Heliga Trefaldighets dag – En av flera missionsbefallningar<\/a><\/p>\n Midsommardagen – religionsteologiska kommentarer<\/a><\/p>\n Johannes D\u00f6parens dag – Empati eller fr\u00e4mlingsfientlighet<\/a><\/p>\n 2 e trefaldighet – Utvald eller f\u00f6rbunden<\/a><\/p>\n 4 e Trefaldighet – En halachisk konflikt<\/a><\/p>\n Apostladagen och 10 e Trefaldighet L\u00f6sa och binda<\/a><\/p>\n Apostladagen och 11 e Tref – Om kultkritik<\/a><\/p>\n Kristi f\u00f6rklarings dag – Paulus skriver rekommendationsbrev<\/a><\/p>\n Kristi f\u00f6rklaringsdag \u2013 en dubbelexponering av bilder<\/a><\/p>\n 12 s\u00f6nd e trefaldighet – Friheten att g\u00f6ra gott p\u00e5 sabbaten (l\u00e4ngre version)\u00a0<\/a><\/p>\n 13 e Trefaldighet – Ett missbrukat tales\u00e4tt<\/a><\/p>\n Av Helene Egnell<\/strong><\/p>\n \u201dDop- och missionsbefallningen\u201d brukar vi kalla dagens evangelietext, \u201dthe great commission\u201d p\u00e5 engelska. Men kanske ska vi snarare se den som en av flera \u201dmissionsbefallningar\u201d i Nya Testamentet? Missionsteologen David J Bosch urskiljer tre olika \u201dmissionsparadigm\u201d i NT: enligt Matteus att \u201dg\u00f6ra alla folk till l\u00e4rjungar\u201d; enligt Lukas att ut\u00f6va f\u00f6rl\u00e5telse och solidaritet med de fattiga, med Luk 4:16-21 som grundl\u00e4ggande perikop; och enligt Paulus att inbjuda till \u201dden eskatologiska gemenskapen\u201d. Bosch framh\u00e5ller att \u201dl\u00e4rjunge\u201d \u00e4r ett ord som anv\u00e4nds flitigt av Matteus, just l\u00e4rjungeskap \u00e4r ett viktigt tema i det evangeliet. L\u00e4rjungar \u00e4r de som lever enligt Bergspredikan och betraktar varandra som systrar och br\u00f6der. Att \u201dg\u00f6ra l\u00e4rjungar\u201d \u2013 mathetheteusate<\/em> \u2013 \u00e4r allts\u00e5 det centrala ordet i perikopen. Imperativformen av verbet (som \u00e4r unikt f\u00f6r koin\u00e9) f\u00f6rekommer endast h\u00e4r. S\u00e5 l\u00e5ngt Bosch. (Se David J Bosch: Transforming Mission. Paradigm Shifts in Theology of Mission.<\/em>)<\/p>\n The Jewish Annotated New Testament<\/em> p\u00e5pekar att panta ta ethne<\/em>, \u201calla folk\u201d ocks\u00e5 kan \u00f6vers\u00e4ttas \u201calla hedningar\u201d. Uttrycket understryker att budskapet inte l\u00e4ngre \u00e4r reserverat f\u00f6r Israels folk, utan ska g\u00e5 ut till de andra folken. \u201dJag \u00e4r med er alla dagar\u201d ekar av Jeremias kallelse, Jer 1:19, liksom av Guds l\u00f6fte till Mose i dagens gammaltestamentliga text.<\/p>\n Dagens tema \u00e4r \u201dGud \u2013 Fader, Son och Ande\u201d, men \u00e4ven om den formeln f\u00f6rekommer i v\u00e5r perikop b\u00f6r vi f\u00f6rst\u00e5s vara medvetna om att den snarare \u00e5terspeglar doppraxis i Matteusf\u00f6rsamlingen \u00e4n \u00e4r ett referat av vad som sades p\u00e5 berget i Galil\u00e9en. En predikan som utg\u00e5r fr\u00e5n texten snarare \u00e4n temat kan allts\u00e5 med f\u00f6rdel fokusera p\u00e5 kallelsen till l\u00e4rjungaskap och vad det inneb\u00e4r enligt Matteus \u2013 och hur vi gestaltar det idag.<\/p>\n En annan vinkel \u00e4r att fundera \u00f6ver vad det betyder att kallelsen g\u00e5r ut till \u201dalla folk\u201d. En tanke som Sven-Erik Fjellstr\u00f6m en g\u00e5ng uttryckte har fortsatt att fascinera mig: t\u00e4nk om det inte bara \u00e4r s\u00e5 att \u201dalla folk\u201d beh\u00f6ver f\u00e5 h\u00f6ra det kristna budskapet, utan att budskapet beh\u00f6ver konfronteras med alla religioner och kulturer f\u00f6r att vi ska f\u00f6rst\u00e5 hela dess rikedom? I s\u00e5 fall skulle denna text inte bara vara portaltexten till mission i betydelsen \u201dsprida budskapet\u201d utan ocks\u00e5 till religionsdialogen d\u00e4r vi v\u00e4xer och n\u00e5r en djupare f\u00f6rst\u00e5else av oss sj\u00e4lva likav\u00e4l som \u201dden Andre\u201d i m\u00f6tet.<\/p>\n Av Helene Egnell<\/strong><\/p>\n I religionsteologiska termer m\u00f6ter vi i Apostlag\u00e4rningarna 17 en inklusivist som anv\u00e4nder dialog som evangelisationsmetod. Paulus b\u00f6rjar p\u00e5 antikt retoriskt man\u00e9r med att ber\u00f6mma sina \u00e5h\u00f6rare f\u00f6r deras religiositet (\u00e4ven om det kan finnas en sarkastisk biton i frasen \u201dnoga med religi\u00f6sa ting\u201d). Han anknyter ocks\u00e5, som god mission\u00e4r, till den lokala kontexten: altaret med inskriptionen \u201d\u00c5t en ok\u00e4nd gud\u201d, f\u00f6r att sedan med mission\u00e4rens arrogans f\u00f6rklara att han vet b\u00e4ttre \u00e4n atenarna sj\u00e4lva vad de tillber.<\/p>\n Enligt Paula Fredriksen som h\u00f6ll f\u00f6rra \u00e5rets Krister Stendahl Memorial Lecture<\/em><\/a> r\u00e5dde under antiken en \u201dpraktisk pluralism\u201d d\u00e4r man f\u00f6rest\u00e4llde sig att varje folk hade sin egen gud, men d\u00e4r man som uttryck f\u00f6r artighet eller diplomati kunde offra \u00e4ven \u00e5t andras gudar och \u00e5beropa dem som vittnen till juridiska handlingar. Det \u00e4r ur detta perspektiv man kan f\u00f6rst\u00e5 de m\u00e5nga altarna, och \u00e4ven altaret \u00e5t den ok\u00e4nde guden. Kanske fanns ett folk som hade en gud som man beh\u00f6vde h\u00e5lla sig v\u00e4l med \u2013 f\u00f6r, med Paula Fredriksens ord \u00e4r vilken gud som helst alltid starkare \u00e4n en m\u00e4nniska. De arkeologiska fynden tyder enligt Paula Fredriksen p\u00e5 att \u00e4ven judar deltog i detta \u201ddiplomatiska offrande\u201d till andra gudar.<\/p>\n Samtidigt h\u00f6ll en universalism p\u00e5 att v\u00e4xa fram s\u00e5v\u00e4l i judiskt t\u00e4nkande framf\u00f6rallt i diasporan som i den grekiska filosofin: en gud f\u00f6r alla folk som inte var knuten till n\u00e5gon enskild helgedom. Jesu vidgande av buden i Bergspredikan kan ses som ett uttryck f\u00f6r detta, och det \u00e4r denna universella gud som Paulus menar sig f\u00f6rkunna.<\/p>\n Kan vi anv\u00e4nda Paulus tal p\u00e5 aeropagen som f\u00f6rebild i m\u00f6tet med m\u00e4nniskor av annan tro? Ibland h\u00f6r man argumentet att v\u00e5r tid \u00e4r lik antiken med dess religi\u00f6sa m\u00e5ngfald, och att vi likt Paulus ska avvisa \u201davgudarna\u201d. Men om vi ska tro Paula Fredriksen var antikens religi\u00f6sa m\u00e5ngfald inte den \u201dmarknadsplats\u201d d\u00e4r individen valde fritt som vi ser idag. Och n\u00e4r Paulus avvisar \u201davgudarna\u201d kan vi h\u00e5lla i minnet att n\u00e4r profeterna rasade mot \u201dbel\u00e4tena\u201d var det i f\u00f6rsta hand en kritik mot den egna gruppen, som inte h\u00f6ll sig till sin egen gud utan var \u201dotrogna\u201d med andra gudar. V\u00e5rt religi\u00f6sa landskap ser helt annorlunda ut \u00e4n s\u00e5v\u00e4l Nya Testamentets som den Hebreiska Bibelns.<\/p>\n Av Thomas Kazen<\/strong><\/p>\n Texten finns f\u00f6rst\u00e5s h\u00e4r d\u00e4rf\u00f6r att D\u00f6paren f\u00e5r ett litet utrymme i den \u2013 evangelieboken f\u00f6rs\u00f6ker ta vara p\u00e5 de texter om Johannes som faktiskt finns. D\u00e4rf\u00f6r kanske det etiska problemet som ligger inb\u00e4ddat i Lukas fr\u00e4lsningshistoriska skildring g\u00e5 under radarn. \u201d\u2026 med lyftad hand f\u00f6rde han dem ut d\u00e4rifr\u00e5n. I omkring fyrtio \u00e5r s\u00f6rjde han f\u00f6r dem i \u00f6knen, och sedan utrotade han sju folk i Kanaan och l\u00e4t dem ta deras land i besittning.\u201d Lukas verkar inte sj\u00e4lv reagera p\u00e5 denna folkutrotning utan \u00e4r mer upptagen av sin typiska periodisering av historien (\u201dAllt detta tog omkring fyrahundrafemtio \u00e5r\u201d.)<\/p>\n F\u00f6r den som l\u00e4ser och noterar kan den etnocentriska tendensen upplevas som en kalldusch efter Midsommardagens betydligt \u00f6ppnare budskap om en Gud som skapat alla folk, ocks\u00e5 den fr\u00e5n Apostlag\u00e4rningarna. Men kanske bottnar de i samma grundsyn p\u00e5 m\u00e4nskligheten som uppdelad i olika folkslag som av Gud tilldelats olika omr\u00e5den.<\/p>\n Uppgifterna om de gudomligt sanktionerade folkf\u00f6rdrivningarna och folkmorden faller tillbaka p\u00e5 en nyckeltext ur 5 Mosebok: \u201dN\u00e4r Herren, din Gud, f\u00f6r dig in i det land du kommer till och tar i besittning driver han undan m\u00e5nga folk f\u00f6r dig: hettiterna, girgasheerna, amoreerna, kanaaneerna, perisseerna, hiveerna och jevuseerna, sju folk som \u00e4r st\u00f6rre och m\u00e4ktigare \u00e4n du. N\u00e4r Herren, din Gud, \u00f6verl\u00e4mnar dem \u00e5t dig och du besegrar dem skall du viga dem \u00e5t f\u00f6rintelse. Du f\u00e5r inte sluta f\u00f6rbund med dem eller visa skonsamhet mot dem\u201d (5 Mos 7:1-2). Den halvt mytiska listan p\u00e5 f\u00f6rdrivna folk, varav somliga har funnits och andra \u00e4r ok\u00e4nda, upprepas sedan \u00e5tskilliga g\u00e5nger av texter som st\u00e5r i den deuteronomistiska traditionen.<\/p>\n I den verkliga historien gick inte \u201der\u00f6vringen\u201d av landet till riktigt p\u00e5 det viset, men \u1e25erem<\/em>, att viga \u00e5t f\u00f6rintelse i betydelsen utrota fienden totalt, \u00e4r ett k\u00e4nt begrepp ocks\u00e5 fr\u00e5n somliga av Israels grannar. Denna form av folkmord verkar ha utl\u00f6sts av socioekologiska orsaker \u2013 folk\u00f6kningar och brist p\u00e5 jordbruksmark \u2013 och kunde sanktioneras av den egna stamguden. Inskriptionen p\u00e5 Mesha-stelen fr\u00e5n Moab talar om hur Mesha p\u00e5 order av Moabs gud Kemosh beg\u00e5r \u1e25erem<\/em> mot Nebo i Israel, liksom Israel enligt 5 Mos beg\u00e5r \u1e25erem<\/em> mot konkurrerande folk p\u00e5 uppdrag av Jahve.<\/p>\n Ocks\u00e5 i modern tid kan folkmord relateras till socioekonomiska och socioekologiska faktorer. Vi kan t\u00e4nka p\u00e5 ett av de senaste i en l\u00e5ng rad, det p\u00e5 Tutsis i Rwanda. Utifr\u00e5n en f\u00f6rst\u00e5else av tillg\u00e4ngliga resurser som begr\u00e4nsade kan s\u00e5dana extrema \u201dl\u00f6sningar\u201d ibland uppfattas som n\u00f6dv\u00e4ndiga. Gruppegoism och xenofobi kan till slut bryta ner den naturliga empati och omsorg om de svaga som m\u00e4nniskan annars har stor potential f\u00f6r. Men f\u00f6r att ta steget till avhumanisering, d\u00f6dligt v\u00e5ld och total utrotning beh\u00f6vs ocks\u00e5 sanktion fr\u00e5n h\u00f6gsta auktoritet. Gud f\u00f6rdriver DEM f\u00f6r att ge plats \u00e5t OSS.<\/p>\n Empati och altruism \u00e4r annars n\u00e5got som 5 Mosebok ofta betonar. Invandraren, \u00e4nkan och den faderl\u00f6se st\u00e5r ofta i fokus. F\u00f6r dem f\u00e5r man aldrig vr\u00e4nga r\u00e4tten och f\u00f6r dem ska man l\u00e4mna kvar eftersk\u00f6rden p\u00e5 \u00e5kern, f\u00f6r Gud \u00e4lskar dem. De blir en retorisk figur f\u00f6r r\u00e4ttf\u00e4rdigt handlande. Jeremia upprepar budet i den gammaltestamentliga texten f\u00f6r Johannes D\u00f6parens dag: \u201dHandla r\u00e4ttvist och r\u00e4ttf\u00e4rdigt och r\u00e4dda den utplundrade ur f\u00f6rtryckarens v\u00e5ld. Kr\u00e4nk inte invandraren, den faderl\u00f6se och \u00e4nkan, bruka inte v\u00e5ld mot dem\u201d (Jer 22:3).<\/p>\n B\u00e4gge tendenserna finns i m\u00e4nniskan: empatin och fr\u00e4mlingsfientligheten, altruismen och gruppegoismen, tilliten och r\u00e4dslan. B\u00e4gge tendenserna finns i m\u00e4nniskan \u2013 liksom i texten, ja, i samma text och samma s\u00f6ndag. H\u00e4r ligger en paradox. Fr\u00e5gan \u00e4r kanske vilken tendens vi v\u00e4ljer att odla, ge n\u00e4ring, utveckla och f\u00f6rsvara?<\/p>\n Det \u00e4r alltf\u00f6r vanligt att kristna tillskriver Gamla testamentet ansvaret f\u00f6r v\u00e5ldsamheterna medan Nya testamentets texter frik\u00e4nns. H\u00e4r ser vi hur en av de texter som \u00f6ppnar upp f\u00f6r en universalistisk syn p\u00e5 Gud och m\u00e4nskligheten, Apostlag\u00e4rningarna, samtidigt tar ett gruppt\u00e4nkande f\u00f6r givet och utan att problematisera b\u00e4r med sig ett kulturellt arv av v\u00e5ld mot den andre.. Samtidigt erbjuder den gammaltestamentliga texten denna s\u00f6ndag en humanit\u00e4r motvikt: \u201dL\u00e5t inte oskyldigt blod flyta p\u00e5 denna plats!\u201d (Jer 22:3). En uppmaning till den som f\u00f6r stunden har makten, vem det \u00e4n m\u00e5 vara. Och vi som tror att vi inte har s\u00e5 mycket makt, l\u00e5t oss vara vaksamma och inte l\u00e5ta signalerna i v\u00e5r samtid g\u00e5 under radarn!<\/p>\n Av Sebastian Selv\u00e9n<\/strong><\/p>\n F\u00f6r judar sj\u00e4lva har \u201dutvaldhet\u201d s\u00e4llan varit ett centralt begrepp. Det som ist\u00e4llet har st\u00e5tt i centrum har varit b\u2019rit<\/em>, \u201df\u00f6rbund.\u201d F\u00f6rbundstanken kan s\u00e4gas vara sj\u00e4lva k\u00e4rnvirket i all judisk teologi: tanken att man st\u00e5r i ett \u00e4ktenskapsf\u00f6rbund med G-d, d\u00e4r b\u00e5da parterna har r\u00e4ttigheter och skyldigheter, med Toran som ketuba <\/em>(\u00e4ktenskapskontrakt). Det judiska f\u00f6rbundet \u00e4r ocks\u00e5 ett av en serie f\u00f6rbund. Det f\u00f6rsta f\u00f6rbundet G-d slutar \u00e4r trots allt med hela skapelsen genom Noak. F\u00f6r det judiska folkets del har G-d sedan slutit ett s\u00e4rskilt f\u00f6rbund. Det betyder dock inte att andra folk inte kan ha sina egna f\u00f6rbund med G-d. Att judisk lag i stort sett inte st\u00e4ller n\u00e5gra krav p\u00e5 icke-judar beror p\u00e5 att man intar en \u201dlev och l\u00e5t leva\u201d-attityd.<\/p>\n Den store judiske teologen Maimonides skrev att kristendomen och islam b\u00e5da var instiftade av G-d f\u00f6r att sprida kunskap om G-d, Toran och Messias. Men vad icke-judar g\u00f6r med sina relationer till G-d \u00e4r inte upp till judar att tycka till om. Jonathan Sacks, Storbritanniens f.d. ortodoxa \u00f6verrabbin, har uttryckt det som: \u201d[Judendomen] tror p\u00e5 en G-d men inte p\u00e5 en religion, en kultur, en sanning. Abrahams G-d \u00e4r hela m\u00e4nsklighetens G-d men Abrahams tro \u00e4r inte hela m\u00e4nsklighetens tro.<\/em>\u201d[1]<\/a><\/p>\n F\u00f6r kristna var det judiska f\u00f6rbundet med G-d n\u00e5got som beh\u00f6vde ses \u00f6ver i ljuset av den egna sj\u00e4lvbilden. Id\u00e9n om m\u00e5nga olika parallella f\u00f6rbund fungerade inte n\u00e4r id\u00e9n att extra ecclesiam nulla salus est<\/em>, \u201dutanf\u00f6r kyrkan finns ingen fr\u00e4lsning\u201d, blev tongivande. D\u00e5 beh\u00f6vde man antingen (helt stick i st\u00e4v med de nytestamentliga texterna) mena att G-d hade h\u00e4vt sitt f\u00f6rbund med det judiska folket, eller att Israels historia helt enkelt alltid hade handlat om kristna, i n\u00e5gon sorts \u201dproto\u201d-form, och att de som f\u00f6rblev judar helt enkelt hade missat den senaste operativsystemsuppdateringen.<\/p>\n Ett mer diplomatiskt (men ocks\u00e5 mer pomp\u00f6st) s\u00e4tt att formulera det p\u00e5 idag \u00e4r att det judiska f\u00f6rbundet \u201dfullbordas\u201d i det kristna. Att judar var \u201ddet utvalda folket\u201d kom allts\u00e5 att bli viktig f\u00f6r att f\u00e5 fram po\u00e4ngen att de inte l\u00e4ngre var utvalda<\/em>. Men det \u00e4r inte den enda slutsats man kan dra. Redan under reformationen b\u00f6rjade reformerta, dvs. kalvinistiska kristna, teologer att formulera teologiska modeller som utgick fr\u00e5n att G-d inte upph\u00e4ver sina f\u00f6rbund utan kompletterar med nya.<\/p>\n F\u00f6r judisk teologi \u00e4r det f\u00f6rst\u00e5s inget problem att det finns kristna som har ett eget f\u00f6rbund med G-d: det \u00e4r en uppgift kristna brottas med sj\u00e4lva. Men utvaldhet, en s\u00e5 viktig kristen teologi om judar<\/em>, kan ocks\u00e5 anv\u00e4ndas p\u00e5 goda s\u00e4tt: den judiska teologen Michael Wyschogrod, k\u00e4nd f\u00f6r sitt engagemang med (s\u00e4rskilt reformerta) kristna, menade att G-d inte har n\u00e5gon \u201duniversell\u201d k\u00e4rlek (det \u00e4r enligt honom ett meningsl\u00f6st koncept) utan just har valt ut det judiska folket i partikul\u00e4r f\u00f6r\u00e4lskelse. Det enligt honom borgar f\u00f6r att \u00e4ven andra grupper kan \u00e4lskas, p\u00e5 sina partikul\u00e4ra och unika s\u00e4tt, av G-d. Att G-d sluter ett unikt, exklusivt f\u00f6rbund med det judiska folket betyder enligt honom att \u00e4ven kristna kan vara s\u00e4kra p\u00e5 att de, liksom judar \u00e4lskas av G-d som judar<\/em>, \u00e4lskas av G-d som kristna<\/em>.[2]<\/a><\/p>\n Bibeltexterna erbjuder flera teologiska v\u00e4gar d\u00e4r vi m\u00e5ste ta ansvar f\u00f6r vilka vi v\u00e4ljer att vandra p\u00e5, och hur vi talar om v\u00e5r relation till G-d p\u00e5 s\u00e5 att det inte g\u00e5r ut \u00f6ver n\u00e5gon annans. Vi \u00e4r trots allt inte bara f\u00f6rbundna med G-d utan \u00e4ven med varandra.<\/p>\n [1]<\/a> Sacks, Jonathan. 2002. The Dignity of Difference: How to Avoid the Clash of Civilizations<\/em>. London & New York: Continuum. 53. F\u00f6rfattarens kursivering. Se \u00e4ven 55.<\/p>\n [2]<\/a> Wyschogrod, Michael. 1996 (1983). The Body of Faith: God in the People Israel<\/em>. Plymouth: Aronson.<\/p>\n Av Helene Egnell<\/strong><\/p>\n Jag har alltid sett f\u00f6r mig en blodt\u00f6rstig hop med stenar i h\u00e4nderna, anf\u00f6rd av religi\u00f6sa dignit\u00e4rer, ungef\u00e4r som i Life of Brian<\/em> (\u201dLet\u2019s go to the stonings!\u201d) och som snopna sl\u00e4ppt sina stenar innan de g\u00e5r d\u00e4rifr\u00e5n. Och haft tanken att de som s\u00e4tter Jesus p\u00e5 prov f\u00f6ruts\u00e4tter att han ska vilja fria den anklagade kvinnan, som var utsatt f\u00f6r livsfara, och d\u00e4rigenom g\u00e5 emot Mose lag.<\/p>\n Men nu ser jag ju att det st\u00e5r inget om att de har n\u00e5gra stenar. S\u00e5 t\u00e4nk om det handlade om en halachisk fr\u00e5gest\u00e4llning, d\u00e4r de arma kvinnan bara var en bricka i spelet. Faris\u00e9erna och de skriftl\u00e4rda ville s\u00e4tta honom p\u00e5 prov, st\u00e5r det, dvs de gav honom ett knivigt problem som han skulle l\u00f6sa p\u00e5 ett smart s\u00e4tt. De ville ocks\u00e5 f\u00e5 n\u00e5got att anklaga honom f\u00f6r s\u00e4ger Johannes \u2013 men kanske handlade det om att han skulle s\u00e4ga att kvinnan skulle stenas enligt Mose lag s\u00e5 att de kunde rapportera till de romerska myndigheterna att han gick emot deras lag?<\/p>\n Vi \u00e4r vana att f\u00f6rst\u00e5 Jesu meningsutbyten med \u201dfaris\u00e9er och skriftl\u00e4rda\u201d enbart i termer av konflikt och aggression, eftersom evangelisterna ofta, men inte alltid, framst\u00e4ller dem som Jesu fiender (se H\u00e5kan Bengtssons text Farorna med fariseiska faris\u00e9er<\/em><\/a>. Men sett mot bakgrunden av att judendomen handlar om att diskutera texttolkning, och att dessa diskussioner kan vara mycket h\u00e4ftiga utan att man f\u00f6r den skull \u00e4r ov\u00e4nner, kan vi kanske nyansera den bilden. I dessa diskussion handlar det inte om att komma \u00f6verens, eller hitta ett slutgiltigt svar. Den rabbinska h\u00e5llningen \u00e4r att hitta en medelv\u00e4g snarare \u00e4n att ta st\u00e4llning f\u00f6r den ena eller andra sidan. Och det handlar om att hitta ett \u201dfiffigt\u201d svar, som g\u00f6r den andre svarsl\u00f6s. S\u00e5 som Jesus g\u00f6r h\u00e4r.<\/p>\n \u201dFaris\u00e9erna och de skriftl\u00e4rda\u201d anv\u00e4nder kvinnan som rekvisita i sin teoretiska fr\u00e5gest\u00e4llning. Jesus f\u00f6r med sitt svar fr\u00e5gan till den individuella etikens dom\u00e4ner, till m\u00e4nniskors interaktion. Det handlar om m\u00e4nniskor, m\u00e4nniskor som ska kasta stenar eller blir kastad stenar p\u00e5. Det handlar om individens moraliska halt. Ett svar som \u00e5 ena sidan var i linje med judisk lagtolkning, \u00e5 andra sidan inte blottst\u00e4llde honom f\u00f6r anklagelser om att bryta mot vare sig romersk eller judisk lag. Fiffigt, som sagt.<\/p>\n Episteltexten ur Romarbrevet behandlar ju ocks\u00e5 en halachisk konflikt: n\u00e4mligen den mellan judekristna och hednakristna i f\u00f6rsamlingen. D\u00e4r fanns de som h\u00f6ll fast vid de judiska matreglerna, och de som inte gjorde det. Paulus uppmanar dem att respektera varandras olikheter – Romarbrevet talar allts\u00e5 rakt in i v\u00e5rt m\u00e5ngkulturella och m\u00e5ngreligi\u00f6sa samh\u00e4lle!<\/p>\n Av G\u00f6ran Eidevall<\/strong><\/p>\n Det p\u00e5st\u00e5s ofta att n\u00e5gra av de bibliska f\u00f6rfattarna, fr\u00e4mst de s\u00e5 kallade klassiska domsprofeterna (Amos, Hosea, Mika, Jesaja och Jeremia) men \u00e4ven en och annan psalmist, var radikalt kult-kritiska. De f\u00f6rkastade sedv\u00e4njan att framb\u00e4ra offer till Gud som n\u00e5got primitivt (slakt av djur, blod!) och helt on\u00f6digt. Intressant nog \u00e4r det framf\u00f6r allt bibelforskare med protestantisk bakgrund som har st\u00e4llt sig bakom detta syns\u00e4tt. F\u00f6r dem har profeterna blivit f\u00f6reg\u00e5ngare till reformationen (Luther och Calvin) \u2013 redan Amos och Jeremia ins\u00e5g att yttre ritualer riskerade att skymma det enda n\u00f6dv\u00e4ndiga, Guds ord. Ur ett religionsteologiskt perspektiv \u00e4r det viktigt att notera den implicita kritiken av konfessioner med en starkare betoning p\u00e5 ritualer (t ex judendom och katolicism). Ur ett religionshistoriskt och exegetiskt perspektiv \u00e4r denna utbredda hypotes om profetisk \u201dkultkritik\u201d dessutom orimlig.<\/p>\n Offerkult var en sj\u00e4lvklar del av all organiserad religionsut\u00f6vning under antiken. Detta g\u00e4ller \u00e4ven Israel och Juda. En gudstj\u00e4nst inbegrep vanligtvis b\u00e5de b\u00f6n och n\u00e5gon form av offer. Dessa uttryck kompletterade varandra. B\u00f6nen och offerg\u00e5van var tv\u00e5 sidor av samma sak: m\u00e4nniskans vilja att kommunicera med Gud, att s\u00f6ka gemenskap och v\u00e4gledning.<\/p>\n I linje med detta t\u00e4nkes\u00e4tt finner vi ett flertal texter i Hebreiska bibeln (GT) som kraftigt betonar vikten av en v\u00e4lfungerande offerkult (3 Mosebok 1\u20137; Hesekiel 40\u201348; Haggaj). Hur skulle folket annars kunna tillbe Herren, Israels och hela v\u00e4rldens Gud, p\u00e5 ett v\u00e4rdigt s\u00e4tt? Monoteismen innebar inte ett avst\u00e5ndstagande fr\u00e5n offer. D\u00e4remot medf\u00f6rde den ett f\u00f6rbud mot att framb\u00e4ra offerg\u00e5vor till n\u00e5gon annan \u00e4n Herren. Idealtillst\u00e5ndet var inte att allt offrande skulle upph\u00f6ra. En s\u00e5dan situation kunde uppfattas som ett straff (Hos 9:3-4) eller som ett akut n\u00f6dl\u00e4ge (Joel 1:13-14). Idealet var snarare att hela folket, eller alla folkslag, skulle tillbe Herren med v\u00e4lbehagliga offer (Jes 56:6-7; Sak 14:20-21).<\/p>\n Men det fanns en risk att Gud inte skulle acceptera det som frambars. En b\u00f6n kan avvisas, en offerg\u00e5va likas\u00e5. Medvetenheten om att offer kan bli f\u00f6rkastade m\u00f6ter vi redan i ber\u00e4ttelsen om Kain och Abel. Mot den bakgrunden g\u00e5r det att f\u00f6rst\u00e5 Amos 5:21-24 och andra \u201dkultkritiska\u201d profettexter p\u00e5 detta s\u00e4tt: P\u00e5 grund av till folkets och ledarnas synder och f\u00f6rbrytelser i en viss situation meddelar profeten att Herren v\u00e4grar att ta emot deras g\u00e5vor. L\u00e4gg m\u00e4rke till formuleringarna i Amostexten: \u201dera<\/em> g\u00e5vor \u2026 era<\/em> offer\u201d (v. 22). Problemet var avsaknaden av r\u00e4tt och r\u00e4ttvisa (v. 24). Detta fick negativa f\u00f6ljder f\u00f6r gudsrelationen. Budskapet om att israeliternas offer inte accepterades var ett dr\u00e5pslag just d\u00e4rf\u00f6r att profeten och \u00e5h\u00f6rarna var \u00f6verens om offerkultens centrala betydelse.<\/p>\n En helt annan typ av \u201dkultkritik\u201d m\u00f6ter vi i Ps 40:6-12. F\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r vishetstraditionen brukade p\u00e5minna om att det inte g\u00e5r att muta Gud med offerg\u00e5vor (kom ih\u00e5g att boskapsdjur var den tidens viktigaste form av kapital). Offer kunde inte ers\u00e4tta etik och trofasthet (Ords 21:3). F\u00f6r fromma judar under exilens tempell\u00f6sa tid och f\u00f6r de fattiga blev detta syns\u00e4tt en befrielse: Gud kr\u00e4ver inte offer av den enskilde (Ps 40:7). P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt blev det m\u00f6jligt att fira gudstj\u00e4nst ocks\u00e5 i diasporan. Men det innebar inte ett motst\u00e5nd mot att \u00e5teruppbygga templet i Jerusalem, eller ett avst\u00e5ndstagande ifr\u00e5n det som skedde i det nya templet. Detta illustreras p\u00e5 ett utm\u00e4rkt s\u00e4tt av en annan psaltarpsalm, nummer 51, d\u00e4r relativiseringen av offerg\u00e5vors betydelse f\u00f6r den personliga fromheten (v. 18-19) f\u00f6ljs av en framtidsvision d\u00e4r folket ska prisa Gud med b\u00e5de lovs\u00e5ng och offer (v. 20-21). H\u00e4r ser vi att de bibliska f\u00f6rfattarna inte s\u00e5g en mots\u00e4ttning mellan \u201dkultkritik\u201d och en i grunden positiv inst\u00e4llning till offerkult som en del av gudstj\u00e4nsten i templet.<\/p>\n Templet i Jerusalem f\u00f6rst\u00f6rdes \u00e5r 70 v.t. I det l\u00e4get kunde b\u00e5de rabbinsk judendom och kristendom bygga vidare p\u00e5 synagogans gudstj\u00e4nstformer (som troligtvis utvecklats i diasporan): med l\u00e4sning och utl\u00e4ggning av heliga skrifter, utan offer. Men det \u00e4r en helt annan historia.<\/p>\n Av Hanna Stenstr\u00f6m\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 <\/strong><\/p>\n I Matt 16:13-20 talar Jesus till Petrus och s\u00e4ger att Petrus ska f\u00e5 nycklarna till himmelriket samt \u201dAllt du binder p\u00e5 jorden skall vara bundet i himlen och allt du l\u00f6ser p\u00e5 jorden skall vara l\u00f6st i himlen.\u201d L\u00e4ser vi texten med en traditionellt kristen referensram h\u00f6r vi sannolikt h\u00e4r ord om \u201dnycklamakten\u201d, allts\u00e5 det kyrkliga \u00e4mbetets – pr\u00e4sternas – befogenhet att l\u00f6sa de \u00e5ngerfulla och botf\u00e4rdiga fr\u00e5n deras synder samt att binda de obotf\u00e4rdiga, icke \u00e5ngerfulla i deras synder. Detta bibelord \u00e4r grunden f\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningen om denna nycklamakt. Tanken finns \u00e4n tydligare i Joh 20:23, som sannolikt inte har n\u00e5gon direkt relation till Matteusevangeliet, vilket ger vid handen att tanken levde p\u00e5 flera h\u00e5ll oberoende av varandra i den tidiga kristna r\u00f6relsen.<\/p>\n L\u00e4ser vi Matt 16:13-20 och f\u00f6rs\u00f6ker att inte t\u00e4nka p\u00e5 denna h\u00e4vdvunna kristna tolkning s\u00e5 \u00e4r den ju faktiskt inte sj\u00e4lvklar. Inget i sammanhanget handlar om hur synder och syndare ska behandlas. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt handlar det \u00e4nd\u00e5 om en befogenhet Jesus ger till Petrus. Jes 22:22 anf\u00f6rs ofta som en parallelltext, som visar att makten att \u00f6ppna och st\u00e4nga kan vara ett uttryck f\u00f6r just auktoritet. M\u00e5nga bibelforskare ger d\u00e4rf\u00f6r en annan f\u00f6rklaring till vad det \u00e4r att \u201dl\u00f6sa och binda\u201d, som grundar sig p\u00e5 rabbinska texter. \u201dL\u00f6sa och binda\u201d \u00e4r befogenheten att tolka Torah och att undervisa, \u00e4n mer precist att besluta vad som ska anses till\u00e5tet och vad som ska anses f\u00f6rbjudet. Dessa tolkningar anses sedan st\u00e5 fast ocks\u00e5 i himlen, inf\u00f6r Gud.<\/p>\n De rabbinska texterna \u00e4r ju senare \u00e4n Matteusevangeliet, och vi skulle h\u00e4r allts\u00e5 kunna ha att g\u00f6ra med en tanke som levde i tidig judendom, som utvecklas p\u00e5 ett s\u00e4tt i Matteusf\u00f6rsamlingen och sedan p\u00e5 ett i grunden liknande men \u00e4nd\u00e5 annorlunda s\u00e4tt i rabbinsk judendom. Den befogenhet Petrus f\u00e5r i Matt 16:13-20 \u00e4r att tolka Torah f\u00f6r f\u00f6rsamlingen\/kyrkan, att vara auktoritet i l\u00e4rofr\u00e5gor, att fatta beslut om vad som \u00e4r f\u00f6rbjudet och till\u00e5tet f\u00f6r dem som \u00e4r medlemmar i f\u00f6rsamlingen\/kyrkan.<\/p>\n En annan tolkningsm\u00f6jlighet som anf\u00f6rts, med st\u00f6d av rabbinska texter \u00e4r att \u201dbinda och l\u00f6sa\u201d handlar om befogenhet att utesluta n\u00e5gon ur f\u00f6rsamlingen, eller att inkludera. \u00c4ven med den tolkningen skulle vi ha att g\u00f6ra med en tidig judisk tanke som skrivs ner i Matteusevangeliet och f\u00e5r en speciell betydelse d\u00e4r, och sedan utvecklas vidare och bevaras i skrift n\u00e4r den rabbinska judendomen v\u00e4xer fram.<\/p>\n I Matt 18:18-22 \u00e4r det f\u00f6rsamlingen som tilltalas, inte Petrus eller f\u00f6rsamlingsledare. Formuleringen \u00e4r mycket lik den i Matt 16: \u201dallt ni binder p\u00e5 jorden skall vara bundet i himlen och allt ni l\u00f6ser p\u00e5 jorden skall vara l\u00f6st i himlen.\u201d Det \u00e4r inte om\u00f6jligt att t\u00e4nka sig en bredare eller annan mening ocks\u00e5 h\u00e4r \u00e4n hur f\u00f6rsamlingen ska agera mot den som syndar, d\u00e5 det ju direkt s\u00e4gs att det tv\u00e5 eller tre ber om ska ges till dem av Fadern. Men sedan handlar det uttryckligen om f\u00f6rl\u00e5telse, vilket g\u00f6r att tolkningen att \u201dbinda – l\u00f6sa\u201d handlar om \u201dbinda i synd – l\u00f6sa fr\u00e5n synd\u201d ligger n\u00e4ra till hands.<\/p>\n Evangelietexten \u00e4r dessutom del av hela Matt 18, \u201dKyrkoordningstalet\u201d med bibelforskarterminologi. \u00a0Det \u00e4r ett av de tal den\/de som skapade Matteusevangeliet utformade av tidigare sj\u00e4lvst\u00e4ndigt material f\u00f6r att behandla ett eller flera temata. Matt 18 handlar n\u00e4stan genomg\u00e5ende om hur f\u00f6rsamlingen ska behandla medlemmar som anses ha beg\u00e5tt en or\u00e4tt (Matt 18:12-17, 23-25) vilket f\u00f6rst\u00e4rker intrycket av att \u201dl\u00f6sa och binda\u201d h\u00e4r handlar om att l\u00f6sa och binda i synd. Att det handlar om att best\u00e4mma vad som \u00e4r syndigt respektive till\u00e5tet \u00e4r dock inte helt uteslutet.<\/p>\n Kommentar till GT och episteltexten av Madelene Fredell<\/span><\/b><\/p>\n \u00a0<\/span><\/p>\n \u00a0<\/span><\/p>\n Paulus g\u00f6r en avsiktlig feltolkning av texten fr\u00e5n 2 Mosebok i syfte att r\u00e4ttf\u00e4rdiga sin egen f\u00f6rkunnelse f\u00f6r korinthierna. Han \u00e4r ju inte i behov av n\u00e5got rekommendationsbrev, vilken annars var n\u00f6dv\u00e4ndigt i antiken, eftersom brevet redan \u00e4r skrivet i korinthiernas hj\u00e4rtan. Och brevet \u00e4r budskapets sj\u00e4lva inneh\u00e5ll och brevet \/lagen \u00e4r nu skriven i korinthiernas hj\u00e4rtan, jfr Jer. Detta som kontrast till stentavlorna som \u00e5syftas i Paulustexten och som inte \u00e4r ett f\u00f6r Paulus godtagbart \u201drekommendationsbrev\u201d. Paulus vill visa att hans uppdrag \u00e4r mycket mer v\u00e4rt \u00e4n Moses. <\/span><\/p>\n \u00a0<\/span><\/p>\n Vidare kontrasterar Paulus d\u00f6dens tj\u00e4nst (3:7) och domens tj\u00e4nst (3:9) med Andens tj\u00e4nst (3:8) och r\u00e4ttf\u00e4rdighetens tj\u00e4nst (3:9). De tv\u00e5 f\u00f6rsta tj\u00e4nsterna \u00e4r inhuggna i sten, de tv\u00e5 andra \u00e4r lagda i folkets br\u00f6st och skrivna i deras hj\u00e4rtan. Episteltextens h\u00f6jdpunkt ligger den avslutande meningen, vi f\u00f6rh\u00e4rligas av den h\u00e4rlighet som kommer fr\u00e5n (Herren) Anden.<\/span><\/p>\n \u00a0<\/span><\/p>\n F\u00f6r att sedan visa att han st\u00e5r f\u00f6r det nya f\u00f6rbundet enligt Jeremia och inte det gamla med stentavlorna bygger Paulus upp en polemisk rivalitet mellan sin tj\u00e4nst (diakonia<\/i>) och Moses som bara leder till d\u00f6d och dom. Nu m\u00e5ste Paulus bevisa det han skriver i v. 18: \u201dOch alla vi som utan sl\u00f6ja f\u00f6r ansiktet sk\u00e5dar Herrens h\u00e4rlighet f\u00f6rvandlas till en och samma avbild; vi f\u00f6rh\u00e4rligas av denna h\u00e4rlighet som kommer fr\u00e5n Herren, Anden\u201d. Det kan han bara g\u00f6ra genom att f\u00f6rvanska 2 Mos 34:27 \u2013 35.<\/span><\/p>\n N\u00e4r Mose talade med Gud p\u00e5 berget fick han del av Guds str\u00e5lglans, h\u00e4rlighet, kavod<\/i>. Den gl\u00e4nste s\u00e5 starkt att folket inte f\u00f6rm\u00e5dde komma honom n\u00e4ra och d\u00e4rmed lyssna p\u00e5 honom. Mose satte d\u00e4rf\u00f6r en mask eller sl\u00f6ja framf\u00f6r ansiktet n\u00e4r han varit hos Gud och sedan skulle tala med folket. Det \u00e4r f\u00e5 f\u00f6runnat att kunna \u201dse<\/i>\u201d Gud \u2013 utan att d\u00f6. Mose hade gjort det, i alla fall sett Guds h\u00e4rlighet\/str\u00e5lglans, och \u00f6verstepr\u00e4sten fick enligt traditionen samma ynnest n\u00e4r han gick in i det Allra Heligaste. \u00d6verstepr\u00e4sten omg\u00e4rdades d\u00e5 av r\u00f6k f\u00f6r att inte str\u00e5lglansen skulle bli f\u00f6r sv\u00e5r att uth\u00e4rda f\u00f6r de troende. <\/span><\/p>\n \u00a0<\/span><\/p>\n Mose hade f\u00e5tt del av Guds str\u00e5lglans. Paulus m\u00e5ste nu bevisa att han ocks\u00e5 har f\u00e5tt samma ynnest, och helst lite mer och att folket kan \u00e5tnjuta samma sak, f\u00f6r att hans argumentation utifr\u00e5n Jeremiaf\u00f6rbundet ska h\u00e5lla. D\u00e4rmed f\u00f6rvanskar han texten fr\u00e5n 2 Mos och g\u00f6r det med r\u00e5ge i vv 13 – 15: \u201d<\/span>Han (Mose) dolde sitt ansikte med en duk f\u00f6r att israeliterna inte skulle se hur det som var p\u00e5 v\u00e4g att f\u00f6rsvinna tog slut.\u00a0Och deras f\u00f6rst\u00e5nd blev f\u00f6rstockat, ty \u00e4nnu i denna dag h\u00e4nger den sl\u00f6jan kvar n\u00e4r det gamla f\u00f6rbundets skrifter l\u00e4ses upp, och den lyfts inte bort eftersom det \u00e4r genom Kristus den f\u00f6rsvinner.\u00a0\u00c4n i dag ligger en sl\u00f6ja \u00f6ver deras hj\u00e4rtan n\u00e4r man l\u00e4ser ur Moses lag.\u201d Paulus s\u00e4ger att det \u201dgamla\u201d f\u00f6rbundet inte har n\u00e5gon varaktighet och att det bara kan f\u00e5 det genom Kristus. Endast Kristus tolkar Moses lag p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att den skrivs i m\u00e4nniskornas hj\u00e4rtan. Det h\u00e4r var ett vanligt s\u00e4tt att l\u00e4sa och tolka, eller snarare misstolka, texter p\u00e5, inte bara i judisk, rabbinsk, tradition, utan i hela medelhavsomr\u00e5det. Det var helt enkelt ett s\u00e4tt att rekommendera sig sj\u00e4lv, att skriva sitt eget rekommendationsbrev, 2 Kor 3:1-2.<\/span><\/p>\n I vv 16 \u2013 18 ligger Paulus eget budskap utifr\u00e5n hans egen erfarenhet av Kristus. \u00c5terigen finns ett indirekt om \u00e4n starkt inflytande fr\u00e5n Jer 31:31 \u2013 34. Lagen \u00e4r inskriven i folkets hj\u00e4rtan och \u201dundervisningen\u201d sker direkt, utan mellanh\u00e4nder, genom Anden, Guds ande, ruah adonai<\/i>. H\u00e4r r\u00e5der frihet i kontrast mot lagen och h\u00e4r f\u00f6rvandlas vi alla till Guds avbild och likhet, 1 Mos 1:26. Liksom Mose f\u00f6rh\u00e4rligades p\u00e5 Sinai, s\u00e5 f\u00f6rh\u00e4rligades Jesus p\u00e5 F\u00f6rklaringsberget och s\u00e5 f\u00f6rh\u00e4rligas \u00e4ven vi av h\u00e4rligheten som kommer fr\u00e5n Herren genom Anden. <\/span><\/p>\n Det b\u00f6r understrykas att Paulus inte avskriver<\/i> Lagen, utan tolkar f\u00f6rmedlingen av den enligt den tradition som profeten Jeremia f\u00f6rkunnat. Att ha Lagen skriven i sitt hj\u00e4rta st\u00e4ller ocks\u00e5 konkreta krav p\u00e5 en r\u00e4ttf\u00e4rdig livsf\u00f6ring \u2013 precis som Orden p\u00e5 stentavlorna.<\/span><\/p>\n \u00a0<\/span><\/p>\n I kristen spiritualitet har f\u00f6rh\u00e4rligandet ofta sammanfattats med kyrkofadern Athanasius mening \u201dGud blev m\u00e4nniska f\u00f6r att m\u00e4nniskan skulle bli Gud\u201d och kom att omges med allehanda andliga \u00f6vningar. Detta s\u00e5 kallade gudomligg\u00f6rande \u00e5terfinns inte bara i judendom och kristendom utan i de flesta religi\u00f6sa traditioner. Tanken \u00e4r att kontakten med det gudomliga i n\u00e5gon m\u00e5n b\u00f6r \u201dsmitta av sig\u201d p\u00e5 den religi\u00f6se ut\u00f6varen.<\/span><\/p>\n Kommentar till evangelietexten av Ulf Lindgren<\/strong><\/p>\n N\u00e4r Moses gick upp p\u00e5 Sinai berg f\u00f6r att samtala med Gud, p\u00e5verkades han av Guds helighet s\u00e5 att han sj\u00e4lv sedan reflekterade det gudomliga ljuset. Att ljuset lyser fr\u00e5n n\u00e5gons ansikte \u00e4r allts\u00e5 ett uttryck som f\u00f6r d\u00e5tidens judiska l\u00e4sare innebar att personen stod i n\u00e4ra relation till Gud sj\u00e4lv och reflekterade Guds ljus.<\/p>\n Att Jesu kl\u00e4der blev helt vita och att ett moln t\u00e4ckte honom, hj\u00e4lpte l\u00e4sarna att f\u00f6rst\u00e5 att Jesus samtidigt var en \u00f6verstepr\u00e4st. F\u00f6r n\u00e4r \u00f6verstepr\u00e4sten under F\u00f6rsoningsdagen gick in i det allra heligaste, tyder k\u00e4llorna p\u00e5 att han bytte kl\u00e4der d\u00e4r inne och tog p\u00e5 sig en helt vit dr\u00e4kt. Dessutom bl\u00e5stes r\u00f6k framf\u00f6r f\u00f6rl\u00e5ten s\u00e5 att \u00f6verstepr\u00e4sten n\u00e4r han steg fram genom f\u00f6rl\u00e5ten gick in i ett moln med helt vita kl\u00e4der. F\u00f6r att visa att han liksom Moses p\u00e5 Sinai nu hade st\u00e5tt inf\u00f6r Guds ansikte.<\/p>\n Evangelisterna vill allts\u00e5 med sin beskrivning s\u00e4ga att Jesus \u00e4r en ny Moses och en ny \u00f6verstepr\u00e4st. Inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis en b\u00e4ttre s\u00e5dan utan den som Gud just nu s\u00e4nder. P\u00e5 hebreiska skiljer man g\u00e4rna s\u00e5dant som h\u00e4nder en g\u00e5ng fr\u00e5n s\u00e5dant som h\u00e4nder st\u00e4ndigt. Ett viktigt begrepp f\u00f6r bibell\u00e4sare \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r tanken p\u00e5 ett st\u00e4ndigt presens: n\u00e5got som var, \u00e4r och forts\u00e4tter att vara. Gud s\u00e4nder st\u00e4ndigt en representant som ska leva som Guds profet hos Guds folk. F\u00f6rr var det Moses och sedan kom Elia och nu \u00e4r det Jesus som \u00e4r denne representant. D\u00e4rf\u00f6r lyser det om hans ansikte, d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r hans kl\u00e4der vita och d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4nks ett moln ner \u00f6ver honom. Och d\u00e5 kan l\u00e4rjungarna ocks\u00e5 utbrista: du \u00e4r den levande gudens son, Guds representant h\u00e4r och nu.<\/p>\n Bakom detta bildspr\u00e5k anar vi ett s\u00e4tt att t\u00e4nka med r\u00f6tter i det gamla Egypten. D\u00e4r s\u00e5gs farao som gudarnas representant. Varje farao fick ikl\u00e4da sig denna roll. N\u00e4r farao kr\u00f6ntes blev han formellt gudarnas son. Den som drev denna ideologi allra l\u00e4ngst var nog farao Ramses II. P\u00e5 1200-talet f Kr l\u00e4t han bygga templet i Abu Simbel p\u00e5 gr\u00e4nsen till Nubien. Templet gr\u00e4vdes ut ur klippan nere vid Nilen. L\u00e4ngst in i det alla heligaste fanns inte en utan fyra statyer av gudar. Tre var vanliga gudar, de tre viktigaste, men den fj\u00e4rde statyn f\u00f6rest\u00e4llde Ramses II sj\u00e4lv. Han ville med sitt tempel allts\u00e5 h\u00e4vda att han inte bara var gudarnas representant utan ocks\u00e5 sj\u00e4lv en av gudarna. Tv\u00e5 g\u00e5nger varje \u00e5r lyser den uppg\u00e5ende solens str\u00e5lar rakt in i templet och tr\u00e4ffar ansiktet p\u00e5 en av statyerna 50 meter in i berget. Vilken av de fyra tror du? Just det, farao Ramses II. Sj\u00e4lvaste solen v\u00e4ljer allts\u00e5 ut Ramses som den f\u00f6rn\u00e4mste av alla gudar. Han var Guds son p\u00e5 jorden.<\/p>\n I bibeln finner vi st\u00e4ndigt exempel p\u00e5 att det gamla Israel l\u00e5nade bildspr\u00e5k och tankar fr\u00e5n de omgivande kulturerna. Bibelf\u00f6rfattarnas s\u00e4tt att tala om Gud var delvis helt unikt och delvis st\u00f6pt i \u00e4ldre kulturers teologi. F\u00f6r dem innebar detta inte ett problem. De visste ju att deras budskap var ett helt annat. \u00c4ven om spr\u00e5kdr\u00e4kten var l\u00e5nad var tanken p\u00e5 Guds f\u00f6rbund med sitt folk n\u00e5got f\u00f6r dem unikt. Och i detta f\u00f6rbund ingick tanken p\u00e5 en f\u00f6rmedlande l\u00e4nk; en Moses, en profet, en \u00f6verstepr\u00e4st. Evangelisterna ville visa att Jesus var n\u00e5got mer \u00e4n en f\u00f6rmedlande l\u00e4nk, och just d\u00e4rf\u00f6r beh\u00f6vde de utforma ber\u00e4ttelsen om h\u00e4ndelsen p\u00e5 F\u00f6rklaringsberget som en dubbelexponering av gamla och nya bilder. Jesus var en i en l\u00e5ng rad men \u00e4nd\u00e5 unikt annorlunda.<\/p>\nHeliga Trefaldighets dag eller missionsdagen – en av flera missionsbefallningar<\/h3>\n
![\"Helene](\"http:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/files\/2016\/12\/helene640-150x150.jpg\")
<\/a><\/p>\nMidsommardagen \u2013 n\u00e5gra religionsteologiska kommentarer<\/h3>\n
<\/a>Midsommardagens texter \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s valda med tanke p\u00e5 vad de s\u00e4ger om att m\u00f6ta Skaparen i skapelsen, och jag gissar att f\u00e5 predikanter v\u00e4ljer att dra religionsteologiska v\u00e4xlar p\u00e5 dem. De inneh\u00e5ller dock s\u00e5dant stoff, framf\u00f6rallt episteltexten, s\u00e5 n\u00e5gra kommentarer kring detta kan vara p\u00e5 sin plats.<\/p>\nJohannes D\u00f6parens dag \u2013 Empati eller fr\u00e4mlingsfientlighet?<\/strong><\/h3>\n
![\"\"](\"http:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/files\/2017\/10\/thomas-kazen-120x150.jpg\")
<\/a>Dagens episteltext, f\u00f6rsta halvan av Paulus tal i synagogan i Antiochia i Pisidien, har inte tidigare funnits i evangelieboken. Det \u00e4r knappast en av Nya testamentets mest v\u00e4lk\u00e4nda texter. Lukas konstruerar h\u00e4r en mycket kondenserad skildring av Israels historia, fr\u00e5n Egypten till Johannes D\u00f6paren. Det \u00e4r en starkt f\u00f6renklad sammanfattning som hoppar direkt fr\u00e5n David till Jesus och den f\u00f6rsta halvan s\u00e4ger mer om Lukas schematiska, fr\u00e4lsninghistoriska f\u00f6rst\u00e5else av den kristna trons f\u00f6rh\u00e5llande till den judiska traditionen \u00e4n om hur Paulus faktiskt predikade.<\/p>\nSocioekonomiska och \u2013ekologiska faktorer<\/h4>\n
Vilken tendens v\u00e4ljer vi?<\/h4>\n
2 e Trefaldighet – Utvald eller f\u00f6rbunden? Det judiska f\u00f6rbundet och dess teologi<\/strong><\/h3>\n
![\"\"](\"http:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/files\/2017\/10\/Sebastian-150x150.jpg\")
<\/a>Det finns ett par begrepp som man i allm\u00e4nhet f\u00f6rknippar med det judiska folket. Ett av dem \u00e4r \u201ddet utvalda folket.\u201d Det intressanta med det h\u00e4r begreppet \u00e4r att det \u00e4r ett kristet begrepp. S\u00f6ndagens text ur 5 Mos 7:6\u20139 ber\u00e4ttar hur G-d har valt ut Israel \u201datt vara hans dyrbara egendom framf\u00f6r alla andra folk p\u00e5 jorden.\u201d S\u00e5 nog g\u00e5r det att hitta en ganska god grund att st\u00e5 p\u00e5 om man vill tala om det judiska folket som \u201ddet utvalda folket\u201d: Bibeln! Det intressanta \u00e4r dock att begreppet har varit mycket viktigare f\u00f6r kristna \u00e4n det har varit f\u00f6r judar.<\/p>\nUtvaldheten en kristen konstruktion<\/h4>\n
Vi \u00e4r f\u00f6rbundna ocks\u00e5 med varandra<\/h4>\n
4 e Trefaldighet \u2013 En halachisk konflikt<\/h3>\n
<\/a>En notis i The Jewish Annotated New Testament<\/em> (som borde finnas I varje f\u00f6rsamlingsexpeditions bibliotek) fick mig att f\u00f6rst\u00e5 ber\u00e4ttelsen i Joh 8:1-11 p\u00e5 ett nytt s\u00e4tt. D\u00e4r p\u00e5pekas att stening inte var till\u00e5ten enligt romersk lag. Ber\u00e4ttelsen kan allts\u00e5 s\u00e4gas handla om en halachisk konflikt: faris\u00e9erna och de skriftl\u00e4rda f\u00f6rel\u00e4gger Jesus en fr\u00e5ga om man i detta fall b\u00f6r f\u00f6lja Torah eller romersk lag, allts\u00e5 en parallell till fr\u00e5gan om att betala skatt till kejsaren (Matt 22:15-22).<\/p>\nApostladagen och 11 e Trefaldighet- Om kultkritik i de bibliska texterna<\/strong><\/h3>\n
![\"\"](\"http:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/files\/2019\/06\/eidevall-150x150.gif\")
<\/a>Apostladagens Psaltarpsalm (40:6-12) och GT-texten p\u00e5 11 e Trefaldighet (Amos 5:21-24) uttrycker kritik mot offerkulten. G\u00f6ran Eidevall, professor i bibelvetenskap vid Uppsala universitet, g\u00e4star v\u00e5r blogg med en utredning av hur vi kan f\u00f6rst\u00e5 kultkritiken i den hebreiska Bibeln.<\/em><\/p>\nOfferkulten en sj\u00e4lvklarhet<\/h4>\n
Gud kr\u00e4ver inte offer<\/h4>\n
Apostladagen och 10 e Trefaldighet \u2013 Vad inneb\u00e4r \u201dl\u00f6sa och binda\u201d?<\/strong><\/h3>\n
![\"\"](\"http:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/files\/2017\/10\/stenstrom-120x150.jpg\")
<\/a>I tv\u00e5 Matteustexter som l\u00e4ses under sommaren 2019, Matt 16:13-20 (Apostladagen 21 juli) och Matt 18:18-22 (10 e tref 25 augusti) finns ett uttryck som p\u00e5 svenska blir \u201dbinda och l\u00f6sa\u201d.<\/p>\nBefogenheten att tolka Torah<\/h4>\n
F\u00f6rl\u00e5telsetemat<\/h4>\n
Paulus skriver rekommendationsbrev<\/span><\/b><\/h3>\n
![\"\"](\"http:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/files\/2017\/10\/fredell-150x150.jpg\")
<\/a>Dagens episteltext \u00e4r inte begriplig om man inte ser till ett l\u00e4ngre avsnitt av brevet, 3:1 \u2013 4:6. Den bakomliggande texten fr\u00e5n Hebreiska Bibeln, 2 Mos 34:27 \u2013 35, m\u00e5ste ocks\u00e5 kompletteras med Jer 31:31 \u2013 34 om det nya f\u00f6rbundet d\u00e4r Gud s\u00e4ger \u201dJag skall l\u00e4gga min lag i deras br\u00f6st och skriva den i deras hj\u00e4rtan \u201d f\u00f6r att vi inte ska komma fel och f\u00e5 texten att betyda n\u00e5got som den inte g\u00f6r.<\/span><\/p>\nEtt vanligt s\u00e4tt att (miss)tolka<\/h4>\n
Det gudomliga ”smittar av sig”<\/h4>\n
Kristi f\u00f6rklaringsdag \u2013 en dubbelexponering av bilder<\/strong><\/h3>\n
![\"\"](\"http:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/files\/2017\/10\/lindgren-150x150.jpg\")
<\/a>N\u00e4r evangelisterna skildrar hur Jesus b\u00f6rjade lysa och att ett moln t\u00e4ckte honom, s\u00e5 \u00e4r det en beskrivning som inneh\u00e5ller ett antal nyckelord som var t\u00e4nkta att hj\u00e4lpa d\u00e5tidens judiska l\u00e4sare att f\u00f6rst\u00e5 vem Jesus var.<\/p>\n12 e trefaldighet – Friheten att g\u00f6ra gott p\u00e5 sabbaten<\/h3>\n
![\"\"](\"http:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/crd\/files\/2018\/02\/H\u00e5kan-Bengtsson-150x150.png\")
<\/a>S\u00f6ndagens tema \u201dFriheten i Kristus\u201d \u00e4r f\u00f6rmodligen menat att ha sin tyngsta f\u00f6rankring i Paulustexten fr\u00e5n Romarbrevet kapitel 8. Det kr\u00e4vs en del fantasi f\u00f6r att finna en tematik som inte \u00e4r or\u00e4ttvis mot judisk tradition om man vill till\u00e4mpa detta p\u00e5 evangelietexten om n\u00e4r Jesus botar p\u00e5 sabbaten. Sambanden mellan den gammaltestamentliga texten om kung Hiskias sjukdom och evangelietexten \u00e4r dock klarare. Det handlar om befrielse fr\u00e5n sjukdom och lidande.<\/p>\n