F\u00f6r ett antal \u00e5r sedan kom rabbi Eiran Davies till mig med en id\u00e9: skulle vi kunna samla en grupp m\u00e4nniskor med olika professioner och olika inst\u00e4llning till omsk\u00e4relse av gossebarn f\u00f6r att se om det var m\u00f6jligt att f\u00f6ra ett respektfullt samtal om detta? Att skapa ett ”tryggt rum” (safe space) som m\u00f6jligg\u00f6r f\u00f6rst\u00e5else.<\/p>\n
Debatten om omsk\u00e4relse flammar ju upp med j\u00e4mna mellanrum, och pr\u00e4glas ofta av starka k\u00e4nslor och v\u00e4rdeladdade ord som ”stympning”, ”barbariskt” eller ”primitivt”. Av olika sk\u00e4l tog det n\u00e5gra \u00e5r innan vi kunde f\u00f6rverkliga id\u00e9n om ett samtal under trygga f\u00f6rh\u00e5llanden, och under de \u00e5ren hann s\u00e4kert tv\u00e5 s\u00e5dana debatter passera, en av dem i samband med att det isl\u00e4ndska Alltinget ville lagstifta om ett f\u00f6rbud, vilket till slut f\u00f6rhindrades.<\/p>\n
De yrken som vore intressanta att ha med i ett s\u00e5dant samtal, kom vi fram till, var rabbin, imam, pr\u00e4st, jurist, barnl\u00e4kare, barnmorska, journalist och en person som reflekterat \u00f6ver betydelsen av ”body modification”, allts\u00e5 piercing, tatuering osv. Id\u00e9n var att samla en s\u00e5dan grupp f\u00f6r ett f\u00f6rtroligt samtal under ”The Chatham House rules” som s\u00e4ger att man f\u00e5r referera vad som sagts, men inte vem som sagt vad. Syftet var inte att uppn\u00e5 konsensus, utan att skapa m\u00f6jlighet till lyssnande och l\u00e4rande, och kanske kunna anv\u00e4nda den erfarenheten som modell f\u00f6r hur man kan komma vidare i denna fr\u00e5ga.<\/p>\n
Till slut kunde vi i november f\u00f6rra \u00e5ret samla en grupp p\u00e5 Sigtunastiftelsen, som st\u00e4llde m\u00f6tesrum till f\u00f6rfogande och s\u00e5g detta som en del i sitt arbete med religionsdialog. Vi arbetade i ett drygt dygn, vilket ocks\u00e5 medgav att vi kunde umg\u00e5s informellt \u00f6ver en middag. N\u00e4r vi reste d\u00e4rifr\u00e5n hade vi l\u00e4rt oss mycket, b\u00e5de om sj\u00e4lva \u00e4mnet och v\u00e5ra egna reaktioner kring det. N\u00e5gon hade f\u00e5tt en tydligare inst\u00e4llning till n\u00e5got som hen inte varit s\u00e5 insatt i, och alla hade f\u00e5tt en st\u00f6rre k\u00e4nsla f\u00f6r komplexiteten i fr\u00e5gan.<\/p>\n
Det som jag framf\u00f6r allt tog med mig var en stor respekt f\u00f6r juridik och lagstiftning i allm\u00e4nhet, och i synnerhet i denna fr\u00e5ga. V\u00e5r jurist f\u00f6rklarade bakgrunden till den nuvarande lagstiftningen, och hur lagstiftaren hade t\u00e4nkt. Den lag vi har \u00e4r en mycket intrikat balans mellan att tillgodose religionsfrihetens krav och barnets r\u00e4tt. Den omedelbara bakgrunden var ett fall d\u00e4r en omsk\u00e4relse hade skett p\u00e5 ett oprofessionellt s\u00e4tt, med stort lidande f\u00f6r de utsatta barnen. Utifr\u00e5n insikten att ett totalf\u00f6rbud troligen skulle leda till flera s\u00e5dana oprofessionella ingrepp valde lagstiftaren att omg\u00e4rda det med strikta ramar. Vi har allts\u00e5 en mycket bra lagstiftning, och det vore synd att riva upp den.<\/p>\n
F\u00f6r den som lever i ett sekulariserat samh\u00e4lle, d\u00e4r religion f\u00f6ruts\u00e4tts handla om mentala f\u00f6rest\u00e4llningar \u00e4r det sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 att religion tar sig kroppsliga uttryck. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det viktigt att f\u00e5 tillf\u00e4lle att lyssna till vad omsk\u00e4relse betyder f\u00f6r judar och muslimer. (Det finns ocks\u00e5 kristna kyrkor som praktiserar omsk\u00e4relse, men vi hade inte med n\u00e5gon representant f\u00f6r dem vid detta tillf\u00e4lle.) I judendomen \u00e4r b’rit mila,<\/em> som \u00e4r den hebreiska termen, helt avg\u00f6rande. Det \u00e4r tecknet p\u00e5 att en man tillh\u00f6r den judiska gemenskapen, det \u00e4r en obruten tradition som g\u00e5r tillbaka till Abraham. Det \u00e4r ocks\u00e5 noga reglerat att b’rit mila ska ske p\u00e5 den \u00e5ttonde levnadsdagen. S\u00e5ledes \u00e4r det om\u00f6jligt att leva som jude i ett land f\u00f6r f\u00f6rbjuder omsk\u00e4relse av gossebarn.<\/p>\n Inom islam \u00e4r omsk\u00e4relsen en sedv\u00e4nja som inte har samma centrala plats som i judendomen. Den motiveras fr\u00e4mst av hygieniska sk\u00e4l, och omn\u00e4mns i samband med andra hygienf\u00f6reskrifter som att klippa naglarna. Dock betraktas den av de flesta muslimer som n\u00e5got som \u00e4r obligatoriskt.<\/p>\n R\u00e4tten att omsk\u00e4ra sina barn h\u00f6r allts\u00e5 till religionsfriheten. Den kan ocks\u00e5 motiveras utifr\u00e5n Barnkonventionen, som stadgar f\u00f6r\u00e4ldrars r\u00e4tt att fostra sina barn i sin religi\u00f6sa tradition – eller barnets r\u00e4tt att f\u00e5 del av sina f\u00f6r\u00e4ldrars tradition. Men samtidigt kan omsk\u00e4relsen st\u00e5 i mots\u00e4ttning till barnets r\u00e4tt till kroppslig integritet, och barnets r\u00e4tt att sj\u00e4lv v\u00e4lja tro och livs\u00e5sk\u00e5dning. Hur man v\u00e4ljer att vikta dessa r\u00e4ttigheter h\u00e4nger f\u00f6rst\u00e5s samman med ens syn p\u00e5 vad religion \u00e4r, och hur viktig den \u00e4r i en m\u00e4nniskas liv. Vi har inga problem med att det g\u00f6r litet ont n\u00e4r vi vaccinerar ett barn – kan vi f\u00f6rest\u00e4lla oss att tillh\u00f6righeten till en religi\u00f6s gemenskap \u00e4r lika viktig som h\u00e4lsan?<\/p>\n Vi tog ocks\u00e5 upp genusaspekten av detta. Det har f\u00f6rekommit feministisk kritik inom judendomen som – utan att d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6respr\u00e5ka att sedv\u00e4njan ska upph\u00f6ra – p\u00e5pekar det problematiska med en initiationsrit som bara omfattar m\u00e4n. Det kan ocks\u00e5 upplevas som traumatiskt f\u00f6r en nyf\u00f6rl\u00f6st kvinna att l\u00e4mna ifr\u00e5n sig sitt barn till n\u00e5gon som ska g\u00f6ra n\u00e5got med det som de facto g\u00f6r ont – \u00e4ven om hon principiellt \u00e4r med p\u00e5 att det \u00e4r en viktig rit. Vad g\u00f6r det f\u00f6r den viktiga anknytningen mellan mor och barn, undrade barnmorskan i gruppen.<\/p>\n Debattens v\u00e5gor kommer att g\u00e5 h\u00f6ga igen med anledning av Centerst\u00e4mmans beslut. T\u00e4nk om det ist\u00e4llet kunde bli ett samtal med vilja till f\u00f6rst\u00e5else? Om denna text n\u00e5got litet kunde bidra till det bleve jag mycket glad.<\/p>\n Helene Egnell<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" F\u00f6r ett antal \u00e5r sedan kom rabbi Eiran Davies till mig med en id\u00e9: skulle vi kunna samla en grupp m\u00e4nniskor med olika professioner och olika inst\u00e4llning till omsk\u00e4relse av gossebarn f\u00f6r att se om det var m\u00f6jligt att f\u00f6ra ett respektfullt samtal om detta? Att skapa ett ”tryggt rum” (safe space) som m\u00f6jligg\u00f6r f\u00f6rst\u00e5else. […]<\/p>\n","protected":false},"author":601,"featured_media":1815,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[125989],"tags":[],"class_list":["post-1814","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-bloggtexter"],"acf":[],"yoast_head":"\nKonflikt mellan r\u00e4ttigheter<\/h4>\n