{"id":9058,"date":"2022-01-31T19:03:09","date_gmt":"2022-01-31T19:03:09","guid":{"rendered":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/?p=9058"},"modified":"2022-01-31T19:17:17","modified_gmt":"2022-01-31T19:17:17","slug":"sorg-och-anknytningsmonster","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/","title":{"rendered":"Sorg och anknytningsm\u00f6nster"},"content":{"rendered":"\n\n\n

Diakonibloggen fick del av en artikel med rubriken Sorg och anknytningsm\u00f6nster<\/strong>, som i b\u00f6rjan av h\u00f6sten 2021 publicerades i Svensk Kyrkotidning, av Kerstin Dillmar och Camilla von Below.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a><\/figure><\/div>\n\n\n\n

Johan Cullberg formulerade redan i b\u00f6rjan p\u00e5 1970-talet det krisschema d\u00e4r den initiala chocken leder till reaktion, bearbetning och nyorientering. De olika faserna var inte t\u00e4nkta att ses som avgr\u00e4nsade trappsteg som leder till en ny tillvaro utan mera att betrakta som en hopvikt landskapskarta som man kan veckla upp f\u00f6r att \u00f6versk\u00e5dligt kunna orientera sig. Alla som p\u00e5 olika s\u00e4tt m\u00f6ter m\u00e4nniskor i sorg vet att man ocks\u00e5 beh\u00f6ver komplettera kartan med verkligheten och den ber\u00e4ttelse som \u00e4r den s\u00f6rjandes egen. Om hur det var. Om hur det blev. Och det m\u00f6dosamma trevandet fram\u00e5t d\u00e4r man inte riktigt varken k\u00e4nner igen sig sj\u00e4lv eller det som finns runt omkring. Det annorlundaliv som man nu har att hantera. Cullberg skrev om kris och utveckling. F\u00f6r den som s\u00f6rjer och saknar kan begreppet utveckling k\u00e4nnas mindre bra. \u00c4nd\u00e5 finns det ocks\u00e5 i f\u00f6rlusten en m\u00f6jlighet till f\u00f6rdjupning.<\/p>\n\n\n\n

I boken Rum f\u00f6r livet \u2013 att hitta spr\u00e5k f\u00f6r verkligheten<\/em> <\/a>(Dillmar & Bj\u00f6rklund, 2019) (recenserad h\u00e4r p\u00e5 diakonibloggen<\/a> \/reds anm) beskrivs m\u00e4nniskans existentiella grundkonstruktion som en triangel d\u00e4r de tre sidorna best\u00e5r av v\u00e5r identitet, v\u00e5ra relationer och den mening vi beh\u00f6ver k\u00e4nna f\u00f6r att livet ska fungera. I sorgens sammanhang \u00e4r det viktigt att se hur dessa sidor p\u00e5verkas av den f\u00f6rlust som varit. Tillsammans med sin konfident kan man tala och t\u00e4nka om hur identiteten p\u00e5verkats av det som h\u00e4nt. Man kan tala och t\u00e4nka kring hur olika relationer tidigare sett ut och hur det nu \u00e4r. Man kan ocks\u00e5 tillsammans fundera \u00f6ver vad konfidenten upplever som meningsfullt i sitt liv och reflektionen kring de tre delarna kan hj\u00e4lpa den s\u00f6rjande att f\u00e5 syn p\u00e5 vad som finns kvar \u2013 trots f\u00f6rlusten \u2013 men ocks\u00e5 om n\u00e5gon av triangelns sidor f\u00e5tt sprickor eller helt g\u00e5tt s\u00f6nder. Triangelns sidor p\u00e5verkas f\u00f6rst\u00e5s ocks\u00e5 av vad vi redan tidigare varit med om i v\u00e5ra liv och det som \u00e4r v\u00e5rt anknytningsm\u00f6nster fr\u00e5n v\u00e5r allra tidigaste tid i livet styr kanske mer \u00e4n vi tror hur vi s\u00f6rjer och reagerar p\u00e5 f\u00f6rluster. <\/p>\n\n\n\n

Under andra v\u00e4rldskriget och tiden d\u00e4refter separerades m\u00e5nga barn fr\u00e5n sina f\u00f6r\u00e4ldrar \u2013 dels f\u00f6r att skyddas fr\u00e5n kriget och andra g\u00e5nger f\u00f6r att de beh\u00f6vde sjukhusv\u00e5rd. Alltsammans var p\u00e5 grund av behov och skedde i st\u00f6rsta v\u00e4lmening, men barnl\u00e4karen och psykoanalytikern John Bowlby och socialarbetarna Joyce och James Robertson la m\u00e4rke till att separationerna p\u00e5verkade barnen negativt. Detta fick Bowlby att formulera anknytningsteorin \u2013 att barn beh\u00f6ver en eller f\u00e5 n\u00e4ra relationer som pr\u00e4glas av trygghet och kontinuitet f\u00f6r att kunna utvecklas v\u00e4l b\u00e5de fysiskt och psykiskt (Bowlby, 1969\/1982. Bowlby s\u00e5g att barnen tycktes genomg\u00e5 tre stadier n\u00e4r deras anknytningsperson f\u00f6rsvann under en l\u00e4ngre tid. I de f\u00f6rsta studierna observerade de barn under tre \u00e5r som skildes fr\u00e5n sina f\u00f6r\u00e4ldrar. Senare har man i studier sett att vuxna genomg\u00e5r liknande stadier. <\/p>\n\n\n\n

I separationssituationen blev det tydligt att barnet f\u00f6rst protesterade<\/em> genom att gr\u00e5ta, skrika, leta efter sin f\u00f6r\u00e4lder och v\u00e4gra att ta emot tr\u00f6st fr\u00e5n n\u00e5gon fr\u00e4mmande vuxen. N\u00e4r det inte hj\u00e4lpte \u00f6vergick reaktionen till f\u00f6rtvivlan<\/em> och sorg. De drog sig tillbaka och deras gr\u00e5t blev mera tyst och in\u00e5tv\u00e4nd och barnen verkade uppleva ensamhet och \u00f6vergivenhet under allt fr\u00e5n n\u00e5gra dagar till flera veckor. En vuxen person som f\u00f6rlorar en n\u00e4ra och viktig relation kan p\u00e5 ett liknade s\u00e4tt ocks\u00e5 initialt leta efter den som inte l\u00e4ngre finns. Att uppleva att personen \u00e4nd\u00e5 finns d\u00e4r, att uppleva sig kunna prata med honom eller henne, att sova med hans eller hennes kofta eller kavaj n\u00e4ra kan s\u00e4gas vara en protest mot den ofrivilliga fr\u00e5nvaron som liknar barnens rop p\u00e5 sina f\u00f6r\u00e4ldrar. N\u00e4r det blir tydligt att personen inte kommer tillbaka, g\u00e5r reaktionen \u00f6ver till f\u00f6rtvivlan och sorg. Precis som med barnen drar sig m\u00e5nga tillbaka, k\u00e4nner sig orkesl\u00f6sa, ensamma och \u00f6vergivna. <\/p>\n\n\n\n

Bowlby och hans medarbetare observerade ocks\u00e5 att de barn som var isolerade fr\u00e5n sina f\u00f6r\u00e4ldrar en l\u00e4ngre tid kunde se lugna och fogliga ut och de var ocks\u00e5 tydligt inneslutna i sig sj\u00e4lva. De s\u00f6kte inte m\u00e4nsklig kontakt, de ville inte \u00e4ta och var st\u00f6rre delen av tiden tysta. N\u00e4r vuxna befinner sig i samma fas och inser att f\u00f6rlusten \u00e4r verklig och om och om igen p\u00e5minns om den i vardagens detaljer f\u00e5r de p\u00e5 liknande s\u00e4tt sv\u00e5rt att \u00e4ta, sova och ta kontakt med andra.<\/p>\n\n\n\n

Den tredje fasen Bowlby iakttog hos barnen kom han att kalla f\u00f6r losskoppling<\/em> eller ett f\u00f6rnekande av att relationen varit viktig. N\u00e4r barnen som varit separerade fr\u00e5n sina f\u00f6r\u00e4ldrar v\u00e4l fick \u00e5terse dem igen s\u00e5 kunde de till en b\u00f6rjan verka avvisande \u2013 v\u00e4nda bort blicken, stelna och v\u00e4rja sig mot kontakt. Ofta f\u00f6ljdes det av att de b\u00f6rjade gr\u00e5ta h\u00e4ftigt, kl\u00e4ngde sig fast vid f\u00f6r\u00e4ldrarna och var sv\u00e5rtr\u00f6stade. Begreppet losskoppling kan d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4gas vara ett missvisande ord, eftersom barnen inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt hade avslutat sin relation till sina f\u00f6r\u00e4ldrar. De hade troligen blandade k\u00e4nslor n\u00e4r de \u00e4ntligen fick tr\u00e4ffa dem: l\u00e4ttnad, ilska och r\u00e4dsla att de skulle f\u00f6rsvinna igen.<\/p>\n\n\n\n

Vuxna som f\u00f6rlorar en viktig person genom d\u00f6d, sjukdom, skilsm\u00e4ssa eller separation brukar vartefter genomg\u00e5 en omorientering. Andra personer \u00e4n den som inte l\u00e4ngre finns kvar b\u00f6rjar kunna bli viktiga och minnena av den f\u00f6rlorade personen finns parallellt med en inre drivkraft att skapa nya relationer. <\/p>\n\n\n\n

Vi kan se Bowlbys beskrivning av barnens reaktioner som en beskrivning av sorgens olika faser. Senare la han till att vuxna oftast f\u00f6rst reagerar med en upplevelse av att vara bed\u00f6vad eller k\u00e4nslom\u00e4ssigt bortdomnad d\u00e4r det \u00e4r sv\u00e5rt att ta det som h\u00e4nt och att f\u00f6rst\u00e5 fr\u00e5nvaron av personen i fr\u00e5ga. Det kan tydligt k\u00e4nnas som att ens t\u00e4nkande inte riktigt fungerar.<\/p>\n\n\n\n

Psykologen Mary Ainsworth utvecklade anknytningsteorin framf\u00f6r allt under 1970-talet och fram\u00e5t. Genom observationer drogs slutsatsen att alla barn utvecklar ett anknytningsm\u00f6nster<\/em> \u2013 tryggt eller otryggt – till sina f\u00f6r\u00e4ldrar under sina f\u00f6rsta tv\u00e5 \u00e5r (Ainsworth, m.fl, 1971; Broberg m.fl., 2020). N\u00e4r man senare i livet g\u00f6r nya erfarenheter kan anknytningsm\u00f6nstret \u00e4ndras, men ofta best\u00e5r det och har betydelse f\u00f6r hur man formar relationer och t\u00e4nker om sig sj\u00e4lv.<\/p>\n\n\n\n

Det tryggt anknutna<\/em> barnet s\u00f6ker upp sin f\u00f6r\u00e4lder vid ov\u00e4ntade nya situationer som kan k\u00e4nnas oroande. Genom att f\u00f6r\u00e4ldern fungerar som en trygg bas som f\u00f6rmedlar lugn och tillit kan barnet sedan \u00e5terg\u00e5 till att utforska v\u00e4rlden. Ett tryggt anknutet barn f\u00e5r en tillit till att relationer \u00e4r meningsfulla och att det g\u00e5r att f\u00f6rst\u00e5 andra och att m\u00e4nniskor p\u00e5 det stora hela \u00e4r v\u00e4lvilliga. N\u00e4r en person som har en trygg anknytning upplever en f\u00f6rlust finns genom anknytningsm\u00f6nstret en erfarenhet av att ocks\u00e5 sv\u00e5ra k\u00e4nslor kan f\u00e5 finnas och att de vartefter inte kommer att k\u00e4nnas lika outh\u00e4rdliga. Man f\u00f6rst\u00e5r sig sj\u00e4lv och vet att det \u00e4r meningsfullt att s\u00f6ka tr\u00f6st hos andra. <\/p>\n\n\n\n

Ett barn med otrygg undvikande anknytning<\/em> tycks inte reagera s\u00e5 mycket p\u00e5 att bli l\u00e4mnad av sin f\u00f6r\u00e4lder. Trots att barnet kan verka lugnt s\u00e5 \u00e4r h\u00f6g niv\u00e5 av stresshormoner och snabb hj\u00e4rtrytm ett tecken p\u00e5 att barnet mest av allt f\u00f6rs\u00f6ker h\u00e5lla tillbaka sina k\u00e4nslor. Man kan t\u00e4nka att barnet tidigt gjort erfarenheten att det b\u00e4sta s\u00e4ttet att bevara relationen till sin f\u00f6r\u00e4lder \u00e4r att inte vara till besv\u00e4r eller klaga, utan ist\u00e4llet visa sig lugn och sj\u00e4lvst\u00e4ndig. Det undvikande anknutna barnet f\u00e5r d\u00e4rmed inte tillr\u00e4cklig erfarenhet av att ge sina k\u00e4nslor ett spr\u00e5k och drar sig f\u00f6r att visa svaghet, beroende och n\u00e4rhet. <\/p>\n\n\n\n

Att ha en undvikande anknytning med sig in i vuxenlivet betyder att man alltf\u00f6r ofta fokuserar bort fr\u00e5n anknytningsrelaterade tankar och k\u00e4nslor, vilket g\u00f6r det sv\u00e5rt att ta in vad en f\u00f6rlust egentligen betyder. De k\u00e4nslor man har betraktas inte som p\u00e5litliga eller n\u00e5got man b\u00f6r ta h\u00e4nsyn till. Signaler om sorg, ledsenhet och tr\u00f6tthet leder till tankar om att man b\u00f6r ta sig samman. Det att man inte f\u00e5tt l\u00e4ra sig att utforska sina behov och ta dem p\u00e5 allvar g\u00f6r att behovet av \u00e5terh\u00e4mtning blir obehagligt och obegripligt. F\u00f6r den som medvetet eller omedvetet hela tiden f\u00f6rs\u00f6ker h\u00e5lla sm\u00e4rtsamma k\u00e4nslor och tankar borta genom att st\u00e4ndigt syssels\u00e4tta sig, t\u00e4nka p\u00e5 annat och undvika att p\u00e5minnas om den som \u00e4r borta, kan ansp\u00e4nningen ist\u00e4llet leda till fysiska besv\u00e4r.\u00a0<\/p>\n\n\n\n

Otrygg ambivalent anknytning<\/em> \u00e4r i viss bem\u00e4rkelse motsatsen till undvikande anknytning. Det ambivalent anknutna barnet \u00e4r hela tiden uppm\u00e4rksam p\u00e5 f\u00f6r\u00e4lderns n\u00e4rvaro och tillg\u00e4nglighet och l\u00e4gger mycket mindre uppm\u00e4rksamhet p\u00e5 att utforska sin omv\u00e4rld. Barnet s\u00f6ker ofta f\u00f6r\u00e4lderns kontakt genom att kl\u00e4nga och l\u00e4tt b\u00f6rja gr\u00e5ta, men \u00e4r ofta otr\u00f6stligt \u00e4ven n\u00e4r f\u00f6r\u00e4ldern f\u00f6rs\u00f6ker tr\u00f6sta. Det \u00e4r som att barnet protesterar mot en kommande f\u00f6rlust \u00e4ven n\u00e4r f\u00f6r\u00e4ldern \u00e4r d\u00e4r. Man kan s\u00e4ga att barnets anknytningssystem blir \u00f6veraktiverat eftersom f\u00f6r\u00e4ldern k\u00e4nns op\u00e5litlig i n\u00e4rvaro och omsorg. <\/p>\n\n\n\n

En vuxen med ambivalent anknytning uppfattar l\u00e4tt signaler om avvisande och ointresse fr\u00e5n viktiga personer och reagerar med protest och k\u00e4nslan av hj\u00e4lpl\u00f6shet. Det blir ocks\u00e5 sv\u00e5rt att urskilja egna k\u00e4nslor i situationen och k\u00e4nna tilltro till att kunna klara sig sj\u00e4lv. Att kunna be om hj\u00e4lp fr\u00e5n andra \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s en tillg\u00e5ng, men f\u00f6r den ambivalent anknutna sker det ofta p\u00e5 bekostnad av sj\u00e4lvtillit. Vid en f\u00f6rlust \u00e4r ambivalent anknytning ofta f\u00f6rknippad med sv\u00e5righeter att komma vidare. En mycket stark f\u00f6rtvivlan \u00f6ver att inte kunna p\u00e5verka f\u00f6rlustens realitet kan leda till att man vill stanna i det som varit och det nya som beh\u00f6ver komma kan upplevas som ett hot och man kan f\u00e5 skuldk\u00e4nslor \u00f6ver att l\u00e4mna den relation som g\u00e5tt f\u00f6rlorad. Den som har en ambivalent anknytning och som varit med om en eller flera sv\u00e5ra f\u00f6rluster kan efter\u00e5t ha komplexa fysiska och psykiska problem som de s\u00f6ker v\u00e5rd f\u00f6r. \u00c4ven i m\u00f6tet med v\u00e5rdpersonal kan de vara uppm\u00e4rksamma p\u00e5 signaler om avvisande och ointresse och upplevas som kr\u00e4vande.<\/p>\n\n\n\n

Desorganiserad anknytning<\/em> betyder att man saknar tydligt anknytningsm\u00f6nster och f\u00f6r barnet inneb\u00e4r det att det finns motstridiga impulser i att n\u00e4rma sig f\u00f6r\u00e4ldern eller att h\u00e5lla sig p\u00e5 avst\u00e5nd. Erfarenheten \u00e4r att f\u00f6r\u00e4ldern inte riktigt \u00e4r att lita p\u00e5 som en trygg punkt vid ok\u00e4nda situationer och vid upplevelsen av fara. Det kan bero p\u00e5 att f\u00f6r\u00e4ldern sj\u00e4lv kan vara v\u00e5ldsam, farlig eller p\u00e5verkad av droger eller alkohol. Det kan ocks\u00e5 handla om att f\u00f6r\u00e4ldern sj\u00e4lv \u00e4r r\u00e4dd f\u00f6r egna k\u00e4nslor och sv\u00e5ra minnen. Ofta finns ocks\u00e5 en sviktande omsorg kring barnet. N\u00e4r en desorganiserat anknuten vuxen drabbas av sorg och f\u00f6rluster har personen sv\u00e5rt f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 och hantera sina k\u00e4nslop\u00e5slag och kunna lugna sig sj\u00e4lva. De har heller ingen f\u00f6rv\u00e4ntan p\u00e5 att omgivningen ska kunna vara till hj\u00e4lp och st\u00f6d.<\/p>\n\n\n\n

M\u00e4nniskor s\u00f6rjer p\u00e5 olika s\u00e4tt och de enskilda ber\u00e4ttelserna tydligg\u00f6r att verkligheten inte alltid \u00f6verensst\u00e4mmer med kartan. F\u00f6r den som m\u00f6ter s\u00f6rjande kan det vara till hj\u00e4lp att veta att otrygg anknytning kan g\u00f6ra det sv\u00e5rt att ge utrymme att s\u00f6rja eller att omorientera sig. Det kan ocks\u00e5 vara till hj\u00e4lp att f\u00f6rst\u00e5 att det kan vara sv\u00e5rare att skapa en tillitsfull samtalsrelation till n\u00e5gon som har en otrygg anknytning. I boken\u00a0Anknytning i psykoterapi<\/em>\u00a0(von Below, 2020)<\/a> beskrivs hur den undvikande anknutna ofta har sv\u00e5rt att n\u00e4rma sig sin egen s\u00e5rbarhet och hj\u00e4lpl\u00f6shet. Som sj\u00e4lav\u00e5rdare kan man vilja \u00f6ppna f\u00f6r konfidentens k\u00e4nslor av tillbakah\u00e5llen sorg och behov av andra m\u00e4nniskor, men konfidenten ser inte meningen med det eller kan uttrycka en oro f\u00f6r att gr\u00e5ten aldrig ska ta slut om man v\u00e4l b\u00f6rjar gr\u00e5ta. Som sj\u00e4lav\u00e5rdare kan man f\u00e5 k\u00e4nslan av att vara misslyckad eller \u00f6verfl\u00f6dig. Ofta kan det vara bra att n\u00e4rma sig konfidentens eget uttryckss\u00e4tt till en b\u00f6rjan. Tilliten kan \u00f6ka om det finns en viss distans med f\u00f6rklaringar och normalisering av patientens lidande, snarare \u00e4n uppmuntran till st\u00f6rre k\u00e4nslosamhet.<\/p>\n\n\n\n

En ambivalent anknuten konfident kan hitta trygghet i sj\u00e4lav\u00e5rdarens empatiska f\u00f6rst\u00e5else och lyssnande och uttrycka att han eller hon inte skulle kunna klara sig utan denna samtalskontakt. Men sj\u00e4lav\u00e5rdaren beh\u00f6ver vara medveten om att det inte bara \u00e4r ett tacksamhetens uttryck till en god sj\u00e4lav\u00e5rdande f\u00f6rm\u00e5ga, utan ocks\u00e5 ett s\u00e4tt f\u00f6r konfidenten att indirekt p\u00e5tala sin hj\u00e4lpl\u00f6shet. H\u00e4r blir det extra viktigt att varsamt och taktfullt tala om de styrkor och den f\u00f6rm\u00e5ga konfidenten sj\u00e4lv har (von Below, 2020).<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r den desorganiserat anknutna beh\u00f6vs tydlighet och varsamhet och en medvetenhet hos sj\u00e4lav\u00e5rdaren att konfidentens erfarenheter kring tillit och tilltro inte \u00e4r de b\u00e4sta. Att som sj\u00e4lav\u00e5rdare vara beredd att ha uth\u00e5llighet och att inte lova mer \u00e4n vad man kan h\u00e5lla \u00e4r mycket viktigt.<\/p>\n\n\n\n

I psykoterapi kan en f\u00f6r\u00e4ndring av anknytningsm\u00f6nster vara i fokus, s\u00e5 att en undvikande anknuten person f\u00e5r tillg\u00e5ng till ett bredare k\u00e4nsloliv och n\u00e4rmare relationer och den ambivalent anknutna f\u00e5r tillg\u00e5ng till sin egen vilja. Den desorganiserat anknutna kan genom terapi hitta en sammanh\u00e4ngande bild av sig sj\u00e4lv. I sj\u00e4lav\u00e5rdens m\u00f6ten finns ocks\u00e5 v\u00e5r anknytning som en del av den ber\u00e4ttelse som tr\u00e4der fram. Ibland p\u00e5talar konfidenten det sj\u00e4lv, andra g\u00e5nger kan vi se och ana att en del av det vi talar om nu knyter an till tidiga erfarenheter bortom vad konfidenten har ord f\u00f6r. I m\u00f6tet med den som drabbats av sorg och f\u00f6rlust kan vi som sj\u00e4lav\u00e5rdare ta med v\u00e5r kunskap kring anknytning till kartan \u00f6ver sorgens landskap och till verklighetens ber\u00e4ttelser. Vi f\u00e5r lyssna till det som blir sagt och p\u00e5minna oss om att det som formuleras alltid \u00e4ger livskraft. Vi beh\u00f6ver ocks\u00e5 vara i tillit till att livet g\u00e5r vidare ocks\u00e5 f\u00f6r den som har mycket sv\u00e5rt att f\u00f6rh\u00e5lla sig till det \u2013 vara i utrymmet mellan l\u00e5ngfredagen och p\u00e5skdagens forts\u00e4ttning d\u00e4r varje m\u00f6te som blir p\u00e5 riktigt \u00e4r viktigt oavsett v\u00e5ra olika anknytningsm\u00f6nster.<\/p>\n\n\n\n

Kerstin Dillmar, pr\u00e4st i Uppsala Domkyrka och kaplan p\u00e5 Sigtunastiftelsen.<\/p>\n\n\n\n

Camilla von Below, leg. psykolog, leg. psykoterapeut, lektor och aktuell med boken Anknytning i psykoterapi<\/em> (Natur&Kultur, 2020)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Diakonibloggen fick del av en artikel med rubriken Sorg och anknytningsm\u00f6nster, som i b\u00f6rjan av h\u00f6sten 2021 publicerades i Svensk Kyrkotidning, av Kerstin Dillmar och Camilla von Below. Johan Cullberg formulerade redan i b\u00f6rjan p\u00e5 1970-talet det krisschema d\u00e4r den initiala chocken leder till reaktion, bearbetning och nyorientering. De olika faserna var inte t\u00e4nkta att […]<\/p>\n","protected":false},"author":776,"featured_media":9059,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[23302,23304,23326],"tags":[23440,25413,25407,23714,25411,24346,25412,25406,24828,24958,25408],"class_list":["post-9058","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-diakoni","category-diakoni-och-forskning","category-sorg-och-sorgegrupper","tag-anknytning","tag-anknytning-i-psykoterapi","tag-camilla-von-below","tag-corona","tag-john-bowlby","tag-kerstin-dillmar","tag-mary-ainsworth","tag-post-corona","tag-rum-for-livet","tag-sorg","tag-svensk-kyrkotidning"],"acf":[],"yoast_head":"\nSorg och anknytningsm\u00f6nster - Diakonibloggen<\/title>\n<meta name=\"robots\" content=\"index, follow, max-snippet:-1, max-image-preview:large, max-video-preview:-1\" \/>\n<link rel=\"canonical\" href=\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/\" \/>\n<meta property=\"og:locale\" content=\"sv_SE\" \/>\n<meta property=\"og:type\" content=\"article\" \/>\n<meta property=\"og:title\" content=\"Sorg och anknytningsm\u00f6nster - Diakonibloggen\" \/>\n<meta property=\"og:description\" content=\"Diakonibloggen fick del av en artikel med rubriken Sorg och anknytningsm\u00f6nster, som i b\u00f6rjan av h\u00f6sten 2021 publicerades i Svensk Kyrkotidning, av Kerstin Dillmar och Camilla von Below. Johan Cullberg formulerade redan i b\u00f6rjan p\u00e5 1970-talet det krisschema d\u00e4r den initiala chocken leder till reaktion, bearbetning och nyorientering. De olika faserna var inte t\u00e4nkta att […]\" \/>\n<meta property=\"og:url\" content=\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/\" \/>\n<meta property=\"og:site_name\" content=\"Diakonibloggen\" \/>\n<meta property=\"article:published_time\" content=\"2022-01-31T19:03:09+00:00\" \/>\n<meta property=\"article:modified_time\" content=\"2022-01-31T19:17:17+00:00\" \/>\n<meta property=\"og:image\" content=\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/files\/2021\/12\/bild-sorg-och-anknytningsmonster.jpg\" \/>\n\t<meta property=\"og:image:width\" content=\"320\" \/>\n\t<meta property=\"og:image:height\" content=\"214\" \/>\n\t<meta property=\"og:image:type\" content=\"image\/jpeg\" \/>\n<meta name=\"author\" content=\"diakonibloggen\" \/>\n<meta name=\"twitter:card\" content=\"summary_large_image\" \/>\n<meta name=\"twitter:label1\" content=\"Skriven av\" \/>\n\t<meta name=\"twitter:data1\" content=\"diakonibloggen\" \/>\n\t<meta name=\"twitter:label2\" content=\"Ber\u00e4knad l\u00e4stid\" \/>\n\t<meta name=\"twitter:data2\" content=\"14 minuter\" \/>\n<script type=\"application\/ld+json\" class=\"yoast-schema-graph\">{\"@context\":\"https:\/\/schema.org\",\"@graph\":[{\"@type\":\"Article\",\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/#article\",\"isPartOf\":{\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/\"},\"author\":{\"name\":\"diakonibloggen\",\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/#\/schema\/person\/8f6a6fe8efab23c141c7e274fec6405f\"},\"headline\":\"Sorg och anknytningsm\u00f6nster\",\"datePublished\":\"2022-01-31T19:03:09+00:00\",\"dateModified\":\"2022-01-31T19:17:17+00:00\",\"mainEntityOfPage\":{\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/\"},\"wordCount\":2814,\"commentCount\":0,\"image\":{\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/#primaryimage\"},\"thumbnailUrl\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/files\/2021\/12\/bild-sorg-och-anknytningsmonster.jpg\",\"keywords\":[\"anknytning\",\"Anknytning i psykoterapi\",\"Camilla von Below\",\"corona\",\"John Bowlby\",\"Kerstin Dillmar\",\"Mary Ainsworth\",\"post corona\",\"Rum f\u00f6r livet\",\"sorg\",\"Svensk kyrkotidning\"],\"articleSection\":[\"diakoni\",\"diakoni och forskning\",\"Sorg och sorgegrupper\"],\"inLanguage\":\"sv-SE\",\"potentialAction\":[{\"@type\":\"CommentAction\",\"name\":\"Comment\",\"target\":[\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/#respond\"]}]},{\"@type\":\"WebPage\",\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/\",\"url\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/\",\"name\":\"Sorg och anknytningsm\u00f6nster - Diakonibloggen\",\"isPartOf\":{\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/#website\"},\"primaryImageOfPage\":{\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/#primaryimage\"},\"image\":{\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/#primaryimage\"},\"thumbnailUrl\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/files\/2021\/12\/bild-sorg-och-anknytningsmonster.jpg\",\"datePublished\":\"2022-01-31T19:03:09+00:00\",\"dateModified\":\"2022-01-31T19:17:17+00:00\",\"author\":{\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/#\/schema\/person\/8f6a6fe8efab23c141c7e274fec6405f\"},\"breadcrumb\":{\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/#breadcrumb\"},\"inLanguage\":\"sv-SE\",\"potentialAction\":[{\"@type\":\"ReadAction\",\"target\":[\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/\"]}]},{\"@type\":\"ImageObject\",\"inLanguage\":\"sv-SE\",\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/#primaryimage\",\"url\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/files\/2021\/12\/bild-sorg-och-anknytningsmonster.jpg\",\"contentUrl\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/files\/2021\/12\/bild-sorg-och-anknytningsmonster.jpg\",\"width\":320,\"height\":214},{\"@type\":\"BreadcrumbList\",\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/#breadcrumb\",\"itemListElement\":[{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":1,\"name\":\"Hem\",\"item\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/\"},{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":2,\"name\":\"Sorg och anknytningsm\u00f6nster\"}]},{\"@type\":\"WebSite\",\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/#website\",\"url\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/\",\"name\":\"Diakonibloggen\",\"description\":\"Vi lyfter fram, hyllar, diskuterar och inspirerar till diakonalt arbete inom och utanf\u00f6r Svenska kyrkans ramar.\",\"potentialAction\":[{\"@type\":\"SearchAction\",\"target\":{\"@type\":\"EntryPoint\",\"urlTemplate\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/?s={search_term_string}\"},\"query-input\":{\"@type\":\"PropertyValueSpecification\",\"valueRequired\":true,\"valueName\":\"search_term_string\"}}],\"inLanguage\":\"sv-SE\"},{\"@type\":\"Person\",\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/#\/schema\/person\/8f6a6fe8efab23c141c7e274fec6405f\",\"name\":\"diakonibloggen\",\"image\":{\"@type\":\"ImageObject\",\"inLanguage\":\"sv-SE\",\"@id\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/#\/schema\/person\/image\/\",\"url\":\"https:\/\/secure.gravatar.com\/avatar\/95c0ca86fd13e3d8c1b7b7e9864c9a2ccb7b48c6f756a3b5447bcc13dd630488?s=96&d=mm&r=g\",\"contentUrl\":\"https:\/\/secure.gravatar.com\/avatar\/95c0ca86fd13e3d8c1b7b7e9864c9a2ccb7b48c6f756a3b5447bcc13dd630488?s=96&d=mm&r=g\",\"caption\":\"diakonibloggen\"},\"url\":\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/author\/diakonibloggen\/\"}]}<\/script>\n<!-- \/ Yoast SEO plugin. -->","yoast_head_json":{"title":"Sorg och anknytningsm\u00f6nster - Diakonibloggen","robots":{"index":"index","follow":"follow","max-snippet":"max-snippet:-1","max-image-preview":"max-image-preview:large","max-video-preview":"max-video-preview:-1"},"canonical":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/","og_locale":"sv_SE","og_type":"article","og_title":"Sorg och anknytningsm\u00f6nster - Diakonibloggen","og_description":"Diakonibloggen fick del av en artikel med rubriken Sorg och anknytningsm\u00f6nster, som i b\u00f6rjan av h\u00f6sten 2021 publicerades i Svensk Kyrkotidning, av Kerstin Dillmar och Camilla von Below. Johan Cullberg formulerade redan i b\u00f6rjan p\u00e5 1970-talet det krisschema d\u00e4r den initiala chocken leder till reaktion, bearbetning och nyorientering. De olika faserna var inte t\u00e4nkta att […]","og_url":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/","og_site_name":"Diakonibloggen","article_published_time":"2022-01-31T19:03:09+00:00","article_modified_time":"2022-01-31T19:17:17+00:00","og_image":[{"width":320,"height":214,"url":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/files\/2021\/12\/bild-sorg-och-anknytningsmonster.jpg","type":"image\/jpeg"}],"author":"diakonibloggen","twitter_card":"summary_large_image","twitter_misc":{"Skriven av":"diakonibloggen","Ber\u00e4knad l\u00e4stid":"14 minuter"},"schema":{"@context":"https:\/\/schema.org","@graph":[{"@type":"Article","@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/#article","isPartOf":{"@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/"},"author":{"name":"diakonibloggen","@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/#\/schema\/person\/8f6a6fe8efab23c141c7e274fec6405f"},"headline":"Sorg och anknytningsm\u00f6nster","datePublished":"2022-01-31T19:03:09+00:00","dateModified":"2022-01-31T19:17:17+00:00","mainEntityOfPage":{"@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/"},"wordCount":2814,"commentCount":0,"image":{"@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/#primaryimage"},"thumbnailUrl":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/files\/2021\/12\/bild-sorg-och-anknytningsmonster.jpg","keywords":["anknytning","Anknytning i psykoterapi","Camilla von Below","corona","John Bowlby","Kerstin Dillmar","Mary Ainsworth","post corona","Rum f\u00f6r livet","sorg","Svensk kyrkotidning"],"articleSection":["diakoni","diakoni och forskning","Sorg och sorgegrupper"],"inLanguage":"sv-SE","potentialAction":[{"@type":"CommentAction","name":"Comment","target":["https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/#respond"]}]},{"@type":"WebPage","@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/","url":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/","name":"Sorg och anknytningsm\u00f6nster - Diakonibloggen","isPartOf":{"@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/#website"},"primaryImageOfPage":{"@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/#primaryimage"},"image":{"@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/#primaryimage"},"thumbnailUrl":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/files\/2021\/12\/bild-sorg-och-anknytningsmonster.jpg","datePublished":"2022-01-31T19:03:09+00:00","dateModified":"2022-01-31T19:17:17+00:00","author":{"@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/#\/schema\/person\/8f6a6fe8efab23c141c7e274fec6405f"},"breadcrumb":{"@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/#breadcrumb"},"inLanguage":"sv-SE","potentialAction":[{"@type":"ReadAction","target":["https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/"]}]},{"@type":"ImageObject","inLanguage":"sv-SE","@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/#primaryimage","url":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/files\/2021\/12\/bild-sorg-och-anknytningsmonster.jpg","contentUrl":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/files\/2021\/12\/bild-sorg-och-anknytningsmonster.jpg","width":320,"height":214},{"@type":"BreadcrumbList","@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/2022\/01\/31\/sorg-och-anknytningsmonster\/#breadcrumb","itemListElement":[{"@type":"ListItem","position":1,"name":"Hem","item":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/"},{"@type":"ListItem","position":2,"name":"Sorg och anknytningsm\u00f6nster"}]},{"@type":"WebSite","@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/#website","url":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/","name":"Diakonibloggen","description":"Vi lyfter fram, hyllar, diskuterar och inspirerar till diakonalt arbete inom och utanf\u00f6r Svenska kyrkans ramar.","potentialAction":[{"@type":"SearchAction","target":{"@type":"EntryPoint","urlTemplate":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/?s={search_term_string}"},"query-input":{"@type":"PropertyValueSpecification","valueRequired":true,"valueName":"search_term_string"}}],"inLanguage":"sv-SE"},{"@type":"Person","@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/#\/schema\/person\/8f6a6fe8efab23c141c7e274fec6405f","name":"diakonibloggen","image":{"@type":"ImageObject","inLanguage":"sv-SE","@id":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/#\/schema\/person\/image\/","url":"https:\/\/secure.gravatar.com\/avatar\/95c0ca86fd13e3d8c1b7b7e9864c9a2ccb7b48c6f756a3b5447bcc13dd630488?s=96&d=mm&r=g","contentUrl":"https:\/\/secure.gravatar.com\/avatar\/95c0ca86fd13e3d8c1b7b7e9864c9a2ccb7b48c6f756a3b5447bcc13dd630488?s=96&d=mm&r=g","caption":"diakonibloggen"},"url":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/author\/diakonibloggen\/"}]}},"author_meta":{"ID":"776","user_nicename":"diakonibloggen","user_registered":"2020-12-17 14:50:06","display_name":"diakonibloggen","avatar":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/files\/2021\/02\/Sk\u00e4rmavbild-2019-04-12-kl.-14.20.54-150x150.png"},"featured_image":["https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/files\/2021\/12\/bild-sorg-och-anknytningsmonster.jpg",320,214,false],"bloginfo":{"name":"Diakonibloggen","url":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9058","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/776"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=9058"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9058\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":9124,"href":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9058\/revisions\/9124"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media\/9059"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=9058"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=9058"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/diakonibloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=9058"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}