Äntligen är den här! Advent är firad i slott och koja, kyrka och kapell. Advent firas vidare i fyra veckor till och i min lilla kyrka blev det knöka-tjockt med folk. Det var många aspekter som var på tapeten; det vanliga advents-firandet och samtidigt avtackning av kär arbetskamrat sen 21 år tillbaks.

Juniorkören och Barnkören! Jag vet, gammal bild, jag glömmer alltid ta foto!

Jag var tidigt i kyrkan och satte papperna i rätt ordning i pärmen, kollade orgel-registreringar, stämde nyckelharpan och satte upp affisch om julkonserten i gatuprataren samt skrev ut sången (som skulle sjungas vid kyrkkaffet) till vår arbetskamrat. Körtröjor skulle också delas ut.

Jag fick koll på allt och när kör-barnen kom betade vi oss igenom alla uppgifter. Texter skulle läsas och övas, advents-ljuset skulle tändas och övas samt procession in och ut med kors- och ljusbärare. Märkligt nog lyckades vi hinna med allt. Jag och kollegan var metodiska och grundliga och det var riktigt roligt. Nytt för dagen var att jag skulle spela nyckelharpa till en av sångerna. Jag trodde att det skulle bli lite rörigt, men det blev det inte. När jag spelade blev det tyst och stilla i kyrkan och sången klingade fint. Så roligt! Nästa fantastiska sak var att lilla G, 8 år, spelade till O Guds lamm! Vi var två organister som spelade idag.Så roligt!!! Den tredje fantastiska grejen var att till en av sångerna blev det så där himmelskt stilla, alla lyssnade andäktigt. Det var adventspsalmen 609, Advent är mörker och kyla. Varje vers lästes av ett körbarn och sen sjöng alla, samma vers som nyss lästs upp, och jag spelade så vackert jag kunde när verserna lästes. Och just när texten lästes upp så blev det andakt! Så ljuvligt!

Vid kyrkkaffet var det fullt med folk som åt smörgåstårta och firade av vår diakon, alltså en riktig kyrksöndag. Jag tror att det blev en av de finaste mässorna någonsin. Så glad i mitt hjärta att det var just idag när vi firade av Mia.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag!