Den 30 april 1986 h\u00f6ll jag v\u00e5rtal vid den underbart vackra herrg\u00e5rdsdammen i \u00d6sterbybruk i Uppland. V\u00e5rk\u00e4nslorna hade lite sv\u00e5rt att infinna sig. Det regnade. Regn kan man normalt klara av n\u00e4r v\u00e5rens ankomst ska firas. Men det som oroade och skr\u00e4mde oss var den k\u00e4rnkraftsolycka som n\u00e5gra dagar tidigare intr\u00e4ffat i Tjernobyl. Den 28 april gick till och ett larm ut om en f\u00f6rmodad olycka i Forsmarks k\u00e4rnkraftverk n\u00e5gra mil bort. Tack och lov var det inte s\u00e5, men nu i regnet fanns radioaktiva partiklar fr\u00e5n Tjernobyl. Vi lyssnade till Dannemorak\u00f6rens vackra s\u00e5ng. Jag h\u00f6ll mitt v\u00e5rtal. Vi beundrade flotten p\u00e5 dammen med elden. Vi hurrade f\u00f6r v\u00e5ren och vi hurrade f\u00f6r kungen p\u00e5 hans f\u00f6delsedag. Men samtidigt kr\u00f6p vi in under v\u00e5ra paraplyn. Det gjorde vi inte s\u00e5 mycket f\u00f6r regnet utan f\u00f6r v\u00e5r oro f\u00f6r vad som kunde finnas i regnet. N\u00e4stan inga barn hade f\u00e5tt f\u00f6lja med till brasan. F\u00f6ljderna av olyckan pr\u00e4glar fortfarande stora delar av \u00e4ven v\u00e5rt land och djur- och v\u00e4xtlivet. Vi f\u00e5r v\u00e4nta minst 30 \u00e5r till innan allt nedfall brutits ner.
\n\u00c4ven i \u00e5r firar vi v\u00e5rens ankomst. Det verkar blir hyggligt v\u00e4der \u00e5tminstone h\u00e4r i \u00c5ngermanland. Vi gl\u00e4ds \u00e5t v\u00e5rblommorna och livet som \u00e5terv\u00e4nder i naturen. Samtidigt finns orosmoln i \u00e5r ocks\u00e5. Terrorattacker skr\u00e4mmer oss. Vad h\u00e4nder h\u00e4rn\u00e4st? Klimathotet oroar oss. Kan vi v\u00e4nda utvecklingen? Flyktingkrisen bekymrar oss. F\u00f6r mig handlar den om den utsatthet m\u00e4nniskor har och inte om vi kan ta emot fler flyktingar eller inte. Kan vi blunda f\u00f6r deras situation? Hur skulle vi k\u00e4nna om vi var i deras kl\u00e4der? En fr\u00e5ga \u00e4r ocks\u00e5 om vi st\u00e5r upp f\u00f6r alla m\u00e4nniskors lika v\u00e4rde? En annan hur vi klarar kulturkrockarna med respekt utan att ge avkall p\u00e5 j\u00e4mst\u00e4lldhet och annat som \u00e4r viktigt i v\u00e5rt samh\u00e4lle.
\nImorgon, den 30 april, ska jag fira v\u00e5ren igen. Jag tror p\u00e5 v\u00e5ren. Och \u00f6nskar att det ska finnas en v\u00e5r f\u00f6r alla med hopp om liv. \u201dSk\u00f6na maj, v\u00e4lkommen till v\u00e5r bygd igen! \u201d<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Den 30 april 1986 h\u00f6ll jag v\u00e5rtal vid den underbart vackra herrg\u00e5rdsdammen i \u00d6sterbybruk i Uppland. V\u00e5rk\u00e4nslorna hade lite sv\u00e5rt att infinna sig. Det regnade. Regn kan man normalt klara av n\u00e4r v\u00e5rens ankomst ska firas. Men det som oroade och skr\u00e4mde oss var den k\u00e4rnkraftsolycka som n\u00e5gra dagar tidigare intr\u00e4ffat i Tjernobyl. Den 28 […]<\/p>\n","protected":false},"author":79,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-170","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n