\u00c4nd\u00e5 forts\u00e4tter flera gamla ledarroller att eka genom historien: \u00f6verstepr\u00e4st\u00e4mbetet har ofta \u00e5beropats i kristen rit och teologi, liksom det messianska kunga\u00e4mbetet genom Davids hus. Inom judendomen har kohanim, allts\u00e5 pr\u00e4st\u00e4ttlingar, fortsatt ha en marginell roll i utkanten av judisk gudstj\u00e4nst, d\u00e5 f\u00f6rsta l\u00e4sningen ur Toran traditionellt g\u00e5r till en kohen.<\/p>\n De h\u00e4r ned\u00e4rvda bilderna \u00e4r meningsfulla och rika. Men de \u00e4r inte alltid oproblematiska. Tv\u00e5 \u00e4mbeten vars arv ofta st\u00e4lls i konflikt med varandra i modern forskning och predikan \u00e4r pr\u00e4sten (kohen) och profeten (navi). \u201dArvet efter profeterna\u201d eller \u201dv\u00e5rt profetiska uppdrag\u201d \u00e4r popul\u00e4ra fraser som visar p\u00e5 hur livaktigt det h\u00e4r sp\u00e5ret \u00e4r. Med \u201dprofet\u201d menas h\u00e4r ofta en samh\u00e4lleligt engagerad och politiskt or\u00e4dd r\u00e4ttvisek\u00e4mpe, en kritiker som g\u00e5r till storms mot det r\u00e5dande systemet. Det h\u00e4r \u00e4r kraftfulla bilder, djupt grundade i Bibelns r\u00e4ttvisepatos, och vi g\u00f6r r\u00e4tt i att s\u00f6ka v\u00e4gledning och inspiration hos profeternas radikalitet.<\/p>\n Problemet \u00e4r att detta lite f\u00f6r ofta kommer med en fell\u00e4sning av dem. En vanlig protestantisk kristen l\u00e4sning av profeterna \u00e4r n\u00e4mligen att de stod i motsats till pr\u00e4sterskapet och templets ritualer. Ofta \u00e5beropas stycken som Jesaja 2:11 (\u201dVad ska jag med m\u00e5nga offer till?\u201d s\u00e4ger J-HVH. \u201dJag \u00e4r m\u00e4tt p\u00e5 era v\u00e4dursbr\u00e4nnoffer, och feta djurs talg, och oxars blod, och lamm och bockar njuter jag inte av\u201d) och Amos 5:21-22 (\u201dJag hatar, jag ratar era h\u00f6gtider, jag \u00e4r inte n\u00f6jd med era helger. Om ni offrar br\u00e4nnoffer eller tributoffer till mig kommer jag inte ta emot dem.\u201d) Ett motsatsf\u00f6rh\u00e5llande st\u00e4lls upp mellan rituellt insn\u00f6ade men etiskt tond\u00f6va pr\u00e4ster, och antirituella profeter som v\u00e4nder sig mot templet i r\u00e4ttvisans namn. Pr\u00e4sten ser efter det heliga, profeten det etiska, men de tv\u00e5 sp\u00e5ren st\u00e5r i konflikt. Ett exempel \u00e4r Walter Brueggemann, som i sitt f\u00f6rord till John G. Gammies Holiness in Israel <\/em>(1989) skriver:<\/p>\n \u201dDen pr\u00e4sterliga traditionen, fokuserad p\u00e5 \u00e5tskildhet och renhet, indikerar Guds h\u00f6ghet, mysterium och o\u00e5tkomlighet. I [det bibliska] Israel \u00e4r dock denna k\u00e4nsla av f\u00f6rundran inf\u00f6r [Guds] majest\u00e4t aldrig odelat religi\u00f6s. Den profetiska traditionen bryr sig om r\u00e4ttvisa och social omsorg som substansen i Guds helighet. Det finns inget s\u00e4tt att harmonisera eller slutgiltigt d\u00f6ma mellan de h\u00e4r tv\u00e5 tendenserna i Israels Gud<\/em>.\u201d[1]<\/a><\/p>\n Det hindrar dock inte honom fr\u00e5n att g\u00f6ra just det och tydligt v\u00e4lja den profetiska traditionen \u00f6ver den pr\u00e4sterliga n\u00e4r det kommer till samtida debatter om homosexualitet:<\/p>\n \u201dR\u00e4ttvisesp\u00e5ret har tydligt och o\u00e5terkalleligt besegrat renhetssp\u00e5ret. S\u00e5ledes kan textens renhetssp\u00e5r hj\u00e4lpa oss att pastoralt f\u00f6rst\u00e5 den \u00e5ngest som skapas av upplevd och erfaren sjukdom (disorder), men den kan inte tas till int\u00e4kt f\u00f6r utest\u00e4ngande etiska beslut i ljuset av evangeliet.<\/em>\u201d[2]<\/a><\/p>\n Det finns allts\u00e5 inget etiskt v\u00e4rde i det pr\u00e4sterliga n\u00e4r det kommer till kritan, utan vi st\u00e5r i en typisk luthersk l\u00e4sning: lagen avsl\u00f6jar v\u00e5ra synder, och evangeliet (i det h\u00e4r fallet profettraditionen) r\u00e4ddar oss fr\u00e5n dem. Men som en annan bibelvetare, Philip Jenson, p\u00e5pekat, s\u00e5 \u201dvore det \u00f6verraskande om pr\u00e4sterna inte hade n\u00e5gon etisk medvetenhet, precis som det \u00e4r otroligt att profeterna inte s\u00e5g n\u00e5got gott i kulten.\u201d[3]<\/a> Han p\u00e5pekar att det h\u00e4r ofta slutar i en uppdelning mellan lag och n\u00e5d, och mellan judendom (som f\u00e5r symboliseras av pr\u00e4sten) och kristendom (som symboliseras av profeten), och varnar f\u00f6r att \u201ds\u00e5dan kritik st\u00e5r i kontinuitet med den seglivade protestantiska partiskheten mot det pr\u00e4sterliga perspektivet.\u201d[4]<\/a><\/p>\n Det h\u00e4r \u00e4r dock en ganska tond\u00f6v l\u00e4sning av Bibeln. F\u00f6r hur forts\u00e4tter Jesaja? Varf\u00f6r \u00e4r offren oacceptabla? Jo, det \u00e4r f\u00f6r att folket beter sig etiskt oacceptabelt, och d\u00e5 kan gudstj\u00e4nsten inte kompensera f\u00f6r moralisk och politisk korruption. Att det inte \u00e4r just offer som st\u00e5r i fokus framg\u00e5r av Jes. 1:15\u201317: \u201dOch n\u00e4r ni lyfter era h\u00e4nder kommer jag att v\u00e4nda mina \u00f6gon fr\u00e5n er. Trots att ni ber mycket kommer jag inte att lyssna. Era h\u00e4nder \u00e4r fl\u00e4ckade av blod. Tv\u00e4tta er sj\u00e4lva rena, l\u00e4gg bort era illg\u00e4rningar ur min \u00e5syn. Upph\u00f6r med det onda, l\u00e4r er att g\u00f6ra det goda. S\u00f6k r\u00e4ttvisa, hj\u00e4lp den ni felat mot. Uppr\u00e4tth\u00e5ll den faderl\u00f6se, f\u00f6rsvara \u00e4nkan.\u201d Och hur forts\u00e4tter Amos, i 5:23\u201324? \u201dBespara mig ljudet av era s\u00e5nger, och l\u00e5t mig inte h\u00f6ra era lutors musik, utan l\u00e5t r\u00e4ttvisa v\u00e4lla upp som vatten, r\u00e4ttf\u00e4rdighet som en stadig str\u00f6m.\u201d<\/p>\n I b\u00e5da fallen kritiserar inte profeterna pr\u00e4sterskapet i sig, eller templet i sig, utan gudstj\u00e4nst utan etiska konsekvenser. <\/em>Inom judendomen \u00e4r det sj\u00e4lvklart att helighet \u2013 det som st\u00e5r i fokus i tempelritualerna \u2013 tv\u00e4rtemot att vara etiskt tond\u00f6vt \u00e4r t\u00e4tt knutet till etiken:<\/p>\n Marcus Ehrenpreis, \u00f6verrabbin i Stockholms stora synagoga 1914-1948 och en entusiastisk f\u00f6rk\u00e4mpe f\u00f6r religionsdialog i Sverige tillsammans med sin v\u00e4n \u00e4rkebiskop Nathan S\u00f6derblom, ger ett helt annat perspektiv \u00e4n detta konfliktfokus. I ett radiof\u00f6redrag om Talmud och kristendomens framv\u00e4xt st\u00e5r dessa inte bara i harmoni med varandra, utan \u00e4r tv\u00e5 sidor av samma mynt. Han kan f\u00e5 sista ordet:<\/p>\n ”I det inre sp\u00e4nningsf\u00f6rh\u00e5llandet mellan lagens ord och lagens mening, mellan levnadsfromhet och ceremonialfromhet, ligger nyckeln till den envisa tvisten om den rabbinska \u00bblagiskheten\u00bb. Alltsedan begynnelsen av den jude-kristna id\u00e9brottningen har denna beteckning klistrats som en etikett p\u00e5 talmudismen [allts\u00e5 rabbinsk judendom]. Men denna lagiskhet var alltid medel, icke m\u00e5l. Icke ligger heligheten i uppfyllandet av lagar, men lagbundenheten fostrar m\u00e4nniskan till godhet och renhet. H\u00e4ri befinner sig fariseismen, d\u00e4r den \u00e4r \u00e4kta, i full \u00f6verensst\u00e4mmelse med Gamla testamentets profeter. Lagens ok, varom Paulus talar, \u00e4r ingalunda ett av en dunkel, straffande makt p\u00e5lagt ok, under vilka f\u00f6rblindade m\u00e4nniskovarelser leva fram sitt tr\u00e4ldomsliv. Det \u00e4r fastmer det sj\u00e4lvvalda himmelrikets ok, Oll Malkut Schamajim, som vi av fri vilja, i full medvetenhet tagit p\u00e5 oss, d\u00e4rf\u00f6r att det leder till sj\u00e4lens full\u00e4ndning<\/em>.”[5]<\/a><\/p>\n Han fastsl\u00e5r:<\/p>\n ”Den rabbinska fromheten \u00e4r i grunden en levande forts\u00e4ttning av den profetiska religionen. Talmudismen m\u00f6jligg\u00f6r den inre f\u00f6rberedelse och den utveckling, som en g\u00e5ng i tiden skola leda till det av profeterna utstakade slutm\u00e5let\u2026 L\u00e5ngt ifr\u00e5n att \u00f6vergiva profetismens absoluta krav, str\u00e4var den klar\u00f6gd efter dess f\u00f6rverkligande.”<\/em>[<\/em>6]<\/a><\/p>\n [1]<\/a> Brueggemann, Walter. 1989. \u201cForeword.\u201d Holiness in Israel<\/em>, John G. Gammie. Minneapolis: Fortress Press. xi.<\/p>\n [2]<\/a> Brueggemann, Walter. 1997. Theology of the Old Testament: Testimony, Dispute, Advocacy<\/em>. Minneapolis: Fortress Press. 196.<\/p>\n [3]<\/a> Jenson, Philip. 2003. \u201cHoliness in the Priestly Writings of the Old Testament.\u201d I Holiness: Past & Present.<\/em> Ed. Stephen C. Barton, 93-121. London: T & T Clark. 113-4.<\/p>\n [4]<\/a> Jenson (2003), 119. Se \u00e4ven 115.<\/p>\n [5]<\/a> Ehrenpreis, Marcus. 1933. Talmud: Fariseim <\/em>\u00b7<\/em> Urkristendom.<\/em> Stockholm: Hugo Gebers F\u00f6rlag. 30-31.<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/files\/2017\/10\/Sebastian.jpg\")
<\/a>Bibeln erbjuder m\u00e5nga olika ledarskapsfigurer: i den Hebreiska bibeln har vi till exempel domaren (h\u00f6vdingen), kungen, pr\u00e4sten och profeten, och n\u00e4r vi kommer till Nya testamentets tid har vi rabbinen som religi\u00f6s auktoritet. Profeten \u00e4r vid det laget borta, liksom det bibliska kunga\u00e4mbetet. Med tiden kommer rabbinen, det vill s\u00e4ga l\u00e4raren, att helt ers\u00e4tta pr\u00e4sten inom judendomen, och inom kristendomen utvecklas ett eget pr\u00e4sterskap.<\/p>\nRituellt insn\u00f6ade pr\u00e4ster och antirituella profeter?<\/h4>\n
En tond\u00f6v l\u00e4sning av Bibeln<\/h4>\n