Denna månad har jag funderat mycket på mina körer och hur de hänger ihop och hur man kan göra det mera sammanhängande. Ungdomskören som är mitt emellan de vuxna och de yngsta har sjungit tillsammans med både de äldre och de yngre. Men de yngre och de äldsta har inte sjungit ihop. Det kanske är dags nästa termin…

Nytt för nästa år blir i alla fall att ha Juniorkören och Barnkören hoplänkade i en kvart – först sjunger Juniorkören själv i 45 minuter och sen kommer barnkören och är med i 15 minuter – sen går Juniorkören hem och Barnkören fortsätter själva. Och jag ska själv ha barnkören igen. Jag fick lämna ifrån mig barnkören för två år sedan pga för hög arbetsbelastning. Nu har vi tänkt till kring hur det kan fungera och det ska bli spännande att se. Jag har saknat barnkören något otroligt mycket, det ska bli så roligt att ha barnkör igen.

Men tänk om det inte finns några barn?  ?!?! Fast jag tror nog att jag vet 2 barn som vill sjunga. Kanske 2 till. Då har jag 4 barnkörbarn. Jaja, det ska väl visa sig. Roligt ska det i alla fall bli, tycker jag. Då ska jag flyga i kyrkan igen. Tänk, jag har inte haft någon att flyga med på 2 år. Juniorkören är lite mitt emellan, ibland är de för stora för att flyga, ibland glömmer de bort sig och leker friskt.

På julafton fick jag faktiskt flyga i kyrkan alldeles själv och vara stor-ängeln i vårt julspel. Det var vansinnigt roligt. Vi gjorde ett julspel med Julaftonskören, dvs de som var hemma och kunde vara med från alla tre körerna. Det blev 2 vuxna, 2 ungdomar och 5 juniorkör-sångare  som spelade både i kokosnöts-ensemble (för att åskådliggöra åsnans travande) samt triangel-orkester  (för att åskådliggöra änglarnas närvaro). Mixen med barn och vuxna var synnerligen lyckad. Det blev verkligen en lek inför Guds ansikte, och de som var med var verkligen i ett ”Ja!”, det var liksom ingen som var med mot sin vilja. Två av körsångarna ville inte spela teater utan bara stå fint och sjunga, så då fick de göra det, och vi andra lekte och agerade efter bästa förmåga. Inte mycket blev som det var tänkt enligt manus, men allt lotsades rätt av vår präst Lotta och under vägen skrattade jag massor. Det blev alldeles underbart knasigt, och alldeles fint. Jesusbarnet med moder spelades av nydöpt barn med moder och det blev så fantastiskt fint. Lite svårt att förklara, behöver upplevas.

Förutom julafton har mina tankar kretsat en hel del kring Juniorkören som känts lite som en bräcklig grupp. Inte bräcklig i sång, men i antal. 10 körsångare har jag i gruppen, men med tveksam 8-åring som nog var lite för liten för juniorkören (hoppas vederbörande kommer till barnkören istället) så blev de 9 stycken i sitt lucia-tåg och det kändes så sårbart. Dagen för lucia-gudstjänsten kom och jag möblerade kyrkan så fint jag kunde för lucia-tåget – bar fram 4 körpallar så de kunde stå två och två i fin formation. Sen tillkom min oro för att de skulle vara för få och det skulle kännas ödsligt och tomt i kyrkan pga lite församling… Men min oro var helt obefogad. Tidigare år har både Junior- Ungdoms- och barnkör haft sitt lucia-firande samtidigt, och kyrkan har varit proppfull med syrebrist som följd. Nu kändes kyrkan alldeles lagom besökt och trots att de bara var 9 deltagare i luciatåget så kom det mycket folk.

Sångkapaciteten i Juniorkören finns där och det ska bli lajbans att se dessa små sångare utvecklas vidare. Många gånger är det såklart oro och vånda över tingens utveckling, men väldigt många gånger är det en enorm glädje.

Jag har semester och går runt och skrotar med min hund och mina vänner. Det är fina grejer – en kopp kaffe här, en lunch där. Så ljuvligt att ha tiiiid.

Tack för idag, tack för en underbar, vanlig dag.