har han sina 12 h\u00f6gst vanliga l\u00e4rjungar, h\u00e4mtade fr\u00e5n fiskeb\u00e5tar och beskattningsb\u00e5s, ett par \u00e4r l\u00e4rda, majoriteten \u00e4r det inte. <\/p>\n
Och nu tjafsar dom l\u00e4rjungarna sinsemellan om vem av dem som \u00e4r st\u00f6rst.
\nVem \u00e4r st\u00f6rst i k\u00e4rlek? Vem \u00e4r den fr\u00e4mste av l\u00e4rjungar? <\/p>\n
Jag kommer att t\u00e4nka p\u00e5 en t\u00e5gresa mellan Stockholm och Uppsala. T\u00e5gen g\u00e5r i regel en g\u00e5ng i halvtimman. De flesta \u00e4r vane-pendlare. Jag var under n\u00e5gra \u00e5r en s\u00e5dan likv\u00e4l. Man vet vilka vagnar chansen \u00e4r st\u00f6rst att f\u00e5 bra platser i. Man kryssar som en m\u00e5lstyrd robot p\u00e5 perrongen. Fokuserar och dimper ned i ett s\u00e4te och s\u00e5 hoppas man s\u00e5d\u00e4r innerligt att m\u00e5tte den nu inte komma n\u00e5gon och s\u00e4tta sig h\u00e4r bredvid f\u00f6r jag vill sova, t\u00e4nka, vara och inte prata med n\u00e5gon och inte ta del av n\u00e5gons ljud, br\u00f6dsmulor eller andedr\u00e4kt. L\u00e4mna mig i fred. Okristligt m\u00e5nne men m\u00e4nskligt tidiga mornar strax l\u00e5ngt f\u00f6re sju. Men en s\u00e5dan h\u00e4r morgon s\u00e5 kom tv\u00e5 sk\u00e5despelare som jag k\u00e4nde igen att hamna i s\u00e4tet bredvid mig, mitt p\u00e5 andra sidan mittg\u00e5ngen. Vilka \u00e4r inte s\u00e5 intressant men b\u00e5da \u00e4r m\u00e4n mellan 60 och 70 \u00e5r och v\u00e4l k\u00e4nda fr\u00e5n s\u00e5v\u00e4l teve som teater \u2013 och nu pratar vi om kvalitetsproduktioner. <\/p>\n
Den ene av dem \u00e4r jag sedan l\u00e4nge grymt imponerad av, den andre respekterar jag men han imponerar inte p\u00e5 mig. Vi kan kalla den f\u00f6rste f\u00f6r Sven och den andre f\u00f6r Bengt. De b\u00e5da \u00e4r nu p\u00e5 v\u00e4g till Uppsala, Sven f\u00f6r att han ska g\u00f6ra en roll p\u00e5 Uppsala stadsteater och Bengt f\u00f6r att h\u00e4lsa p\u00e5 \u00e5ldrig mor. Ja jag tjuvlyssnar.
\nOch s\u00e5 b\u00f6rjar diskussionen om \u201djaha vad g\u00f6r du nu d\u00e5?\u201d ja man kollar l\u00e4get. Hur ligger man till p\u00e5 \u00f6mse h\u00e5ll, vem har mest jobb, vem syns mest, vem tj\u00e4nar mest, vem \u00e4r minst d\u00f6dlig?
\nDen h\u00e4r f\u00e5f\u00e4ngan \u00e4r inte s\u00e5 helt ovanlig bland sk\u00e5despelare har jag m\u00e4rkt. Publiken tycks vara ett substitut f\u00f6r en inre sj\u00e4lvk\u00e4nsla som ofta \u00e4r svajig och obalanserad, kanske lyser med sin fr\u00e5nvaro; som om gillandet, publiken, de myckna jobben och goda omd\u00f6mena kan ge b\u00e4r- och flytkraft. En illusion javisst men likv\u00e4l n\u00e5got som m\u00e5nga str\u00e4var efter.
\n\u201dJas\u00e5 s\u00e4ger du det du, p\u00e5 det viset, jaha hur l\u00e4nge ska du ha den rollen d\u00e5?\u201d
\nBengt l\u00e5ter stressad p\u00e5 r\u00f6sten.
\nSven rycker p\u00e5 axlarna och ger ett v\u00e4nligt avm\u00e4tt svar. Han vet inte riktigt men n\u00e5gra veckor \u2013 mer har han inte tid f\u00f6r sen m\u00e5ste han till K\u00f6penhamn f\u00f6r att spela in en teveserie d\u00e4r.
\nBengt avundsjuka lyser som en r\u00f6d tomat.
\nHan har s\u00e5 sv\u00e5rt att d\u00f6lja den. <\/p>\n
Vem av oss \u00e4r st\u00f6rst, vem av oss \u00e4r mest \u00e4lskad \u2013
\n\u00e5h det \u00e4r ju du och inte jag t\u00e4nker Bengt och avundsjukan griper om hans hj\u00e4rta som en kall s\u00e5 kall v\u00e5t hand.<\/p>\n
Allt detta \u00e4r ju nu f\u00f6rst\u00e5s bara mina egna spekulationer.
\nVem \u00e4r jag att avg\u00f6ra vad som r\u00f6r sig i Bengts huvud men den totala avsaknaden av feedback, av komplimang och lyck\u00f6nskan f\u00e5r en att undra, oginheten, sn\u00e5lheten m\u00e5ste komma n\u00e5gonstans ifr\u00e5n. <\/p>\n
Kommer den fr\u00e5n fr\u00e5gan, undringen, ja oron; vem av oss \u00e4r mest st\u00f6rst?
\nOch i f\u00f6rl\u00e4ngningen – mest \u00e4lskad, mest uppskattad, mest i centrum, ja mest betydelsefull?<\/p>\n
Att vilja vara st\u00f6rst st\u00e4ller till det f\u00f6r oss. <\/p>\n
Men vad g\u00f6r d\u00e5 Jesus, jo han kastar om spelplanen, tar tag i ett barn, som vid denna tid verkligen inte hade s\u00e5 stort v\u00e4rde som vi v\u00e4rdes\u00e4tter barn idag utan p\u00e5 den tiden skulle de h\u00e5lla sig p\u00e5 sin plats, det var i rollen som arvinge ett barn var intressant. Och s\u00e5 s\u00e4ger Jesus att den som tar emot detta barn i mitt namn han tar emot mig och den som tar emot mig \u2013 han tar emot honom som har s\u00e4nt mig, ty den som \u00e4r minst av er alla \u2013 han \u00e4r stor. <\/p>\n
Vi k\u00e4nner igen det h\u00e4r resonemanget fr\u00e5n v\u00e5r dopordning och l\u00e4sningen av Markusevangeliet kap 10 vers 15 \u2013 \u201dSannerligen den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.\u201d <\/p>\n
Vad menar Jesus?
\nVad \u00e4r det i ett barn som vi ska efterlikna och \u00f6ppna oss f\u00f6r?
\nVad \u00e4r det han ser?
\nVad \u00e4r det i barnet som \u00e4r en ink\u00f6rsport till Gud?
\nVarf\u00f6r \u00e4r barnet och Gud varandra s\u00e5 n\u00e4ra medan vi vuxna st\u00e5r d\u00e4r och rycker inne i v\u00e5ra rustningar och pekar p\u00e5 v\u00e5ra medaljer och diplom och grymtar och sv\u00e4r men inte klarar av att ens visa det minsta lilla hyfs gentemot varandra utan Jante, Jante, Jante sl\u00e5r s\u00f6nder alla m\u00f6jligheter till samvaro och samtal och \u00e4kta erfarenhetsutbyte. Hj\u00e4lp, han eller hon \u00e4r kanske mer omtyckt, \u00e4lskad, sedd, uppskattat \u00e4n vad jag \u00e4r. <\/p>\n
Barn \u00e4r, upp till en viss \u00e5lder och under f\u00f6ruts\u00e4ttning att de f\u00e5r en k\u00e4rleksfull uppv\u00e4xt vaccinerade mot det h\u00e4r jantet\u00e4nket. <\/p>\n
\u201dJag \u00e4lskar dig\u201d s\u00e4ger jag till min yngste, \u201djag vet\u201d kommer det tv\u00e4rs\u00e4kert tillbaka.
\n\u201dVarf\u00f6r \u00e4r du s\u00e5 fin?\u201d kan jag dumt fr\u00e5ga, f\u00f6r fr\u00e5gan \u00e4r dum h\u00e5ll med om det men ibland m\u00e5ste ju \u00e4ven dumma fr\u00e5gor st\u00e4llas f\u00f6r i den ligger implicit att \u201d\u00e5h vad du \u00e4r fin\u201d och s\u00e5 kommer svaret blixtsnabbt: \u201dF\u00f6r att jag \u00e4r det!\u201d
\nJag \u00e4r fin f\u00f6r att jag \u00e4r det och ja jag vet \u2013 jag \u00e4r \u00e4lskad. <\/p>\n
Den h\u00e4r k\u00e4nslan f\u00f6rsvinner f\u00f6r de flesta av oss under livet och det kommer ett moln av dunder och aska och gips och l\u00e4gger sig \u00f6ver pedalerna och tangenterna och musiken fr\u00e5n barndomens v\u00e4rld blir nu br\u00f6tig och seg om ens ett uns. <\/p>\n
\u201dF\u00f6r att jag \u00e4r det\u201d; uppstuds och frankhet lyser nu med sin fr\u00e5nvaro och ist\u00e4llet sveper det in dimmor av tomhet och tvivel och konsumtionen ska g\u00f6ra oss fria: \u201dKom och k\u00f6p, allt \u00e4r till salu och vi vill ha din sj\u00e4l och jag bjuder h\u00f6gst\u201d skriker osalig dj\u00e4vul genom skyn och s\u00e5 med ens \u00e4r det neon och gr\u00e5tt och regn och vart tog barndomen v\u00e4gen?
\nVart \u00e4r handen som s\u00f6kte handen, kinden mot kind, det d\u00e4r ljusa och underbara skrattet, vart tog det v\u00e4gen och Jesus som vet allt detta och ser de h\u00e4r sambanden han vet att inte med mindre \u00e4n att vi \u00f6ppnar de h\u00e4r kanalerna till v\u00e5rt inre, till handen och hj\u00e4rtat och skrattet och leken s\u00e5 kan inte den \u00e4kta tron greppa oss och med mindre att tron kan greppa oss s\u00e5 f\u00e5r vi inte n\u00e5gon direktkontakt med Gud och Gud \u00e4r ju v\u00e5r skapare som l\u00e4ngtar oss och d\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste vi l\u00e4ngta Gud \u201doch h\u00f6r var nu som ett barn och ta till er detta barn – i mitt namn\u201d och s\u00e5 blir ett plus ett tv\u00e5 och det \u00e4r som en kabel mellan jord och himmel s\u00e4tts i och det blev ljus, \u00e4ntligen blev det ljus och handen s\u00f6ker hand, t\u00e5rar av gl\u00e4dje av himmelsfr\u00f6jd. <\/p>\n
Och t\u00e5get n\u00e4rmar sig Uppsala och Bengt st\u00e4ller sig upp och Sven likas\u00e5 och murarna dem emellan \u00e4r stora och ingenting tycks kunna komma emellan. Ingenting och det vet Jesus – utan barnets spontanitet och fr\u00e5gvishet och \u00f6ppenhet. Den vi har att f\u00f6lja.
\nOch den har v\u00e4ldigt lite att g\u00f6ra med dogmer och regler och p\u00e5bud och v\u00e4ldigt lite att g\u00f6ra med skrudar och tempel och ritualer. D\u00e4rf\u00f6r blir faris\u00e9erna s\u00e5v\u00e4l d\u00e5 som idag hotade av detta enkla klara evangelium. Att fl\u00f6det finns just h\u00e4r och nu \u2013 mellan oss \u2013 det Kristus p\u00e5visar och g\u00f6r oss uppm\u00e4rksamma p\u00e5 \u2013 ja detta faktum att h\u00e4r, just h\u00e4r och nu mitt i alltet och nuet och \u201dh\u00e4ret\u201d finns denna m\u00f6jlighet, bara vi \u00f6ppnar oss f\u00f6r varann och s\u00e4ger att ja Gud, h\u00e4r \u00e4r jag vapenl\u00f6s och naken.
\nBruka mig, nyttja mig, fyll mig med ditt och g\u00f6r mig till en levande tj\u00e4nare.
\nD\u00e5 s\u00e4ger Jesus, inte f\u00f6rr, \u00e4r du n\u00e5gon att r\u00e4kna med.
\nD\u00e5 \u00e4r du en verklig l\u00e4rjunge och tj\u00e4nare.
\nI det vapenl\u00f6sa. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Ibland sa Jesus att han var tr\u00f6tt. Ibland uttryckte han en l\u00e4ngtan att f\u00e5 komma hem, \u201d\u00c5h hur l\u00e4nge m\u00e5ste jag vara h\u00e4r?\u201d Men i regel \u00e4r han en lysande pedagog och l\u00e4rare och han p\u00e5visar Gud och Guds lagar i handling, i ord och genom hela sin uppenbarelse. Och kring sig har han sina […]<\/p>\n","protected":false},"author":42,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-85","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"acf":[],"yoast_head":"\n