Med körmammor vid fin havsutsikt!

Denna helgen har varit en riktig körhelg i dubbel-kvadrat; fredag-lördag tillbringades med ”mina” ungdomskör-mammor. Vi lagade mat tillsammans, pratade massor, gick lång promenad, och pratade ännu mer, även lite Lucia-turné-tänk. Nästan ett dygn umgicks vi och mycken klokskap blev dryftad.

Sen åkte jag hem och åt lunch med maken, bara för att timmen senare fara iväg till jobbet och kör-läger med Juniorkören och Ungdomskören. Vi började kl 14 och de uppenbarade sig en efter en med madrasser och kuddar och packning. Allt stuvades in i olika rum och övningarna tog fart. Min präst Christina var med, precis som vår diakon Jonas. Min musikerkollega var med och spelade så det blev effektivt till tusen. Körföräldrar kom med jämna mellanrum och fixade fika och kvällsmat till oss.

Vi skulle framföra ett rörligt collage om Talenterna (skrivet av Monica Andersson) och vi hade skokartonger som skulle pimpas, texter som skulle läsas och många sånger som skulle sjungas. I noterna fanns noterat flöjtstämmor så jag bad maken komma med mina flöjter. Han dök upp med hunden i koppel och flöjterna i fickan. Dock var han osäker på vilka flöjter jag menade – tror jag har 7-8 stycken. Han tog min lilla piccola-flöjt och den irländska tvärflöjten. Jag hade tänkt altflöjten istället för piccolaflöjten, men den hittade han inte. Det var ju lite kul med piccola-flöjten så jag tog fram den och kollade om vi fortfarande var kompatibla med varandra – har nog inte spelat på den på cirka 30 år. Flöjten rasslade snällt i gång, det lät absolut lite spännande.

Mamma Susanna och mamma Annika hade tacos-tjänst!

Hela dagen avlöpte fint och vi åt tacos till kvällsmat och sen såg vi på filmen Coco – så jättefin film, jag tror att jag grät minst 2 gånger. Aftonbönen i kyrkan blev så fin, och sen var det dags för sömn. Gruppen var synnerligen lydig. De skrattade och sjöng men efter fem minuter sa jag att de skulle vara tysta – jag sov inne hos Juniorkören. De tystnade direkt men började istället kasa runt på sina uppblåsbara madrasser, vilket dundrade till tusen. Efter cirka fem minuters väsen sa jag att de minsann fick ligga still. Då låg de still och efter ytterligare 5 minuter hade de somnat. Hela natten avlöpte lugnt och fint, bortsett från flickan med diabetes vars telefon pep mitt i natten. Luttrad som jag är visste jag att tösen skulle kalibrera något, så jag tassade dit och väckte henne, vilket inte var så lätt, sömnen var hård och intensiv, men hon fick fram sin telefon och tryckte som hon skulle, sen somnade vi om.

Jag gick upp vid 6-tiden och gjorde kaffe och satt i lugn och ro och begrundade den fantastiskt lugna natten. Vid halv åtta-tiden gick jag in i kyrkan för att öva igenom mina flöjtstämmor. Då tog det bara en liten stund så kom hela juniorkören springande i pyjamasar och satte sig på sina stolar. Sen satt de där som små ljus när jag övade och så sjöng de med i sångerna så vi hade flöjt-körövning kl 07.30. Innan frukost!!! Det var en så ljuvlig stund av total närvaro och samspels-känsla. Jag kommer nog aldrig att glömma den stunden, och jag kommer absolut ha med mina flöjter fler gånger för att öva med barnen. De lyssnade in på ett helt annat sätt, lite svårt att förklara.

Mässan gick finemang, gosedjuren satt på plats på orgeln, de sjöng som små ljus och nu sitter jag här och är glad och stolt.

Ytterligare en grej hände som riktigt smälte mitt körledar-hjärta. Efter gudstjänsten gick de ut i procession och vi brukar samlas utanför sakristian för en körkram och tack. Nu var jag lite såsig och dröjde kvar inne i kyrkan, men efter en stund kom äldsta kör-killen och hämtade mig. Han log och sa: ”Du måste komma till kör-kramen”. ALLA barn och ungdomar stod där och väntade!!! Jag blev så himmelens glad över vikten av denna fantastiska kör-ritual; jag tog upp refrängen i sista sången och sen tog vi vår kör-kram med vilda tjut. Ritualer är fina grejer!!

Stolt Maximilian efter sitt första kör-läger!

Efter en sån här helg är belåtenheten så gigantiskt stor att den nästan svämmar över alla bredder. Glädjen över alla körsångare i olika åldrar, glädjen över ljuvliga körföräldrar – t.ex. föräldern som lämnade köttfärssåsen redan i fredags, och frågade: ”Är det något mer som jag ska fixa?” – glädjen över fantastiska kolleger där samarbetet bara flyter som en dans. Så otroligt roligt!!!

Så idag, måndag, efter två veckors körhelger – jag var i Stockholm förra helgen med Hyllie Gospel på en fantastisk körresa! – så känner jag mig mer än påfylld för resten av terminen! Tror bestämt att det kommer att gå som en dans!!