Lilla Pappa. Det var din dödsdag i lördags. För två år sen somnade du in när du skulle borsta tänderna. Du satt i din rullstol med tandborsten i handen. I lördags var en riktig ökendag för lilla Lotta. Jag vaknade och var så genomledsen i hela kroppen, men jag visste inte varför. Jag hade tappat mitt ord och min papperslapp, jag hittade inte mitt ”därför”. Jag såg bara ett stort ”varför”. Jag städade och gjorde så gott jag kunde, men jag grät mellan pisk-rappen på mattan. Man ska vara glad när man städar, inte ledsen eller arg. När jag var klar med städningen gick jag till sängs och fortsatte med min själsliga vånda. Jag såg verkligen ingen ljusning någonstans.
Framåt den sena eftermiddagen tog jag en dusch och masade mig upp ur säng och själsnöd, vi skulle hem till min syster på middag. Vi for iväg och kom dit utan missöden. Kvällen utvecklades till en av de mest avslappnade och trivsamma tillsammans med mins syster och svåger samt systersönernas familjer. Jag minns att när jag satt där vid middagsbordet så tänkte jag på dig, pappa, och på mamma, och jag tänkte att ni skulle varit så glada just i lördags över att vara med oss. Men det kanske ni var i eran dimension. Det tror jag faktiskt.
I morse tänkte jag på hur du varje morgon gick upp tidigt och försvann ut till verkstan och frukostrummet där du hade din bänkpress med skivstång och hantlar och alla vikter. Du gjorde din träning där. Sen gick du ut till vinden och sprang upp och ner för vindstrappan – en smal och brant och eländig trappa, men där sprang du upp och ner, upp och ner. Du tog trappan i stora kliv, typ fyra trappsteg åt gången eller så. Nu gör jag min yoga varje morgon och är ditt lilla eko. Tänker ofta på hur du skulle sagt eller tänkt.
Jag saknar dig så innerligt, samtidigt som jag gläds så åt att du var min pappa och min dotters högt älskade morfar. Du betyder så mycket för oss fortfarande, vi pratar ofta om dig och mamma. Igår blev jag varse att min eländesdag i lördags var din dödsdag. Jag tänkte på dig så, men var inte i stånd till att inse att det var din dödsdag. Men känner jag dig rätt så struntar du i det och är bara glad åt att vi var tillsammans i tanken.
Idag är jag gladare och har hittat mitt ”Därför”. Det är precis som det ska vara. Tack pappa för allt du gav, och fortfarande ger. Vi älskar dig.
Lämna ett svar