Till innehåll på sidan
duromoll

Styrfart igen… tror jag visst

I onsdags förra veckan dog min pappa. Han skulle bara borsta tänderna och sen kom han aldrig ut mer ur sitt rum. Min dotter var där på eftermiddagen och hälsade på och på kvällen ringde de och berättade att han dött. Vi körde dit på kvällen, och tog ett sista farväl. Det är fantastiskt hur fort det går för kroppen att bli lämnad av själen. Det blev en fin stund på pappas rum.

På torsdagen tuffade jag på som vanligt och hade stora planer att åka till Uppsala på fredagen. När jag kom till jobbet på torsdagseftermiddagen pratade jag med min arbetskamrat som inte alls tyckte jag skulle åka iväg, utan stanna hemma och samla upp mig istället. Jag insåg att hon nog hade rätt och avstyrde min resa. På fredagskvällen var jag frusen till tusen, och jag grät högt och ljudligt. Jag var väldigt nöjd med att vara hemma. Det enda jag gjorde hela helgen var att lösa korsord. Korsord, korsord, korsord.

På söndagen hade vi gospelmässa i kyrkan och då hade jag ryckt upp mig och tyckte det var roligt att jobba och sjunga och fira mässa. Det blev en fantastiskt fin mässa, så roligt!

Igår skulle vi till begravningsbyrån och sen skulle vi tömma pappas rum på boendet. Jag tyckte det var superjobbigt och mådde riktigt kass igårförmiddag. Ingenting var i ordning i min skalle. På något sätt lyckades jag överleva förmiddagen och gav mig iväg. Min tös följde med så det var vi två och min syster som besökte begravningsbyrån. Det blev ett fint besök och bra saker bestämde vi och sen gav vi oss iväg till Björkbacken. Min syster och dotter var ett mönster av effektivitet och klokskap. Jag gjorde mitt bästa och vi tömde alla hyllor och skåp och lastade in i våra bilar. Svågern kom med sin bil också och alla grejerna fick plats i tre personbilar.

Jag tror det tog ungefär 2-2,5 timme att samla in allt. Sen körde vi hem och åt pizza med maken hemma i köket. Sen började jag ringa runt och berätta om begravningen. Det blev jobbigt. Efter två samtal rasade jag ihop fullkomligt och gick och lade mig med alla kläder på. Jag frös och slocknade totalt. Vid 23-tiden vaknade jag och lade mig på riktigt.

I morse var det en helt annan känsla. Så ljuvligt. Huvudet verkar vara med mig och kroppen är glad och jag tror att jag kan få ordning på alla mina papper idag. Det är ljuvligt. Ungefär som vädret – klara färger och sol. Jag har varit inne i depån – ungefär som prästen Lotta sa i predikan i söndags, ibland behöver man gå in i depån och byta däck och tanka och sköta om reglagen. Jag har fyllt på mina reserver och känner mig redo att köra vidare – kanske inte i Ferrari-fart än, men nånting åt det hållet… Styrfart i alla fall. Det är vackert så.

”… och tills vi möts igen, må Gud hålla, hålla dig i sin hand.”

/L8

Kommentarer

Lämna ett svar

Uppge inga personuppgifter i kommentaren. Håll en god ton och skriv inget som kan upplevas kränkande.

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.