Till innehåll på sidan
diakonibloggen

Utvisningen av Ingemar Olsson

Sommartid innebär för många mer tid för läsning. Under sommaren delar vi på diakonibloggen några bokrecensioner. Här kommer den femte.

I området där jag till vardags arbetar som diakon möter jag både asylsökande och nykomna svenskar. Då och då finns det tillfälle till fest, när någon av våra nyblivna vänner fått uppehållstillstånd. Och då och då finns det anledning till tårar och oro när några fått utvisningsbeslut. Vissa fall engagerar extra då jag som fått följa fallet ibland även fått vara den som vågat ifrågasätta och uppmuntra till överklagan.

Jag såg därför extra mycket fram emot att få läsa Ingemar Olssons bok Utvisning, Libris förlag 2015. Boken är en personlig skildring av hur Ingemar engagerat sig i två kvinnors fall. Hur han följer deras kamp och hur han hjälper till att få massmedial uppmärksamhet och även ett samhälleligt engagemang. Det handlar om två kvinnor – Amireh och Zeinab, båda från Iran, och båda två nykonverterade från islam till kristendomen.

Skärmavbild 2015-07-19 kl. 23.22.59Ingemar riktar stark kritik mot hanteringen av nykonvertiter och hur deras tro ifrågasätts av migrationsverket och så vidare. Hans engagemang både praktiskt och emotionellt genomsyrar boken ” Vi var på väg för att trösta och stödja och försöka att förmedla hopp. Men jag kände mig alldeles tom. Som att åka till en begravning.”

Ingemar är anställd som 25% pastor i församlingen men antyder att tiden han lägger ner snarare är 150%. Hans musikkarriär (som han mera är känd för) får gå på sparlåga, men även i hans kreativa yrke märks det att människorna han möter påverkas genom valet av låtar han gör på vissa konserter.

Författarens handlingskraft och den spridningen just detta unika fall fick i massmedia är en stark uppmuntran för oss som arbetar med liknande frågor. Dock ska boken inte läsas som en manual för hur anställda i församling bör agera eller reflektera. Boken är personlig, engagemanget är personligt, och resultatet är också personligt då det handlar om enskildas önskan som går i uppfyllelse. Boken bör, tycker jag, läsas som en uppmuntran till att engagemang ger resultat, inte alltid det konkret önskvärda men alltid i en personlig relation.

Karin Ahlqvist, diakonibloggen

 

Kommentarer

Ett svar till ”Utvisningen av Ingemar Olsson”

  1. Profilbild för Thorsten Schütte
    Thorsten Schütte

    Vi hade ett liknande fall med en iransk konvertit i församlingen som invandrar- (förlåt: migrations-)verket envisades med att vilja förpassa ur landet. Församlingen, i synnerhet en av pastorerna, kämpade som ett lejon och till slut, efter överklagandens psyktortyr, fick han stanna. Jag har själv erfarenheten av det tillfällige uppehållstillståndets limbo:
    http://www.sandaren.se/debatt/fp-forslag-ger-klump-i-magen
    Den önskar jag ingen!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *