Ulf Lindgren: Midrash<\/a><\/p>\n Jesper Svartvik (Lag och evangelium Sigtuna 28 mars 2014)<\/a><\/p>\n Ulf Lindgren:\u00a0Det judiska samtalet<\/a><\/p>\n Sebastian Selv\u00e9n: F\u00f6rbundet – 1 s\u00f6ndagen e Trefaldighet<\/a><\/p>\n Hanna Stenstr\u00f6m: 2 s\u00f6ndagen efter Trefaldighet<\/a><\/p>\n H\u00e5kan Bengtsson: <\/a>3 s\u00f6ndagen efter Trefaldighet<\/a><\/p>\n Hanna Stenstr\u00f6m: Apostladagen<\/a><\/p>\n Ulf Lindgren: 6 s\u00f6ndagen efter Trefaldighet<\/a><\/p>\n H\u00e5kan Bengtsson:\u00a0Kristi f\u00f6rklaringsdag\u00a0<\/a><\/p>\n Hanna Stenstr\u00f6m: 8 s\u00f6ndagen efter trefaldighet<\/a><\/p>\n Helene Egnell:\u00a010 s\u00f6ndagen efter trefaldighet<\/a><\/p>\n Thomas Kazen: 11 s\u00f6ndagen efter Trefaldighet, episteln<\/a><\/p>\n Anders G\u00f6ranzon: 11 s\u00f6ndagen efter Trefaldighet<\/a><\/p>\n Helene Egnell och Katarina Lamos:\u00a012 s\u00f6ndagen efter Trefaldighet<\/a><\/p>\n Helene Egnell:\u00a013 s\u00f6ndagen efter trefaldighet.docx\u00a0<\/a><\/p>\n Hanna Stenstr\u00f6m:\u00a0Judarna i Johannesevangeliet – 16 s\u00f6ndagen efter trefaldighet<\/a><\/p>\n Ulf Lindgren:\u00a017 efter Trefaldighet Guldkalven och ogrumlade \u00f6gon<\/a><\/p>\n Ulf Lindgren:\u00a019 efter Trefaldighet Noa som profet<\/a><\/p>\n Hanna Stenstr\u00f6m:\u00a0Tacks\u00e4gelsedagen<\/a><\/p>\n Anders G\u00f6ranzon:\u00a021 e trefaldighet<\/a><\/p>\n H\u00e5kan Bengtsson:\u00a022a s\u00f6nd e Tref<\/a><\/p>\n Av H\u00e5kan Bengtsson<\/strong><\/p>\n Den kristna traditionen har odlat en polemisk bild av den judiska grupperingen som i grekiska k\u00e4llor kallas farisaioi<\/em>, faris\u00e9er. Den polemiska bilden har h\u00e4mtats fr\u00e5n fr\u00e4mst Matteusevangeliets tjugotredje kapitel. H\u00e4r riktar Jesus svidande kritik mot faris\u00e9erna d\u00e5 de menas ha en aktningsv\u00e4rd etisk och religi\u00f6s livsstil, men de h\u00e5ller den inte, utan g\u00f6r ofta tv\u00e4rtemot (23:25-28).<\/p>\n Ett annat bibelst\u00e4lle \u00e4r liknelsen om tullmannen och faris\u00e9n i Lukasevangeliet (18:9-14), vilken har orsakat att antijudiska f\u00f6rest\u00e4llningar \u00e5tergivits enkelsp\u00e5rigt. Till detta kommer 1800-talets bibelforskning. Enligt den styrde faris\u00e9erna \u00f6ver m\u00e4nniskors religi\u00f6sa och etiska livsstil, men saknande sj\u00e4lva k\u00e4rlek och medk\u00e4nsla. S\u00e5 sm\u00e5ningom blev det uppenbart att \u00e4ven bibelforskningen p\u00e5 detta s\u00e4tt avspeglade en triumfatorisk kristen sj\u00e4lvbild.<\/p>\n V\u00e4rre var att man i kristna sammanhang talade om fenomenet \u201dfariseism\u201d som en slags essens hos faris\u00e9erna. Denna egenskap, vilken snarare var en spegling av luthersk antropologi, gick ut p\u00e5 att faris\u00e9n bara litade p\u00e5 sig egen f\u00f6rm\u00e5ga, eller sin egenr\u00e4ttf\u00e4rdighet. I dessa sammanhang f\u00f6rsvarade man sig ofta med argumentet att huvudsyftet med att anv\u00e4nda detta, var att varna kristna f\u00f6r sj\u00e4lvupptagenhet och sj\u00e4lvr\u00e4ttf\u00e4rdighet. Faktum kvarstod att begreppets ursprung stod att finna just i bibeltexter som beskrev polemik mellan Jesus och faris\u00e9er. B\u00e5de konflikten i texten och begreppet \u201dfariseism\u201d uppfattades essentialistiskt och skadan var skedd.<\/p>\n Det var judiska forskare som f\u00f6rst b\u00f6rjade g\u00f6ra upp med den negativa bilden av faris\u00e9erna. Den tyske forskaren och rabbinen Abraham Geiger framh\u00f6ll exempelvis den stora sp\u00e4nnvidden inom den fariseiska r\u00f6relsen. Andra forskare framh\u00f6ll i motsats till den negativa kristna traditionen, att faris\u00e9erna var den b\u00e4sta och mest progressiva r\u00f6relsen under andra templets tid. Faris\u00e9ernas fr\u00e4msta insats bestod i att de ins\u00e5g behovet av en kontinuerlig tolkning av Torahn.<\/p>\n Bibelforskningen kom sedan under 1980-talet att radikalt f\u00f6r\u00e4ndra bilden av faris\u00e9erna och deras sammanhang. Olika forskare bidrog till en mer m\u00e5ngfacetterad bild av gruppen, vilken fick konsekvenser f\u00f6r b\u00e5de judiska och kristna sammanhang. Jacob Neusner menade att faris\u00e9ernas inflytande g\u00e4llde fr\u00e4mst rituell renhet, firande av h\u00f6gtider och sabbat, samt matregler. E.P. Sanders argumenterade f\u00f6r att den fariseriska r\u00f6relsen var en folklig och uppskattad r\u00f6relse, noggrann i etiska och religi\u00f6sa fr\u00e5gor. Faris\u00e9erna var inte en stor politisk organisation, utan en n\u00e4ra sammanh\u00e5llen gruppering.<\/p>\n Forskningen bidrog \u00e4ven till en mer kritisk f\u00f6rst\u00e5else av evangelierna i deras sammanhang. Bilden av relationen av Jesus och faris\u00e9erna \u00e4r faktiskt inte enbart negativ i evangelierna. Jesus var \u00f6verens med och praktiserade m\u00e5nga av de skriftkunnigas och faris\u00e9ernas \u00f6vertygelser och seder: sabbaten, fasta, b\u00f6n och k\u00e4rleksbudet (Markus 12:28-33). Att man stod varandra n\u00e4ra, kan ocks\u00e5 f\u00f6rklara att man hade meningsskiljaktigheter. Man ins\u00e5g ocks\u00e5 att de kontroverser som s\u00e4rskilt Matteusevangeliet skildrar lika mycket \u00e4r en konflikt som evangelisten hade med judiska l\u00e4rda och f\u00f6retr\u00e4dare.<\/p>\n \u00c5 andra sidan, redan tidigt i Jesus verksamhet redovisar Markusevangeliet en konflikt mellan faris\u00e9erna och Jesus (Markus 3:6). Matteusevangeliet anv\u00e4nder ofta formuleringen \u201dfaris\u00e9er och skriftl\u00e4rda\u201d n\u00e4r olika mots\u00e4ttningar med Jesus skildras. Det \u00e4r fr\u00e4mst i evangeliets slut som polemiken h\u00e5rdnar i form av liknelser (Matteus 21:28-46) och ett polemiskt tal (Matteus kapitel 23.) Det \u00e4r som sagt, fr\u00e4mst detta tal som format bilden av faris\u00e9erna som hycklare och moraliskt selektiva.<\/p>\n Lukasevangeliet kommer inte l\u00e5ngt efter Matteus i samma problematik. I de ber\u00f6mda liknelserna i Lukas kapitel 15 riktas udden i liknelserna med det f\u00f6rlorade f\u00e5ret, myntet och sonen mot faris\u00e9er och skriftl\u00e4rda, och i f\u00f6ljande kapitel g\u00f6r faris\u00e9ernas narr av Jesus. En faris\u00e9 och en tullman karikeras i en annan k\u00e4nd liknelse i 18:9-14. Denna liknelse har ocks\u00e5 mer \u00e4n n\u00e5gon annan bidragit till de negativa stereotyperna av faris\u00e9erna.<\/p>\n Johannesevangeliet \u00e4r b\u00e5de annorlunda och v\u00e4rre. H\u00e4r m\u00f6ter vi faris\u00e9er som Nikodemos, vilken b\u00e5de diskuterade med och f\u00f6rsvarade Jesus (3:1 och 7:50). Faris\u00e9erna bedriver polemik mot Jesus i kapitel 7 och 8, men saknar en dominerande antagonistisk roll som den i Matteus. Johannes tycks snarare ha generaliserat och f\u00f6rst\u00e4rkt mots\u00e4ttningarna mot Jesus genom att ben\u00e4mna motst\u00e5ndarna \u201djudarna\u201d och demoniserat dem (Johannes 8:39-44). Detta har varit f\u00f6r\u00f6dande.<\/p>\n Allts\u00e5, den negativa bild som n\u00e4stan rutinm\u00e4ssigt presenterats av faris\u00e9erna i kristna sammanhang som predikningar, bibelundervisning och forskning sitter s\u00e5 djupt, att det kr\u00e4vs mycket arbete f\u00f6r att f\u00f6r\u00e4ndra bilden. Som ett f\u00f6red\u00f6mligt exempel kan n\u00e4mnas ett av den Romersk-katolska kyrkans dokument i \u00e4mnet fr\u00e5n 1985: Notes on the correct way to present the Jews and Judaism in preaching and catechesis in the Roman Catholic Church<\/em><\/a>.\u00a0 H\u00e4r ges enkla och handfasta r\u00e5d i hur man fortfarande kan arbeta med bibeltexterna, utan antijudiska dikesk\u00f6rningar. Man betonar att judendomen \u00e4r kristendomens andliga vagga och att detta f\u00f6rpliktar till en positiv gemenskap i vilken de gamla stereotyperna inte har n\u00e5gon hedersplats.<\/p>\n Av Ulf Lindgren<\/strong><\/p>\n Jesus var uppv\u00e4xt med ber\u00e4ttelser, f\u00f6r det \u00e4r s\u00e5 judisk pedagogik fungerar. Alla f\u00f6rv\u00e4ntades och f\u00f6rv\u00e4ntas fortfarande g\u00f6ra midrasher. En midrash \u00e4r en tolkning av en biblisk tanke, en tolkning som g\u00f6rs i form av en ber\u00e4ttelse. P\u00e5 ytan kan ber\u00e4ttelsen se ut som just en klok tanke, men egentligen \u00e4r den en provokation. Ber\u00e4ttelsen d\u00f6ljer n\u00e4mligen en eller flera \u00f6verraskningar, paradoxer eller kontroversiella p\u00e5st\u00e5enden d\u00e4r lyssnaren, f\u00f6r dessa ber\u00e4ttelser framf\u00f6rdes ju muntligt inf\u00f6r en grupp lyssnare, f\u00f6rv\u00e4ntades avbryta ber\u00e4ttaren och protestera. Midrashen skulle inte undervisa utan v\u00e4cka, inte f\u00f6rmedla sanningar utan peka p\u00e5 sanningar som var obekv\u00e4ma.<\/p>\n Den v\u00e4ldiga midrashlitteratur, som efter templets f\u00f6rst\u00f6relse b\u00f6rjade nedtecknas och idag \u00e5terfinns t ex i den v\u00e4ldiga Talmudsamlingen, best\u00e5r n\u00e4stan alltid av kloka gamla rabbiner \u2013 som har fel! Rabbinerna har m\u00e4ngder med teorier, men den som slutligen visar sig ha r\u00e4tt \u00e4r ofta en gammal kvinna eller ett barn, eller en f\u00f6rdriven man.<\/p>\n N\u00e4r vi l\u00e4ser Jesu liknelser, b\u00f6r vi allts\u00e5 ha detta i \u00e5tanke och h\u00f6ra l\u00e4rjungarnas protester: inte s\u00e5r v\u00e4l en klok bonde sitt dyrbara uts\u00e4de bland buskarna, inte l\u00e4mnar v\u00e4l en klok herde sina 99 f\u00e5r f\u00f6r att leta efter ett f\u00e5r, inte hade en levit g\u00e5tt f\u00f6rbi en s\u00e5rad man? S\u00e5 ropade de kanske! Och kanske svarade d\u00e5 Jesus, nej men s\u00e5 g\u00f6r Gud! Gud f\u00f6ljer andra regler. D\u00e4rmed f\u00e5r han fram sitt budskap genom att v\u00e4cka lyssnaren som definierar normen f\u00f6r m\u00e4nniskan medan Jesus lyfter fram Guds annorlunda s\u00e4tt att agera och vara.<\/p>\n Jesus hade kunnat s\u00e4ga: Gud g\u00f6r inte som vi g\u00f6r, Gud l\u00e5ter sig inte hindras i sin l\u00e4ngtan efter den enskilda m\u00e4nniskan och Gud l\u00e5ter sig inte heller bl\u00e4ndas av m\u00e4nniskans titlar och positioner. Men hade folket lyssnat och f\u00f6rst\u00e5tt? Knappast. Ist\u00e4llet g\u00f6r Jesus midrasher av dessa budskap. Paketerar sin tanke i en ber\u00e4ttelse som hj\u00e4lper lyssnaren att komma ih\u00e5g men som ocks\u00e5 g\u00f6r l\u00e4rdomen best\u00e4ndig eftersom den sticker ut och bryter mot det f\u00f6rv\u00e4ntade.<\/p>\n Av Helene Egnell<\/strong><\/p>\n Trefaldighetstiden \u00e4r full av texter d\u00e4r vi kan frestas sjunga ”Moses gav oss lag och krav, Jesus lyfter b\u00f6rdan av”. D\u00e5 \u00e4r det bra att ha i bakhuvudet att om Lagen \u00e4r ett ok, s\u00e5 \u00e4r oket ett hj\u00e4lpmedel f\u00f6r att kunna b\u00e4ra tunga b\u00f6rdor. Livet ger oss b\u00f6rdor att b\u00e4ra, Lagens funktion \u00e4r att hj\u00e4lpa oss att b\u00e4ra dem p\u00e5 ett ergonomiskt riktigt s\u00e4tt… F\u00f6r en jude \u00e4r Lagen inte kravfylld, utan en g\u00e5va, jag rentav en n\u00e5d.<\/p>\n Jesper Svartvik har skrivit klokt om hur en f\u00f6rdjupad f\u00f6rst\u00e5else av judisk tradition kan hj\u00e4lpa oss som kristna till en ny f\u00f6rst\u00e5else av lag, n\u00e5d och evangelium. Jag rekommenderar varmt hans b\u00f6cker\u00a0F\u00f6rundran och f\u00f6rv\u00e4ntan, F\u00f6rsoning och f\u00f6rvandling\u00a0<\/em>och\u00a0F\u00f6runderligt f\u00f6rtroende. <\/em>Kapitel tv\u00e5 i den senare av dessa b\u00f6cker \u00e4r en bearbetning av ett f\u00f6redrag som Jesper Svartvik h\u00f6ll vid konferensen Nordiska folkkyrkor i ett m\u00e5ngreligi\u00f6st samh\u00e4lle 2014, som \u00e5terfinns som pdf ovan. jag anbefaller den varmt.<\/p>\n Av Ulf Lindgren<\/strong><\/p>\n Sedan \u00e5rtusenden tillbaka finns en judisk studie- och samtalsmodell som kallas chevruta<\/em>. Tv\u00e5\u00a0personer\u00a0sitter b\u00f6jda \u00f6ver samma text, unga studenter eller gamla rabbiner. De ska str\u00e4va efter att aldrig ha samma uppfattning. De s\u00f6ker i bibeltexten efter grammatiska fel, efter upprepningar, efter dolda citat fr\u00e5n andra texter. De h\u00e4nvisar till olika rabbiner vars tankar samlats i Talmud. Med syfte att visa att den textrad de studerar kan betyda m\u00e5nga olika saker samtidigt.<\/p>\n N\u00e4r Jesus talar med andra judiska l\u00e4rde, kommer vi allts\u00e5 rakt in i denna typ av samtal, och vi f\u00e5r ofta bara h\u00f6ra en\u00a0liten del av dialogen. Jesu kommentarer har inte som syfte att s\u00e4ga vad som \u00e4r det enda r\u00e4tta utan bara att s\u00e4ga att\u00a0de skriftl\u00e4rdes tolkningar inte \u00e4r det enda m\u00f6jliga syns\u00e4ttet. D\u00e4rf\u00f6r kommer de att svara och peka p\u00e5 bristerna i hans resonemang.<\/p>\n Varf\u00f6r g\u00f6r\u00a0judarna s\u00e5? D\u00e4rf\u00f6r att alla tendenser\u00a0till\u00a0samst\u00e4mmighet, till ett svar,\u00a0till en sanning, uppfattas som ett steg mot avgudadyrkan. Endast Gud \u00e4r en. Inget annat f\u00e5r vara en. Om m\u00e4nniskan tror att hon har f\u00f6rst\u00e5tt, att hon \u00e4ger sanningen, ja d\u00e5 \u00e4r risken stor att hon b\u00f6rjar tro att hon ocks\u00e5 kan f\u00f6rst\u00e5 Gud, greppa Gud, kontrollera Gud.<\/p>\n N\u00e4r Jesus talar med de skriftl\u00e4rde, g\u00f6r han det inte f\u00f6r att s\u00e4ga att de har fel. Han talar f\u00f6r att s\u00e4ga att vi inte f\u00e5r gl\u00f6mma Gud. Men han g\u00f6r inte det f\u00f6r att tvinga\u00a0de skriftl\u00e4rde att tystna och acceptera. Han g\u00f6r det f\u00f6r att de ska protestera och t\u00e4nka sj\u00e4lv.\u00a0F\u00f6r det judiska samtalet f\u00e5r aldrig sluta eller avstanna. Det ska fl\u00f6da liksom Guds skaparkraft. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r Jesus blir s\u00e5 uppr\u00f6rd i Getsemane n\u00e4r alla somnat. D\u00e5 dog samtalet. D\u00e5 slocknade Gud.<\/p>\n Av Sebastian Selv\u00e9n<\/strong><\/p>\n Det \u00e4r inte ett dop det handlar om, vilket man l\u00e4tt kan ledas att tro utifr\u00e5n de nytestamentliga texterna som h\u00f6r till. Detta \u00e4r dock inte f\u00f6r att det inte finns \u201ddop\u201d i judisk tradition \u2013 \u201ddopet\u201d \u00e4r en judisk ritual som kristendomen \u00e4rvt, och som praktiserades av judar innan Jesus, under hans livstid (Johannes d\u00f6paren \u00e4r ett uppenbart exempel) och som fortfarande lever.<\/p>\n Det finns lik- och olikheter i hur judar och kristna sett p\u00e5 sina egna gemenskaper, vad de inneb\u00e4r och hur man tr\u00e4der in i dem. En uppenbar skillnad \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s att kristendomen \u00e4r en religion, medan \u201djudendomen\u201d (en kristen term) \u00e4r ett folk. \u00a0Jude \u00e4r man \u00e4ven om man aldrig satt sin fot i en synagoga, bara man har en judisk mor eller har konverterat. Omv\u00e4nt g\u00e4ller att oavsett hur m\u00e5nga judiska seder en icke-jude iakttar s\u00e5 g\u00f6r det hen inte ett dugg mer judisk, om hen inte tar steget \u00f6ver och konverterar. En jude som lever p\u00e5 bacon och jobbar extra p\u00e5 l\u00f6rdagar (shabat<\/em> \u2013 sabbaten) \u00e4r 100% judisk, medan en icke-jude som h\u00e5ller kosher och shabat \u00e4r precis lika icke-judisk \u00e4nd\u00e5. Det handlar n\u00e4mligen om att vara del av det judiska folket, som kollektivt st\u00e5r i ett f\u00f6rbund med G-d.<\/p>\n F\u00f6rbundet \u00e4r den judiska teologins k\u00e4rnid\u00e9, den som allt annat bygger p\u00e5. Det h\u00e4r \u00e4r ett tema som \u00e5terkommer i flera av trefaldighetstidens texter, s\u00e5 det kan vara p\u00e5 sin plats att reda ut begreppen lite. Ett vanligt missf\u00f6rst\u00e5nd \u00e4r att judar ser sig som G-ds enda \u201dutvalda folk\u201d (en annan term som framf\u00f6rallt anv\u00e4nds av kristna om judar). S\u00e5 \u00e4r det inte. Det handlar dessutom inte om utvaldhet s\u00e5 mycket som relation. Judar \u00e4r inte de enda som st\u00e5r i ett f\u00f6rbund; genom f\u00f6rbundet G-d slutar med Noak st\u00e5r alla m\u00e4nniskor i det s\u00e5 kallade noakidiska f\u00f6rbundet. Men mot bakgrund av den allm\u00e4nna f\u00f6rbundenheten finns det sedan en serie specifikt judiska f\u00f6rbund: f\u00f6rbundet med Abraham, f\u00f6rbundet vid Sinai och f\u00f6rbundet med David. Genom dessa f\u00f6rbund sp\u00e5rar judar sina f\u00f6rf\u00e4der (patriarkerna och matriarkerna), sin heliga text (Toran) och sin arkimediska punkt i v\u00e4rlden (Jerusalem). Inom det f\u00f6rbundet, ofta f\u00f6rst\u00e5tt som ett \u00e4ktenskap, har b\u00e5da parterna \u2013 Israel och G-d \u2013 \u00f6msesidiga f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 varandra. G-d f\u00f6rv\u00e4ntar sig att judarna lever ett etiskt liv enligt Toran, och judarna f\u00f6rv\u00e4ntar sig att G-d lever upp till sina l\u00f6ften om k\u00e4rlek, beskydd och n\u00e4rhet.<\/p>\n Det \u00e4r mot bakgrund av f\u00f6rbundet som den urgamla judiska protesttraditionen blir begriplig. Det \u00e4r mot bakgrund av den som judar har dragit G-d inf\u00f6r r\u00e4tta f\u00f6r F\u00f6rintelsen, inte f\u00f6r att f\u00f6rkasta G-d utan inom ramen f\u00f6r en \u00e4ktenskaplig konflikt som m\u00e5ste l\u00f6sas. Och hela tiden finns d\u00e4r Toran, som b\u00e5da parterna har att f\u00f6rh\u00e5lla sig till. N\u00e4r G-d i Hesekiels bok ska rena israeliterna och ge dem ett hj\u00e4rta av k\u00f6tt ist\u00e4llet f\u00f6r sten \u00e4r det f\u00f6r att g\u00f6ra dem mjuka, \u00f6mma och mottagliga f\u00f6r G-ds k\u00e4rleksord till dem, allts\u00e5 Toran och livet i gemenskap med G-d som den inneb\u00e4r.<\/p>\n En annan sak man ska komma ih\u00e5g med det judiska f\u00f6rbundet \u00e4r att det \u00e4r helt och h\u00e5llet av n\u00e5d, och d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r helt ovillkorligt. Jude \u00e4r n\u00e5got man \u00e4r, ingenting man blir. Vid Sinai binds hela Israels folk till G-d, s\u00e5 att alla deras efterkommande st\u00e5r i samma f\u00f6rbund. Detta \u00a0till skillnad mot kristendomen, som ingen f\u00f6ds in i. Alla blir <\/em>kristna, en och en, genom dopet \u2013 \u00e4ven om det i praktiken kan ske v\u00e4ldigt tidigt i livet. I b\u00e5da fallen handlar det om att G-d i sin n\u00e5d \u00f6ppnar upp till gemenskap, genom Israels folk eller genom dopets sakrament, men man kan s\u00e4ga att gemenskap med G-d \u00e4r inget en jude v\u00e4ljer \u2013 G-d har redan valt \u00e5t en.<\/p>\n Att j\u00e4mst\u00e4lla till exempel omsk\u00e4relsen med dopet blir d\u00e4rf\u00f6r helt fel \u2013 omsk\u00e4relsen markerar <\/em>f\u00f6rbundet (p\u00e5 50% av judarna) men inleder det inte. Om n\u00e5got b\u00f6r kristna t\u00e4nka p\u00e5 dopet genom tevila<\/em>, neds\u00e4nkning i mikva<\/em>, d\u00e5 det kan anv\u00e4ndas som port till den judiska gemenskapen. Men d\u00e5 ska man ocks\u00e5 komma ih\u00e5g att tevila oftare anv\u00e4nds, inte f\u00f6r att skapa en relation, utan f\u00f6r att underh\u00e5lla den. Som i Hesekiels text, d\u00e4r vattenbest\u00e4nkningen anv\u00e4nds i en p\u00e5g\u00e5ende relation, f\u00f6r att f\u00f6rnya den, levandeg\u00f6ra den, kanske mjuka upp den och vattna den. V\u00e5ra v\u00e4gar till G-d \u00e4r dels separata, dels \u00f6verlappande, men snart nog ingenting i judisk tro och praktik g\u00e5r att f\u00f6rst\u00e5 utan att f\u00f6rbundstanken finns med i bilden. Vi st\u00e5r ju inte bara i relation till G-d, utan \u00e4ven till varandra, och m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5 hur den andras relation till G-d ser ut; hur den \u00e4r utformad, vad den betyder och vilka konsekvenser den f\u00e5r i den andras liv.<\/p>\n Av Hanna Stenstr\u00f6m<\/strong><\/p>\n Det f\u00f6rsta \u00e4r allts\u00e5 bilden av den efterl\u00e4ngtade framtiden som en stor fest, som vi ocks\u00e5 m\u00f6ter i ex vis Jes 25:6-8, en fest p\u00e5 Sions berg \u00f6ppen f\u00f6r alla folkslag. De kulturella bruken och normerna \u00e4r de som omgav m\u00e5ltider. Kort kan antydas att m\u00e5ltider var viktiga i det sociala livet. I m\u00e5ltiderna uttrycktes och f\u00f6rst\u00e4rktes sociala relationer. Det var viktigt vem man bj\u00f6d och l\u00e4t sig bjudas av, och den som sade ja till en m\u00e5ltid f\u00f6rv\u00e4ntades bjuda tillbaka. I ber\u00e4ttelsen bryts normer. Inte n\u00e4r n\u00e5gra s\u00e4ger nej vid andra inbjudan – i bibelkommentarer n\u00e4mns ofta att det verkar ha skett, om t ex g\u00e4sterna menade att middagsarrangemanget eller g\u00e4stlistan inte passade dem – men d\u00e5 inbjudan g\u00e5r ut till m\u00e4nniskor som inte kunde bjuda tillbaka och m\u00e4nniskor som sannolikt inte var v\u00e4rdens sociala likar. Det fanns sammanslutningar som praktiserade gr\u00e4ns\u00f6verskridande m\u00e5ltidsgemenskaper, men oftare skulle m\u00e5ltiden uppr\u00e4tth\u00e5lla r\u00e5dande relationer.<\/p>\n Luk 14:15-34 \u00f6ppnar f\u00f6r tv\u00e5 tolkningar. Den ena \u00e4r djupt problematisk f\u00f6r kristna som \u00f6nskar goda judisk-kristna relationer och tror att det judiska folket \u00e4nnu lever i f\u00f6rbund med Gud. Den andra ger en alternativ tolkning som utmanar kristna individer och gemensakaper.<\/p>\n F\u00f6rst den problematiska tolkningen. I Lukastexten ges liknelsen en ram.\u00a0 Det vi ser av ramen i evangelieboken \u00e4r att en g\u00e4st vid en m\u00e5ltid s\u00e4ger: \u201dSalig \u00e4r den som f\u00e5r vara med om m\u00e5ltiden i Guds Rike.\u201d\u00a0 Jesus svarar p\u00e5 de orden med liknelsen om festen.\u00a0 Slutorden \u201dJag s\u00e4ger er att ingen av dem\u2026\u201d f\u00f6ljer upp och blir ramens andra del.\u00a0 Ramen g\u00f6r att liknelsen i h\u00f6g grad handlar om vem som till sist f\u00e5r vara med p\u00e5 \u201dm\u00e5ltiden i Guds Rike\u201d, i den slutgiltigt \u00e5teruppr\u00e4ttade v\u00e4rlden. Skildringen av hur de f\u00f6rst inbjudna s\u00e4ger nej och att andra d\u00e4rf\u00f6r kan komma med samt slutorden om att de f\u00f6rst bjudna inte f\u00e5r vara med p\u00e5 festen kan l\u00e4sas som en allegorisk skildring av fr\u00e4lsningshistorien, av ett skede som den f\u00f6rsamling d\u00e4r Lukasevangeliet skrevs var mitt uppe i. De f\u00f6rst bjudna kan d\u00e5 f\u00f6rst\u00e5s som det judiska folket, som s\u00e4ger nej till Jesus, och d\u00e4rmed utest\u00e4nger sig sj\u00e4lva fr\u00e5n Guds Rike. \u00a0De som d\u00e5 i st\u00e4llet f\u00e5r plats p\u00e5 festen motsvarar i verkligheten m\u00e4nniskor av andra folkslag som tror att Jesus uppst\u00e5tt fr\u00e5n de d\u00f6da och \u00e4r den genom vilken Gud gripit in f\u00f6r att r\u00e4dda m\u00e4nskligheten. Ber\u00e4ttelsen motiverar att f\u00f6rsamlingen v\u00e4nder sig ut\u00e5t med sin missionerande f\u00f6rkunnelse.<\/p>\n Men den tolkningen \u00e4r inte n\u00f6dv\u00e4ndig. Lukastexten \u00f6ppnar ocks\u00e5 f\u00f6r en annan tolkning. Luk 14:15-24 \u00e4r insatt i ett st\u00f6rre sammanhang \u00e4n det evangelieboken ger. Luk 14:12 – 13 torde \u00e5terspegla det faktum att evangeliets mottagare \u00e4r v\u00e4lb\u00e4rgade stadsm\u00e4nniskor, som kan bjuda \u201drika grannar\u201d, v\u00e4nner och sl\u00e4ktingar till sina fester, allts\u00e5 m\u00e4nniskor som kan bjuda tillbaka. De kan ordna m\u00e5ltider f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e4rka sina sociala n\u00e4tverk och kontakter. Men de uppmanas att i st\u00e4llet bjuda dem som inte kan bjuda tillbaka f\u00f6r att f\u00e5 del i de r\u00e4ttf\u00e4rdigas uppst\u00e5ndelse.<\/p>\n Vi kan allts\u00e5 l\u00e4sa texten som en uppmaning till dem som tror p\u00e5 Kristus att skapa nya inkluderande gemenskaper som bygger p\u00e5 andra normsystem och v\u00e4rdesystem \u00e4n dem som r\u00e5der i det vanliga samh\u00e4llet, Gudsrikets normer och v\u00e4rden. Detta kan avspegla att tidiga kristna f\u00f6rsamlingar faktiskt ocks\u00e5 f\u00f6rs\u00f6kte vara alternativa gemenskaper som f\u00f6rverkligade inkluderande m\u00e5ltidspraxis. Att f\u00f6rs\u00f6ken att skapa dessa gemenskaper inte alltid blev s\u00e5 bra som det var t\u00e4nkt, ser vi av 1 Kor 11:17-34. Ni kan alla ge ytterligare exempel fr\u00e5n nuet eller historien.<\/p>\n Men en predikan \u00f6ver Luk 14:15.24 kan \u00e4nd\u00e5 lyfta fram det draget i texten. H\u00e4r ber\u00e4ttas om en social elit som bara vill umg\u00e5s med sina likar men det \u00e4r inte de som \u00e4r idealet. Idealet \u00e4r m\u00e4nniskor som – \u00e4ven om de \u00e4r priviligierade – vill f\u00f6rs\u00f6ka skapa nya, inkluderande gemenskaper d\u00e4r alla har plats, gemenskaper som d\u00e4rmed f\u00f6rverkligar n\u00e5got av Guds rike h\u00e4r och nu. Kallelsen till Guds rike handlar d\u00e5 inte om en utopi – eller ett liv efter detta – utan om att leva enligt Guds rikes normsystem h\u00e4r och nu. Det handlar inte om att reducera Guds rike till en inomv\u00e4rldslig utopi som vi ska bygga men att de som lever med Jesus som en levande verklighet och l\u00e4ngtar efter hans rikes fullbordan ocks\u00e5 l\u00e5ter det rikets normer pr\u00e4gla sina liv och skapar platser d\u00e4r vi anar Guds rike.<\/p>\n S\u00e5 kan ber\u00e4ttelsen bli en utmaning till oss om att skapa inkluderande gemenskaper. Vad betyder det d\u00e4r vi \u00e4r h\u00e4r och nu?<\/p>\n Av H\u00e5kan Bengtsson<\/strong><\/p>\n Temat \u201df\u00f6rlorad och \u00e5terfunnen\u201d har en viktig konjunktion. Det \u00e4r konjunktionen \u201doch\u201d. En antijudisk l\u00e4sning av s\u00f6ndagens tema skulle se faris\u00e9erna och de skriftl\u00e4rde som de st\u00e4ndigt f\u00f6rlorande, medan den kristne som ber om f\u00f6rl\u00e5telse \u00e4r den st\u00e4ndigt \u00e5terfunne. Den antitetiska f\u00f6rf\u00f6rst\u00e5elsen kan d\u00e5 sammanfattas i rubriken \u201df\u00f6rlorad eller \u00e5terfunnen\u201d. En korrektare \u00e5tergivning \u00e4r att s\u00e4ga att varje m\u00e4nniska \u00e4r b\u00e5de f\u00f6rlorad och \u00e5terfunnen, b\u00e5de syndare och r\u00e4ttf\u00e4rdig.<\/p>\n Det finns dock problem med valet av episteltexten och evangelietexten i f\u00f6rsta \u00e5rg\u00e5ngens texter, speciellt evangelietexten. Det \u00e4r ett \u00e5terkommande tema i Lukasevangeliet att Jesus \u00e4ter med tullindrivare och syndare. Ofta kontrasteras dessa mot rika och f\u00f6rn\u00e4ma m\u00e4nniskor, samt mot faris\u00e9erna (se Lukas 16:19-31, 18:9-14, 18-27). Lukas anv\u00e4nder ofta liknelser f\u00f6r att f\u00e5 fram sina po\u00e4nger och med liknelserna kommer ocks\u00e5 ett stildrag d\u00e4r generaliseringar och \u00f6verdrifter anv\u00e4nds f\u00f6r att f\u00e5 fram budskapet.<\/p>\n P\u00e5 samma s\u00e4tt fungerar liknelsen i evangelietexten fr\u00e5n Lukas 15:1-7. Liknelsens po\u00e4ng finns i den avslutande versen: \u201dp\u00e5 samma s\u00e4tt blir det st\u00f6rre gl\u00e4dje i himlen \u00f6ver en enda syndare som omv\u00e4nder sig \u00e4n \u00f6ver nittionio r\u00e4ttf\u00e4rdiga som inte beh\u00f6ver omv\u00e4nda sig.\u201d Det \u00e4r allts\u00e5 gl\u00e4djen \u00f6ver det \u00e5terfunna som \u00e4r sj\u00e4lva liknelsens po\u00e4ng. Gl\u00e4djen st\u00e5r h\u00e4r i kontrast till faris\u00e9erna och de skriftl\u00e4rdas ilska i texten b\u00f6rjan.<\/p>\n Det en vanlig, men olycklig slutsats att sm\u00e5aktighet och avundsjuka \u00e4r egenskaper som skulle k\u00e4nneteckna faris\u00e9er och skriftl\u00e4rda. \u00c4ven om Lukas ber\u00f6mda liknelse om den f\u00f6rlorade sonen (och den hemmavarande) handlar om avundsjuka och missunnsamhet, ska man inte dra slutsatsen att dessa egenskaper \u00e4r typiskt fariseiska, eller rent av judiska egenskaper. F\u00f6r en vidare diskussion om fariseism, se Farorna med fariseiska stereotyper<\/em> ovan.<\/em><\/p>\n Risken med episteltexten i Romarbrevet 5:6-11 \u00e4r att man l\u00e4ser den som att det bara \u00e4r fr\u00e4lsning genom Jesus som ger f\u00f6rl\u00e5telse och uppr\u00e4ttelse. Det \u00e4r visserligen en av de centrala fr\u00e5gorna i Romarbrevet, men Paulus f\u00f6rkastar inte den judiska f\u00f6rst\u00e5elsen av f\u00f6rbundet och relationen som gudsfolk. Den ber\u00f6mda vers 8 brukar \u00f6vers\u00e4ttas: \u201dMen Gud bevisar sin k\u00e4rlek till oss \u2026\u201d enligt Bibel 2000 och andra \u00f6vers\u00e4ttningar. Det grekiska verb synist\u0113mi, som h\u00e4r \u00f6vers\u00e4tts med \u201dbevisar\u201d kan ocks\u00e5 f\u00f6rst\u00e5s som \u201dstadf\u00e4ster\u201d eller \u201dfastsl\u00e5r\u201d, d\u00e5 med en tydligare inneb\u00f6rd att Kristus d\u00f6d ing\u00e5r i Guds kontinuerliga k\u00e4rleksg\u00e4rning mot m\u00e4nskligheten. Paulus understryker att det \u00e4r m\u00e4nniskans egen svaghet och synd som \u00e4r utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r hans k\u00e4rlek. M\u00e4nniskan beh\u00f6ver Guds k\u00e4rlek och f\u00f6rl\u00e5telse.<\/p>\n Utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r denna s\u00f6ndags budskap \u00e4r den gammaltestamentliga texten. I slutet av Mikas bok \u00e5terfinns olika doms- och tr\u00f6steord. Speciellt den nittonde versen: \u201dDu f\u00f6rbarmar dig \u00f6ver oss p\u00e5 nytt och utpl\u00e5nar v\u00e5ra brott, du kastar alla v\u00e5ra synder i havets djup\u201d, understryker Guds trofasthet.<\/p>\n EN PAULUSBILD SKAPAD F\u00d6R SIN TIDS BEHOV. APOSTLADAGEN<\/strong><\/p>\n Av Hanna Stenstr\u00f6m<\/strong><\/p>\n Apostladagens texter samlas under temat \u201dS\u00e4nd mig\u201d och vi m\u00f6ter i texterna tre m\u00e4n som s\u00e4nts: profeten Hesekiel, apostlarna Paulus och Petrus. N\u00e5gra saker \u00e4r v\u00e4rda en kort kommentar. F\u00f6rst att Hes 1:26-2:3 inneh\u00e5ller \u00e4nnu ett exempel p\u00e5 formuleringar om \u201disraeliternas\u201d trots mot Gud som kan ses som exempel p\u00e5 intern judisk sj\u00e4lvkritik men bland kristna teologer har setts som tecken p\u00e5 judarnas hoppl\u00f6shet. Orden kan m\u00f6jligen f\u00f6rst\u00e4rkas om vi l\u00e4ser episteltextens ord om Paulus tidigare liv som \u00e4nnu ett exempel p\u00e5 denna judiska of\u00f6rm\u00e5ga att f\u00f6rst\u00e5 och f\u00f6lja Guds vilja. \u00c5terigen allts\u00e5: l\u00e5t oss inte g\u00f6ra en intern debatt och polemik i en specifik situation till n\u00e5got av f\u00f6rblivande giltighet.<\/p>\n Men mer intressanta \u00e4r de tv\u00e5 nytestamentliga texterna som fokuserar p\u00e5 Paulus respektive Petrus. B\u00e5da \u00e4r exempel p\u00e5 hur bilderna av Paulus och Petrus v\u00e4xte fram och f\u00f6r\u00e4ndrades under decennierna efter deras d\u00f6d. Petrusbilden i Luk 5:1-11 l\u00e4mnar jag \u00e5t sidan d\u00e5 den inte uttryckligt talar om judar eller judisk-kristna relationer: Petrus ord om att han \u00e4r en syndare kan f\u00f6rst\u00e5s snarare som ett uttryck f\u00f6r en m\u00e4nniskas b\u00e4van inf\u00f6r miraklet som s\u00e4ger att Gud \u00e4r n\u00e4ra och verksam.<\/p>\n Men n\u00e5got kan s\u00e4gas om Paulusbilden i episteln, 1 Tim 5:1-11. Detta \u00e4r allts\u00e5 ett avsnitt ur en av de tre texter som konventionellt kallas \u201dPastoralbreven\u201d. Det finns m\u00e5nga sk\u00e4l \u2013 spr\u00e5kliga, teologiska, den situation som texterna f\u00f6ruts\u00e4tter \u2013 f\u00f6r att anta att de inte \u00e4r skrivna av Paulus. De f\u00f6ljer existerande konventioner i antiken, d\u00e4r t ex en filosofs l\u00e4rjungar kunde skriva i sin d\u00f6de m\u00e4stares namn n\u00e4r de ville presentera sin tolkning av m\u00e4starens budskap in i en ny tid och ge den legitimitet.<\/p>\n Bilden av Paulus som den st\u00f6rste av syndare och som h\u00e4dare skiljer sig radikalt fr\u00e5n den Paulusbild vi m\u00f6ter i Gal 1:13-16, Fil 3:4-7. I b\u00e5da dessa oomtvistat \u00e4kta Paulusbrev talar Paulus om att han f\u00f6rf\u00f6ljt \u201dkyrkan\u201d men samtidigt talar han med stolthet om sin trohet mot Guds Torah, om sin of\u00f6rvitlighet i att f\u00f6lja Lagen. De texterna \u00e4r helt centrala f\u00f6r den nya f\u00f6rst\u00e5elsen av Paulus som idag i lite olika varianter \u00e4r dominerande i Paulusforskningen, d\u00e4r Paulus f\u00f6rst\u00e5s som jude, Kristustroende jude.\u00a0 Den historiske Paulus skulle inte talat om sig sj\u00e4lv som syndare och h\u00e4dare: det var samma Gud han trott p\u00e5 hela livet och som han f\u00f6ljt h\u00e4ngivet hela sitt liv. Den verklige Paulus erk\u00e4nner att han f\u00f6rf\u00f6ljt de Kristustroende judar och d\u00e4rmed gjort fel men att han \u00e4ndrat detta n\u00e4r han v\u00e4l f\u00f6rst\u00e5tt vem Jesus var.<\/p>\n Den bild av Paulus vi m\u00f6ter i 1 Tim 1:12-17 \u00e4r allts\u00e5 en senare fiktion, en Paulusbild skapad f\u00f6r senare tiders behov, i en tid n\u00e4r kristendom och judendom b\u00f6rjat ta form som tv\u00e5 separata traditioner. Det intressanta \u00e4r v\u00e4l att den historiske Paulus var en s\u00e5 pass unik person, och framf\u00f6rallt en person som levde i ett specifikt historiskt skede som n\u00e4r Pastoralbreven skrivs \u2013 sannolikt n\u00e5gonstans runt \u00e5r 100 \u2013 sedan l\u00e4nge \u00e4r historia. Den Paulusbild som skapas i 1 Tim 1:12-17 \u00e4r en bild som m\u00e5nga m\u00e4nniskor kan ta till sig och identifiera sig med och fyller d\u00e4rmed en funktion som den verklige Paulus livs\u00f6de inte kan fylla p\u00e5 samma s\u00e4tt. H\u00e4r talas ju uttryckligen om att Paulus som h\u00e4dare och syndare \u00e4r en \u201durtypen f\u00f6r dem som ska komma till tro p\u00e5 honom (=Jesus)\u201d. Vi m\u00e5ste bara veta att detta \u00e4r just en s\u00e5dan bild. I de sammanhang d\u00e4r judisk-kristen dialog f\u00f6rs \u00e4r det viktigt att kunna skilja den bilden fr\u00e5n det Paulus skriver om sig sj\u00e4lv och utifr\u00e5n sig sj\u00e4lv i sina brev, eftersom de breven \u00f6ppnar f\u00f6r en positiv v\u00e4rdering av det judiska arvet och p\u00e5minner oss om den kristna traditionens judiska r\u00f6tter.<\/p>\n Av Ulf Lindgren<\/strong><\/p>\n I \u00e5tskilliga av bibelns texter betonas att endast Gud \u00e4r helig, qadosh<\/em>. H\u00e4r syftar helig p\u00e5 den egenskap hos Gud som fullst\u00e4ndig skiljer Gud fr\u00e5n skapelsen. Helig betyder bortom tid och rum, evig. M\u00e4nniskan kan inte vara evig, allts\u00e5 kan hon aldrig vara helig. M\u00e4nniskan d\u00e4remot har f\u00e5tt en viktig egenskap av Gud, hon har f\u00e5tt kavod<\/em>, h\u00e4rlighet. Den egenskapen handlar om f\u00f6rnuft, analysf\u00f6rm\u00e5ga, samvete, kreativitet. I Psalm 8 l\u00e4ser vi att m\u00e4nniskan skapades n\u00e4stan till en gud genom att hon fick kavod. S\u00e5 Gud \u00e4r helig, medan m\u00e4nniskan delar egenskapen h\u00e4rlighet med Gud.<\/p>\n Varf\u00f6r s\u00e4ger d\u00e5 Gud att m\u00e4nniskan ska vara helig? Dagens text syftar p\u00e5 den centrala judiska tanken att Guds evighet blir n\u00e5bar f\u00f6r m\u00e4nniskan under vissa \u00f6gonblick. Varje sabbat \u00e4r helig. \u00c5tskilliga av orden som d\u00e5 anv\u00e4nds kommer fr\u00e5n stammen qadosh. Vinet som dricks p\u00e5 sabbaten \u00e4r ett annat slags vin \u00e4n vinet p\u00e5 tisdagar och torsdagar. Varken m\u00e4nniska eller vin \u00e4r evigt, men just under sabbaten \u00e4r det som ljuset fr\u00e5n evigheten lyser in i det m\u00e4nskliga och m\u00f6jligg\u00f6r f\u00f6r m\u00e4nniskan att f\u00e5 en f\u00f6rsmak av evigheten. Det heliga g\u00e5r d\u00e5 att smaka. Saker och handlingar \u00e4r allts\u00e5 inte heliga d\u00e4rf\u00f6r att de \u00e4r extra fina utan f\u00f6r att de av Gud under vissa situationer blir till f\u00f6nster mot en annan verklighet. De \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r sabbatsreglerna \u00e4r s\u00e5 speciella, f\u00f6r att det helt vanliga nu ska f\u00e5 en annan funktion.<\/p>\n N\u00e4r Gud uppmanar folket att vara heligt, syftar det allts\u00e5 snarare p\u00e5 att Gud uppmanar alla att vara uppm\u00e4rksamma p\u00e5 att v\u00e5r m\u00e4nskliga verklighet best\u00e5r av tv\u00e5 dimensioner: den m\u00e4nskliga vardagen och den gudomliga evigheten. Gl\u00f6m inte att ni kan smaka p\u00e5 min evighet, s\u00e4ger Gud. Men inte hela tiden, inte \u00f6verallt, och framf\u00f6r allt inte f\u00f6r att vi f\u00f6rtj\u00e4nar det, utan f\u00f6r att Gud vill det. Och det \u00e4r vid dessa tillf\u00e4llen som ingen m\u00e4nniska f\u00e5r hindras att n\u00e4rma sig det heliga och eviga. Det \u00e4r just vid dessa m\u00f6tes\u00f6gonblick som etiken f\u00f6ds: hindra inte de blinda och lama att ocks\u00e5 m\u00f6ta mig i det heliga. Alla m\u00e4nniskor \u00e4r lika inf\u00f6r det heliga. Inf\u00f6r det heliga uppmanas vi se det gemensamma i alla medm\u00e4nniskor.<\/p>\n Vi m\u00e4nniskor kan inte g\u00f6ra oss sj\u00e4lv heliga, men vi kan ana det heliga. Det heliga kommer till oss, ges oss, kan upplevas av oss, regelbundet. Men det betyder inte att vi inte ska anstr\u00e4nga oss att bli b\u00e4ttre m\u00e4nniskor, f\u00f6r det \u00e4r sj\u00e4lva grunden i den egenskap vi f\u00e5tt av Gud: kavod. S\u00e5 Gud s\u00e4ger: bli b\u00e4ttre m\u00e4nniskor f\u00f6r det ligger i det m\u00e4nskliga, men i det m\u00e4nskliga ligger ocks\u00e5 f\u00f6rm\u00e5gan att lite d\u00e5 och d\u00e5 smaka p\u00e5 en annan dimension som \u00e4r Guds evighet.<\/p>\n Av H\u00e5kan Bengtsson<\/strong><\/p>\n I predikoretoriken uppfattas ibland Petrus yttrande: \u201d\u2026 om du vill skall jag g\u00f6ra tre hyddor h\u00e4r, en f\u00f6r dig, en f\u00f6r Mose och en f\u00f6r Elia\u201d som ett vimsigt f\u00f6rs\u00f6k till att h\u00e5lla kvar situationen p\u00e5 berget. En s\u00e5dan tolkning har st\u00f6d i b\u00e5de Markus (9:6) och Lukas (9:33b) vilka framst\u00e4ller Petrus yttrande som framsprunget ur f\u00f6rvirring och r\u00e4dsla. Risken med att f\u00f6lja denna tankelinje \u00e4r att \u00e4r att de judiska motiven s\u00e4tts \u00e5t sidan.<\/p>\n En bibelforskare som placerade in f\u00f6rklaringstexterna i ett judiskt symbolm\u00f6nster var Samuel Terrien. I boken The Elusive Presence<\/em> argumenterar han f\u00f6r att textens motiv kommer b\u00e5de fr\u00e5n Sukkot<\/em>, L\u00f6vhyddoh\u00f6gtiden och fr\u00e5n \u00f6kenvandringen med Guds n\u00e4rvaro och utgivande av Torahn p\u00e5 Sinai. Det f\u00f6refaller vara olika motiv som har sammansm\u00e4lt i f\u00f6rklaringstexterna. \u00c4ven fr\u00e5n ett judiskt perspektiv \u00e4r pluralismen p\u00e5taglig n\u00e4r det g\u00e4ller olika motiv och seder. Klassiska motiv \u00e4r dock att man bygger hyddor eftersom folket bodde i hyddor under \u00f6kentiden, eller att hyddan \u00e4r en p\u00e5minnelse om enkelhet och fattigdom. Ett annat motiv som ligger n\u00e4ra f\u00f6rklaringstexten \u00e4r tanken p\u00e5 Guds n\u00e4rvaro i tabernaklet, eller uppenbarelset\u00e4ltet.<\/p>\n Det \u00e4r inte otroligt att det \u00e4r tanken p\u00e5 Guds n\u00e4rvaro som reflekteras i Matteustexten 17:1-8. Matteusevangeliet \u00e4r ju som bekant det evangelium som visar tydligast anknytning till den judiska traditionen, vilket demonstreras ocks\u00e5 h\u00e4r: Mose, Elia, hyddorna och det lysande molnet. Det har skrivits mycket om varf\u00f6r just Mose och Elia finns d\u00e4r p\u00e5 berget tillsammans med Jesus. Handlar det om en symbol f\u00f6r den Hebreiska bibeln, \u201dlagen och profeterna\u201d? Eller handlar det om att ingen av dessa stora gestalter fick n\u00e5gon igenk\u00e4nnbar grav p\u00e5 jorden? Eller finns de d\u00e4r i egenskap av ledargestalter?<\/p>\n Det kan ligga m\u00e5nga syften i valet av just dessa tv\u00e5 gestalter i texten, men tydligast blir \u00e4nd\u00e5 anknytningen till Sinai berg och Guds speciella n\u00e4rvaro d\u00e4r. B\u00e5de Mose och Elia vistas vid detta berg, kommer n\u00e4ra Gud och har gemenskap med Gud, utan att egentligen f\u00e5 se Gud. H\u00e4r finns en intressant sp\u00e4nning av n\u00e5got fysiskt f\u00f6rnimbart, men \u00e4nd\u00e5 ouppn\u00e5eligt.<\/p>\n P\u00e5 Kristi f\u00f6rklaringsdag fungerar den gammaltestamentliga texten fr\u00e5n 2 Moseboken 24:12-18 bra som en anknytning till f\u00f6rbundet p\u00e5 Sinai, en av Bibelns centrala h\u00e4ndelser. H\u00e4r finns b\u00e5de tydliga detaljparalleller och den \u00f6vergripande tematiken med gudsn\u00e4rvaron. Att f\u00f6rfattaren till Matteusevangeliet associerar i denna riktning m\u00e4rks i vers 5: \u201dMedan han \u00e4nnu talade s\u00e4nkte sig ett lysande moln \u00f6ver dem\u2026\u201d. Samma verb som har \u00f6versatts med \u201ds\u00e4nkte sig\u201d anv\u00e4nds ocks\u00e5 i den grekiska \u00f6vers\u00e4ttningen i slutet av 2 Moseboken (40:35) n\u00e4r Herrens h\u00e4rlighet fyller tabernaklet och molnet vilar \u00f6ver det.<\/p>\n I Nya testamentet har ocks\u00e5 andra f\u00f6rfattare associerat till temat med Gud n\u00e4rvaro. Johannesprologen \u00e4r en s\u00e5dan text. K\u00e4rnan i Johannesprolen kan ocks\u00e5 sammanfatta texterna p\u00e5 Kristi f\u00f6rklaringsdag: \u201d\u2026 och Ordet blev m\u00e4nniska och t\u00e4ltade (esk<\/em>\u0113n<\/em>\u014dsen<\/em>) bland oss, och vi s\u00e5g hans h\u00e4rlighet \u2026\u201d (1:14).<\/p>\n Av Hanna Stenstr\u00f6m<\/strong><\/p>\n Ser vi p\u00e5 dagens texter ser det f\u00f6rst enkelt ut. F\u00f6r oss som l\u00e4rt oss se Bibelns profeter som f\u00f6reg\u00e5ngare i samh\u00e4llskritik och i arbetet f\u00f6r r\u00e4ttvisa p\u00e5 denna jord handlar Mika 3:5-8 just om det. Vi alla uppmanas att inte bara ropa \u201dHerre, herre\u201d, inte bara be r\u00e4tt och s\u00e4ga r\u00e4tt ord, utan att ocks\u00e5 g\u00f6ra det Gud vill.<\/p>\n Samtidigt \u00e4r orden om att b\u00e4ra god frukt och g\u00f6ra Guds vilja utmanande.\u00a0 Att f\u00f6rst\u00e5 vad det inneb\u00e4r i mer komplexa sammanhang \u00e4n att ge en medm\u00e4nniska ett handtag samt att dessutom f\u00f6rst\u00e5 vad Gud har med saken att g\u00f6ra, det kr\u00e4ver kunskaper och erfarenheter samt reflektion som ingen kan g\u00f6ra ensam. \u00a0Men grundprinciperna \u00e4r tydliga och en predikan om \u201dandlig klarsyn\u201d \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r inte sv\u00e5r att skriva.<\/p>\n Allt detta \u00e4r sant och riktigt. Men det \u00e4r inte riktigt s\u00e5 enkelt. \u00a0Episteln, 1 Joh 4:1-6, \u00e4r en r\u00f6st ur en tidig kristen f\u00f6rsamlings inre konflikter som g\u00f6r skillnaden mellan sanna och falska profeter till skillnaden mellan dem som \u201derk\u00e4nner att Jesus Kristus har kommit i m\u00e4nsklig gestalt\u201d och dem som \u201df\u00f6rnekar Jesus\u201d. \u00a0H\u00e4r st\u00e5r trosl\u00e4ra, inte handling, i centrum. Skiljelinjen i denna text verkar vara en skiljelinje mellan kristna: mellan n\u00e5gra som erk\u00e4nner Jesus som mer \u00e4n andra m\u00e4nniskor men samtidigt fullt ut m\u00e4nsklig och n\u00e5gra som f\u00f6rnekar hans m\u00e4nsklighet.<\/p>\n Betoningen av att Jesus \u00e4r m\u00e4nsklig och<\/em> gudomlig (vilket ju blev den l\u00e4ra som uttrycks i Nicenska trosbek\u00e4nnelsen) kan, tillsammans med de andra texterna, p\u00e5minna oss om att det jordiska och det gudomliga h\u00f6r samman och att kristna inte f\u00e5r gl\u00f6mma det f\u00f6rra f\u00f6r det senare. Andlig klarsyn har den som f\u00f6rm\u00e5r h\u00e5lla samman hela verkligheten i formandet av kristen tro och kristet liv.<\/p>\n Episteln visar ocks\u00e5 tydligt hur m\u00e4nniskor skapar ett \u201dvi\u201d och ett \u201ddom\u201d, formar sin egen identitet i kontrast till \u201dde andra\u201d, som leds av \u201dvillfarelsens ande\u201d. \u00a0Texten aktualiserar d\u00e4rf\u00f6r v\u00e5r nutids sv\u00e5ra fr\u00e5gor: Hur kan vi diskutera, kritisera, vara tydliga om v\u00e5ra olikheter och oenigheter, utan att hamna i s\u00e5dana kategoriseringar, polariseringar och destruktiva f\u00f6renklingar? \u00c4r den andliga klarsyn vi ska bedja om och aktivt f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rv\u00e4rva ett alternativ till det f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt som pr\u00e4glar dagens epistel? Dessa fr\u00e5gor \u00e4r h\u00f6gst relevanta f\u00f6r judisk-kristen dialog men ocks\u00e5 f\u00f6r all interreligi\u00f6s dialog och f\u00f6r alla sammanhang som pr\u00e4glas av religi\u00f6s m\u00e5ngfald – f\u00f6r hela v\u00e5rt samh\u00e4lle.<\/p>\n N\u00e4r det specifikt r\u00f6r judisk-kristna relationer s\u00e5 \u00e4r Mika 3:5-8 mer problematisk \u00e4n den ser ut, inte i sig sj\u00e4lv men utifr\u00e5n tolkningshistorien. \u00a0Profeternas kritik av sitt folks brott och synder har, i kristen bibeltolkning, kunnat anf\u00f6ras som bel\u00e4gg f\u00f6r att judarna \u00e4r ett hoppl\u00f6st folk som d\u00e4rf\u00f6r ers\u00e4tts av de kristna som gudsfolk. Denna tolkning \u00e4r kanske ok\u00e4nd f\u00f6r m\u00e5nga av oss men det \u00e4r viktigt att veta att den finns f\u00f6r att kunna undvika att ens komma i n\u00e4rheten av den och ist\u00e4llet rikta kritiska \u00f6gat mot sig sj\u00e4lv, inklusive mot antijudiska och antisemitiska drag i kristen bibeltolkning och i samh\u00e4llet.<\/p>\n Responsen fr\u00e5n judar och andligt klarsynta kristna \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s att detta att judisk tradition inkluderar och bevarar profeternas sj\u00e4lvkritik visar att judarna \u00e4r allt annat \u00e4n hoppl\u00f6sa. Traditionen inkluderar den p\u00e5g\u00e5ende sj\u00e4lvkritik som \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6r alla levande samh\u00e4llen, kulturer och traditioner. \u00a0Genom att leva i p\u00e5g\u00e5ende sj\u00e4lvkritik kan folket hela tiden ocks\u00e5 se om det v\u00e4sentliga h\u00e5ller p\u00e5 att g\u00e5 f\u00f6rlorat och i s\u00e5 fall \u00e5terv\u00e4nda till det och till Gud.\u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 Texter som Mika 3:5-8 p\u00e5minner d\u00e4rf\u00f6r kristna om den n\u00f6dv\u00e4ndiga sj\u00e4lvkritik som inte stannar inom kyrkv\u00e4ggarna utan ocks\u00e5 ber\u00f6r de samh\u00e4llen d\u00e4r kyrkorna lever. Denna kritik m\u00f6jligg\u00f6r f\u00f6rnyelse av de religi\u00f6sa gemenskapernas gudsrelation och deras praktik. Den \u00e4r ocks\u00e5 en viktig form av andlig klarsyn.<\/p>\n I dagens texter framtr\u00e4der det arv kristna b\u00e4r med sig fr\u00e5n sitt judiska ursprung som en resurs, inte minst n\u00e4r det g\u00e4ller att f\u00e5 andlig klarsyn. Matt 7:15-21 \u00e4r s\u00e5 tydligt rotad i den judiska tradition som b\u00e4rs av tron p\u00e5 att Gud visat sin n\u00e5d genom att befria sitt folk ur slaveriet, en tro som integrerar att folket svarar p\u00e5 denna n\u00e5d genom att leva enligt Guds vilja i f\u00f6rbund med Gud. Dagens Psaltarpsalm, Ps 119:30-35, \u00e4r en b\u00f6n om insikt och ett liv enligt Guds vilja som b\u00f6r kunna anv\u00e4ndas i gudstj\u00e4nsten.<\/p>\n Av Helene Egnell<\/strong><\/p>\n Enligt The Jewish Annotated New Testament<\/em> v\u00e4nder 1 Korintierbrevets bild av kroppen upp och ned p\u00e5 romerska hierarkiska metaforer d\u00e4r vissa kroppsdelar \u00e4r \u00f6verordnade andra.<\/p>\n En liten frestelse till ers\u00e4ttningsteologi lurar i de sista raderna i dagens Jesajatext. \u00c4r det kyrkan som \u00e4r uppfyllelsen av orden om att n\u00e4r tiden \u00e4r inne ska frukterna uppfylla v\u00e4rlden, \u00e4r det kyrkan som det nya Israel som ska blomstra? S\u00e5 har det l\u00e5tit i mycken klassisk kristen f\u00f6rkunnelse.<\/p>\n Sebastian Selv\u00e9ns kommentar om f\u00f6rbundstanken ovan kan vara till hj\u00e4lp i tolkningen ocks\u00e5 av dagens text: om hur f\u00f6rbundet \u00e4r av n\u00e5d, o\u00e5terkalleligt och evigt, med \u00f6msesidiga f\u00f6rpliktelser som utg\u00f6r en grund f\u00f6r hur Gud och folket st\u00e4ndigt g\u00e5r tillr\u00e4tta med varandra<\/p>\n L\u00e5t oss d\u00e4rf\u00f6r ta fasta p\u00e5 textens metaforer om rot och samh\u00f6righet som f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r att kunna b\u00e4ra frukt. Om vi som kristna erk\u00e4nner v\u00e5r samh\u00f6righet med \u201droten\u201d, den judiska traditionen, s\u00e5 kanske vi kan se oss som en del av profetians uppfyllelse.<\/p>\n 11 S\u00d6NDAGEN EFTER TREFALDIGHET, EPISTELTEXT \u2013 PAULUS HAR INTE EN ANING OM V\u00c5RA TEOLOGISKA DISPYTER<\/strong><\/p>\n Av Thomas Kazen<\/strong><\/p>\n Den h\u00e4r texten uppfattas ofta som en nyckeltext f\u00f6r paulinsk r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relsel\u00e4ra och f\u00f6rsoningsteologi. F\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 den beh\u00f6ver vi s\u00e4tta in den i ett l\u00e4ngre resonemang om Guds dom och m\u00e4nniskans handlande som b\u00f6rjar redan i Rom 1:17 och avslutas med denna text.<\/p>\n Utg\u00e5ngspunkten \u00e4r Paulus judiska f\u00f6rst\u00e5else av m\u00e4nskligheten. \u00c5 ena sidan det judiska folket med vilket Gud slutit f\u00f6rbund och \u00e5t vilket Gud gett lagen, Toran, som g\u00e5va och v\u00e4gledning till ett r\u00e4ttf\u00e4rdigt liv. \u00c5 andra sidan de andra folken, \u201dhedningarna\u201d, som saknar s\u00e5v\u00e4l Toran som ett s\u00e4rskilt f\u00f6rbund, men \u00e4nd\u00e5 getts liknande f\u00f6ruts\u00e4ttningar till ett riktigt liv genom naturlig kunskap och samvetet. Och f\u00f6r Gud \u00e4r det handlingarna som r\u00e4knas, s\u00e4ger Paulus. Gud r\u00e4knar alla som handlar r\u00e4tt som \u201djudar\u201d eller \u201dr\u00e4ttf\u00e4rdiga\u201d, det vill s\u00e4ga som inlemmade i Guds f\u00f6rbund. \u201dGud g\u00f6r inte skillnad p\u00e5 m\u00e4nniskor\u201d (Rom 2:11).<\/p>\n Samtidigt argumenterar Paulus f\u00f6r att alla m\u00e4nniskor, b\u00e5de judar och \u201dgreker\u201d handlar or\u00e4tt, drabbas av synden. \u201dIngen finns som \u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdig\u201d s\u00e4ger Paulus (Rom 3:11), med ett citat fr\u00e5n Psaltaren 14, och till\u00e4gger att \u201dlagens ord riktas till dem som \u00e4ger lagen\u201d, f\u00f6r att hela v\u00e4rlden ska underkastas Guds dom.<\/p>\n H\u00e4r avsl\u00f6jas i ett andetag tv\u00e5 saker. Den ena \u00e4r hur vidlyftigt Paulus anv\u00e4nder \u201dlagen\u201d (p\u00e5 grekiska nomos<\/em>). Ordet kan betyda allt fr\u00e5n regel eller princip, till den heliga skrift. D\u00e4remellan kan \u201dlagen\u201d bland annat syfta p\u00e5 Moseb\u00f6ckerna, p\u00e5 Guds moraliska v\u00e4gledning, eller p\u00e5 specifika judiska sedv\u00e4njor som omsk\u00e4relse eller renhetsregler. F\u00f6r de senare anv\u00e4nder Paulus ofta det mer specifika \u201dlagg\u00e4rningar\u201d, men anv\u00e4ndningen kan variera. Det m\u00e5ste som vanligt vara sammanhanget som avg\u00f6r.<\/p>\n Den andra \u00e4r att po\u00e4ngen med Paulus resonemang s\u00e5 l\u00e5ngt verkar vara att visa att inte heller judiska Jesustroende kan g\u00f6ra anspr\u00e5k p\u00e5 \u201dr\u00e4ttf\u00e4rdighet\u201d (ovillkorlig f\u00f6rbundstillh\u00f6righet) utan vidare. H\u00e4r citeras en Psaltarpsalm som \u201dlagens ord\u201d f\u00f6r att visa att alla m\u00e4nniskor sitter i samma b\u00e5t. \u201dTy genom lagg\u00e4rningar blir ingen m\u00e4nniska r\u00e4ttf\u00e4rdig inf\u00f6r honom\u201d, avslutar Paulus, \u201dLagen kan bara ge insikt om synd\u201d (Rom 3:20).<\/p>\n Det \u00e4r nu vi m\u00e5ste komma ih\u00e5g Paulus glidande anv\u00e4ndning av nomos<\/em>, lagen. Nyss har han betonat att det \u00e4r genom att f\u00f6lja <\/em>lagen som m\u00e4nniskan blir r\u00e4ttf\u00e4rdig, inte genom att inneha <\/em>den. S\u00e4ger han nu emot sig sj\u00e4lv? Nej, han s\u00e4ger samma sak en g\u00e5ng till. Det \u00e4r inte omsk\u00e4relsen, en \u201dlagg\u00e4rning\u201d som identifierar en m\u00e4nniska som jude och innehavare<\/em> av lagen, som g\u00f6r m\u00e4nniskan r\u00e4ttf\u00e4rdig och del av f\u00f6rbundet. Lagen visar bara p\u00e5 r\u00e4tt och fel.<\/p>\n En ganska hoppl\u00f6s text<\/strong><\/em><\/p>\n Vad \u00e4r det d\u00e5 som g\u00f6r en m\u00e4nniska r\u00e4ttf\u00e4rdig inf\u00f6r Gud? Hur ser egentligen Paulus recept ut f\u00f6r m\u00e4nniskan att inlemmas i Guds f\u00f6rbund och handla riktigt? D\u00e5 \u00e4r vi framme vid s\u00f6ndagens episteltext, som drar ihop s\u00e4cken och summerar hela det l\u00e5nga komplicerade resonemanget.<\/p>\n Paulus svar \u00e4r att Gud genom sin Messias, det vill s\u00e4ga Jesus, har visat en \u201dr\u00e4ttf\u00e4rdighet\u201d, det vill s\u00e4ga \u00f6ppnat en v\u00e4g in i f\u00f6rbundet, som skriften vittnar om, som \u00e4r lika f\u00f6r alla folk och som inte g\u00e5r via omsk\u00e4relsens f\u00f6rbundstecken. Och nu blir den h\u00e4r k\u00e4rntexten oerh\u00f6rt sv\u00e5rtolkad eftersom den kan \u00f6vers\u00e4ttas p\u00e5 flera olika s\u00e4tt och den svenska \u00f6vers\u00e4ttningen kan ifr\u00e5gas\u00e4ttas p\u00e5 flera punkter. F\u00f6r att vara \u00e4rlig \u00e4r texten inte bara hoppl\u00f6s att \u00f6vers\u00e4tta utan ocks\u00e5 ganska om\u00f6jlig att utl\u00e4gga i en normal predikan.<\/p>\n Paulus s\u00e4ger att den h\u00e4r \u201dgudomliga r\u00e4ttf\u00e4rdigheten\u201d finns tillg\u00e4nglig f\u00f6r alla troende (alla som s\u00e4tter sin lit till Gud?), genom tron p\u00e5 Jesus Kristus (objektiv genitiv), alternativt genom Jesu Kristi trofasthet (subjektiv genitiv). Idag f\u00f6redrar m\u00e5nga den senare \u00f6vers\u00e4ttningen. Det h\u00e4nger ihop med hur Paulus t\u00e4nker sig Jesus roll i hela processen.<\/p>\n \u201dH\u00e4r g\u00f6rs ingen \u00e5tskillnad\u201d, s\u00e4ger Paulus, \u201dAlla har syndat\u201d (Rom 3:22-23), det vill s\u00e4ga b\u00e5de judar och icke-judar. B\u00e4gge grupperna ges kostnadsfritt del i f\u00f6rbundets gemenskap genom ett frik\u00f6pande som h\u00e4nger ihop med Jesus Kristus. Paulus blandar metaforer hejvilt i det h\u00e4r avsnittet. F\u00f6rst m\u00f6ter vi en slavhandelsmetafor (frik\u00f6pa) och vi inser l\u00e4ngre fram i brevet (se Rom 6) att det \u00e4r \u201dsynden\u201d som personifieras som slav\u00e4garen. Sedan byter Paulus metafor och s\u00e4ger n\u00e5gots\u00e5n\u00e4r ordagrant om Kristus Jesus att \u201dGud st\u00e4llt fram honom som hilast\u0113rion<\/em> genom tro med hj\u00e4lp av hans blod till bevis f\u00f6r sin r\u00e4ttf\u00e4rdighet \u2013 med anledning av sitt \u00f6verseende med f\u00f6rut beg\u00e5ngna felsteg, i sitt stora t\u00e5lamod \u2013 till bevis p\u00e5 sin r\u00e4ttf\u00e4rdighet i den nuvarande tiden, f\u00f6r att sj\u00e4lv vara r\u00e4ttf\u00e4rdig och r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6ra dem som tror p\u00e5 Jesus \/ dem av Jesus tro\u201d (de som har en tro som Jesus eller de som ber\u00f6rs av Jesus trofasthet?).<\/p>\n Blandade metaforer<\/strong><\/em><\/p>\n Hilast\u0113rion <\/em>\u00e4r ett ord som ofta har \u00f6versatts med f\u00f6rsoningsoffer men ocks\u00e5 \u00f6vers\u00e4tter \u201dn\u00e5dastolen\u201d (arkens lock) i tabernaklet (se Heb 9:5, \u201df\u00f6rsoningsst\u00e4llet\u201d) och som anv\u00e4nds i 4 Mackabeerboken f\u00f6r att beteckna martyrernas sj\u00e4lvuppoffrande d\u00f6d f\u00f6r folkets skull \u2013 en d\u00f6d som leder till r\u00e4ddning och frihet. Hilast\u0113rion<\/em> \u00e4r under alla omst\u00e4ndigheter en kultisk metafor som fungerade betydelseb\u00e4rande f\u00f6r m\u00e4nniskor i antiken, d\u00e4r offer av olika slag var viktiga i kommunikationen med gudarna.<\/p>\n Paulus anv\u00e4nder allts\u00e5 en offerbild f\u00f6r att f\u00f6rklara den tidigare slavmetaforen: Gud frik\u00f6per m\u00e4nniskan fr\u00e5n syndens slaveri (det som g\u00f6r att hon handlar fel ist\u00e4llet f\u00f6r riktigt) genom Jesus martyrd\u00f6d. Detaljerna f\u00f6rblir oklara och \u00e4r kanske inte heller viktiga, eftersom detta \u00e4r ett yvigt bildspr\u00e5k.<\/p>\n Det viktiga verkar vara konsekvenserna och nu byter Paulus metaforsp\u00e5r igen, denna g\u00e5ng till juridiska bilder. Gud visar sin r\u00e4ttf\u00e4rdighet \u2013 som skulle kunna ifr\u00e5gas\u00e4ttas med tanke p\u00e5 Guds stora \u00f6verseende i det f\u00f6rflutna \u2013 Gud visar denna r\u00e4ttf\u00e4rdighet nu. Jesus martyrskap t\u00e4nks p\u00e5 n\u00e5got vis b\u00e5de r\u00e4ttf\u00e4rdiga Gud och g\u00f6ra dem som tror r\u00e4ttf\u00e4rdiga.<\/p>\n Vad menar Paulus med det d\u00e4r sista? P\u00e5 vilket s\u00e4tt g\u00f6r Gud de troende r\u00e4ttf\u00e4rdiga genom Jesus d\u00f6d? Menar han kanske att Jesus martyrd\u00f6d frik\u00f6per m\u00e4nniskan, oavsett vilken grupp, vilket folk hon tillh\u00f6r, fr\u00e5n slaveriet under synden s\u00e5 att hon kan leva f\u00f6r Gud, handla r\u00e4tt och uppfylla lagens krav? P\u00e5 s\u00e5 vis bevisas Guds r\u00e4ttf\u00e4rdighet och m\u00e4nniskan blir r\u00e4ttf\u00e4rdig. Detta avg\u00f6rande steg klarar lagen inte av att genomf\u00f6ra, den ger v\u00e4gledning om r\u00e4tt och fel, men har inte kraft att k\u00f6pa loss m\u00e4nniskan. D\u00e4rf\u00f6r hj\u00e4lper inte heller \u201dlagg\u00e4rningarna\u201d (omsk\u00e4relsen) f\u00f6r hedningarna, eftersom ocks\u00e5 judarna har samma problem med slavdrivaren.<\/p>\n En fortsatt l\u00e4sning av Romarbrevet, inte minst kapitel 6 och 7, bekr\u00e4ftar den h\u00e4r tolkningen. Och i b\u00f6rjan av kapitel 8 ser vi slutresultatet: det lagen inte kunde g\u00f6ra p\u00e5 grund av m\u00e4nniskans svaghet och bundenhet av synden, det ordnade Gud p\u00e5 n\u00e5got vis genom Jesus martyrd\u00f6d med resultatet att m\u00e4nniskan nu kan leva efter anden och handla gott och riktigt. Detta verkar vara problemet som beh\u00f6vde l\u00f6sas!<\/p>\n Lagen \u00e4r n\u00e5got gott<\/strong><\/em><\/p>\n Men v\u00e5r episteltext \u00e4r inte riktigt slut \u00e4n. Paulus fr\u00e5gar vad som blir kvar av v\u00e5r stolthet. Nu sl\u00e5r de protestantiska reflexerna l\u00e4tt till igen f\u00f6r m\u00e5nga av oss, men Paulus har ett helt annat \u00e4rende \u00e4n kampen mot g\u00e4rningsl\u00e4ra. Den \u201dskrytorsak\u201d (stolthet) som han menar \u00e4r \u201dutesluten\u201d handlar om omsk\u00e4relsen \u2013 \u201dlagg\u00e4rningarna\u201d \u2013 som grund f\u00f6r att h\u00f6ra till f\u00f6rbundet. Paulus k\u00e4mpar f\u00f6r hedningarnas integration utan<\/em> krav p\u00e5 denna anpassning. Detta \u00e4r f\u00f6r Paulus trons princip (\u201dlag\u201d) i motsats till g\u00e4rningarnas princip (\u201dlag\u201d).<\/p>\n Att det h\u00e4r \u00e4r vad Paulus hela resonemang syftar till blir \u00f6vertydligt om vi bara forts\u00e4tter att l\u00e4sa kapitlets tre sista verser som kapats fr\u00e5n episteltexten. \u201dEller \u00e4r Gud bara judarnas Gud och inte hedningarnas? Jo, ocks\u00e5 hedningarnas, s\u00e5 visst som Gud \u00e4r en, han som skall g\u00f6ra de omskurna r\u00e4ttf\u00e4rdiga av tro och de oomskurna r\u00e4ttf\u00e4rdiga genom tro. Upph\u00e4ver vi d\u00e5 lagen genom tron? Inte alls! Vi bef\u00e4ster lagen\u201d (Rom 3:29-31). Detta avslutar hela argumentationen som b\u00f6rjar i Rom 1:17 och visar att Paulus inte har en aning om v\u00e5ra sentida teologiska dispyter utan har helt tillr\u00e4ckligt med sina egna \u2013 som i sin tur ofta verkar fr\u00e4mmande f\u00f6r oss.<\/p>\n Mitt i allt detta \u00e4r lagen f\u00f6r Paulus n\u00e5got gott som han menar sig bef\u00e4sta, stadf\u00e4sta, fastst\u00e4lla (Rom 3:31). Den v\u00e4gleder och ger kunskap om r\u00e4tt och fel. Den \u00e4r grunden f\u00f6r hur Gud till sist bed\u00f6mer m\u00e4nniskan. Den \u00e4r i linje med det liv b\u00e5de judar och hedningar vill och kan leva n\u00e4r de bara befriats fr\u00e5n slavdrivaren synden. Men den saknar martyrskapet kraft att besegra slavdrivaren och in-spirera (=anden!) till r\u00e4ttf\u00e4rdigt och r\u00e4ttvist handlande. F\u00f6r detta har Paulus en annan l\u00f6sning: Messias och den nya tids\u00e5ldern.<\/p>\n Jag har redan gjort klart varf\u00f6r denna text \u00e4r n\u00e4rmast om\u00f6jlig att predika \u00f6ver. Det faller nog av sig sj\u00e4lvt efter denna utl\u00e4ggning att om man \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rs\u00f6ker s\u00e5 kommer allt f\u00f6renklat tal om judisk g\u00e4rningsl\u00e4ra kontra kristen fr\u00e4lsning och kristet liv genom tro och utan lag att resultera i en fullst\u00e4ndig missuppfattning och misskreditering b\u00e5de av judendomen och av Paulus och hela hans tankev\u00e4rld.<\/p>\n Av Anders G\u00f6ranzon<\/strong><\/p>\n Det finns ett antal bibeltexter som m\u00e5nga bibelanv\u00e4ndare kommit att minnas fel. Ett slags kollektivt missf\u00f6rst\u00e5nd g\u00f6r exempelvis att m\u00e5nga tror att Delila klippte av Simson h\u00e5ret, n\u00e4r det tydligt framg\u00e5r att det var en man som \u201dskar av hans sju fl\u00e4tor\u201d (Dom 16:9). Det var ju inte heller Josefs br\u00f6der som s\u00e5lde sin bror som slav till Egypten. Visserligen st\u00e5r det att Juda f\u00f6rslog att de skulle s\u00e4lja Josef till isameliterna men sedan beskrivs vad som egentligen h\u00e4nde: \u201dN\u00e5gra midjanitiska k\u00f6pm\u00e4n som kom f\u00f6rbi drog upp Josef ur brunnen. De s\u00e5lde Josef f\u00f6r tjugo siklar silver till ismaeliterna, och dessa tog med sig Josef till Egypten\u201d (3 Mos 37:28). I det f\u00f6rra fallet kan missf\u00f6rst\u00e5ndet bero p\u00e5 att kvinnan i en ber\u00e4ttelse ofta f\u00e5r skulden f\u00f6r det som sker. I det senare \u00e4r det m\u00f6jligen f\u00f6rest\u00e4llningen att det judiska folket b\u00e4r p\u00e5 skuld, som g\u00f6r att ansvaret l\u00e4ggs helt p\u00e5 Josefs br\u00f6der.<\/p>\n Ytterligare ett s\u00e5dant bibelst\u00e4lle \u00e4r f\u00f6rsta \u00e5rg\u00e5ngens evangelium p\u00e5 elfte s\u00f6ndagen efter trefaldighet, fr\u00e5n Lukasevangeliet 18:9\u201314. Jesus ber\u00e4ttar om de tv\u00e5 m\u00e4nnen, som gick upp till templet f\u00f6r att be. Relativt ofta har jag st\u00e4llt fr\u00e5gan till m\u00e4nniskor: vem \u00e4r det som sl\u00e5r mot sitt br\u00f6st? De flesta s\u00e4ger att det \u00e4r faris\u00e9n. Men vid en n\u00e4rmare l\u00e4sning, visar det sig att \u201dtullindrivaren stod avsides och v\u00e5gade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med h\u00e4nderna mot br\u00f6stet och sade: \u2019Gud, var n\u00e5dig mot mig syndare\u2019\u201d (Luk 18:13). Att m\u00e5nga minns denna ber\u00e4ttelse p\u00e5 ett felaktigt s\u00e4tt, beror rimligen p\u00e5 tv\u00e5 saker. \u00c5 ena sidan att begreppet \u201dsl\u00e5 mot sitt br\u00f6st\u201d har kommit att f\u00e5 en annan inneb\u00f6rd i modern svenska. Vi s\u00e4ger att n\u00e5gon \u201dsl\u00e5r sig f\u00f6r br\u00f6stet\u201d och menar att en person, likt Tarzan, framh\u00e4ver sin egen styrka eller f\u00f6rtr\u00e4fflighet. Men den som l\u00e4ser samma ber\u00e4ttelse i 1917 \u00e5rs \u00f6vers\u00e4ttning ser att det stod att publikanen \u201dslog sig f\u00f6r sitt br\u00f6st\u201d. I s\u00e5v\u00e4l anglikansk som romerskkatolsk liturgi \u00e4r det vanligt att m\u00e4nniskor sl\u00e5r l\u00e4tt med sin hand mot br\u00f6stet i syndabek\u00e4nnelsen och uttalar orden: Mea culpa, mea culpa, mea maxima culpa<\/em> (Min skuld, min skuld, min mycket stora skuld). Att ber\u00e4ttelsen fr\u00e5n Lukas 18 ocks\u00e5 blivit offer f\u00f6r ett kollektivt minnesfel, har s\u00e4kert att g\u00f6ra med denna f\u00f6rskjutning av ett begrepps betydelse. \u00c5 andra sidan passar just det in i bilden av en faris\u00e9. Att denne \u201dsl\u00e5r sig f\u00f6r br\u00f6stet\u201d, utifr\u00e5n den inneb\u00f6rd som det begreppet har p\u00e5 modern svenska, st\u00e4mmer in med det som sj\u00e4lva evangelieperikopen inleds med: \u201dTill n\u00e5gra som litade p\u00e5 att de sj\u00e4lva var r\u00e4ttf\u00e4rdiga och som s\u00e5g ner p\u00e5 alla andra riktade han denna liknelse\u201d (Luk 18:9). F\u00f6r oavsett hur det var med den saken, \u00e4r det tullindrivaren som sl\u00e5r med h\u00e4nderna mot br\u00f6stet.<\/p>\n Homiletiskt g\u00e5r det, f\u00f6r den som predikar i ett sammanhang, d\u00e4r m\u00e4nniskor har stor vana att l\u00e4sa Bibeln, st\u00e4lla en retorisk fr\u00e5ga initialt om detta. \u201dVem i ber\u00e4ttelsen \u00e4r det som sl\u00e5r mot sitt br\u00f6st?\u201d \u00c4ven om m\u00e4nniskor precis h\u00f6rt evangelietexten, tror jag att de flest h\u00f6rt att det \u00e4r faris\u00e9n, trots att l\u00e4sningen inte s\u00e4ger s\u00e5. Det kan bli utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r en textutl\u00e4ggning, d\u00e4r m\u00e4nniskor lyssnar med nyfiket intresse. En textutl\u00e4ggning, som ber\u00f6r v\u00e5r vana att ha v\u00e5r dom mot faris\u00e9erna klar, innan vi ens l\u00e4st eller lyssnat till texten.<\/p>\n Av Helene Egnell och Katarina Lamo<\/strong>s<\/p>\n Till att b\u00f6rja med kan vi f\u00e5 hj\u00e4lp av att titta p\u00e5 den omedelbara kontexten. Paulus vill f\u00f6rsvara sig sj\u00e4lv och sitt uppdrag, och har just sagt att han inte beh\u00f6ver n\u00e5got rekommendationsbrev, eftersom de troende \u00e4r hans brev, eller snarare brev fr\u00e5n Kristus, utskrivet av Paulus i deras hj\u00e4rtan.<\/p>\n Paulus anv\u00e4nder sig av en klassisk rabbinsk exegetisk princip, qal vahomer<\/em> \u2013 fr\u00e5n det mindre till det st\u00f6rre\u201d \u2013 n\u00e4r han s\u00e4ger \u201dRedan d\u00f6dens tj\u00e4nst\u2026 Hur mycket st\u00f6rre\u2026\u201d. Det kan vara v\u00e4rt att notera att Paulus h\u00e4r j\u00e4mf\u00f6r n\u00e5got bra med n\u00e5got \u00e4nnu b\u00e4ttre, inte n\u00e5got d\u00e5ligt med n\u00e5got bra.<\/p>\n Kontinuitet \u2013 inkarnation \u2013 uppst\u00e5ndelse kan var ledord f\u00f6r en exeges som hj\u00e4lper oss att tala v\u00e4l utifr\u00e5n denna text.<\/p>\n Kontinuitet: det nya f\u00f6rbundet \u00e4r inte ett brott med det gamla, utan ger nya tolkningsnycklar. Paulus tro \u00e4r grundad i den judiska traditionen, med Tora som gavs till Mose, och som en dag ska vara skriven i m\u00e4nniskornas hj\u00e4rtan enligt profeterna, en tanke som \u00e5terkommer i Talmud. Men hans erfarenhet av att m\u00f6ta den uppst\u00e5ndne Kristus har gett honom ett nytt hopp om att dessa profetior ska uppfyllas, och ett nytt sammanhang att tolka de gamla texterna utifr\u00e5n. Vi b\u00f6r s\u00e5ledes inte predika att friheten i Kristus \u00e4r \u201dfrihet fr\u00e5n Lagen\u201d, utan snarare frihet att tolka Lagen p\u00e5 nytt. Den gammaltestamentliga texten inneh\u00e5ller ocks\u00e5 en gemensam n\u00e4mnare med episteltexten: att det \u00e4r av Guds kraft som b\u00e5de Mose och Paulus talade.<\/p>\n Vi kan ocks\u00e5 konstatera att Paulus hade fel: vare sig han eller vi har f\u00e5tt uppleva den messianska tiden i den meningen att vi kristna har tagit emot budskapet p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att det \u00e4r skrivet p\u00e5 v\u00e5ra hj\u00e4rtan, vi handlar inte per automatik enligt Guds vilja. I v\u00e4ntan p\u00e5 det f\u00e5r vi str\u00e4va vidare med att efter b\u00e4sta f\u00f6rm\u00e5ga tolka och leva det som vi f\u00e5tt ta emot \u2013 och i det tolkningsarbetet kan en dialog med v\u00e5ra judiska systrar och br\u00f6der vara till hj\u00e4lp.<\/p>\n Inkarnation: texten tar oss till centrum i den kristna tron, Ordet som blir k\u00f6tt, och p\u00e5minner oss om att vi som kristna ska f\u00f6rkroppsliga budskapet, som Kristusbrev. Om vi vidgar perikopen till de inledande raderna i kapitlet, som inte f\u00f6rkommer som predikotext, f\u00e5r vi anledning att sjunga psalm 412, Ett Kristusbrev till v\u00e4rlden. Evangelietextens \u201deffata\u201d har inspirerat ett moment i den katolska dopordningen, som symboliserar att den d\u00f6ptas \u00f6ron ska \u00f6ppnas f\u00f6r evangeliets tilltal. Som d\u00f6pta \u00e4r vi kallade att vara b\u00e5de mottagare och s\u00e4ndare av budskapet.<\/p>\n Uppst\u00e5ndelse: Kanske \u00e4r det uppst\u00e5ndelsen som f\u00e5r Paulus att kontrastera Andens tj\u00e4nst med d\u00f6dens tj\u00e4nst? D\u00f6den st\u00e5r f\u00f6r f\u00f6rg\u00e4ngligheten, budskapet om uppst\u00e5ndelsen ger hopp om n\u00e5got best\u00e5ende. L\u00e4ngre fram i texten talar Paulus ocks\u00e5 om r\u00e4ttf\u00e4rdighetens tj\u00e4nst. Friheten i Kristus \u00e4r en frihet till tj\u00e4nst. Uppst\u00e5ndelsehoppet frig\u00f6r oss till tj\u00e4nst d\u00e4r Anden inspirerar oss att leva i och verka f\u00f6r r\u00e4ttf\u00e4rdigheten.<\/p>\n Av Helene Egnell<\/strong><\/p>\n Till att b\u00f6rja med \u00e4r \u201ddet dubbla k\u00e4rleksbudet\u201d en grundl\u00e4ggande princip i judendomen, vilket ocks\u00e5 den lagl\u00e4rdes svar vittnar om. Kombinationen av de tv\u00e5 verserna ur Femte respektive Tredje Moseboken finns ocks\u00e5 i samtida judiska k\u00e4llor. Det \u00e4r ocks\u00e5 tydligt av sammanhanget i 3 Mos 19:18 att \u201dfr\u00e4mlingen\u201d ocks\u00e5 \u00e4r inkluderad i \u201dn\u00e4stan\u201d (3 Mos 19:33-34).<\/p>\n Men det \u00e4r, enligt The Jewish Annotated New Testament<\/em> klurigare \u00e4n s\u00e5. I hebreiskan best\u00e5r orden f\u00f6r \u201dn\u00e4sta\u201d, r<\/em><\/strong>e\u2019<\/strong>a<\/em> av samma konsonanter som \u201dfiende\u201d, r<\/em><\/strong>a\u2019<\/strong><\/em> – de ser allts\u00e5 likadana ut i skrift, men uttalas olika. N\u00e4r Jesus fr\u00e5gar \u201dHur lyder orden\u201d s\u00e4ger han ordagrant \u201dvad l\u00e4ser du d\u00e4r\u201d, vilket skulle kunna inneb\u00e4ra en implicit fr\u00e5ga: \u201df\u00f6rst\u00e5r du att din n\u00e4sta kan vara den du ser som din fiende?\u201d<\/p>\n S\u00e5 kommer vi till sj\u00e4lva liknelsen. Som Ulf Lindgren p\u00e5pekar i sin text om midrash<\/em> ovan \u00e4r liknelser inte enkla ber\u00e4ttelser, utan inneh\u00e5ller en \u201dtwist\u201d som f\u00e5r l\u00e4saren att haja till. H\u00e4r handlar det om de tre som kom vandrande p\u00e5 v\u00e4gen.<\/p>\n Alltf\u00f6r m\u00e5nga predikanter har l\u00e4st sig till att det var f\u00f6reskrifterna om rituell renhet som hindrade pr\u00e4sten och leviten fr\u00e5n att hj\u00e4lpa den \u00f6verfallne: genom att r\u00f6ra vid honom skulle de inte kunna fullg\u00f6ra sin tj\u00e4nst vid templet. Men f\u00f6r det f\u00f6rsta tycks ber\u00e4ttelsen s\u00e4ga att de b\u00e5da, liksom den \u00f6verfallne, var p\u00e5 v\u00e4g fr\u00e5n Jerusalem, och d\u00e5, efter fullgjord tempeltj\u00e4nst, beh\u00f6vde de inte t\u00e4nka p\u00e5 sin rituella renhet. F\u00f6r det andra \u00f6vertrumfas s\u00e5dana renhetslagar av plikten att r\u00e4dda liv eller begrava en d\u00f6d. Renhetslagarna g\u00e4llde f\u00f6r \u00f6vrigt inte leviter.<\/p>\n En annan tolkning av varf\u00f6r just en pr\u00e4st och en levit pekas ut i ber\u00e4ttelsen \u00e4r att de \u00e4r representanter f\u00f6r de tre grupper som judar kan delas in i: pr\u00e4ster (kohanim<\/em>), leviter (levi\u2019im<\/em>) och israeliter. S\u00e5 ber\u00e4ttelsens twist \u00e4r att ist\u00e4llet f\u00f6r det vanliga \u201den pr\u00e4st, en levit och en israelit\u201d kommer en samarier in som jokern i leken. (Man kan kanske j\u00e4mf\u00f6ra med v\u00e5ra Bellmanhistorier: en rysk, en tysk och en bellman.)<\/p>\n Samarierna kunde ses som ra\u2019<\/em> \u2013 fiender, men Jesus tydligg\u00f6r utmaningen i sin fr\u00e5ga: kan du ist\u00e4llet se samarierna som din re\u2019a<\/em> \u2013 n\u00e4sta? Fr\u00e5gan g\u00e5r vidare till oss: kan vi erk\u00e4nna att den vi ser som fiende \u00e4r v\u00e5r n\u00e4sta, och kan vi l\u00e5ta oss utmanas att ompr\u00f6va v\u00e5ra stereotyper?<\/p>\n Ytterligare en po\u00e4ng i den h\u00e4r ber\u00e4ttelsen, som kan beh\u00f6va tydligg\u00f6ras, \u00e4r att den som l\u00e4saren\/lyssnaren uppmanas att identifiera sig med \u00e4r offret, inte hj\u00e4lparen. \u201dVem \u00e4r min n\u00e4sta\u201d blir allts\u00e5 inte en fr\u00e5ga om vem jag ska hj\u00e4lpa, utan vem jag ska f\u00f6rv\u00e4nta mig hj\u00e4lp av. Nog s\u00e5 viktigt att po\u00e4ngtera p\u00e5 diakonins s\u00f6ndag i en kyrka som g\u00e4rna vill ta p\u00e5 sig rollen av att styra och st\u00e4lla f\u00f6r andra. Allts\u00e5: fr\u00e5ga inte bara vad du\/vi kan g\u00f6ra f\u00f6r den utsatta m\u00e4nniskan, utan fr\u00e5ga ocks\u00e5 vad den utsatta m\u00e4nniskan kan g\u00f6ra f\u00f6r dig\/oss!<\/p>\n Av Hanna Stenstr\u00f6m<\/strong><\/p>\n Detta s\u00e4tt att tala om \u201djudarna\u201d i f\u00f6rh\u00e5llande till Jesus och hans n\u00e4rmaste \u00e4r historiskt och moraliskt orimligt. Historiskt d\u00e4rf\u00f6r att Jesus och hans n\u00e4rmaste sj\u00e4lva var judar och moraliskt d\u00e4rf\u00f6r att det uttrycker ett hat som har n\u00e4ra samband med den antisemitism som \u00e4r integrerad i en kristen kultur d\u00e4r F\u00f6rintelsen blev m\u00f6jlig och d\u00e4r antisemitism fortfarande \u00e4r en farlig realitet.<\/p>\n Det \u00e4r allm\u00e4nt antaget att detta s\u00e4tt att tala om judarna som \u201dde Andra\u201d \u00e5terspeglar den tid och situation n\u00e4r Johannesevangeliet skrivs. Mycket f\u00f6renklat \u00e5terspeglas en situation d\u00e4r det som skulle bli \u201djudendomen\u201d och det som skulle bli \u201dkristendomen\u201d p\u00e5 allvar b\u00f6rjat utvecklas till skilda gemenskaper och traditioner. Vi f\u00e5r inblick i en process n\u00e4r individer och grupper formar sin identitet, och g\u00f6r det genom att skapa kontraster mellan Oss och De Andra.<\/p>\n Nuets konflikter projiceras tillbaka p\u00e5 Jesu egen tid och tolkas inom den dualistiska v\u00e4rldsbild som pr\u00e4glar Johannesevangeliet: en bild av v\u00e4rlden som kluven mellan ljus och m\u00f6rker, gott och ont, Gud och de som st\u00e5r emot Gud. H\u00e4r finns inte l\u00e4ngre n\u00e5gra verkliga judiska m\u00e4nniskor som vred och v\u00e4nde p\u00e5 formuleringar i Skrifterna och debatterade hur de skulle till\u00e4mpas i vanliga liv.<\/p>\n Evangelietexten p\u00e5 16 e tref, Joh 11:28-44, aktualiserar att talet om judarna som \u201dde Andra\u201d i Johannesevangeliet kan beskrivas som en skala. P\u00e5 denna skala finns de extrema exempel som jag n\u00e4mnt men ocks\u00e5 andra som verkar mer neutrala. \u00c5terkommande beskrivs till exempel h\u00f6gtider som judiska (ex vis 2:13, 5:1), helt korrekt och utan v\u00e4rdering. P\u00e5 andra st\u00e4llen s\u00e4gs att \u201djudarna\u201d g\u00f6r n\u00e5got som inte i sig \u00e4r negativt t ex skickar pr\u00e4ster och leviter till Johannes D\u00f6paren f\u00f6r att f\u00e5 veta vem han \u00e4r (1:19). Ett st\u00e4lle sticker ut, Joh 4:22, som s\u00e4ger att \u201dfr\u00e4lsningen kommer fr\u00e5n judarna\u201d.\u00a0 Men l\u00e4ser vi de h\u00e4r st\u00e4llena i deras st\u00f6rre litter\u00e4ra sammanhang h\u00f6r de \u00e4nd\u00e5 ihop med de mer extrema utsagorna. Fr\u00e4lsningen m\u00e5 komma fr\u00e5n judarna, men d\u00e5 \u201djudarna\u201d s\u00e5 genomg\u00e5ende \u00e4r de som avvisar Jesus s\u00e4gs snarast att de f\u00f6rlorat det de en g\u00e5ng hade. Framf\u00f6rallt skapas genomg\u00e5ende en bild d\u00e4r judarna \u00e4r \u201dde Andra\u201d, en grupp vi inte tillh\u00f6r, \u00e4ven om dessa inte alltid beskrivs som onda. De har till exempel vissa h\u00f6gtider och religi\u00f6sa bruk som Jesus fyller med nytt inneh\u00e5ll (se ex vis 2:1-11, 7:37).<\/p>\n Det som beskrivs att judarna g\u00f6r i Joh 11:28-44 skulle kunna vara en form av rituell judisk vaka f\u00f6r den d\u00f6de. Det \u00e4r ju gott och v\u00e4l.\u00a0 Men \u201djudarna\u201d framst\u00e5r som n\u00e5gra andra, n\u00e5gra som inte \u00e4r vi, en grupp som inte Jesus, Maria, Marta och Lasaros tillh\u00f6r, annars hade de knappast beh\u00f6vt specificeras som grupp. Lite barnsligt t\u00e4nker jag till exempel att f\u00f6rfattaren kunnat skriva \u201dgrannarna\u201d i en verkligt neutral skildring av hur de som finns omkring Marta, Maria och Lasaros engagerar sig f\u00f6r dem genom att fullf\u00f6lja vissa sorgeriter. Nu \u00e4r de \u201djudar\u201d, \u201djudarna\u201d, en grupp som genomg\u00e5ende i ber\u00e4ttelsen \u00e4r n\u00e5gra andra \u00e4n vi. I b\u00e4sta fall \u00e4r de bara det i v\u00e4rsta \u00e4r de v\u00e5ra fiender och Dj\u00e4vulens barn. S\u00e5 det mer neutrala \u00e4r del av ett sammanhang d\u00e4r det extrema blir m\u00f6jligt.<\/p>\n Jag f\u00f6respr\u00e5kar inte att denna s\u00f6ndags predikan ska domineras av utl\u00e4ggningar om hur Johannesevangeliet talar om \u201djudarna\u201d. Men jag tror det \u00e4r viktigt att den som ska predika minns att det till synes oskyldiga spr\u00e5kbruket i Joh 11:28-44 \u00a0\u00e4r del av ett st\u00f6rre sammanhang d\u00e4r \u201djudarna\u201d blir de Andra, de som inte \u00e4r vi, och det d\u00e5 inte som ett enkelt faktum utan som en retorik som i f\u00f6rl\u00e4ngningen kan bli antisemitisk. Se upp f\u00f6r att halka in i ett till synes mer neutralt spr\u00e5kbruk d\u00e4r Jesus och hans v\u00e4nner blir skilda fr\u00e5n dessa judar om texten ska kommenteras och \u00e5terber\u00e4ttas.<\/p>\n Av Ulf Lindgren<\/strong><\/p>\n Israeliterna hade vistats i Egypten i \u00e5rhundraden. De hade vant sig vid tempel med gudabilder. De hade vant sig vid att dyrka statyer. De visste att om man ville f\u00e5 n\u00e5got av en gud, beh\u00f6vde man offra n\u00e5got v\u00e4rdefullt till guden. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det inte s\u00e5 konstigt att israeliterna, ensamma i \u00f6knen, faller tillbaka till ett beteendem\u00f6nster de k\u00e4nner till. De vill bli r\u00e4ddade, och d\u00e5 beh\u00f6vs en staty av en gud och d\u00e5 beh\u00f6vs offer. Guldkalven \u00e4r en logisk f\u00f6ljd av deras och deras f\u00f6r\u00e4ldrars erfarenhet. Det \u00e4r just denna erfarenhet som leder till att Gud beslutar att folket m\u00e5ste h\u00e5llas i karant\u00e4n i 40 \u00e5r i \u00f6knen, s\u00e5 att ingen som b\u00e4r p\u00e5 smittan av avgudadyrkan ska f\u00e5 komma in i det nya landet. Ingen som varit f\u00f6dd i Egypten och som sett och upplevt gudabilder ska f\u00e5 komma in i det f\u00f6rlovade landet. D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste hela generationen som gick ut ur Egypten, inklusive Moses sj\u00e4lv, d\u00f6 i \u00f6knen.<\/p>\n S\u00e5 t\u00e4nkte de rabbiner som skrev texten i 2 Moseboken. De led n\u00e4mligen av att fysiska avgudabilder st\u00e4ndigt d\u00f6k upp i det gamla Israel, och ideligen l\u00e4ser vi om hur profeterna klagar p\u00e5 folkets tendens att falla tillbaka i avgudadyrkan. Avgudabilderna f\u00f6rsvann allts\u00e5 inte med guldkalven! Vi beh\u00f6ver allts\u00e5 se texten om guldkalven inte som historia utan som konstruerad idealhistoria, som en historia som borde ha \u00e4gt rum. Folket borde ha blivit renade genom 40 \u00e5r i \u00f6knen, men blev det icke.<\/p>\n L\u00e4ser vi hela passagen m\u00e4rker vi ocks\u00e5 att Gud n\u00e4stan tycks ha f\u00f6rv\u00e4ntat sig att folket skulle g\u00f6ra n\u00e5got s\u00e5dant, och d\u00e4rf\u00f6r ger Gud genast Moses nya stentavlor som ers\u00e4ttning f\u00f6r dem som slagits s\u00f6nder. F\u00f6r varf\u00f6r slog Moses s\u00f6nder tavlorna? F\u00f6r att han blev s\u00e5 arg? Nej, f\u00f6r att han blev r\u00e4dd. Stentavlorna var det synlig tecknet p\u00e5 f\u00f6rbundet mellan Gud och folket, p\u00e5 \u00e4ktenskapet som hade ing\u00e5tts mellan de tv\u00e5 parterna. N\u00e4r nu folket svikit och brutit f\u00f6rbundet, varit otrogna, hade Gud juridisk r\u00e4tt att h\u00e4mnas. Moses blev allts\u00e5 r\u00e4dd att Gud skulle f\u00f6rinta folket. D\u00e4rf\u00f6r krossade han det juridiska avtalet. D\u00e4rf\u00f6r lyfts Moses fram som den perfekte profeten f\u00f6r hans lojalitet l\u00e5g hela tiden hos folket. F\u00f6r Gud handlade dock allt om pedagogik och utveckling. Folkets avfall var inte s\u00e5 farligt, och snabbt fick d\u00e4rf\u00f6r Moses nya tavlor, f\u00f6r f\u00f6rbundet stod \u00f6ver m\u00e4nniskornas \u00f6vertramp.<\/p>\n I s\u00f6ndagens evangelietext talar Jesus om \u00f6gon som \u00e4r ogrumlade eller f\u00f6rd\u00e4rvade, som sl\u00e4pper in ljus eller som st\u00e4nger ute ljuset. \u00d6gat skall ju vara en genomskinlig lins som l\u00e5ter ljuset passera. Kanske h\u00f6r vi h\u00e4r ett eko fr\u00e5n ber\u00e4ttelsen om guldkalven. Israeliterna l\u00e4t inte ljuset fr\u00e5n Gud passera utan hinder. De f\u00f6rs\u00f6kte filtrera det. D\u00e5 \u00e4r det inte Guds ljus l\u00e4ngre utan ljuset fr\u00e5n guldet. Jesus n\u00e4mner sj\u00e4lv aldrig ordet avgudadyrkan men bakom hans tal och agerande h\u00f6r vi st\u00e4ndigt tanken p\u00e5 att relationen mellan m\u00e4nniska och Gud alltid har h\u00f6gsta prioritet och att inget f\u00e5r st\u00e5 i v\u00e4gen f\u00f6r gudskontakten, vilket i GT kallas avgudadyrkan.<\/p>\n Av Ulf Lindgren<\/strong><\/p>\n F\u00f6r rabbinerna \u00e4r relationen mellan Gud och gestalterna i fr\u00e4mst 1 Mosebok en relation som \u00e4r pedagogisk. Gud f\u00f6rs\u00f6ker tr\u00e4na m\u00e4nniskan att t\u00e4nka sj\u00e4lv. Lite d\u00e5 och d\u00e5 testar Gud hur det g\u00e5r och hoppas att m\u00e4nniskans inre kompass utvecklats. Det hade inte Noas. Rabbinerna brukar s\u00e4ga att han var det f\u00f6rsta f\u00f6rs\u00f6ket, och han misslyckades kapitalt. Men \u00e4ven om han inte \u00e4r ett f\u00f6red\u00f6me, s\u00e5 hade han \u00e5tminstone en lojalitet mot sin egen familj och byggde arken f\u00f6r att r\u00e4dda dem. D\u00e4rf\u00f6r f\u00e5r han titeln profet. Tro som lydnad \u00e4r inte ett f\u00f6red\u00f6me, det \u00e4r bara f\u00f6rsta steget i m\u00e4nniskans religi\u00f6sa mognad.<\/p>\n N\u00e4r vi l\u00e4ser Jesu ord om kvinnan som gav tv\u00e5 kopparslantar, beh\u00f6ver vi ha detta t\u00e4nkande i bakhuvudet. F\u00f6r vi vet inget om henne och varf\u00f6r hon agerar som hon g\u00f6r. Jesus s\u00e4ger inte att hon \u00e4r ett f\u00f6red\u00f6me som m\u00e4nniska. Jesus talar om proportioner. Hon l\u00e4gger en st\u00f6rre del av sitt kapital \u00e4n vad de andra g\u00f6r. Tar hon d\u00e4rmed Gud p\u00e5 st\u00f6rre allvar? Tar Gud d\u00e4rmed st\u00f6rre plats i hennes liv? Kanske pekar Jesus som vanligt p\u00e5 vikten av att ha en n\u00e4ra relation med Gud. Att inte vara ljum och lagom. Abraham var en stor profet f\u00f6r att han st\u00e4ndigt var i dialog med Gud. Kvinnan prioriterar Gud med sina pengar. Kanske st\u00e5r hon d\u00e4rf\u00f6r ocks\u00e5 n\u00e4rmare Gud. Som vanligt beh\u00f6ver vi se Jesu kommentar i ljuset av den judiska debattekniken. Hans kommentar var inte avsedd som en sanning utan f\u00f6r att v\u00e4cka ett samtal, f\u00f6r att f\u00e5 protester s\u00e5 att \u00e5h\u00f6rarna l\u00e4rde sig t\u00e4nka p\u00e5 egen hand.<\/p>\nFarorna med fariseiska faris\u00e9er<\/h3>\n
![\"\"](\"http:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/files\/2018\/02\/H\u00e5kan-Bengtsson-150x150.png\")
<\/a>I vardagsdiskurs kan orden \u201dfaris\u00e9\u201d och \u201dfariseism\u201d betyda hycklare, eller sj\u00e4lvr\u00e4ttf\u00e4rdig. En s\u00e5dan begreppsapparat har gjort att man p\u00e5dyvlat b\u00e5de historisk och modern judendom fr\u00e4mst negativa karakt\u00e4rsegenskaper. S\u00e5dana olyckliga formuleringar speglar de f\u00f6rdomsfulla stereotyper som \u00e4r rotade i b\u00e5de spr\u00e5k, kultur och religion. N\u00e4r en kristen f\u00f6rkunnare arbetar med nytestamentliga texter m\u00e5ste han eller hon vara p\u00e5 det klara med att f\u00e5 mottagare f\u00f6rv\u00e4ntar sig att h\u00f6ra n\u00e5got positivt om just faris\u00e9erna. Modern forskardebatt visar dock p\u00e5 att det finns mer verklighetsf\u00f6rankrade s\u00e4tt att f\u00f6rst\u00e5 faris\u00e9erna p\u00e5.<\/p>\nEn progressiv r\u00f6relse<\/h4>\n
H\u00e5rdnande polemik<\/h4>\n
Jesu liknelser och judiska midrasher – a<\/strong>tt undervisa genom att v\u00e4cka lyssnarens protester<\/strong><\/h3>\n
![\"\"](\"http:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/files\/2017\/10\/lindgren-150x150.jpg\")
<\/a>Det \u00e4r nu efter Trefaldighet som vi under m\u00e5nga s\u00f6ndagar f\u00e5r lyssna till Jesu liknelser. Vackra ber\u00e4ttelser med kloka tankar. S\u00e5 uppfattar vi dem. Moraliska ber\u00e4ttelser om hur vi som m\u00e4nniskor ska leva mot varandra. Men \u00e4r de s\u00e5 dessa liknelser ska l\u00e4sas?<\/p>\nAtt dansa med Lagen<\/h3>\n
![\"Helene](\"http:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/files\/2016\/12\/helene640-150x150.jpg\")
<\/a>Rabbinen Zalman Schachter Shalomi ska ha sagt: ”A law I can dance with – now that’s good news”. Det \u00e4r naturligtvis en anspelning p\u00e5 Simchat Torah<\/em>, ”gl\u00e4djen \u00f6ver Torah”, den h\u00f6gtid d\u00e5 man har avslutat \u00e5rets l\u00e4sning av de fem Moseb\u00f6ckerna i synagogan, d\u00e5 man dansar med Torah-rullarna. Den som upplevt denna h\u00f6gtid f\u00f6rst\u00e5r att judar menar n\u00e5got helt annat med begreppet Lagen \u00e4n det str\u00e4nga, skuldbel\u00e4ggande som vi f\u00f6rknippar med det i kristen, fr\u00e4mst protestantisk tradition.<\/p>\nDet judiska samtalet<\/strong><\/h3>\n
<\/a>Nya testamentet \u00e4r fullt av samtal mellan Jesus och skriftl\u00e4rde och faris\u00e9er. Det \u00e4r l\u00e4tt att tro att deras samtal liknar v\u00e5ra TV-debatter: en har r\u00e4tt och en har fel, en ska vinna debatten och en f\u00f6rlora. Eftersom det verkar som om Jesus vinner alla dessa diskussioner,\u00a0framst\u00e5r\u00a0de skriftl\u00e4rde som mindre kloka. Men det judiska samtalet liknar inte en TV-debatt. Det judiska samtalet handlar inte om att en vinner och en f\u00f6rlorar. Det judiska samtalet handlar om att hela tiden ifr\u00e5gas\u00e4tta, andra och sig sj\u00e4lv, s\u00e5 att man alltid slutar med flera olika svar som alla \u00e4r r\u00e4tt samtidigt.<\/p>\nBand och f\u00f6rbund \u2013 den judiska f\u00f6rbundstanken och dopet<\/h3>\n
![\"\"](\"http:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/files\/2017\/10\/Sebastian-150x150.jpg\")
<\/a>I l\u00e4sningen f\u00f6r den f\u00f6rsta s\u00f6ndagen efter trefaldighet knyts Hesekiel 36:25-28 samman med Romarbrevet 6:3-11 och Johannesevangeliet 3:1-8 f\u00f6r att frammana ett doptema. I Hesekiel anv\u00e4nds bilden av vattenbest\u00e4nkning som en bild f\u00f6r rening, och syftar troligen p\u00e5 den rit i vilken man best\u00e4nks med vatten blandat med askan fr\u00e5n den r\u00f6da kon (4 Mos 19). Tanken som uttrycks \u00e4r att israeliterna ska renas och g\u00f6ras redo f\u00f6r att ta emot G-ds ande och leva i enlighet med Toran.<\/p>\nF\u00f6rbundet \u00e4r den judiska teologins k\u00e4rnid\u00e9<\/h4>\n
F\u00f6rbundet \u00e4r helt och h\u00e5llet av n\u00e5d<\/h4>\n
En text som kan utmana oss. 2 efter Trefaldighet:<\/h3>\n
![\"\"](\"http:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/files\/2017\/10\/stenstrom-120x150.jpg\")
<\/a>Liknelsen om festen i Luk 14:15-24 \u00e4r en bild f\u00f6r hur det blir n\u00e4r Gud \u00e5teruppr\u00e4ttar v\u00e4rlden, en bild som dels anv\u00e4nder texter och f\u00f6rest\u00e4llningar vi ocks\u00e5 m\u00f6ter i Hebreiska bibeln\/GT, dels vissa kulturella bruk och normer fr\u00e5n den tid d\u00e5 den skrivs.<\/p>\nTv\u00e5 m\u00f6jliga tolkningar<\/h4>\n
Ett st\u00f6rre sammanhang<\/h4>\n
Guds trofasthet \u00e4r utg\u00e5ngspunkten.\u00a0<\/strong>3 efter Trefaldighet\u00a0<\/strong><\/h3>\n
<\/a>S\u00f6ndagens \u00f6verskrift \u201dF\u00f6rlorad och \u00e5terfunnen\u201d h\u00f6r till predikoklassikerna och associeras med flera av Lukasevangeliets k\u00e4nda liknelser. Kapitel 15 tillhandah\u00e5ller den aktuella s\u00f6ndagens evangelietext om gl\u00e4djen \u00f6ver det \u00e5terfunna f\u00e5ret. L\u00e4ngre fram i kapitlet \u00e5terfinns liknelsen som den f\u00f6rlorade sonen, vilken ocks\u00e5 s\u00e4tter sin pr\u00e4gel p\u00e5 f\u00f6rst\u00e5elsen av s\u00f6ndagens tema. Det \u00e4r rimligt att associera s\u00e5 eftersom Lukas presenterar detta tema p\u00e5 samma st\u00e4lle i sitt evangelium.<\/p>\nHur \u00e4r man helig?\u00a0<\/strong>6 efter Trefaldighet<\/strong><\/h3>\n
<\/a>I 3 Mosebok s\u00e4ger Gud: var heliga och g\u00f6r goda saker. S\u00e5 l\u00e4ser vi ofta orden: helig i betydelsen extremt god. Denna l\u00e4sning har skapat s\u00e5 mycket trauma f\u00f6r m\u00e4nniskor som k\u00e4nt att inte f\u00f6rm\u00e5tt leva som helgon och d\u00e4rmed inte kunnat bli heliga. De har uppfattat ordet helig som ett p\u00e5bud att bli en perfekt m\u00e4nniska. Men helig handlar om n\u00e5got helt annat.<\/p>\nOm det gudomliga t\u00e4ltandet.\u00a0<\/strong>Kristi f\u00f6rklaringsdag<\/strong><\/h3>\n
<\/a>Matteus, Markus respektive Lukas skildringar av Kristi f\u00f6rklaring \u00e4r b\u00e5de sp\u00e4nnande, men samtidigt sv\u00e5rtydda. Tolkningshypoteserna pekar ocks\u00e5 \u00e5t olika h\u00e5ll, alltifr\u00e5n en f\u00f6rsmak av uppst\u00e5ndelsen till en manifestation av Jesus som den nye Mose. Det har ocks\u00e5 skrivits mycket vilket berg som skulle vara det \u201driktiga\u201d F\u00f6rklaringsberget. Antingen Hermon i norr, vilket skulle vara det naturliga utifr\u00e5n texten, eller Tabor i nedre Galil\u00e9en, vilket den lokala traditionen f\u00f6rordar.<\/p>\nAtt h\u00e5lla samman hela verkligheten. 8 efter Trefaldighet<\/strong><\/h3>\n
<\/a>Temat f\u00f6r \u00c5ttonde s\u00f6ndagen efter Trefaldighet \u00e4r \u201dAndlig klarsyn\u201d. F\u00f6rsta \u00e5rg\u00e5ngens texter har perspektivet att skilja mellan sanna och falska profeter.\u00a0 Texterna handlar om hur m\u00e4nniskor ska kunna bed\u00f6ma andras anspr\u00e5k p\u00e5 att ha andlig klarsyn. De handlar ocks\u00e5 om att bed\u00f6ma sig sj\u00e4lv samt den religi\u00f6sa gemenskap och tradition man ing\u00e5r i. I det sammanhang d\u00e4r den h\u00e4r texten publiceras m\u00e5ste vi ocks\u00e5 fr\u00e5ga vad \u201dandlig klarsyn\u201d och dessa texter kan relateras till judisk-kristna relationer och judisk-kristen dialog. \u00a0En viktig del av den andliga klarsynen \u00e4r ju att se antijudiska och antisemitiska drag i kristen tradition, att avvisa dem samt att skapa andra s\u00e4tt att formulera kristen tro.<\/p>\nAlternativ till polariseringen<\/h4>\n
Det judiska ursprunget en resurs<\/h4>\n
Samh\u00f6righeten som b\u00e4r frukt. 10 s\u00f6ndagen efter Trefaldighet\u00a0<\/strong><\/h3>\n
<\/a>Tv\u00e5 motiv framtr\u00e4der i texterna: att b\u00e4ra frukt och att vara f\u00f6renad med varandra och med Gud i en organisk gemenskap (kroppen respektive vinstocken). B\u00e5da motiven har sina r\u00f6tter i den judiska traditionen. Ving\u00e5rden \u00e5terkommer som metafor f\u00f6r Israels folk hos profeterna, men \u00e4ven kroppen, som i Jesaja 1:5-6.<\/p>\nElfte s\u00f6ndagen efter Trefaldighet, EVANGELIETEXT \u2013 Vem var det som slog sig f\u00f6r br\u00f6stet?<\/h3>\n
Att vara Kristusbrev till v\u00e4rlden. 12 efter Trefaldighet\u00a0<\/strong><\/h3>\n
<\/a>Dagens episteltext \u00e4r en av de giftigare n\u00e4r det g\u00e4ller judisk-kristna relationer. Den utg\u00f6r en s\u00e5 stor ers\u00e4ttningsteologisk fallgrop med sitt tal om d\u00f6dens tj\u00e4nst och Andens tj\u00e4nst, d\u00e4rtill under temat \u201dFriheten i Kristus\u201d att det inte riktigt g\u00e5r att bara f\u00f6rbig\u00e5 den med tystnad.<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/files\/2017\/10\/lamos-150x150.jpg\")
<\/a>Det \u00e4r utifr\u00e5n denna liknelse, \u201dskrivet inte p\u00e5 tavlor av sten utan i era hj\u00e4rtan, p\u00e5 tavlor av k\u00f6tt och blod\u201d, som Paulus sedan forts\u00e4tter att resonera kring stentavlorna och Mose. Paulus \u00e4r \u00f6vertygad om att med Jesus har profetiorna fr\u00e5n Jeremia 31:31-32 och Hesekiel 36:26-27 om att Lagen ska skrivas i m\u00e4nniskornas hj\u00e4rtan, och att stenhj\u00e4rtan ska f\u00f6rvandlas till hj\u00e4rtan av k\u00f6tt och blod, uppfyllts: den messianska tiden \u00e4r inne. Det \u00e4r ocks\u00e5 texter som talar om ett nytt f\u00f6rbund och om Andens ledning.<\/p>\nMer sp\u00e4nnande \u00e4n du tror! 13 efter trefaldighet<\/h3>\n
<\/a>I denna s\u00f6ndags v\u00e4lk\u00e4nda och \u00e4lskade texter lurar m\u00e5nga f\u00e4llor. Det skulle vara l\u00e4tt att s\u00e4tta \u201ddet kristna k\u00e4rleksbudskapet\u201d i kontrast till \u201djudisk legalism\u201d och en \u201dstraffande, gammaltestamentlig Gud\u201d. Men med kunskap om judisk tradition kan v\u00e5ra predikningar bli mycket mer sp\u00e4nnande \u00e4n s\u00e5.<\/p>\nOm \u201djudarna\u201d i Johannesevangeliet. 16, 18 efter Trefaldighet<\/strong><\/h3>\n
<\/a>Det \u00e4r v\u00e4l k\u00e4nt att Johannesevangeliet p\u00e5 flera st\u00e4llen anv\u00e4nder \u201djudarna\u201d som ben\u00e4mning p\u00e5 \u201dDe Andra\u201d i en starkt negativ mening. Utsagorna kan ing\u00e5 i st\u00f6rre sammanhang som g\u00f6r \u201djudarna\u201d till de Andra, fiender till b\u00e5de Jesus och Gud och de som tror p\u00e5 Jesus och Gud, hans fader. Ett exempel \u00e4r Joh 8:31-47 som b\u00f6rjar med att Jesus talar till \u201djudar som trodde p\u00e5 honom\u201d men sedan blir ett samtal d\u00e4r Jesus f\u00f6rnekar att judarna skulle vara Abrahams barn och Guds barn f\u00f6r att till sist, i 8:44, h\u00e4vda att de \u00e4r Dj\u00e4vulens barn.\u00a0 Redan i evangeliets inledning, Joh 1:11-12 s\u00e4gs att Ordet, Jesus Guds Son, kom till sina egna men att dessa inte tog emot honom och att han gav r\u00e4tten att bli Guds barn till dem som faktiskt tog emot honom. Detta blir ett grundl\u00e4ggande tema i hela evangeliet.<\/p>\nGuldkalven och ogrumlade \u00f6gon.\u00a0<\/strong>17 efter Trefaldighet<\/strong><\/h3>\n
<\/a>Om Adams \u00e4tande av \u00e4pplet f\u00f6r oss kristna \u00e4r sinnebilden f\u00f6r m\u00e4nniskans bortv\u00e4ndhet fr\u00e5n Gud, spelar guldkalven den rollen i judisk tradition.<\/p>\nNoa som profet.\u00a0<\/strong>19 efter Trefaldighet<\/strong><\/h3>\n
<\/a>I Hebreerbrevet framst\u00e5r Noa som ett f\u00f6red\u00f6me. I tro byggde han arken. Var han en hj\u00e4lte? I judisk tradition \u00e4r Noa den minste profeten. F\u00f6r att han inte protesterade. Han bara lydde. Profetens uppgift \u00e4r att f\u00f6rsvara folket mot Guds ilska, inte att hj\u00e4lpa Gud att krossa folket. Noas lojalitet borde ha legat hos m\u00e4nskligheten, inte hos Gud. D\u00e4rf\u00f6r riktar rabbinerna stark kritik mot Noa. Han kallas profeten som g\u00e5r bakom Gud, medan Abraham \u00e4r profeten som g\u00e5r framf\u00f6r Gud och v\u00e5gar protestera mot Guds beslut.<\/p>\nViktig men inte helt riskfri text. Tacks\u00e4gelsedagen<\/strong><\/h3>\n
![\"\"](\"http:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/files\/2018\/02\/2017-06-13-Anders-G\u00f6ranzon-2-150x150.jpg\")
<\/a>Denna s\u00f6ndags texter lyfter fram n\u00e5gra st\u00e4ndigt aktuella fr\u00e5gor: