Jag tror nog jag har det roligaste jobbet i världen. Det här mötte mig när jag kom till kyrkan och skulle förbereda för barnkören, så där 25 minuter innan kören började.
Det är ju rena julafton. Bättre än julafton! När jag packat upp var det små brev och fina teckningar.

Och sen kom nästa lilla körsångare med ännu ett brev och däri fanns ett egen-tillverkat armband. 

Och förra veckan fick jag ett halsband av en flicka som kungjorde att halsbandet gjorts av nunnor från Vadstena kloster. En mycket nöjd flicka som tyckte jag blev så fin, så fin, och det tyckte jag också. Jag har nog aldrig varit med om maken till uppskattning.

Just igår skulle barnkören sjunga en mycket vacker sång där jag bad dem följa sin hand med blicken. Fast jag sa fel, jag sa så här: ”Var ska ögonen vara nu då?” M-pojken räckte upp handen, mycket allvarligt, och pekade på sina ögon och sa: ”Här”. ”Ja, du har ju helt rätt. Jag är jätteglad att ögonen sitter kvar i sina hålor” sa jag, varpå lilla G började pärlande gapskratta. Flickan S sa: ”Vadå hålor?” Varpå jag fick förklara att det kallas för ögonhålor där ögonen sitter.

Sen skulle jag ha dem till att lösa ett problem, nämligen ställa sig i någon sorts ordning, och just denna gång blev det längden. Den längsta skulle stå först, sa jag. De började mäta och dividera och flickan A stod först och då såg jag hur lilla V började sloka mer och mer. Alltid minst och alltid sist, dessutom med ett namn på V. När de var klara sa jag: ”Bra, då vänder sig alla helt om” Alla gjorde så och så började vi en Följa John med lilla V först som strålade för att han fick komma först ändå.

Idag var det dags igen för begravning i kapellen. Det är sannerligen vilofyllt med en liten orgel och endast Air av Bach och Tröstevisa av B. Andersson önskat. Tro det eller ej, psalmerna var 249, 248 och 297. Formulär 1A i begravningsväg, men så lugnt och stilla. Och arbetsdagen avslutades med orgelelev. Jag begriper inte hur det kan vara så innerligt fantastiskt roligt att ha elever. Skratten avlöser varandra samtidigt som vi får så otroligt mycket bra gjort.

Lilla Lottas egna dag avslutades med ett yoga-pass. Välgörande för mina 189 cm som behöver mycket support för att inte stelna till.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.