{"id":4101,"date":"2015-03-15T09:06:33","date_gmt":"2015-03-15T09:06:33","guid":{"rendered":"http:\/\/diakonibloggen.com\/?p=4101"},"modified":"2015-03-15T09:06:33","modified_gmt":"2015-03-15T09:06:33","slug":"hur-ska-livet-bli","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2015\/03\/15\/hur-ska-livet-bli\/","title":{"rendered":"Hur ska livet bli?"},"content":{"rendered":"

\"DSC_1624\"<\/a>Jag m\u00f6ter ibland i tj\u00e4nsten som sjukhuspr\u00e4st m\u00e4nniskor som undrar: Hur ska livet bli nu n\u00e4r jag blivit sjuk? Hur ska livet bli nu n\u00e4r jag f\u00f6rlorat min partner, nu n\u00e4r livet har g\u00e5tt s\u00f6nder? F\u00f6rluster f\u00f6r in oss i ok\u00e4nda landskap som skapar k\u00e4nslor av sorg, vrede, ensamhet.<\/p>\n

Os\u00e4kerhet om v\u00e4gen framf\u00f6r skr\u00e4mmer. Allt \u00e4r f\u00f6r\u00e4ndrat och \u00e4nd\u00e5 rullar allt p\u00e5 runtomkring utan att hejda sig. Livets g\u00e5ng med lycka och sorg \u00e4r ofr\u00e5nkomlig, vi \u00e4r alla s\u00e5rbara.<\/p>\n

Sorgen och saknaden \u00e4r det som kommer av att vi f\u00f6rlorat n\u00e5got som betydde mycket f\u00f6r oss. N\u00e4r vi \u00e4lskar och f\u00e4ster oss vid n\u00e5gon och v\u00e4rdes\u00e4tter livet i dess rikedom blir det en stor sorg n\u00e4r vi mister den vi \u00e4lskar eller f\u00f6rlorar f\u00f6rm\u00e5gan att leva som vi en g\u00e5ng gjort. R\u00e4dslan f\u00f6r att mista det vi \u00e4lskar \u00e4r naturlig och inget vi kan komma ifr\u00e5n. Det \u00e4r k\u00e4rlekens pris.<\/p>\n

Livet h\u00e4r i tiden \u00e4r underbart och sv\u00e5rt samtidigt. Vi har inga garantier om framg\u00e5ng och frihet fr\u00e5n sv\u00e5righeter. Livet \u00e4r oss givet och jag t\u00e4nker att i m\u00f6tet med varandra finns en djup mening. Jag har\u00a0m\u00e4rkt\u00a0i m\u00f6tet med drabbade och anh\u00f6riga i delande av livet som det \u00e4r, att n\u00e4r vi talar sant om livet och inte flyr fr\u00e5n verkligheten finns en framtid.<\/p>\n

Mitt i det sv\u00e5ra finns det inga ord som b\u00e4r eller kan s\u00e4gas. Vi blir stumma, inga ord kan f\u00f6rklara och lindra sm\u00e4rtan i sorgen. Det enda som b\u00e4r i de stunderna \u00e4r att vara d\u00e4r, att dela sorgen tillsammans med andra, att stanna kvar mitt i det sv\u00e5ra.<\/p>\n

Vi \u00f6nskar att vi kunde f\u00f6r\u00e4ndra och dra klockan tillbaka ibland. D\u00e5 skulle jag sagt de r\u00e4tta orden, d\u00e5 skulle allt blivit annorlunda. Det \u00e4r inget fel p\u00e5 v\u00e5r \u00f6nskan och samtidigt vet vi att vi inte har den makten. Det enda vi kan p\u00e5verka \u00e4r nuet. Att l\u00e5ta v\u00e5r l\u00e4ngtan visa oss v\u00e4gen fram\u00e5t. Att allvarligt st\u00e4lla oss fr\u00e5gan: vad vill jag nu? Vi \u00e4r s\u00e5rbara och underbara.<\/p>\n

Vi kan ge varandra g\u00e5van att se, lyssna och acceptera varandra, d\u00e5 v\u00e4xer vi som m\u00e4nniskor. Det vi i kyrkans spr\u00e5k kallar n\u00e5d handlar om detta att vi f\u00e5r komma till Gud som vi \u00e4r med v\u00e5ra f\u00f6rluster, v\u00e5r vrede och skuld, med v\u00e5ra tillkortakommanden och ta emot hans v\u00e4lsignelse. I gemenskap med Gud och varandra finns ljus och mening \u00e4ven n\u00e4r livet g\u00e5r s\u00f6nder.<\/p>\n

I en s\u00e5ng som jag ibland sjunger har Svein Ellingsen och i \u00f6vers\u00e4ttning Jan-Arvid Hellstr\u00f6m formulerat kampen som vi alla delar n\u00e4r verkligheten rasar. I dikt, s\u00e5ng och musik, konst och gudstj\u00e4nster och andra kreativa uttryck bearbetar vi livets g\u00e5ta och hittar ibland en v\u00e4g trots allt. S\u00e5ngen finns inspelad med Sanna Nielsen<\/a><\/p>\n