{"id":1056,"date":"2017-12-19T12:26:16","date_gmt":"2017-12-19T11:26:16","guid":{"rendered":"http:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/?p=1056"},"modified":"2020-11-26T17:35:36","modified_gmt":"2020-11-26T16:35:36","slug":"jultiden-forsta-argangen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/2017\/12\/19\/jultiden-forsta-argangen\/","title":{"rendered":"Jultiden – f\u00f6rsta \u00e5rg\u00e5ngen"},"content":{"rendered":"

Hanna Stenstr\u00f6m<\/strong>: Julnatten (pdf<\/a>)<\/p>\n

Ulf Lindgren<\/strong>: Juldagen (pdf<\/a>)<\/p>\n

Helene Egnell<\/strong> och Anna Frydenberg<\/strong>: Annandagen (pdf<\/a>)<\/p>\n

Ulf Lindgren<\/strong>: S\u00f6ndag efter jul (pdf<\/a>)<\/p>\n

Thomas Kazen<\/strong>: S\u00f6ndag efter jul (pdf<\/a>)<\/p>\n

Simon Hedlund<\/strong>: Ny\u00e5rsdagen (pdf<\/a>)<\/p>\n

Sr Madeleine Fredell, OP<\/strong>: Trettondedag jul (pdf<\/a>)<\/p>\n

Sebastian Selv\u00e9<\/strong>n: F\u00f6rsta s\u00f6ndagen efter Trettondedagen (pdf<\/a>)<\/p>\n

Thomas Kazen:\u00a0<\/strong>F\u00f6rsta s\u00f6ndagen efter Trettondedagen (pdf<\/a>)<\/p>\n

Hanna Stenstr\u00f6m: <\/strong>Andra s\u00f6ndagen efter Trettondedagen (pdf)<\/a><\/p>\n

Helene Egnell:\u00a0<\/strong>Tredje s\u00f6ndagen efter Trettondedagen (pdf)<\/a><\/p>\n

Thomas Kazen: <\/strong>Sj\u00e4tte s\u00f6ndagen efter Trettondedagen (pdf)<\/a><\/p>\n

Julnatten: en problematisk episteltext <\/strong><\/h3>\n

av Hanna Stenstr\u00f6m<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>Heb 1:1-6 \u00e4r, som Hebreerbrevet i helhet, en v\u00e4l formulerad och vacker text: poetisk, v\u00e4l strukturerad, retoriskt genomarbetad. Den har det mesta du kan beg\u00e4ra av en kristen text och passar v\u00e4l in i ett kristet julfirande. \u00a0Den sammanfattar tron att Gud verkar genom Kristus i b\u00e5de skapelsen och fr\u00e4lsningen fr\u00e5n synden samt uttrycker \u00f6vertygelsen att Gud verkligen gjort sig k\u00e4nd f\u00f6r oss m\u00e4nniskor.<\/p>\n

L\u00e4ser man Heb 1:1-6 i dess litter\u00e4ra sammanhang blir man m\u00f6jligen lite undrande inf\u00f6r textens avgr\u00e4nsning. Ofta uppfattar kommentatorer Heb 1:1-3, eller 1:1-4, som en inledning till Hebreerbrevet som helhet medan vv 5-6 \u00a0inleder ett nytt avsnitt om \u00e4nglar, som str\u00e4cker sig fram till Heb 1:14. Kanske beror epistelns avgr\u00e4nsning p\u00e5 att orden \u201dOch n\u00e4r han l\u00e5ter sin f\u00f6rstf\u00f6dde son tr\u00e4da in i v\u00e4rlden s\u00e4ger han: Alla Guds \u00e4nglar skall hylla honom<\/em>\u201d skapar en f\u00f6rbindelse mellan episteln och julevangeliet (Luk 2:1-20), d\u00e4r \u00e4nglar sjunger f\u00f6r herdar i natten. \u00a0Den kopplingen finns ingenstans i Hebreerbrevet eller Lukasevangeliet utan skapas genom evangeliebokens textkombination.<\/p>\n

S\u00e5 l\u00e5ngt allt v\u00e4l. Men julnattens epistel st\u00e5r i ett st\u00f6rre litter\u00e4rt, teologiskt och historiskt sammanhang som g\u00f6r den vackra episteln mer komplicerad. \u00a0Hebreerbrevet \u00e4r den nytestamentliga skrift som mest tydligt uttrycker n\u00e5got som kan kallas \u201ders\u00e4ttningsteologi\u201d. D\u00e4rmed kan Hebreerbrevet betraktas som den mest problematiska nytestamentliga skriften ur judiskt perspektiv och f\u00f6r den judisk-kristna dialogen. Problematiska drag finns redan i Heb 1:1-6 \u00e4ven om de blir \u00e4nnu tydligare senare i brevet. Jag b\u00f6rjar d\u00e4rf\u00f6r med 1:1-6 och visar sedan hur ers\u00e4ttningsteologin utvecklas i Hebreerbrevet.<\/p>\n

Vishetskristologi<\/h4>\n

Heb 1:1-6 f\u00f6r tankarna till en annan central jultext som h\u00f6r till en annan \u00e5rg\u00e5ng: Joh 1:1-18. Likheterna beror p\u00e5 att f\u00f6rfattarna till Johannesevangeliet och Hebreerbrevet anknyter till samma texter och f\u00f6rest\u00e4llningar, inte p\u00e5 att de \u00e4r beroende av varandra. Likheten med 1 Mos 1 d\u00e4r Gud skapar v\u00e4rlden genom ord \u00e4r tydlig. B\u00e5de Joh 1:1-18 och Heb 1:1-6 kan f\u00f6rst\u00e5s mot bakgrund av texter som Ords 8:22-31 och Vish 9:9, som talar om hur Gud skapar v\u00e4rlden genom Visheten. Den judiske filosofen och teologen Filon som levde i Alexandria cirka 25 fvt – 40 evt, utvecklade liknande tankar i texter d\u00e4r Visheten motsvaras av Logos (Ordet, det gudomliga f\u00f6rnuftet). \u00a0Filon ville f\u00f6rena judisk tro och skrifttolkning med grekisk filosofi, s\u00e4rskilt platonism och stoicism. I stoicismen \u00e4r Logos namnet f\u00f6r v\u00e4rldsf\u00f6rnuftet, den goda v\u00e4rldsordningen.<\/p>\n

Dessa f\u00f6rest\u00e4llningar, som kunde l\u00e4nka samman specifikt judisk tro med grekisk-romersk hellenistisk filosofi, kom allts\u00e5 att tas upp i vissa kristna grupper men ges en ny inneb\u00f6rd: Visheten, Logos, har blivit m\u00e4nniska i Sonen, en m\u00e4nniska som uppenbarar hur Gud \u00e4r. \u00a0I Heb 1:3 uttrycks detta som att Sonen \u00e4r en \u201dutstr\u00e5lning av Guds h\u00e4rlighet\u201d. \u201dH\u00e4rlighet\u201d (grekiska doxa, <\/em>hebreiska kavod<\/em>) \u00e4r karakt\u00e4ristiskt f\u00f6r Gud. Formuleringen kan \u00f6vers\u00e4ttas \u201den reflex\u201d, \u201den \u00e5terspegling \u201d: t\u00e4nk en yta som direkt reflekterar det ljus som n\u00e5r den.\u00a0\u00a0 Att Sonen \u00e4r en \u201davbild av hans v\u00e4sen\u201d kan ge associationer till hur ett mynt pr\u00e4glades med kejsarens bild, en standardbild som d\u00e4rmed \u00e4r \u201dr\u00e4tt\u201d. \u00a0B\u00e5da bilderna s\u00e4ger allts\u00e5 att Jesus (och just han) ger en korrekt bild av Gud. S\u00e5 blir det gemensamma spr\u00e5ket ett uttryck f\u00f6r n\u00e5got exklusivt och exkluderande kristet.<\/p>\n

\u201dDet nya f\u00f6rbundet\u201d<\/h4>\n

I Heb 1:1-6 introduceras ocks\u00e5 temata som sedan f\u00f6ljer genom hela Hebreerbrevet och bygger en \u201ders\u00e4ttningsteologi\u201d. I Heb 1:1-6 ser vi det i kontrasterna mellan hur Gud i forna tider talat genom profeterna och nu i yttersta tiden talat genom en son. Spelet med kontraster forts\u00e4tter sedan: Jesus \u00e4r \u00f6verl\u00e4gsen \u00e4nglarna, de som enligt Heb 2:1-2 (i enlighet med judisk tradition) f\u00f6rmedlade Lagen. Sonen \u00f6vertr\u00e4ffar allts\u00e5 dem som tidigare f\u00f6rmedlat Guds ord och vilja till folket – \u00e4nglarna, profeterna – och beskrivs i 3:1-6 som \u00f6verl\u00e4gsen Moses. (Den texten \u00e4r epistel p\u00e5 s\u00f6ndagen efter ny\u00e5r, f\u00f6rsta \u00e5rg\u00e5ngen, en s\u00f6ndag som faller bort 2018.)<\/p>\n

Grundid\u00e9n i Hebreerbrevet \u00e4r, n\u00e5got f\u00f6renklat, att offerkulten i Jerusalems tempel ersatts av det sanna och slutgiltiga offret, Jesus Kristus. Offret f\u00f6rr\u00e4ttades av den verklige \u00f6verstepr\u00e4sten, Jesus Kristus, i den himmelska helgedom som \u00e4r realiteten, av vilken den jordiska kulten \u00e4r en avbild (Heb 8:1-10_18). \u00a0Visserligen beskriver Hebreerbrevet kulten i det gamla \u201df\u00f6rbundst\u00e4ltet\u201d, inte i Templet, (Heb 9) men det rubbar inte grundtesen.<\/p>\n

Den offerkult som uppr\u00e4tth\u00f6ll relationen mellan Gud och Guds folk i \u201ddet gamla f\u00f6rbundet\u201d har nu ersatts av ett nytt, fullkomligt, f\u00f6rbund. D\u00e4rf\u00f6r ska det gamla f\u00f6rbundet f\u00f6rsvinna. Detta utvecklas i Heb 8, s\u00e4rskilt i 8:13: \u201dGenom att tala om ett nytt f\u00f6rbund har han gjort det f\u00f6rra f\u00f6r\u00e5ldrat. Och det som blir gammalt och f\u00f6r\u00e5ldrat skall snart f\u00f6rsvinna.\u201d Resonemanget underbyggs med ett l\u00e5ngt citat, Jer 31:31-34. I sin ursprungliga historiska kontext b\u00f6r Jer 31:31-34 ha handlat om ett f\u00f6rnyat f\u00f6rbund mellan samma Gud och samma folk, inte om ett nytt f\u00f6rbund med ett nytt folk som ogiltigg\u00f6r det gamla.<\/p>\n

F\u00f6r inte vidare Hebr\u00e9erbrevets ers\u00e4ttningsteologi!<\/h4>\n

Insatt i detta sammanhang blir ocks\u00e5 Heb 1:1-6 problematiskt. Det \u00e4r en integrerad del av en tidig kristen f\u00f6rsamlings f\u00f6rs\u00f6k att forma sin identitet med hj\u00e4lp av texter och t\u00e4nkes\u00e4tt som man bar med sig fr\u00e5n judisk tradition men samtidigt uttrycker det tydligt att man f\u00f6rst\u00e5r sig som n\u00e5got annat \u00e4n judisk tradition, som ett nytt f\u00f6rbund mellan Gud och ett nytt f\u00f6rbundsfolk som faktiskt ers\u00e4tter det gamla. Vi vet inte vem som skrev Hebreerbrevet, inte till vilka det skrevs och inte n\u00e4r men vi kan se i texten att det vittnar om ett skede mot f\u00f6rsta \u00e5rhundradets slut som n\u00e4mns i Thomas Kazens text \u201dVad st\u00e5r lagen f\u00f6r?<\/em>\u201d: d\u00e5 Jesusr\u00f6relsens utvecklas till \u201den egen, icke-judisk religion i opposition mot judendomen<\/em>\u201d (se kommentar till S\u00f6nd e jul nedan). Hebreerbrevet vittnar om den utvecklingen.<\/p>\n

Vi kan inte st\u00e4lla Hebreerbrevets f\u00f6rfattare till ansvar f\u00f6r hur ers\u00e4ttningsteologi integrerats i antijudiska kristna teologier och dessa teologier i antisemitism, men vi m\u00e5ste ta ansvar f\u00f6r att inte sj\u00e4lva f\u00f6ra vidare ers\u00e4ttningsteologi n\u00e4r vi sj\u00e4lva predikar. Ett f\u00f6rsta steg \u00e4r att se problemet.<\/p>\n

Juldagen: herdar, f\u00e5r och \u00e5snor<\/h3>\n

av Ulf Lindgren<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>Lukas \u00e4r en skicklig f\u00f6rfattare som lyckas tala till b\u00e5de judiska och romerska l\u00e4sare. Lukas skriver \u00e5 ena sidan till en l\u00e4sekrets som vet vad Rom \u00e4r. D\u00e4rf\u00f6r inleder och avslutar han sin ber\u00e4ttelse om Jesus med Rom: det \u00e4r kejsar Augustus, som genom sitt p\u00e5bud ser till att Jesus f\u00f6ds i Betlehem och d\u00e4rmed rullar ut spelplanen f\u00f6r hela dramat, och det \u00e4r en romersk soldat som konstaterar att den d\u00f6de Jesus varit en r\u00e4ttf\u00e4rdig man och d\u00e4rmed ger en tolkningsnyckel till Jesu livsg\u00e4rning. Men Lukas v\u00e4ver ocks\u00e5 in kritik mot Rom genom att visa att epitetet Fredsfurste, som anv\u00e4ndes f\u00f6r Augustus, egentligen betecknade en helt annan person, och han l\u00e5ter visserligen den romerske officeren f\u00f6rst\u00e5 att Jesus var en m\u00e4rklig man men de romerska \u00f6gonen \u00e4r fortfarande blinda f\u00f6r Jesu sanna natur.<\/p>\n

Ett helt annat budskap riktar Lukas till den judiska l\u00e4sekretsen. Han g\u00f6r det genom att introducera kung David som tolkningsnyckel. Lukas talar om Davids stad, som Jerusalem ofta kallas, men l\u00e5ter orden nu beteckna Betlehem f\u00f6r att koppla samman byn med profeten Mikas ord och personens Davids uppv\u00e4xt. En \u00e4n viktigare nyckel \u00e4r djuren. Lukas l\u00e5ter n\u00e4mligen herdarna och f\u00e5ren bli de f\u00f6rsta vittnena till julnattens h\u00e4ndelser. Det \u00e4r till herdarna \u00e4nglarna kommer. Herdar v\u00e4ckte n\u00e4mligen de judiska l\u00e4sarnas associationer till kung David, som sj\u00e4lv varit herde. De herdar som vaktade sin hjord utanf\u00f6r Betlehem g\u00f6rs allts\u00e5 av Lukas till ett slags tidl\u00f6sa kolleger till kung David och deras \u00f6gon \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r v\u00e4l f\u00f6rberedda att uppt\u00e4cka det davidiska i den nyf\u00f6dde pojkens \u00f6gon. Lukas avslutar sedan sitt evangelium, som de andra synoptiska evangelierna, med att Jesus rider in i Jerusalem p\u00e5 en \u00e5sna. Kung David red alltid p\u00e5 en \u00e5sna, och att l\u00e5ta Jesus rida in i Davids stad p\u00e5 en \u00e5sna, s\u00e5som en ny David, gav Lukas judiska l\u00e4sare omedelbart en tolkningsnyckel till hur de skulle f\u00f6rst\u00e5 honom; som den messianske David, herden som kommit f\u00f6r att r\u00e4dda sin hjord.<\/p>\n

Ocks\u00e5 Jesu liknelser behandlar ofta herdar och f\u00e5r. Visst \u00e4r det m\u00e4rkligt att Jesus som v\u00e4xte upp inne i Nasaret i ett hem med hantverkare aldrig n\u00e4mner ord som s\u00e5g, hammare, snickrande, lagande utan ist\u00e4llet placerar sina liknelser p\u00e5 \u00e5krar och bland herdar. Och dessa herdar \u00e4r inte exempel p\u00e5 samh\u00e4llets f\u00f6rtryckta, den rollen f\u00e5r snarare de orena spela; herdarna \u00e4r uttryck f\u00f6r personer som agerar med empati, k\u00e4rlek, insikt och gudsh\u00e4ngivenhet. Herdarna g\u00f6r Guds vilja och f\u00e5ren blir en symbol f\u00f6r folket som r\u00e4ddas till Guds varma famn. Alla dessa metaforer hj\u00e4lpte de judiska l\u00e4sarna att uppt\u00e4cka kopplingen mellan Jesus och David, medan de grekisk-romerska l\u00e4sarna snarare uppfattade detta prat om herdar som att Jesus idealiserade det enkla livet p\u00e5 landet. Tack vare judiska glas\u00f6gon kan vi idag inse att \u00e5snor och f\u00e5r, herdar som vaktar sin hjord, inte utg\u00f6r en vacker dekor f\u00f6r Guds fr\u00e4lsningsdrama utan fungerar som nycklar f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 sj\u00e4lva dramat.<\/p>\n

Annandagen: tala om f\u00f6rf\u00f6ljelse av kristna utan att tala illa om de andra!<\/h3>\n

av Helene Egnell och Anna Frydenberg<\/strong><\/p>\n

\"Helene<\/a>P\u00e5 Annandag jul kan det k\u00e4nnas viktigt att anknyta till de f\u00f6rf\u00f6ljelser av kristna som \u00e4ger rum i v\u00e5r tid i olika delar av v\u00e4rlden. De beh\u00f6ver v\u00e5r uppm\u00e4rksamhet, v\u00e5ra f\u00f6rb\u00f6ner och v\u00e5rt st\u00f6d. I m\u00e5nga av v\u00e5ra f\u00f6rsamlingar finns ju ocks\u00e5 m\u00e4nniskor som flytt fr\u00e5n dessa f\u00f6rf\u00f6ljelser.<\/p>\n

\"\"<\/a>N\u00e4r vi uppm\u00e4rksammar f\u00f6rf\u00f6ljelsen av kristna kan vi parafrasera motivet f\u00f6r den h\u00e4r bloggen och st\u00e4lla oss fr\u00e5gan \u201dhur kan jag uppm\u00e4rksamma f\u00f6rf\u00f6ljelsen av kristna utan att utnyttja tillf\u00e4llet att tala illa om de andra\u201d? Ett s\u00e4tt att g\u00f6ra det kan vara att erinra sig att det inte gick m\u00e5nga \u00e5rhundraden efter Stefanos stening innan det var de kristna som stod f\u00f6r f\u00f6rf\u00f6ljelsen av dem som trodde annorlunda, i f\u00f6rsta hand judarna.<\/p>\n

Dagens epistel- och evangelietext speglar en tid d\u00e5 de kristna var utsatta f\u00f6r f\u00f6rf\u00f6ljelse \u2013 b\u00e5de av den judiska gemenskapen, som de var p\u00e5 v\u00e4g att bryta sig loss fr\u00e5n, och fr\u00e5n de romerska myndigheterna, vilket \u00e4r viktigt att h\u00e5lla i minnet, s\u00e5 att man inte tolkar texterna i ensidigt antijudiska termer.<\/p>\n

Tv\u00e5 begrepp i Matteustexten beh\u00f6ver kommenteras: domstolar och synagogor. Det kan ses som en inkonsekvens i \u00f6vers\u00e4ttningen, d\u00e5 de b\u00e5da begreppen p\u00e5 grekiska, syn\u00e9drion<\/em> och synag\u014dg\u0113 , \u00e5 ena sidan kan tolkas allm\u00e4nt som domstol respektive samlingsplats, \u00e5 andra sidan specifikt som det judiska r\u00e5det Sanhedrin respektive synagoga. Men det faktum att ordet syn\u00e9drion st\u00e5r i plural visar att det som \u00e5syftas i detta sammanhang snarare \u00e4r lokala domstolar \u00e4n Stora r\u00e5det i Jerusalem.<\/p>\n

N\u00e4r det g\u00e4ller synagogorna finns s\u00e5v\u00e4l arkeologiska som litter\u00e4ra bevis f\u00f6r att det, i de flesta galileiska byar och st\u00e4der under f\u00f6rsta \u00e5rhundradet, inte \u00e4nnu fanns s\u00e4rskilt m\u00e5nga synagogor i den betydelse av ordet som vi g\u00e4rna l\u00e4gger in. Snarare syftar tais synagogais<\/em> h\u00e4r i 10:17 p\u00e5 en mer juridisk funktion hos dessa samlingsplatser, som anv\u00e4ndes f\u00f6r religi\u00f6st ut\u00f6vande men ocks\u00e5 f\u00f6r exempelvis diskussioner och avg\u00f6randen i civilr\u00e4ttsliga sp\u00f6rsm\u00e5l, d\u00e4r just piskstraff inte var n\u00e5gonting ovanligt som p\u00e5f\u00f6ljd f\u00f6r vissa \u00f6vertr\u00e4delser. (France, R. T: The Gospel of Matthew i The new\u00a0<\/em>international commentary on the New Testament<\/em>. Grand Rapids, MI & Cambridge: Eerdmans Publishing Co., 2007: 388).<\/p>\n

V\u00e4rt att notera \u00e4r ocks\u00e5 att i passagens b\u00f6rjan (v.16-17) och slut (v.23) finns en antydan om att utsattheten kommer fr\u00e5n judiskt h\u00e5ll gentemot Jesu l\u00e4rjungar. Men d\u00e4remellan (v.18-22) \u00e4r perspektivet vidare och involverar s\u00e5v\u00e4l sekul\u00e4ra \u201dst\u00e5th\u00e5llare\u201d och \u201dkungar\u201d som \u201dhedningar\u201d. I v.21-22 talas rentav om ett universellt avvisande och splittring av familjeband vilket tyder p\u00e5 att konfrontationen mellan evangeliet och den icketroende v\u00e4rlden g\u00e5tt \u00e4nnu ett steg l\u00e4ngre, och \u00e4ven inkluderar martyrskap.<\/p>\n

De flesta stora religi\u00f6sa traditioner har erfarenhet av f\u00f6rf\u00f6ljelse b\u00e5de i rollen som f\u00f6rf\u00f6ljd och som ut\u00f6vare av f\u00f6rf\u00f6ljelse och f\u00f6rtryck. The Anglican Communion publicerade f\u00f6r en tid sedan ett material, Out of the Depths<\/em>, med teologiska reflektioner \u00f6ver religi\u00f6s f\u00f6rf\u00f6ljelse, till st\u00f6d f\u00f6r de medlemskyrkor som \u00e4r s\u00e4rskilt utsatta. I det finns s\u00e5v\u00e4l vittnesb\u00f6rd om hur f\u00f6rf\u00f6ljelsen ser ut och hur man bem\u00f6ter den. Men d\u00e4r finns ocks\u00e5 en sektion som tar upp just hur andra religi\u00f6sa traditioner f\u00f6rh\u00e5ller sig till f\u00f6rf\u00f6ljelse och f\u00f6rtryck. Skriften inleds med en reflektion \u00f6ver hur Herrens b\u00f6n tydligt \u00e4r kopplad till risken f\u00f6r f\u00f6rf\u00f6ljelse.<\/p>\n

Out of the Depths<\/em> kan ge inspiration till den som vill ta upp nutida religi\u00f6s f\u00f6rf\u00f6ljelse i sin predikan. Den finns att ladda ned p\u00e5 http:\/\/nifcon.anglicancommunion.org\/media\/217261\/out-of-thedepths.
\npdf.<\/p>\n

S\u00f6ndagen efter jul: Tv\u00e5 Josef som b\u00e5da dr\u00f6mmer<\/h3>\n

av Ulf Lindgren<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>N\u00e4r vi l\u00e4ser om h\u00e4ndelserna i Betlehem enligt Matteusevangeliet, uppt\u00e4cker vi snabbt att fokus mer ligger p\u00e5 Josef \u00e4n p\u00e5 Maria, som i Lukasevangeliet. Kanske beror det p\u00e5 att Matteus s\u00e5 tydligt skriver till en judisk l\u00e4sekrets och att han vill f\u00f6rklara vem Jesus \u00e4r genom att st\u00e4ndigt j\u00e4mf\u00f6ra med \u00e4ldre texter. I F\u00f6rsta Mosebok finns ju en person som \u00e4r k\u00e4nd f\u00f6r sina dr\u00f6mmar, f\u00f6r att hamna i Egypten och f\u00f6r att r\u00e4dda m\u00e5nga \u2013 Jakobs son Josef. D\u00e4rmed kan Matteus visa att precis som Josef som n\u00e4stan d\u00f6dades av sina br\u00f6der och sedan n\u00e4stan d\u00f6dades av farao, d\u00f6dades n\u00e4stan Jesus av Herodes. Men Josef r\u00e4ddades till Egypten, och nu r\u00e4ddas Jesu familj dit. Josefs dr\u00f6mmar r\u00e4ddade b\u00e5de honom och landet Egypten. Nu r\u00e4ddas familjen och de vise m\u00e4nnen av Josefs dr\u00f6mmar. Ett \u00e5terkommande drag hos Matteus \u00e4r n\u00e4mligen att f\u00f6rs\u00f6ka visa att Jesus \u00e4r som en ny Moses. F\u00f6r att \u00e5stadkomma detta beh\u00f6ver Jesus placeras i Egypten och ha en dramatisk f\u00f6delse d\u00e4r hans liv hotas av m\u00e4ktiga h\u00e4rskare. Genom sin julber\u00e4ttelse \u00e5stadkommer Matteus just detta. Jesus blir begriplig genom att hans liv dubbelexponeras mot Mose liv och pappa Josef mot patriarken Josef.<\/p>\n

Slutraderna som f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rklara varf\u00f6r familjen flyttar till Nasaret s\u00e5 att Jesus kunde kallas nasar\u00e9, har en annorlunda klangbotten. H\u00e4r handlar det om att peka p\u00e5 uppdrag och utvaldhet. En nasir<\/em> var n\u00e4mligen en speciell typ av profet som helgats \u00e5t Gud och utvalts redan i moderlivet. \u00c5t honom hade en s\u00e4rskild uppgift reserverats. Citatet i sista meningen \u00e4r h\u00e4mtat ur Domarboken och syftar p\u00e5 Simson. Ordet kommer fr\u00e5n en rot som betyder vigd, separerad. Nasaret kommer fr\u00e5n en annan ordstam, s\u00e5 i hebreiskan finns egentligen ingen f\u00f6rbindelse mellan orden, men Matteus till\u00e5ter sig \u00e4nd\u00e5 denna ordlek. Genom att Matteus l\u00e5ter Jesus f\u00f6rknippas med begreppet nasar\u00e9\/nasir hj\u00e4lper han den judiska l\u00e4sekretsen att redan h\u00e4r initialt se Jesus som n\u00e5gon som av Gud f\u00e5tt ett unikt uppdrag, men inte att han som person \u00e4r unik. F\u00f6rst i Johannesevangeliets prolog presenteras Jesus som unik till sin natur, och f\u00f6rst med detta spr\u00e5kbruk bryts banden med den hebreiska bibeln.<\/p>\n

Se \u00e4ven Sebastian Selv\u00e9ns och Thomas Kazens bidrag ovan (under adventstiden) om profetian i judisk tradition vid Jesu tid och nu, samt hur evangelisterna Matteus och Lukas anv\u00e4nder texter ur den hebreiska bibeln.<\/p>\n

S\u00f6ndagen efter jul: Vad st\u00e5r ”Lagen” f\u00f6r?<\/h3>\n

av Thomas Kazen<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>Paulus anv\u00e4ndning av \u201dlagen\u201d som begrepp \u00e4r komplicerad och upphov till m\u00e5nga missf\u00f6rst\u00e5nd. Till s\u00f6ndagen efter jul h\u00f6r Gal 4:4-7, l\u00f6sryckt ur sitt sammanhang. Vulg\u00e4rtolkningen \u00e4r: Jesus f\u00f6ddes som jude men avskaffade den judiska lagen f\u00f6r oss kristna. Vi \u00e4r s\u00f6ner, judarna \u00e4r slavar.<\/p>\n

Ingen s\u00e4ger v\u00e4l riktigt s\u00e5, och predikan fokuserar nog s\u00e5 helt p\u00e5 flykten till Egypten att f\u00e5 bryr sig om episteltexten. Men skuggan av antijudisk tolkningstradition kan ibland h\u00e4nga i luften.<\/p>\n

Paulus \u00e4rende i Galaterbrevet \u00e4r p\u00e5 s\u00e4tt och vis enkelt. Han skriver till huvudsakligen icke-judiska jesustroende (\u201dhednakristna\u201d). De har blivit del av den h\u00e4r nya judiska messiassekten utan att g\u00e5 den vanliga v\u00e4gen med manlig omsk\u00e4relse och fullst\u00e4ndig anpassning till sabbats- och renhetsregler. De har inte blivit proselyter. Eller, om vi vill, de har<\/em> g\u00e5tt en mycket vanlig v\u00e4g, som \u201dgudfruktare\u201d, dvs associerade med synagogan, men inte fullt ut judar. Men i Jesusr\u00f6relsen \u2013 i Paulus tappning \u2013 f\u00f6renas de med judiska jesustroende i samma gemenskap fullt ut. Alla f\u00e5r del av anden.<\/p>\n

Galaterbrevet blottl\u00e4gger en v\u00e5ldsam konflikt. Paulus eskatologiska vision f\u00f6r Jesusr\u00f6relsen \u2013 judar och icke-judar i full gemenskap under en kort period fram till parusin <\/em>\u2013 \u00e4r ifr\u00e5gasatt som en bakv\u00e4g in i den st\u00f6rre judiska gemenskapen. N\u00e4r icke-judar blir del av en judisk messiassekt fullt ut, utan att g\u00e5 in under medlemsvillkoren p\u00e5 riktigt (\u201dlagen\u201d) s\u00e5 uppst\u00e5r sp\u00e4nningar. Identitet \u00e4r viktig i antiken, men varken \u00f6vriga judar eller det grekisk-romerska samh\u00e4llet vet riktigt vem som \u00e4r vad i Jesusr\u00f6relsen. \u00c4r dessa oomskurna judiska messiastroende judar eller greker eller ingendera? Vilka regler g\u00e4ller? Vem kan \u00e4ta med vem och hur? Vad h\u00e4nder vid gifterm\u00e5l? Kristendom finns inte \u00e4nnu, vare sig som separat eller erk\u00e4nd religion.<\/p>\n

\u201dNu \u00e4r ingen l\u00e4ngre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla \u00e4r ni ett i Kristus Jesus<\/em>\u201d s\u00e4ger Paulus precis innan. Och han drar slutsatsen: \u201dom ni tillh\u00f6r Kristus \u00e4r ni ocks\u00e5 avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt l\u00f6ftet<\/em>\u201d. F\u00f6r Paulus tillh\u00f6r jesustroende icke-judar helt enkelt den judiska f\u00f6rbundsgemenskapen utan att f\u00f6lja vissa av lagen f\u00f6reskrivna levnadsregler, n\u00e4rmare best\u00e4mt, de som st\u00e5tt i centrum f\u00f6r judendomens konflikt med hellenistisk kultur de senaste 200 \u00e5ren, som judar lidit martyrd\u00f6den f\u00f6r under mackab\u00e9erupproret och som blivit identitetsmark\u00f6rer. Det \u00e4r begripligt att inte alla h\u00e5ller med Paulus, i synnerhet om de inte delar hans korta perspektiv. Det h\u00e4r kan inte fungera.<\/p>\n

Det gjorde det inte heller. Resultatet p\u00e5 sikt blev tv\u00e4rtom mot vad Paulus t\u00e4nkt sig. Jesusr\u00f6relsen blev s\u00e5 sm\u00e5ningom en egen, icke-judisk religion i opposition mot judendomen. Resten \u00e4r historia, och tidvis en pl\u00e5gsam s\u00e5dan.<\/p>\n

Paulus g\u00f6r teologi i stunden. Han ser en slags analogi mellan icke-judarnas \u201dslaveri\u201d under \u201dde kosmiska makterna\u201d \u2013 f\u00f6rest\u00e4llningar och bruk med liten relevans f\u00f6r den stora helheten och de viktiga fr\u00e5gorna \u2013 och judarnas \u201dslaveri\u201d under lagens liknande f\u00f6rest\u00e4llningar och bruk. Det \u00e4r s\u00e5dant Paulus kallar f\u00f6r \u201dlagg\u00e4rningar\u201d. Paulus menar att det f\u00f6r icke-judar i princip \u00e4r samma sak att anamma judiska bruk som omsk\u00e4relse, som att \u00e5terv\u00e4nda till diverse grekisk-romerska hedniska bruk.<\/p>\n

F\u00f6r \u00f6vrigt \u00e4r Paulus, som varje jude, h\u00f6gst positiv till lagen, Toran, som gudomlig v\u00e4gledning. Ett andestyrt liv \u00e4r helt enligt lagen (Gal 5:16-26) och lagen \u00e4r huvudsakligen god, andlig, och i linje med m\u00e4nniskans vilja och innersta (Rom 7:12-22). Men Paulus har inga tydliga kategorier f\u00f6r olika aspekter av \u201dlagen\u201d (t.ex. moral, ritual, principer, v\u00e4gledning, uppenbarelse, moseb\u00f6ckerna) utan kastar sig mellan dem. D\u00e4rf\u00f6r blir det oftast tokigt n\u00e4r vi f\u00f6rs\u00f6ker teologisera lagen hos Paulus. Han diskuterar alltid konkreta problem.<\/p>\n

Fr\u00e5gor om lagen dyker upp i flera av julens texter. I annandagens epistel anklagas Stefanos f\u00f6r att p\u00e5st\u00e5 att Jesus ska \u00e4ndra p\u00e5 \u201dseder och bruk som vi har f\u00e5tt fr\u00e5n Mose<\/em>\u201d. De jesustroende kom med tiden att g\u00f6ra s\u00e5dana anspr\u00e5k, fr\u00e4mst vad g\u00e4ller omsk\u00e4relse, sabbatsregler och renhetsregler, \u00e4ven om det inte motsvarade den historiske Jesus h\u00e5llning. Men Lukas p\u00e5st\u00e5r att detta \u00e4r falska anklagelser. Likas\u00e5 f\u00f6rs\u00f6ker han rentv\u00e5 Paulus fr\u00e5n liknande anklagelser. I evangeliet tar han inte med Markus ber\u00e4ttelse om handtv\u00e4tt, som skulle kunna tolkas som att Jesus g\u00e5r emot lagen. I Ny\u00e5rsdagens evangelietext omsk\u00e4rs Jesus och i Kyndelsm\u00e4ssodagens evangelietext utf\u00f6r familjen riter i templet. I Lukas v\u00e4rld f\u00f6ljer fromma m\u00e4nniskor sitt folks seder och i Jesusber\u00e4ttelsen \u00e4r detta judisk lag. Lukas framst\u00e4ller de jesustroende som laglydiga och trogna sitt ursprung, fast de hittat en pragmatisk kompromiss.<\/p>\n

Med Johannes \u00e4r det annorlunda. Ber\u00e4ttelse efter ber\u00e4ttelse kretsar kring traditionella symboler f\u00f6r Toran och framst\u00e4ller Jesus som uppfyllelsen av, och som \u00f6verl\u00e4gsen dessa. Andra s\u00f6ndagen efter Trettondedagen \u00e4r ett exempel, d\u00e4r vattnet (lagen) i stenkrukor f\u00f6rknippade med reningsriter fylls med vin. Jesus trumfande av judisk tradition hos Johannes \u00e4r en ohistorisk teologisk konstruktion som l\u00e5ter sig f\u00f6rklaras utifr\u00e5n kristendomens gradvisa utveckling och kristologi, men som blir oerh\u00f6rt problematisk om den i senare tider anv\u00e4nds f\u00f6r att predika mot judendomen.<\/p>\n

Ny\u00e5rsdagen: I Jesu namn<\/h3>\n

av Simon Hedlund<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>Ny\u00e5rsdagens texter har samlats under rubriken \u201dI Jesu namn\u201d. En passande rubrik skulle ocks\u00e5 kunna vara \u201dV\u00e5rt ursprung\u201d. F\u00f6r vi b\u00f6rjar \u00e5ret med att f\u00f6rankras i det judiska arv som formade s\u00e5v\u00e4l Jesus som Paulus, liksom v\u00e5ra m\u00e4ssor \u00e4n idag. Jesus ska omsk\u00e4ras (Luk 2:21), och d\u00e4rmed f\u00e5 del av det f\u00f6rbund som lovats f\u00e4derna. Vi f\u00e5r m\u00f6ta den Aronitiska v\u00e4lsignelsen (4 Mos 6:22-27), som \u00e4r ett tydligt exempel p\u00e5 hur kyrkan (p\u00e5 gott och ont) gjort judiska texter till sina egna; en kristen avslutning l\u00e4ggs till p\u00e5 den v\u00e4lsignelse som h\u00e4r anf\u00f6rtros Israels pr\u00e4ster.<\/p>\n

Mitt fokus ligger dock p\u00e5 Rom 10:9-13; \u201dTy om du med din mun bek\u00e4nner att Jesus \u00e4r herre, och i ditt hj\u00e4rta tror att Gud har uppv\u00e4ckt honom fr\u00e5n de d\u00f6da, skall du bli r\u00e4ddad. Hj\u00e4rtats tro leder till r\u00e4ttf\u00e4rdighet och munnens\u00a0<\/em>bek\u00e4nnelse till r\u00e4ddning. Skriften s\u00e4ger ju: Ingen som tror p\u00e5 honom skall st\u00e5 d\u00e4r med skam. Det \u00e4r ingen skillnad p\u00e5 jude och grek; alla har samme herre, och han ger av sin rikedom \u00e5t alla som \u00e5kallar honom. Ty var och en som \u00e5kallar Herrens namn skall bli r\u00e4ddad<\/em>.\u201d<\/p>\n

H\u00e4r kan man l\u00e4tt falla i f\u00e4llan att peka p\u00e5 hur de judar (och andra) som inte bek\u00e4nner Jesus som herre med n\u00f6dv\u00e4ndighet \u00e4r f\u00f6rlorade fr\u00e5n fr\u00e4lsningen. Alternativt kan man, i f\u00f6rs\u00f6ken att undvika det, relativisera bort att Jesus har och ska ha en s\u00e4rst\u00e4llning i v\u00e5r kyrka. F\u00f6rhoppningsvis kan f\u00f6ljande tankar hj\u00e4lpa i balansen mellan dessa diken.<\/p>\n

Paulus anv\u00e4nder p\u00e5 olika s\u00e4tt \u00e5tminstone sex texter fr\u00e5n den Hebreiska Bibeln i det textavsnitt (10:5-13) som innefattar vers 9-13 (3 Mos 18:5; 5 Mos 9:3; 30:11-14; Ps 106:26; Jes 26:16; Joel 2:32). Det visar tydligt hur v\u00e4l f\u00f6rankrad Paulus \u00e4r i sin judiska tradition, och att han argumenterar med bas i de judiska Skrifterna. Samtidigt ger han dem en kristologisk tolkning, och vill visa att det i den Hebreiska Bibeln g\u00e5r att l\u00e4sa om Jesus. Jesus, menar Paulus, uppfyller Lagen, men ers\u00e4tter den inte.<\/p>\n

Vad s\u00e4ger detta oss? Jo, att det vi m\u00f6ter \u00e4r en judisk argumentation f\u00f6r en specifik texttolkning (bland m\u00e5nga andra), d\u00e4r Jesus anv\u00e4nds som tolkningsram (t.ex. 10:13 d\u00e4r \u201dHerre\u201d pekar p\u00e5 Jesus, medan det i Joel 2:32 pekar p\u00e5 JHWH). Paulus \u00e4r klok nog att f\u00f6rst\u00e5 att alla inte kommer h\u00e5lla med om denna tolkning (10:14-21), och mot slutet av kapitel 11 g\u00f6r han \u00e4ndock klart att hela Israel ska r\u00e4ddas; Gud backar inte fr\u00e5n det l\u00f6fte som en g\u00e5ng getts.<\/p>\n

Om vi lyfter blicken ser vi ocks\u00e5 n\u00e5got annat. Den fr\u00e5ga Paulus vill besvara h\u00e4r handlar inte om judarnas tro eller otro i relation till Jesus. Nej, fr\u00e5gan i fokus \u00e4r \u201dhur kan fr\u00e4lsning erbjudas \u00e5t alla, s\u00e5v\u00e4l jude som grek, genom Jesus?<\/em>\u201d Hans svar blir att alla erbjuds en m\u00f6jlighet till en r\u00e4tt relation till Gud genom att tro att Jesus uppv\u00e4ckts fr\u00e5n de d\u00f6da och \u00e4r Herre. Kanske kan en predikan h\u00e5lla samma fokus?<\/p>\n

Vi kan ocks\u00e5 se hur den munnens bek\u00e4nnelse som Paulus talar om \u00e4r mer \u00e4n fina ord. Det \u00e4r en tidig kristen bek\u00e4nnelse, en frukt av hj\u00e4rtats \u00f6vertygelse. Den betyder att man avs\u00e4ger sig sina egna anspr\u00e5k p\u00e5 stolthet och st\u00e4ller sig bredvid den lidande Herre som blev utsk\u00e4md och pl\u00e5gad, och g\u00e5r i dennes fotsp\u00e5r. S\u00e5 vad blir kontentan av detta? Dels b\u00f6r vi minnas att den fr\u00e5ga Paulus tar sig an handlar om de stora anspr\u00e5k han g\u00f6r inf\u00f6r mottagarna i Rom om Jesu fr\u00e4lsningsg\u00e4rning. Dels att hans s\u00e4tt att tolka Skrifterna inte var det enda i sin tid eller det enda m\u00f6jliga. Det inneb\u00e4r att vi m\u00e5ste respektera den som inte h\u00e5ller med, och inse att vi kan och ska bek\u00e4nna Kristus som Herre utan att diskvalificera dem som inte g\u00f6r det. Guds fr\u00e4lsningsplaner tycks \u00e4nd\u00e5, tack och lov, \u00f6verg\u00e5 v\u00e5rt f\u00f6rst\u00e5nd. Att vandra v\u00e5r kristna v\u00e4g och bek\u00e4nna Jesus som Herre f\u00e5r ocks\u00e5 etiska implikationer \u2013 vi st\u00e5r under Guds ledning, och f\u00f6ljer v\u00e5r Herres exempel.<\/p>\n

Trettondedag jul: Helig avund<\/h3>\n

av Sr Madeleine Fredell, OP<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>Med texten f\u00f6r Trettondagen, eller Epifania, Herrens Uppenbarelse, b\u00f6rjar Matteus sitt egentliga evangelium. Sl\u00e4kttavlan och avsnittet om Jesu f\u00f6delse \u00e4r ett slags prologer. I skildringen om de \u00f6sterl\u00e4ndska stj\u00e4rntydarna hittar vi det f\u00f6rsta direkta talet med den avg\u00f6rande fr\u00e5gan var<\/em> judarnas nyf\u00f6dde kung finns. Det framg\u00e5r inte till vilka stj\u00e4rntydarna st\u00e4ller fr\u00e5gan bara att det sker i Jerusalem. Indirekt st\u00e4ller ocks\u00e5 kung Herodes samma fr\u00e5ga och Matteus \u00f6ppnar d\u00e4rmed f\u00f6r den konflikt som sedan f\u00f6ljer oss genom hela evangeliet. Stj\u00e4rntydarna har den goda avsikten att hylla den nyf\u00f6dde kungen. Herodes d\u00e4remot st\u00e4ller samma fr\u00e5ga utifr\u00e5n sin oro att m\u00f6ta en konkurrent till makten.<\/p>\n

Med fr\u00e5gan om var<\/em> judarnas kung \u00e4r f\u00f6dd vill Matteus med hj\u00e4lp av den judiska skrifttraditionen bevisa att Jesus f\u00f6ddes i Betlehem och d\u00e4rmed var \u201djudarnas kung\u201d och den Messias man v\u00e4ntade p\u00e5. P\u00e5f\u00f6ljande ber\u00e4ttelser om flykten till Egypten och \u00e5terv\u00e4ndandet d\u00e4rifr\u00e5n liksom att familjen sedan sl\u00e5r sig ner i Nasaret fyller samma funktion. Det hela avslutas med det b\u00e5de felaktiga och l\u00e5ngs\u00f6kta citatet i vers 23 \u201doch d\u00e4r bosatte han sig i en stad som heter Nasaret, f\u00f6r att det som sagts genom profeterna skulle uppfyllas: Han skall kallas nasar\u00e9.\u201d Vi vet f\u00f6rst\u00e5s inte var<\/em> Jesus f\u00f6ddes rent historiskt, men det finns en relativt stor samsyn om att det var i Nasaret och inte i Betlehem.<\/p>\n

Trettondagens evangelietext har anv\u00e4nts av folkfantasin i alla tider. \u201dN\u00e5gra<\/em>\u201d stj\u00e4rntydare har blivit till \u201dtre\u201d och inte s\u00e4llan till \u201dkungar\u201d. I ett skede har de f\u00e5tt namnen Caspar, Melchior och Balthasar. Matteus text har genom \u00e5rhundradena l\u00e5nat sig till \u00e5tskilliga ber\u00e4ttelser och tolkningar i olika kristna kulturkretsar. Epifania-festen firades inte s\u00e4llan tillsammans med Jesu dop och br\u00f6llopet i Kana som det f\u00f6rsta tecknet enligt Johannesevangeliet. Epifania \u00e4r ocks\u00e5 \u00e4ldre \u00e4n firandet av Jesu f\u00f6delse.<\/p>\n

Om vi i dag vill ge stj\u00e4rntydarna eller magerna<\/em> en ny betydelse s\u00e5 f\u00e5r vi gl\u00f6mma Herodes-konflikten f\u00f6r ett \u00f6gonblick. Matteus \u00e5terger inte en dokument\u00e4r historia utan anv\u00e4nder sig av dessa mager<\/em> i ett universalistiskt perspektiv och \u00e5terknyter till den judiska traditionslinje som f\u00f6rutser att alla folk skall samlas i Jerusalem, delvis antytt i dagens f\u00f6sta l\u00e4sning, Jes 60:3, 6. Magerna kom troligen fr\u00e5n Persien och tillh\u00f6rde en religi\u00f6s tradition d\u00e4r stj\u00e4rntydning var avg\u00f6rande. Magernas tolkning visar att n\u00e5got storslaget skett. \u00c4ven om vi inte i dag betraktar en nyf\u00f6dd kung som n\u00e5got gudagivet och heligt, s\u00e5 var en s\u00e5dan h\u00e4ndelse omg\u00e4rdad med stor mystik i antiken. Oftast s\u00e5gs en kung som Guds representant p\u00e5 jorden. Magerna erk\u00e4nner att en viktig person utanf\u00f6r deras egen kultur- och religionskrets \u00e4r f\u00f6dd och vill visa sin respekt f\u00f6r denna. De g\u00f6r d\u00e5 det som de anser vara religi\u00f6st motiverat gentemot den andre och hyllar barnet med konungsliga g\u00e5vor. D\u00e4refter \u00e5terv\u00e4nder de sedan hem till sitt land<\/em>. De omv\u00e4nder sig inte till den tradition som detta kungabarn h\u00f6r till och som deras tolkning av stj\u00e4rnorna visat sig vara en helig person utan hyllar bara barnet enligt sin egen sed. De \u00e5terv\u00e4nder sedan till sitt eget land och sin egen tradition.<\/p>\n

Magernas handlande s\u00e4ger n\u00e5got om ett interreligi\u00f6st f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt f\u00f6r v\u00e5r tid. Det handlar inte bara om att visa respekt utan om att v\u00e5ga bes\u00f6ka varandra, se<\/em> det som \u00e4r heligt hos den andre och erk\u00e4nna det. Ibland kan det heliga hos den andre v\u00e4cka v\u00e5r avund, det som Krister Stendahl kallade helig avund<\/em>. Det inneb\u00e4r inte att vi ska omv\u00e4nda oss till den andres religi\u00f6sa tradition. Det betyder att vi g\u00e5r hem till v\u00e5r egen tradition med ett rikare religi\u00f6st bagage \u00e4n vi hade innan vi bes\u00f6kte den andres hus. Det \u00e4r detta som \u00e4r Guds epifania<\/em> i dag, Guds o\u00e4ndligt variationsrika uppenbarelse bland oss m\u00e4nniskor.<\/p>\n

F\u00f6rsta s\u00f6ndagen efter Trettondedagen: L\u00e5t inte Skriften dela oss<\/h3>\n

av Sebastian Selv\u00e9n<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>Det s\u00e4gs ibland, m\u00f6jligen baserat p\u00e5 George Bernard Shaw, om England och USA att de \u00e4r \u201dtwo countries divided by one common language<\/em>.\u201d M\u00f6jligen skulle en parafras vara giltig f\u00f6r judisk och kristen texttolkning: tv\u00e5 religi\u00f6sa traditioner \u00e5tskilda av en gemensam helig skrift.<\/p>\n

Ett sl\u00e5ende exempel p\u00e5 hur samma text kan ge radikalt olika tolkningar \u00e4r texten som inom Svenska kyrkan l\u00e4ses den f\u00f6rsta s\u00f6ndagen efter trettondedagen i \u00e5r: Jes. 42:1-7. Den h\u00e4r texten \u00e4r en av de fyra stycken som kallas \u201dtj\u00e4nars\u00e5ngerna\u201d: Jesaja 42, 49, 50 och 52-53, inom kristen tradition f\u00f6rst\u00e5dda som f\u00f6ruts\u00e4gelser om Jesus som Messias. Att Jesaja talar om Jesus \u00e4r en tradition med djupa r\u00f6tter i kristen l\u00e4sning. I ett manuskript av kyrkofadern Hieronymus kommentar p\u00e5 Jesaja som f\u00f6rvaras i Durhams domkyrkobibliotek finns en illustration av profeten Jesaja. Under honom sitter Hieronymus, med en liten textruta med en uppmuntran: Dic tu Isaias, dic testimonium Christi<\/em> \u2013 \u201dTala du, Jesaja, tala om f\u00f6r dem om Kristus!\u201d<\/p>\n

N\u00e4r grundperspektivet \u00e4r att Jesaja pekar fram mot Jesus, d\u00e5 pr\u00e4glas l\u00e4sningarna l\u00e4tt av en centripetal effekt, d\u00e4r alla m\u00f6jliga texter dras in och f\u00e5r sitt v\u00e4rde, inte utifr\u00e5n sitt eget vittnesb\u00f6rd, utan utifr\u00e5n vad de har att s\u00e4ga kristna. Men Jesaja skrevs \u00e5rhundraden innan det fanns en religion kallad kristendom, och har \u00e4ven efter kristendomens framv\u00e4xt fortsatt att l\u00e4sas av judar, som har sina egna tolkningar av Jesajas budskap. I Jesaja 42 l\u00e4ser vi om en \u201dtj\u00e4nare\u201d, en \u201dutvald\u201d, \u00f6ver vilken G-ds ande vilar. Han \u201dropar inte, han h\u00f6jer inte r\u00f6sten\u201d, \u201ddet kn\u00e4ckta str\u00e5et bryter han inte av, den tynande l\u00e5gan sl\u00e4cker han inte.\u201d Den h\u00e4r tj\u00e4nargestalten \u201dska inte tyna bort eller kn\u00e4ckas, innan han f\u00f6rt r\u00e4tten till seger p\u00e5 jorden.\u201d<\/p>\n

Sedan kommer, i 2000 \u00e5rs bibel\u00f6vers\u00e4ttning, ett m\u00e4rkligt \u00f6vers\u00e4ttningsval. I vers 6 s\u00e4gs det, i den version man h\u00f6r om man g\u00e5r till en svenskkyrklig gudstj\u00e4nst: \u201dGenom dig ing\u00e5r jag ett f\u00f6rbund med mitt folk, till ett ljus f\u00f6r de andra folken.\u201d<\/p>\n

Att n\u00e5gon g\u00e4rna velat man skulle t\u00e4nka att Jesaja dicit testimonium Christi<\/em>, \u00e4r tydligt. Det finns n\u00e4mligen ingen grund i hebreiskan f\u00f6r att \u00f6vers\u00e4tta det som att f\u00f6rbund ing\u00e5s genom <\/em>den h\u00e4r personen med ett folk. En rimligare \u00f6vers\u00e4ttning hade n\u00e4mligen varit: \u201dJag utpekar dig som ett folkf\u00f6rbund, som ett folkslagens ljus.<\/em>\u201d Man ska alltid se upp med \u00f6vers\u00e4ttningar, men man ska \u00e4ven se upp med kontext. S\u00f6ndagens text \u00e4r bara ett kort utdrag ur en l\u00e4ngre text, som i Jes. 41:8 uttryckligen s\u00e4ger: \u201dOch du, Israel, \u00e4r min tj\u00e4nare, Jakob, den jag valt ut<\/em>.\u201d<\/p>\n

Att det snarast \u00e4r fr\u00e5gan om en personifikation av sj\u00e4lva folket Israel, snarare \u00e4n en messiasfigur, \u00e4r inte bara ett modernt akademiskt perspektiv utan g\u00e5r l\u00e5ngt tillbaka i judisk tradition. Rashi, rabbi Shlomo Yitzchaqi, den st\u00f6rsta av alla judiska bibelkommentatorer, aktiv i Frankrike p\u00e5 1000-talet, skriver om Jes. 42:1 att det h\u00e4r \u00e4r fr\u00e5gan om folket Israel, som genom historien utsatts f\u00f6r lidande men som kommer att best\u00e5 \u201dtills han har satt r\u00e4tten p\u00e5 plats i landet, och kustl\u00e4nderna v\u00e4ntar p\u00e5 hans undervisning<\/em> (Tora<\/em>).\u201d<\/p>\n

I den judiska kalendern l\u00e4ses Toran kontinuerligt, fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut, under ett \u00e5r. Tillsammans med varje s\u00e5 kallad parasha<\/em>, veckostycke, l\u00e4ses \u00e4ven ett profetstycke, en haftara<\/em>, vilket \u00e4r grunden till den kristna traditionen att l\u00e4sa bibelstycken tillsammans i gudstj\u00e4nsten. I den judiska l\u00e4sningscykeln anv\u00e4nds Jesaja 42 (42:5-43:10) tillsammans med parashat Bereshit<\/em>, den allra f\u00f6rsta textl\u00e4sningen ur Toran (1 Mos 1:1-6:8). H\u00e4r har rabbinerna tagit fasta p\u00e5 \u201dS\u00e5 s\u00e4ger G-d, J-HVH, som har skapat himlen och sp\u00e4nt upp den, brett ut jorden med allt vad den alstrar\u201d ur Jes. 42:5. D\u00e4r g\u00e5r l\u00e4nken snarare fr\u00e5n skapelseverket till en framtid i vilken folket inte kommer att pl\u00e5gas eller uts\u00e4ttas f\u00f6r f\u00f6rtryck, utan kommer att kunna dela sin l\u00e4ra, sin Tora, med de andra folken, \u201df\u00f6r att lyfta upp och f\u00f6rh\u00e4rliga Toran<\/em>\u201d (Jes. 42:21). F\u00f6r ett folk som i \u00e5rhundraden levt med f\u00f6rtryckets verklighet \u00f6ver sig har tj\u00e4naren i Jesaja varit en k\u00e4lla till hopp och identifikation \u2013 inte en enskild person, utan alla som kunnat s\u00e4tta sig in i den rollen.<\/p>\n

Att de olika religionerna tagit olika v\u00e4gar i sin tolkning \u00e4r ingenting i sig att begr\u00e5ta \u2013 dock m\u00e5ste det erk\u00e4nnas \u00f6ppet att den kristna tolkningen \u00e4r en kreativ, lekfull tolkning d\u00e4r den kristna gruppens erfarenhet av G-ds handlande i historien l\u00e4ses tillbaka in i Jesajas bok. Bibeln kan alstra m\u00e5nga meningar, men vi kan tillsammans arbeta f\u00f6r att detta blir till positiva l\u00e4nkar mellan oss, snarare \u00e4n upphov till konflikt. Detta, i Jesajas ord, f\u00f6r att lyfta upp och f\u00f6rh\u00e4rliga Toran<\/em>, som vi delar, men som inte b\u00f6r dela oss.<\/p>\n

F\u00f6rsta S\u00f6ndagen efter Trettondedagen: Tala v\u00e4l om sina konkurrenter \u00e4r sv\u00e5rt!<\/h3>\n

Av Thomas Kazen<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>Temat f\u00f6r f\u00f6rsta s\u00f6ndagen efter Trettondedagen \u00e4r varken Johannes dop eller det kristna dopet, utan Jesu dop \u2013 men det \u00e4r inte givet att predikanten kan eller b\u00f6r h\u00e5lla fr\u00e5gorna isolerade fr\u00e5n varann, \u00e4ven om det \u00e4r viktigt att h\u00e5lla is\u00e4r begreppen. Annars \u00e4r det nog ganska vanligt att predika \u00f6ver Jesus som f\u00f6rebild och p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt landa i att alla vi som d\u00f6ps i Jesu efterf\u00f6ljd \u00e4r (ocks\u00e5) Guds barn. Vilket borde f\u00e5 oss att fundera \u00f6ver vilka de \u201dandra\u201d d\u00e5 \u00e4r. Gruppidentitet \u00e4r viktig f\u00f6r m\u00e4nniskan som social art, men baksidorna \u00e4r m\u00e5nga, som historien visar.<\/p>\n

Urvalet av texter \u00e4r intressant. Psaltarpsalmen 89 prisar David som Herrens utvalde smorde i ett f\u00f6rs\u00f6k att blidka Gud till att \u00e5teruppr\u00e4tta riket, makten eller \u00e4tten, och skulle kunna l\u00e4sas messianskt. Den gammaltestamentliga Jesajatexten 42:1-7 \u00e4r en av de mest k\u00e4nda tj\u00e4nars\u00e5ngerna om Israels folk som Guds utvalde, en text som tidigt, redan i nya testamentet, kom att till\u00e4mpas p\u00e5 Jesus (se Sebastian Selv\u00e9ns text om tj\u00e4nars\u00e5ngerna). Evangelietexten fr\u00e5n Matt 3:13-17 skildrar Jesu dop som en n\u00f6dv\u00e4ndighet f\u00f6r att uppfylla r\u00e4ttf\u00e4rdigheten, en slags messiansk invigning (anden motsvarar sm\u00f6rjandet) och avslutas med ett eko fr\u00e5n Jesaja 42: \u201dDetta \u00e4r min \u00e4lskade son, han \u00e4r min utvalde\u201d. Tankelinjen \u00e4r allts\u00e5 till synes klar: Jesus \u00e4r messias och uppfyller l\u00f6ftena till David och till Israel.<\/p>\n

Kontinuitet med Jesaja<\/h4>\n

Man kanske kan kalla detta ers\u00e4ttningsteologi, men s\u00e5 ser den kristna traditionella tolkningen ut och man b\u00f6r komma ih\u00e5g att i kristen tradition \u00e4r po\u00e4ngen med de h\u00e4r teologiska man\u00f6vrarna att genom<\/em> Jesus kan alla ouppfyllda f\u00f6rv\u00e4ntningar och f\u00f6rhoppningar komma folket<\/em> till del \u2013 folket i utvidgad bem\u00e4rkelse. Problematiskt blir det n\u00e4r vi utifr\u00e5n v\u00e5ra perspektiv formar gruppidentiteter i kontrast till andra, som inte \u00e4r \u00f6ppna nog utan f\u00f6ruts\u00e4tter motst\u00e5ndare. Och att undvika det \u00e4r l\u00e4ttare sagt \u00e4n gjort. Det \u00e4r viktigt att p\u00e5minna sig att n\u00e4r Jesus tolkas som messiansk tj\u00e4nargestalt s\u00e5 \u00e4r det i kontinuitet med Jesajas bilder av det utvalda folket: Gud \u00e4r allas gud och f\u00f6rbundets syfte \u00e4r ljus \u00e5t alla. Att den tidigkristna profetietolkningen sedan \u00e4r ganska anstr\u00e4ngd \u00e4r ett annat kapitel (se tidigare texter av Sebastian Selv\u00e9n och Thomas Kazen om profetietolkning).<\/p>\n

Episteltexten fr\u00e5n Apg 18:24-19:6 kan i det h\u00e4r perspektivet k\u00e4nnas lite som en fr\u00e4mmande f\u00e5gel. F\u00f6r det f\u00f6rsta handlar den inte om Jesu dop och messianska invigning utan om det kristna dopet. F\u00f6r det andra f\u00f6r den in den traditionella polemiken. Apollos bevisar att judarna har fel och de kristna r\u00e4tt om att Jesus \u00e4r messias.<\/p>\n

I sj\u00e4lva verket \u00e4r episteltexten en nyckel f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 evangelietexten, \u00e5tminstone om vi \u00e4r intresserade av texterna sj\u00e4lva och inte bara av den kyrko\u00e5rstematik som de ibland pressas att tj\u00e4na. Matteus text om Jesu dop skiljer sig p\u00e5 en avg\u00f6rande punkt fr\u00e5n f\u00f6rlagan han anv\u00e4nt, dvs Markus. Matteus l\u00e5ter n\u00e4mligen Johannes D\u00f6paren protestera. D\u00f6paren f\u00f6rs\u00f6ker hindra Jesus med motiveringen att f\u00f6rh\u00e5llandet dem emellan borde vara det motsatta. Jesus \u00f6vertalar D\u00f6paren med att dopet beh\u00f6vs f\u00f6r att uppfylla all r\u00e4ttf\u00e4rdighet. Argumenten \u00e4r allt annat \u00e4n tydliga. Men j\u00e4mf\u00f6r vi med senare judisk-kristna evangeliefragment som bygger p\u00e5 Matteus s\u00e5 f\u00f6rst\u00e5r vi det v\u00e4xande teologiska problem som b\u00f6rjat ta form p\u00e5 Matteus tid. Var inte Jesus syndfri? I s\u00e5 fall, varf\u00f6r d\u00f6pas \u201dtill syndernas f\u00f6rl\u00e5telse\u201d? N\u00e4r Jesu mor och br\u00f6der i Hebr\u00e9erevangeliet f\u00f6resl\u00e5r att de ska g\u00e5 till Johannes och d\u00f6pa sig, svarar Jesus: p\u00e5 vilket s\u00e4tt har jag syndat s\u00e5 att jag skulle g\u00e5 och l\u00e5ta mig d\u00f6pas av honom? Historiskt sett b\u00f6r Jesus ha l\u00e5tit sig d\u00f6pas av samma anledningar som andra. Men ur teologisk synvinkel blev detta ett problem n\u00e4r m\u00e4nniskan Jesus bleknade bort till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r den himmelske Kristus.<\/p>\n

Fr\u00e5gan \u00e4r varf\u00f6r folk l\u00e4t d\u00f6pa sig av Johannes. Johannes f\u00f6rkunnade syndernas f\u00f6rl\u00e5telse genom omv\u00e4ndelse och dop, s\u00e4ger Markus. M\u00e4nniskor bek\u00e4nde sina synder och d\u00f6ptes av Johannes, s\u00e4ger Matteus. Inte f\u00f6r att bli f\u00f6rl\u00e5tna, men f\u00f6r att helga sina kroppar som tecken p\u00e5 att sj\u00e4len redan hade helgats genom r\u00e4tt handlande, s\u00e4ger Josefus. I judisk tradition doppade man sig i vatten f\u00f6r att rena sig fr\u00e5n rituell orenhet. M\u00e5nga har observerat att D\u00f6paren har vaga likheter med Qumransekten. Varf\u00f6r d\u00f6pte Johannes?<\/p>\n

En av flera d\u00f6parr\u00f6relser<\/h4>\n

Rening med vatten spelade stor roll i andra templets judendom men fanns ocks\u00e5 i andra kulturer och religioner. Vatten avl\u00e4gsnar materiell smuts och metaforiska utvidgningar av reningsbruk med vatten ligger n\u00e4ra till hands. Faktum \u00e4r att antiken k\u00e4nde fler d\u00f6parsekter \u00e4n Johannes och Jesus r\u00f6relser. Episteltexten antyder att Johannes d\u00f6parens r\u00f6relse finns fortfarande som konkurrent till jesusr\u00f6relsen. Apollos k\u00e4nner vi fr\u00e5n Paulus f\u00f6rsta brev till Korinth, d\u00e4r han \u00e4r huvudkonkurrent p\u00e5 grund av sin \u201dvishetsl\u00e4ra\u201d \u2013 ska vi gissa p\u00e5 alexandrinsk allegorisk utl\u00e4ggning av den hebreiska bibeln, \u00e0 la Filon, med vars hj\u00e4lp vad som helst g\u00e5r att leda i bevis, bara man har fantasi nog? Lukas som skriver l\u00e5ngt senare vet att med Apollos var det n\u00e5got fel, n\u00e5got otillr\u00e4ckligt, och kopplar samman det med Johannesdopet. Om han f\u00e5tt detaljerna r\u00e4tt kan diskuteras, men i f\u00f6rbifarten f\u00e5r vi en pusselbit.<\/p>\n

Pusselbiten s\u00e4ger att Jesusr\u00f6relsen hade konkurrenter och att dopets roll och betydelse inte var sj\u00e4lvklar under det f\u00f6rsta \u00e5rhundradet. Jesus b\u00f6rjade antagligen som d\u00f6parl\u00e4rjunge, men bytte sp\u00e5r. Hans galileiska verksamhet inneh\u00e5ller inga vattendop. N\u00e4r hans efterf\u00f6ljare sedan \u00e5terupptar Johannes verksamhet kan dopets betydelse och funktion variera. Jesusr\u00f6relsen g\u00f6r anspr\u00e5k p\u00e5 att Jesus var messias och kom med anden. Men andra d\u00f6parr\u00f6relser g\u00f6r andra anspr\u00e5k. Var inte Jesus underst\u00e4lld d\u00f6paren? Nej, h\u00e4vdar somliga kristna, han var \u00f6verl\u00e4gsen, han var syndfri, han beh\u00f6vde egentligen inte d\u00f6pas, han gjorde det bara f\u00f6r att uppfylla all r\u00e4ttf\u00e4rdighet (profetiorna?), Johannes sj\u00e4lv erk\u00e4nde sin underl\u00e4gsenhet.<\/p>\n

Att tala v\u00e4l om sina konkurrenter \u00e4r sv\u00e5rt. Gud \u00e4r allas gud och uppfyller sina f\u00f6rbundsl\u00f6ften s\u00e5 att de kommer alla folk till del \u2013 men bara genom v\u00e5r messias! Bara genom v\u00e5rt dop! Bara genom v\u00e5r teologi! Bara genom v\u00e5ra hierarkier! Om budskapet den f\u00f6rsta s\u00f6ndagen efter Trettondedagen \u00e4r att Jesus kallas eller invigs till sitt messianska uppdrag vid sitt dop, vem riktar sig d\u00e5 det uppdraget till och p\u00e5 vilka villkor? \u00c4lskad och utvald, ett ljus f\u00f6r alla folk, \u00e4r det m\u00f6jligt utan \u00f6verl\u00e4gsenhet?<\/p>\n

Andra s\u00f6ndagen efter Trettondedagen: En ers\u00e4ttningsteologisk sm\u00e4rtpunkt<\/h3>\n

Av Hanna Stenstr\u00f6m<\/p>\n

\"\"<\/a>Ber\u00e4ttelsen om br\u00f6llopet i Kana \u00e4r v\u00e4l integrerad i Johannesevangeliets ber\u00e4ttelse om Sonen som uppenbarar Gud Fadern och i den teologi ber\u00e4ttelsen uttrycker. Anknytningen till prologen, Joh 1:1-18 \u00e4r tydlig, s\u00e4rskilt till 1:11-12, 14,16-18:<\/p>\n

Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. Men \u00e5t dem som tog emot honom gav han r\u00e4tten att bli Guds barn, \u00e5t alla som tror p\u00e5 hans namn, \u2026.. Och Ordet blev m\u00e4nniska och bodde bland oss, och vi s\u00e5g hans h\u00e4rlighet, en h\u00e4rlighet som den ende sonen f\u00e5r av sin fader, och han var fylld av n\u00e5d och sanning. \u2026..Av hans fullhet har vi alla f\u00e5tt del, med n\u00e5d och \u00e5ter n\u00e5d. Ty lagen gavs genom Mose, men n\u00e5den och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. Ingen har n\u00e5gonsin sett Gud. Den ende sonen, sj\u00e4lv gud och alltid n\u00e4ra Fadern, han har f\u00f6rklarat honom f\u00f6r oss.<\/em><\/p>\n

Prologen sammanfattar en tolkning av vem Jesus \u00e4r samt vilka de \u00e4r som tror p\u00e5 honom. Grundl\u00e4ggande \u00e4r en viss f\u00f6rst\u00e5else av hur Jesus och de som tror p\u00e5 honom \u2013 f\u00f6rsamlingen d\u00e4r Johannesevangeliet skapades \u2013 f\u00f6rh\u00e5ller sig till den judiska tradition f\u00f6rsamlingen har sina r\u00f6tter i. I Joh 2:1-11 har tolkats ers\u00e4ttningsteologiskt s\u00e5 att ber\u00e4ttelsen om att vattnet i krukorna som kan symbolisera livet enligt Torah ers\u00e4tts av ett vin som Jesus kommer med. Detta \u00e4r en central sm\u00e4rtpunkt i judisk-kristen dialog: \u00e4r det m\u00f6jligt att bek\u00e4nna kristen tro att Jesus visar hur Gud \u00e4r utan att g\u00e5 in i denna ers\u00e4ttningsteologi?<\/p>\n

Jag rekommenderar den som f\u00f6rbereder predikan \u00f6ver Joh 2:1-11 att l\u00e4sa Thomas Kazens text p\u00e5 denna blogg inf\u00f6r s\u00f6ndagen efter jul \u201dVad st\u00e5r lagen f\u00f6r \u201d. Kazen visar en m\u00e5ngfald av s\u00e4tt att f\u00f6rst\u00e5 Lagen i Nya testamentet. Han klarg\u00f6r hur ber\u00e4ttelsen om vinundret i Kana kan f\u00f6rst\u00e5s som del av en teologisk konstruktion som h\u00f6rde hemma i en speciell historisk situation som varken var Jesus egen eller v\u00e5r. M\u00e5ngfalden av s\u00e4tt att f\u00f6rst\u00e5 Lagen g\u00f6r att vi kan och b\u00f6r v\u00e4lja vilka nytestamentliga f\u00f6rst\u00e5elser av Lagen vi lyfter fram som teologiskt brukbara och vilka vi beskriver som vittnen om historiska konflikter men finner moraliskt om\u00f6jliga att g\u00f6ra till v\u00e5ra egna i en v\u00e4rld d\u00e4r kristen tro och bibliska texter kan legitimera antisemitism. Vi \u00e4r inte helt h\u00e4nvisade till den syn vi m\u00f6ter i Joh 2:1-11.<\/p>\n

Kombinationen av texter i f\u00f6rsta \u00e5rg\u00e5ngen f\u00f6rst\u00e4rker det Joh 2:1-11 s\u00e4ger. GT-texten 2 Mos 33:18-23 uttrycker Guds gudomlighet i ord om att ingen kan se Gud och leva. 2 Mos 33:18-23 anv\u00e4nder samma ord som evangelietexten, \u201dh\u00e4rlighet\u201d. Det \u00e4r en etablerad svensk \u00f6vers\u00e4ttning av hebreiska kavod, <\/em>grekiska doxa,<\/em> som i Bibeln syftar p\u00e5 Guds n\u00e4rvaro i sitt folk och den synliga manifestationen av denna n\u00e4rvaro. Texterna s\u00e4ger tillsammans att den Gud inte ens Moses kunde se blev synligt uppenbarad i Jesus Kristus.<\/p>\n

Utmaningen inf\u00f6r predikan p\u00e5 Andra s\u00f6ndagen efter trettondagen 2018 \u00e4r att f\u00f6rkunna hur Jesus f\u00f6r oss g\u00f6r synligt och tydligt hur Gud \u00e4r, och att f\u00f6rkunna Guds n\u00e4rvaro hos oss genom Jesus, utan att hamna i ers\u00e4ttningsteologi.<\/p>\n

Andra s\u00f6ndagen efter Trettondedagen: Vad menar vi med tro?<\/h3>\n

Av Helene Egnell<\/strong><\/p>\n

\"Helene<\/a>Dagens texter kan tolkas i antingen exklusivistiska eller pluralistiska termer \u2013 eller kanske som uttryck f\u00f6r en form av judisk inklusivism. De utg\u00f6r ett lackmustest f\u00f6r predikantens tolkningsram.<\/p>\n

Ber\u00e4ttelsen om Salomos b\u00f6n vid templets invigning kan vi tolka som en f\u00f6ruts\u00e4gelse om att hela v\u00e4rlden genom den kristna missionen ska komma att tillbe Israels Gud, eller som ett uttryck f\u00f6r en universalism som anar att Gud lyssnar till alla uppriktiga b\u00f6ner. Det f\u00f6refaller f\u00f6r \u00f6vrigt som om icke-israeliter kunde offra i templet (se t ex 3 Mos 22:25). Den universalistiska tendensen i judendomen uttrycks s\u00e5 h\u00e4r av rabbi Jonathan Sachs: ”The God of Israel is the God of all humanity, but the religion of Israel is not, and is not intended to be, the religion of all humanity” (The Dignity of Difference s 65).<\/p>\n

Paulus brottas i Romarbrevet med fr\u00e5gan om relationen mellan judar och hedningar i Guds fr\u00e4lsningsplan. F\u00f6r honom kommer \u201djuden fr\u00e4mst\u201d \u2013 judendomen \u00e4r hans tolkningsram, den \u00e4r olivtr\u00e4det dit hedningarna ympas in som grenar av vildoliv (n\u00e5got som ingen tr\u00e4dg\u00e5rdsm\u00e4stare med f\u00f6rnuftet i beh\u00e5ll skulle g\u00f6ra: det \u00e4r ju normalt det vilda tr\u00e4det som en ympar in \u00e4dla grenar p\u00e5). En sorts judisk inklusivism, skulle en kunna s\u00e4ga.<\/p>\n

Matteus broderar ut ber\u00e4ttelsen om officeren mer \u00e4n vad Lukas och Johannes g\u00f6r: polariseringen och de chockerande bilderna blir en del i hans uppg\u00f6relse med den rabbinska judendomen. Han ville utmana sin judiska l\u00e4sekrets med bilden av hedningen som har starkare tro \u00e4n \u201dn\u00e5gon i Israel\u201d. Vi kan v\u00e4lja en ers\u00e4ttningsteologisk l\u00e4sning: det \u00e4r vi kristna som nu \u00e4r rikets arvtagare som f\u00e5r sitta till bords med patriarkerna medan judarna \u00e4r utkastade i m\u00f6rkret \u2013 eller l\u00e5ta oss utmanas att uppt\u00e4cka och uppskatta den starka tron hos \u201dden Andre\u201d: \u00a0v\u00e5r muslimska, hinduiska eller judiska n\u00e4sta.<\/p>\n

N\u00e5got b\u00f6r dock s\u00e4gas om begreppet tro. \u201dJesus skapar tro\u201d \u00e4r ju det tema v\u00e5ra texter satts in under. Det \u00e4r ett begrepp som judar ofta uppfattar som \u201dkristet\u201d. De (liksom m\u00e5nga buddhister) v\u00e4rjer sig ofta mot att definieras som \u201dtroende\u201d. Det \u00e4r inte givet att den som definierar sig som jude har den personliga relation till Gud som vi ofta f\u00f6rknippar med begreppet tro i v\u00e5r protestantiska tradition. Det \u00e4r inte ens s\u00e4kert att en jude tror p\u00e5 Gud i kognitiv mening.<\/p>\n

The Jewish Annotated New Testament<\/em> \u00f6vers\u00e4tter i sina kommentarer till v\u00e5ra texter \u201dtro\u201d med faithfulness\/being faithful, trofasthet. Det \u00e4r ett begrepp som f\u00e5ngar inneb\u00f6rden i det hebreiska emuna<\/em>. Det handlar om att lita till Guds trofasthet, och sj\u00e4lv vara trofast mot det sammanhang d\u00e4r Guds trofasthet uppenbarat sig: gemenskapen med Guds folk, och det ramverk som h\u00e5llit samman detta folk: halacha. Denna trofasthet eller solidaritet med gemenskapen f\u00f6ruts\u00e4tter inte individens tro p\u00e5 Guds existens. (Detta ska inte f\u00f6rst\u00e5s som att personlig tro inte f\u00f6rekommer inom judendomen, den har bara andra val\u00f6rer \u00e4n i kristen tradition.)<\/p>\n

Tro som en tillh\u00f6righet och trofasthet till en gemenskap som har den kollektiva gudsrelationen som grund \u2013 kan vi se det som en utmaning till v\u00e5r ofta individualistiska, emotionella eller intellektuella f\u00f6rst\u00e5else av tro?<\/p>\n

6 S\u00d6NDAGEN EFTER TRETTONDEDAGEN \u2013 JOHANNEISK KONFLIKTTEOLOGI<\/strong><\/p>\n

Av Thomas Kazen<\/strong><\/p>\n

Denna s\u00f6ndag infaller inte ofta \u00f6ver huvud taget och inneh\u00e5ller d\u00e4rf\u00f6r bara en upps\u00e4ttning texter. Evangelietexten \u00e4r p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt symtomatisk f\u00f6r Johannesevangeliets bild av Jesus f\u00f6rh\u00e5llande till \u201djudarna\u201d, som hans motst\u00e5ndare ofta kallas. Texten \u00e4r avslutningen p\u00e5 ber\u00e4ttelsen om den lame vid Betesdadammen. Inledningen till ber\u00e4ttelsen finner vi som evangelietext den fj\u00e4rde s\u00f6ndagen efter Trettondedagen, \u00e5rg\u00e5ng 2.<\/p>\n

Sj\u00e4lva ber\u00e4ttelsen \u00e4r pintjock med symbolik: dammen med vattnet som botar, men som mannen aldrig hinner till i tid, har fem pelarg\u00e5ngar. Det kan om man s\u00e5 vill l\u00e4sas som att Toran med sina fem Moseb\u00f6cker lovar runt men h\u00e5ller tunt \u2013 tills Jesus kommer och inte bara botar utan ocks\u00e5 bryter mot sabbatsbudet genom att s\u00e4ga \u00e5t mannen att ta sin s\u00e4ng och g\u00e5. F\u00f6r det blir han f\u00f6rf\u00f6ljd och f\u00f6rsvarar sig med att hans Fader verkar \u00e4ven p\u00e5 sabbaten.<\/p>\n

Ber\u00e4ttelsen muterar s\u00e5 till en h\u00f6gkristologisk utl\u00e4ggning om f\u00f6rh\u00e5llandet mellan Fadern och Sonen. Som s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger i Johannesevangeliet \u00e4r ber\u00e4ttelserna bara spr\u00e5ngbr\u00e4dor f\u00f6r teologiska utl\u00e4ggningar som speglar Johannesevangeliets \u2013 och den johanneiska gemenskapens, f\u00e5r vi f\u00f6rmoda \u2013 specifika teologi. Denna teologi h\u00e4nger samman med de konflikter som fanns i evangeliets tillkomstmilj\u00f6 mellan Jesustroende och den framv\u00e4xande rabbinska judendomen.<\/p>\n

I f\u00f6rh\u00e5llande till Jesus tid \u00e4r b\u00e5de ber\u00e4ttelsen och utl\u00e4ggningen f\u00f6rst\u00e5s djupt anakronistisk. Jesus kan ha kritiserats f\u00f6r sitt s\u00e4tt att ut\u00f6va helandeverksamhet, men h\u00e4r blir ber\u00e4ttelsen ett paradexempel p\u00e5 hur Jesus verksamhet senare kom att tolkas i kontrast till den judendom som den johanneiska gemenskapen levde i konflikt med. Och textavsnittet f\u00f6r s\u00f6ndagen pekar ut sabbatsbudet och h\u00f6gkristologin som de stora tvistefr\u00e5gorna.<\/p>\n

Att predika om en s\u00e5dan text \u00e4r sv\u00e5rt. Det \u00e4r viktigt att predikanten inte anv\u00e4nder texten f\u00f6r att f\u00f6rvr\u00e4nga bilden av Jesus och hans samtid. N\u00e4r det g\u00f6rs l\u00e4ggs ytterligare br\u00e4nsle till en kristen antisemitism. Den historiske Jesus upph\u00e4vde inte sabbatsbudet och j\u00e4mst\u00e4llde sig inte heller med Gud. En del av hans efterf\u00f6ljare drog s\u00e5 sm\u00e5ningom dessa slutsatser f\u00f6r sin egen livsf\u00f6ring och i f\u00f6rh\u00e5llande till sin egen tro och liturgiska praktik \u2013 med r\u00e4tta eller inte kan alltid diskuteras.<\/p>\n

Det g\u00e5r alltid att predika om Jesus som en reflektion av Gud, om Jesus handlande som pekar p\u00e5 Gud och speglar Gud. Mycket meningsfullt kan s\u00e4gas om detta. Men fr\u00e5gan \u00e4r om predikanten \u00e4nd\u00e5 inte m\u00e5ste ta ansvar f\u00f6r texten som \u00e4nd\u00e5 l\u00e4ses och faktiskt problematisera den. Annars armerar texten bara cementblandningen av antijudiska f\u00f6rdomar som \u00e4nd\u00e5 skvalpar omkring i samh\u00e4llet och i kyrkan.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Hanna Stenstr\u00f6m: Julnatten (pdf) Ulf Lindgren: Juldagen (pdf) Helene Egnell och Anna Frydenberg: Annandagen (pdf) Ulf Lindgren: S\u00f6ndag efter jul (pdf) Thomas Kazen: S\u00f6ndag efter jul (pdf) Simon Hedlund: Ny\u00e5rsdagen (pdf) Sr Madeleine Fredell, OP: Trettondedag jul (pdf) Sebastian Selv\u00e9n: F\u00f6rsta s\u00f6ndagen efter Trettondedagen (pdf) Thomas Kazen:\u00a0F\u00f6rsta s\u00f6ndagen efter Trettondedagen (pdf) Hanna Stenstr\u00f6m: Andra s\u00f6ndagen […]<\/p>\n","protected":false},"author":601,"featured_media":1009,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[125989,141107],"tags":[141120],"class_list":["post-1056","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-bloggtexter","category-religionsteologiska-kommentarer","tag-religionsteologiska-kommentarer"],"acf":[],"yoast_head":"\nJultiden - f\u00f6rsta \u00e5rg\u00e5ngen - Centrum f\u00f6r religionsdialog i Stockholms stift<\/title>\n<meta name=\"robots\" content=\"index, follow, max-snippet:-1, max-image-preview:large, max-video-preview:-1\" \/>\n<link rel=\"canonical\" href=\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/2017\/12\/19\/jultiden-forsta-argangen\/\" \/>\n<meta property=\"og:locale\" content=\"sv_SE\" \/>\n<meta property=\"og:type\" content=\"article\" \/>\n<meta property=\"og:title\" content=\"Jultiden - f\u00f6rsta \u00e5rg\u00e5ngen - Centrum f\u00f6r religionsdialog i Stockholms stift\" \/>\n<meta property=\"og:description\" content=\"Hanna Stenstr\u00f6m: Julnatten (pdf) Ulf Lindgren: Juldagen (pdf) Helene Egnell och Anna Frydenberg: Annandagen (pdf) Ulf Lindgren: S\u00f6ndag efter jul (pdf) Thomas Kazen: S\u00f6ndag efter jul (pdf) Simon Hedlund: Ny\u00e5rsdagen (pdf) Sr Madeleine Fredell, OP: Trettondedag jul (pdf) Sebastian Selv\u00e9n: F\u00f6rsta s\u00f6ndagen efter Trettondedagen (pdf) Thomas Kazen:\u00a0F\u00f6rsta s\u00f6ndagen efter Trettondedagen (pdf) Hanna Stenstr\u00f6m: Andra s\u00f6ndagen […]\" \/>\n<meta property=\"og:url\" content=\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/2017\/12\/19\/jultiden-forsta-argangen\/\" \/>\n<meta property=\"og:site_name\" content=\"Centrum f\u00f6r religionsdialog i Stockholms stift\" \/>\n<meta property=\"article:published_time\" content=\"2017-12-19T11:26:16+00:00\" \/>\n<meta property=\"article:modified_time\" content=\"2020-11-26T16:35:36+00:00\" \/>\n<meta property=\"og:image\" content=\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/files\/2017\/11\/predikan.jpg\" \/>\n\t<meta property=\"og:image:width\" content=\"1212\" \/>\n\t<meta property=\"og:image:height\" content=\"282\" \/>\n\t<meta property=\"og:image:type\" content=\"image\/jpeg\" \/>\n<meta name=\"author\" content=\"crd\" \/>\n<meta name=\"twitter:card\" content=\"summary_large_image\" \/>\n<meta name=\"twitter:label1\" content=\"Skriven av\" \/>\n\t<meta name=\"twitter:data1\" content=\"crd\" \/>\n\t<meta name=\"twitter:label2\" content=\"Ber\u00e4knad l\u00e4stid\" \/>\n\t<meta name=\"twitter:data2\" content=\"46 minuter\" \/>\n<script type=\"application\/ld+json\" class=\"yoast-schema-graph\">{\"@context\":\"https:\/\/schema.org\",\"@graph\":[{\"@type\":\"Article\",\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/2017\/12\/19\/jultiden-forsta-argangen\/#article\",\"isPartOf\":{\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/2017\/12\/19\/jultiden-forsta-argangen\/\"},\"author\":{\"name\":\"crd\",\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/#\/schema\/person\/bb5b867a6acd8ff6f1d72c3b22a071ac\"},\"headline\":\"Jultiden – f\u00f6rsta \u00e5rg\u00e5ngen\",\"datePublished\":\"2017-12-19T11:26:16+00:00\",\"dateModified\":\"2020-11-26T16:35:36+00:00\",\"mainEntityOfPage\":{\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/2017\/12\/19\/jultiden-forsta-argangen\/\"},\"wordCount\":9234,\"image\":{\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/2017\/12\/19\/jultiden-forsta-argangen\/#primaryimage\"},\"thumbnailUrl\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/files\/2017\/11\/predikan.jpg\",\"keywords\":[\"Religionsteologiska kommentarer\"],\"articleSection\":[\"Bloggtexter\",\"Religionsteologiska kommentarer\"],\"inLanguage\":\"sv-SE\"},{\"@type\":\"WebPage\",\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/2017\/12\/19\/jultiden-forsta-argangen\/\",\"url\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/2017\/12\/19\/jultiden-forsta-argangen\/\",\"name\":\"Jultiden - f\u00f6rsta \u00e5rg\u00e5ngen - Centrum f\u00f6r religionsdialog i Stockholms stift\",\"isPartOf\":{\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/#website\"},\"primaryImageOfPage\":{\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/2017\/12\/19\/jultiden-forsta-argangen\/#primaryimage\"},\"image\":{\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/2017\/12\/19\/jultiden-forsta-argangen\/#primaryimage\"},\"thumbnailUrl\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/files\/2017\/11\/predikan.jpg\",\"datePublished\":\"2017-12-19T11:26:16+00:00\",\"dateModified\":\"2020-11-26T16:35:36+00:00\",\"author\":{\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/#\/schema\/person\/bb5b867a6acd8ff6f1d72c3b22a071ac\"},\"breadcrumb\":{\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/2017\/12\/19\/jultiden-forsta-argangen\/#breadcrumb\"},\"inLanguage\":\"sv-SE\",\"potentialAction\":[{\"@type\":\"ReadAction\",\"target\":[\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/2017\/12\/19\/jultiden-forsta-argangen\/\"]}]},{\"@type\":\"ImageObject\",\"inLanguage\":\"sv-SE\",\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/2017\/12\/19\/jultiden-forsta-argangen\/#primaryimage\",\"url\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/files\/2017\/11\/predikan.jpg\",\"contentUrl\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/files\/2017\/11\/predikan.jpg\",\"width\":1212,\"height\":282},{\"@type\":\"BreadcrumbList\",\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/2017\/12\/19\/jultiden-forsta-argangen\/#breadcrumb\",\"itemListElement\":[{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":1,\"name\":\"Hem\",\"item\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/\"},{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":2,\"name\":\"Jultiden – f\u00f6rsta \u00e5rg\u00e5ngen\"}]},{\"@type\":\"WebSite\",\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/#website\",\"url\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/\",\"name\":\"Centrum f\u00f6r religionsdialog i Stockholms stift\",\"description\":\"\",\"potentialAction\":[{\"@type\":\"SearchAction\",\"target\":{\"@type\":\"EntryPoint\",\"urlTemplate\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/?s={search_term_string}\"},\"query-input\":{\"@type\":\"PropertyValueSpecification\",\"valueRequired\":true,\"valueName\":\"search_term_string\"}}],\"inLanguage\":\"sv-SE\"},{\"@type\":\"Person\",\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/#\/schema\/person\/bb5b867a6acd8ff6f1d72c3b22a071ac\",\"name\":\"crd\",\"image\":{\"@type\":\"ImageObject\",\"inLanguage\":\"sv-SE\",\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/#\/schema\/person\/image\/\",\"url\":\"https:\/\/secure.gravatar.com\/avatar\/ec18696521d51a45474c0f91e6d19428415f5dab9d1be40a68292bc77191b818?s=96&d=mm&r=g\",\"contentUrl\":\"https:\/\/secure.gravatar.com\/avatar\/ec18696521d51a45474c0f91e6d19428415f5dab9d1be40a68292bc77191b818?s=96&d=mm&r=g\",\"caption\":\"crd\"},\"url\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/author\/crd\/\"}]}<\/script>\n<!-- \/ Yoast SEO plugin. -->","yoast_head_json":{"title":"Jultiden - f\u00f6rsta \u00e5rg\u00e5ngen - Centrum f\u00f6r religionsdialog i Stockholms stift","robots":{"index":"index","follow":"follow","max-snippet":"max-snippet:-1","max-image-preview":"max-image-preview:large","max-video-preview":"max-video-preview:-1"},"canonical":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/2017\/12\/19\/jultiden-forsta-argangen\/","og_locale":"sv_SE","og_type":"article","og_title":"Jultiden - f\u00f6rsta \u00e5rg\u00e5ngen - Centrum f\u00f6r religionsdialog i Stockholms stift","og_description":"Hanna Stenstr\u00f6m: Julnatten (pdf) Ulf Lindgren: Juldagen (pdf) Helene Egnell och Anna Frydenberg: Annandagen (pdf) Ulf Lindgren: S\u00f6ndag efter jul (pdf) Thomas Kazen: S\u00f6ndag efter jul (pdf) Simon Hedlund: Ny\u00e5rsdagen (pdf) Sr Madeleine Fredell, OP: Trettondedag jul (pdf) Sebastian Selv\u00e9n: F\u00f6rsta s\u00f6ndagen efter Trettondedagen (pdf) Thomas Kazen:\u00a0F\u00f6rsta s\u00f6ndagen efter Trettondedagen (pdf) Hanna Stenstr\u00f6m: Andra s\u00f6ndagen […]","og_url":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/2017\/12\/19\/jultiden-forsta-argangen\/","og_site_name":"Centrum f\u00f6r religionsdialog i Stockholms stift","article_published_time":"2017-12-19T11:26:16+00:00","article_modified_time":"2020-11-26T16:35:36+00:00","og_image":[{"width":1212,"height":282,"url":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/files\/2017\/11\/predikan.jpg","type":"image\/jpeg"}],"author":"crd","twitter_card":"summary_large_image","twitter_misc":{"Skriven av":"crd","Ber\u00e4knad l\u00e4stid":"46 minuter"},"schema":{"@context":"https:\/\/schema.org","@graph":[{"@type":"Article","@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/2017\/12\/19\/jultiden-forsta-argangen\/#article","isPartOf":{"@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/2017\/12\/19\/jultiden-forsta-argangen\/"},"author":{"name":"crd","@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/#\/schema\/person\/bb5b867a6acd8ff6f1d72c3b22a071ac"},"headline":"Jultiden – f\u00f6rsta \u00e5rg\u00e5ngen","datePublished":"2017-12-19T11:26:16+00:00","dateModified":"2020-11-26T16:35:36+00:00","mainEntityOfPage":{"@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/2017\/12\/19\/jultiden-forsta-argangen\/"},"wordCount":9234,"image":{"@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/2017\/12\/19\/jultiden-forsta-argangen\/#primaryimage"},"thumbnailUrl":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/files\/2017\/11\/predikan.jpg","keywords":["Religionsteologiska kommentarer"],"articleSection":["Bloggtexter","Religionsteologiska kommentarer"],"inLanguage":"sv-SE"},{"@type":"WebPage","@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/2017\/12\/19\/jultiden-forsta-argangen\/","url":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/2017\/12\/19\/jultiden-forsta-argangen\/","name":"Jultiden - f\u00f6rsta \u00e5rg\u00e5ngen - Centrum f\u00f6r religionsdialog i Stockholms stift","isPartOf":{"@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/#website"},"primaryImageOfPage":{"@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/2017\/12\/19\/jultiden-forsta-argangen\/#primaryimage"},"image":{"@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/2017\/12\/19\/jultiden-forsta-argangen\/#primaryimage"},"thumbnailUrl":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/files\/2017\/11\/predikan.jpg","datePublished":"2017-12-19T11:26:16+00:00","dateModified":"2020-11-26T16:35:36+00:00","author":{"@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/#\/schema\/person\/bb5b867a6acd8ff6f1d72c3b22a071ac"},"breadcrumb":{"@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/2017\/12\/19\/jultiden-forsta-argangen\/#breadcrumb"},"inLanguage":"sv-SE","potentialAction":[{"@type":"ReadAction","target":["https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/2017\/12\/19\/jultiden-forsta-argangen\/"]}]},{"@type":"ImageObject","inLanguage":"sv-SE","@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/2017\/12\/19\/jultiden-forsta-argangen\/#primaryimage","url":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/files\/2017\/11\/predikan.jpg","contentUrl":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/files\/2017\/11\/predikan.jpg","width":1212,"height":282},{"@type":"BreadcrumbList","@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/2017\/12\/19\/jultiden-forsta-argangen\/#breadcrumb","itemListElement":[{"@type":"ListItem","position":1,"name":"Hem","item":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/"},{"@type":"ListItem","position":2,"name":"Jultiden – f\u00f6rsta \u00e5rg\u00e5ngen"}]},{"@type":"WebSite","@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/#website","url":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/","name":"Centrum f\u00f6r religionsdialog i Stockholms stift","description":"","potentialAction":[{"@type":"SearchAction","target":{"@type":"EntryPoint","urlTemplate":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/?s={search_term_string}"},"query-input":{"@type":"PropertyValueSpecification","valueRequired":true,"valueName":"search_term_string"}}],"inLanguage":"sv-SE"},{"@type":"Person","@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/#\/schema\/person\/bb5b867a6acd8ff6f1d72c3b22a071ac","name":"crd","image":{"@type":"ImageObject","inLanguage":"sv-SE","@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/#\/schema\/person\/image\/","url":"https:\/\/secure.gravatar.com\/avatar\/ec18696521d51a45474c0f91e6d19428415f5dab9d1be40a68292bc77191b818?s=96&d=mm&r=g","contentUrl":"https:\/\/secure.gravatar.com\/avatar\/ec18696521d51a45474c0f91e6d19428415f5dab9d1be40a68292bc77191b818?s=96&d=mm&r=g","caption":"crd"},"url":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/author\/crd\/"}]}},"author_meta":{"ID":"601","user_nicename":"crd","user_registered":"2016-12-12 10:07:55","display_name":"crd","avatar":"https:\/\/secure.gravatar.com\/avatar\/ec18696521d51a45474c0f91e6d19428415f5dab9d1be40a68292bc77191b818?s=96&d=mm&r=g"},"featured_image":["https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/files\/2017\/11\/predikan-1024x238.jpg",1024,238,true],"bloginfo":{"name":"Centrum f\u00f6r religionsdialog i Stockholms stift","url":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1056","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/wp-json\/wp\/v2\/users\/601"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1056"}],"version-history":[{"count":22,"href":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1056\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2361,"href":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1056\/revisions\/2361"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1009"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1056"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1056"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1056"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}