Hon lyser upp lite grann n\u00e4r hon \u00f6ppnar d\u00f6rren f\u00f6r mig. Hon vet att jag ska komma och jag ber om urs\u00e4kt f\u00f6r att jag blivit n\u00e5gra minuter sen. Tidigare p\u00e5 dagen har jag ringt f\u00f6r att kolla s\u00e5 hon \u00e4r hemma. Kollat dagsformen. ”Det \u00e4r som det brukar”, blev svaret.<\/p>\n
Hon brukar oftast vilja att vi fikar n\u00e4r jag kommer. Det blir inte av n\u00e4r hon \u00e4r ensam. Kaffet har blivit en s\u00e4llskapsdryck.<\/p>\n
Jag har bes\u00f6kt henne regelbundet i n\u00e5gra \u00e5r, en kontakt som b\u00f6rjade i samband med hennes makes bortg\u00e5ng. De senaste \u00e5ren har geisten minskat, \u00f6gonen \u00e4r tr\u00f6tta. Uppgivenheten \u00e4r stor, h\u00e4lsan sviker. Missn\u00f6jet med tillvaron dryftas ofta och bitterheten ligger p\u00e5 lur.<\/p>\n
N\u00e4r det \u00e4r dags att g\u00e5 tycker hon, liksom varje g\u00e5ng jag \u00e4r d\u00e4r, att jag skulle stanna l\u00e4ngre. \u00c4nnu en g\u00e5ng fylls jag av frustration \u00f6ver hur maktl\u00f6s jag kan k\u00e4nna mig. Hur f\u00f6rmedlar man livsgl\u00e4dje till en m\u00e4nniska som tappat gnistan?<\/p>\n
Men ibland glimmar det till. N\u00e4r hennes humor kommer fram och vi skrattar gott b\u00e5da tv\u00e5, eller n\u00e4r hon kan uttrycka tacksamhet och en smula gl\u00e4dje \u00f6ver n\u00e5got. Det \u00e4r d\u00e5 jag f\u00f6rst\u00e5r att v\u00e5rt m\u00f6te \u00e4r meningsfullt, att det har betydelse.<\/p>\n
Innan jag st\u00e4nger d\u00f6rren h\u00f6r jag henne s\u00e4ga ”Kom snart tillbaka.” Och jag svarar att jag h\u00f6r av mig. Kanske \u00e4r denna m\u00e4nskliga kontakt, vissheten om n\u00e5gon annans n\u00e4rvaro och bekr\u00e4ftelse, n\u00e5got av det som bidrar till att hon orkar stiga upp imorgon.<\/p>\n
Lotta, diakonibloggen<\/p>\n
Vill du dela med dig av din vardag och arbetet med m\u00e4nniskor? Kanske ett m\u00f6te som f\u00f6r\u00e4ndrat dig? H\u00f6r av dig p\u00e5 diakoni.se@gmail.com.<\/span><\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Hon lyser upp lite grann n\u00e4r hon \u00f6ppnar d\u00f6rren f\u00f6r mig. Hon vet att jag ska komma och jag ber om urs\u00e4kt f\u00f6r att jag blivit n\u00e5gra minuter sen. Tidigare p\u00e5 dagen har jag ringt f\u00f6r att kolla s\u00e5 hon \u00e4r hemma. Kollat dagsformen. ”Det \u00e4r som det brukar”, blev svaret. Hon brukar oftast vilja […]<\/p>\n","protected":false},"author":776,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[23301],"tags":[23626,24477,24631],"class_list":["post-3472","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-diakonalt-arbete","tag-bekraftelse","tag-livsgladje","tag-narvaro"],"acf":[],"yoast_head":"\n