Om energiläckage och vägen vidare
Jag skrev Brinna, bli bränd, glöda igen – om energiläckage och vägen vidare 2001. Den gavs ut i bearbetad version för ett år sedan.[1]Utbränd är en medicinsk diagnos, energiläckage blev mitt begrepp för att tala om utbrändhet utifrån ett existentiellt perspektiv. Hur hela jag uppfattar hela min tillvaro, med hela mig, både inom mig och utåt.
Oavsett vart i Sverige jag kom i början av 2000-talet för att föreläsa var i snitt åtta av tio personer i lokalen kvinnor. En av de två männen var inte sällan sällskap till en utbränd kvinna. På många sjukintyg stod något annat, till exempel ”krisreaktion”. Idag är utbrändhet en vedertagen diagnos som drabbar både män och kvinnor och allt fler unga. Men frågan varför så många kvinnor drabbas kvarstår.
Höga krav och låg kontroll
Kvinnliga mellanchefer mår sämst enligt forskningsstudier. Christin Mellner, doktor i psykologi och arbetslivsforskning, kommer med en rimlig förklaring: ”Det handlar inte om kvinnor i sig utan om att de är överrepresenterade i verksamheter som kännetecknas av höga krav och låg kontroll.” Det avgörande är inte om vi är kvinnor eller män, utan vilka förutsättningar vi har i våra sammanhang. I verksamheter som kännetecknas av höga krav och låg kontroll blir fler människor utbrända. I dessa typer av verksamheter är majoriteten kvinnor.
Går det att dra några paralleller med det bristande fokus som kvinnors hjärtinfarkter haft i forskningen? Såväl forskning som vård har under de senaste åren blivit bättre på att uppmärksamma kvinnors symtom och idag vet vi att kvinnors hjärtinfarkter inte beter sig likadant som mäns. Om mäns sätt att bli sjuka utgör norm blir kvinnans sätt att vara sjuk inte det normala.
Utbrändhet drabbar fler kvinnor, men är inte kopplat till kön. Det hör samman med att det finns så många kvinnor i verksamheter som kännetecknas av höga krav och låg kontroll. Om utbrändhet hade drabbat fler män, hade forskningen då sett annorlunda ut? Mest stressframkallande är situationer i vilka vi upplever att kraven är höga, vår möjlighet att påverka är liten och vi saknar socialt stöd.[2]I vilka yrken och i vilka livssituationer har vi dessa förutsättningar? Hur vi har det i såväl arbetsliv som privatliv påverkar hur vi mår, men vi kan ju bara sjukskriva oss från arbetslivet, inte från livet i övrigt.
Utvecklingssamtalet kan vara ett redskap för att uppmärksamma och förebygga energiläckage bland chefer och medarbetare. Det utvecklingssamtal som kännetecknas av god samtalskvalitet har också potential att underlätta medarbetares upplevelse av arbetsbelastning. En studie jag nyligen har gjort visade att god samtalskvalitet hade ett starkt samband med upplevelsen av gott arbetsledarklimat och stimulans från arbetet.[3]
Försäkringskasseinjicerad depression
Det tar lång tid att drabbas av eneriläckage, kraften läcker ut och det finns ingen ork kvar i reserv. Det tar tid och kraft att återhämta sig när underlaget sviktar och levnadsbygget rasar. Tänk dig att du är utbränd; läkaren ställer diagnos och sjukskriver, men Försäkringskassan godtar inte diagnosen som grund för sjukskrivning. Hur ska du orka den tuffa vägen vidare när din tillit blir kantstött? Försäkringskassans handläggning styrs av hur många procentandelar av befolkningen som får vara sjukskrivna i förhållande till avsatt budget. En nationell samordnare har tillsatts för att se över detta systems brister. ”Ibland upplever jag att det sunda förnuftet övertagits av en fyrkantighet som är ovärdig ett välfärdssamhälle.” Margaretha Lööf-Johansson, specialist i allmänmedicin, ifrågasätter om det finns en rättssäkerhet för patienten.[4]
Energiläckage är ett systemfel som drabbar enskilda människor. När det dessutom finns fel i det system som vill ge god rehabilitering kommer människor i kläm. Om utbrändhet hade drabbat fler män, skulle regelverket då varit annorlunda?
När en människa som bär på sorg över att inte kunna arbeta, över att allt är som det är, dessutom blir ifrågasatt, inte trodd, anklagas för fusk, då läggs last till börda. Jag samtalar med kuratorn Stephen Paul om detta. Han säger: ”Försäkringskasseinjicerad depression är en komplicerad sorg och en ny kategori i diagnosmanualen. Läkaren kan ställa diagnosen, men behöver ett språk som Försäkringskassan förstår. Det behövs ett samstämmigt språk mellan läkaren och handläggaren på Försäkringskassan.”
Störst risk för utbrändhet och mest stressframkallande situationer uppstår när vi upplever höga krav, liten möjlighet att påverka och uselt socialt stöd. Risken att drabbas av energiläckage hänger ihop med hur hela jag uppfattar hela min tillvaro, med hela mig, inom mig och utåt. Idag riskerar den som är utbränd att försämras i mötet med Försäkringskassan istället för att kontakten blir en hjälp under rehabiliteringen. Det vi alla behöver är krav som vi mäktar med, hyfsad koll på läget och relationer som ger stöd.
Kerstin Hesslefors Persson, präst, författare och psalmförfattare
Foto: Kristina Strand Larsson
[1]Brinna, bli bränd, glöda igen, Argument, 2018.
[2]Om krav och kontroll, samt socialt stöd, se Karasek & Theorell, 1990; Johnson, 1986.
[3]Utvecklingssamtal och psykosocial arbetsmiljö ur ett medarbetarperspektiv, Psykologiska institutionen, Göteborg, 2019.
[4]Debattartikel i Aftonbladet 20190328.
Temat är utmattning och stressrelaterad ohälsa. Har du egna erfarenheter, tankar och synpunkter? Hör gärna av dig till diakoni.se@gmail.com. /Karin & Lotta
Lämna ett svar