Vi ska vara varsamma med att slå på stora trumman här. För denna summa kommer från och med nu att utgöra en referenspunkt som alla framtida insatser kan vägas emot. Eller för att formulera det på ett annat sätt: Arbetet som Svenska kyrkan gör för medmänniskor och Gudsriket fick 2021 en prislapp.
”Motivet för kyrkans och den kristnes liv i diakoni är inte att stärka ett varumärke utan att möta medmänniskornas behov och att växa i kärlek. Kärlek kan inte ha någon baktanke – då degenererar den till manipulation och medmänniskan reduceras till ett medel för att den hjälpande ska kunna uppnå sina egna syften.” (Biskopsbrevet om diakoni, s. 23-24)
I slutet av september släpptes rapporten SAMHÄLLSEKONOMISK KONSEKVENSANALYS AV SVENSKA KYRKANS DIAKONALA VERKSAMHET. Diakonins värde för samhället har räknats fram till att utgöra det nästan ogreppbara resultatet 1.5 miljarder kronor. Årligen. Vi kan självklart vara stolta över en sån stor summa. Jämförelsevis är det statliga stödet till kommunernas välfärdssatsning ungefär 30 miljarder kronor (rapporten, s. 1). Vi matchar 5 % av denna jättetransferering av välfärdsmedel. Kyrkans storlek och omfattande insatser går att jämföra med offentlig sektor, trots att vi utgör en civilsamhällesaktör.
Men jag anser att vi ska vara varsamma med att slå på stora trumman här. För denna summa kommer från och med nu att utgöra en referenspunkt som alla framtida insatser kan vägas emot. Eller för att formulera det på ett annat sätt: Arbetet som Svenska kyrkan gör för medmänniskor och Gudsriket fick 2021 en prislapp. I rapporten står det tydligt på flera ställen att värdet av det icke kvantifierbara arbetet vida överstiger det som gått att räkna fram. Ändå är det just den kvantifierbara summan, 1.5 miljarder, som när rapporten släpptes lyftes fram i pressreleaser och rubriker. Det är den lägstanivå vi från och med nu måste förhålla oss till.
Jag hoppas att Svenska kyrkan och dess medarbetare kan fortsätta producera och leverera detta varje år, för om vi inte når upp till den summan nästa gång detta ska utvärderas… Ja, lita på att det nederlaget kommer att basuneras ut högt och länge. Och det trots att kvaliteten på allt icke kvantifierbart arbete kanske har ökat. Den distinktionen säljer nämligen inga lösnummer och genererar inga klick. Frågan från och med nu är: har Svenska kyrkan klarat att vara samhällsnyttiga för 1.5 miljarder detta år också, eller har vi misslyckats? Risken med att lägga en samhällsnyttig vinstkalkyl och ekonomisk värdering på det diakonala arbetet som utförs i Svenska kyrkans regi är att det ganska snart går att hamna i det som biskopsbrevet jag citerar inledningsvis varnar för.
Nästankärleken kan inte ha några baktankar. Nöden är enorm. Resurserna är ändliga. Prioriteringar måste göras. Men nog kan den dagen komma snart, kanske är den redan här, när valet mellan två lika viktiga och behjärtansvärda diakonala insatser avgörs av vilken som stärker vårt varumärke mest. Och då har vi hamnat långt ifrån den osjälviska kärleken som fick sin fulländning på korset. Att bidra till det goda samhället är inget fult. Tvärtom, jag är stolt över allt min kyrka bidrar med för att göra världen till en lite bättre plats att bo på. Men att kokettera med hur duktiga vi är mätt i pengar… Jag undrar vad Jesus skulle ha sagt om det?
Jonas Lindstrand, diakon
Lämna ett svar