Ikväll hade jag sista repan innan jullovet med Juniorkören. Det var drygt halva skaran som uppenbarade sig, vilket inte förvånade mig nämnvärt. Jullovat har ju nästan börjat och det var en alldeles ödslig känsla att traska omkring ensam på jobbet och invänta de små liven. Men de rasade in en efter en och kyrkan fylldes med liv och glada skratt. Först sjöng vi de sånger från lucia-tåget som kan passa till julafton. Sen gick vi iväg för att fika och diskutera Lucia-tåget – vad som gick bra och vad som kan förbättras. Bara för att det var sista gången slog jag på stort, de fick 3 hela kex var, 1 av var sort och de startade glatt en kex-provning med tydliga uttalade omdömen.

Efter avslutad kexprovning med Luciatågsutvärdering gick vi in i kyrkan igen för sista önske-kvarten som blev en halvtimme. De önskade hejvilt och jag fick respit att galoppera upp på mitt arbetsrum för att hämta en del sånger. De tog tid – 2.38 minuter tog det för mig att leta igenom 3 pärmar och springa fram och tillbaka. Vi sjöng på för fullt, lite poplåtar önskades, och sen kom de med några önskemål som helt slog mig med storm. De önskade Monica Anderssons två sånger; ”Om du vänder dig mot ljuset”, samt ”Du föddes inte in i denna världen tom”. Dessa sånger hann jag inte hämta, den första kunde jag utantill, visste jag helt säkert och den andra sa jag att den kan jag minsann inte. Men så kunde jag inte låta bli att prova, för jag vet ju hur den går, och minsann om jag inte inom ett par minuter hade lyckats mejsla fram sången ur min hjärnas många vindlingar. Alla barnen stod med mig vid flygeln och de kom bakom för att kunna se texten och så sjöng vi. Vi sjöng och sjöng och de hittade sina stämmor efterhand och sången bar. Sången bar och blev starkare och starkare. De sista orden, ”i en värld som ropar, ropar efter ljus” – smärtsamt aktuella idag – blev som en stor bön som bar oss ut i decemberkvällen, och den finns kvar inom mig. Nästa termin ska vi sjunga dessa sånger igen. Jag längtar redan.

Tack för idag, tack för en underbar, vanlig dag.