Nu är klockan tjugo i åtta och jag har gått första rundan med hunden, gett densamma frukost samt filat klor och kammat päls. Katten har också fått frukost och blivit … behandlad. Pälsen är borta på tassarna och kanske har han svamp, så det är behandling morgon och kväll med special-shampo. Föga populärt, men jag avancerar i handhavande och teknik. Snabbt blöter jag mina händer och hans tassar, sen tar jag på shampot, lika snabbt. Han försöker så gott han kan krypa iväg, men dock utan framgång. Sen sätter jag mig med honom i knät i tio minuter så shampot ska hinna verka. Det går bra och sen sköljer jag av tassarna. Sen tycker jag att jag ska torka hans ben, men det vill han inte alls. Jag torkar där jag kommer åt och sen får han pipa iväg.

När katt o hund-pysslet var klart gick jag in i tvättstugan och stängde dörren. Två monsterdukar, diverse örn-gott och skjortor är strukna och manglade. Jag älskar tvättstugor, där är så lugnt och stilla och man får alltid vara ifred. Det är aldrig någon som vill hjälpa till och det blir en stund av egen stilla kontemplation. Och så har jag krusat örngotts-banden. Så länge jag har tid att krusa örn-gottsband så är jag inte utarbetad. Alltså krusar jag örngottsband, för jag har inte riktigt tid att vara utarbetad. Att krusa örngottsband är ungefär samma sak som att rensa en rödklöver-blomma på torra blad och kvistar. Samma koncentration och stillhet och tid behövs.

Veckan som gått har bestått av många möten – möten med stor-arbetslaget, möte med musikerkollegiet – och så med alla ljuvliga körsångare och elever som vecka efter vecka tar sig till kyrkan för att sjunga/spela och tillsammans skapa musik. En orgellektion efter en hel dags mötes-anhopning är balsam för organist-själen. Jag spelade in körrepet i torsdagskväll med dubbla körerna, Ungdomskören och Gospelkören, och det var så roligt att lyssna på den koncentrerade atmosfären när vi tog oss an en helt ny sång – hur vi bit för bit kom vidare och till sist hade vi hela sången.

Denna veckan har jag funderat mycket över att just i höst har mina möjligheter till samspel med kollegor och kamrater varit i fokus för min tid. Jag sjunger och spelar med 2 kolleger och vi framför vårt program i våra respektive kyrkor och det är ju så rasande roligt att musicera tillsammans!!! Dessutom har jag varit med i en kompgrupp och fått spela nyckelharpa i ett körprojekt. Det är ju så rasande roligt att spela tillsammans och utvecklingen i spelet får en rejäl skjuts. Jag bara njuter och tar emot och gläds. Dessutom har jag lärt mig massor i att sitta på en helt annan stol och sett min körledarkompis arbeta. Jag har fått otroligt mycket körldarinspiration med på färden!

Glad är jag denna lördagmorgon. Snart ska jag lösa melodi-krysset – stora framtidsutsikter.

Tack för idag, så här långt, tack för en underbar vanlig morgon.