I fredags gick flyttlasset. Framåt eftermiddagen insåg vi att vi glömt kattens mat och låda och mina linsgrejer. Det var bara att åka tillbaka de 10 milen igen. Det var sent så vi bestämde oss för att övernatta i stan. Vi kom fram lyckligt och väl och köpte lunch/kvällsmat på vägen (klockan var framemot halv fem och någon lunch hade vi inte hunnit äta). Sen skulle vi bara till Ikea o köpa insatser till bestick-lådorna… men väl där fick jag plötsligt ont i vänstra rumpan ungefär som känning av ischias-nerven, så jag satte mig i kafeterian och maken fick handla själv. När han var klar tog vi oss ner till kassorna och allt gick lyckligt och väl. Avancerade till svängdörrarna och då slog smärtan de luxe till och jag kunde inte röra mig utan helvetisk smärta. Jag skrek och grät och maken fick hämta bilen och hämta mig där jag stod. Hemma kunde jag knappt gå men lyckades ta mig innanför dörren och då ringde jag min dotter och pep i luren. Hon rekommenderade mig att ringa kvälls- och helgmottagningen, så det gjorde jag. De skickade mig till akuten så vi körde dit. Väl där på vägen mellan bilen och mottagningen blev jag omkörd av en åldring med rullator och stor sitt-dyna i näven, han gick alltså snabbare än mig som linkade fram. I alla fall så fick jag komma till ganska snabbt, en ortoped kollade reflexer och min rörelseförmåga och kom fram till att jag drabbats av lumbago-ischias. Jag fick med mig en stark smärtstillande ifall samma smärta skulle återkomma, samt en remiss till sjukgymnast. Jag googlade när jag kom hem och fann fem övningar som jag har gjort sen dess och minsann om inte smärtan försvunnit. Helt magiskt!
Nu är vi åter i stan för att tömma garaget och makens varm-verkstad. Så länge jag längtat efter att tömma detta garage!!! Nu blir det alltså gjort! Dock hade jag nog tänkt att maken skulle rensa lite mera, men det kanske han gör sen, eller inte. Det får vara hans ensak. Roligt är det i alla fall! Roligt att fylla flyttlåda på flyttlåda med grejer och få undan dem (JAG bär inte utan det får maken göra, men jag är himla bra på att stoppa ner grejerna).
Idag var jag i min lilla kyrka och lämnade mina nycklar och telefon och dator. Jag fick krama min H och när jag kom ut såg jag att en kär före detta arbetskamrat tillika före detta ordförande i församlingsrådet, satt där ute och väntade på ett möte med chefen. Det var alldeles ljuvligt att få sätta sig ner och byta några ord med henne. Sen kom den nya ordföranden i kyrkorådet och det var precis som om det var meningen att jag skulle få träffa dem båda innan jag lämnade min lilla kyrkan. Sen stack jag iväg, bara för att inse att jag glömt lämna jobb-VISA´n så det var bara att köra tillbaka igen. Utöver kortet var där ett kvitto samt 1000 kr som vi fick vid lucia-firande. Allt blev lämnat och jag kunde fara i frid.
Snart har vi fyllt alla våra lådor och då ska vi hem till katten som redan känner sig hemma i nya huset. Åssian, min hund, är på kollo hos goda vänner tills flyttstöket är över.
Nu ska jag dyka in i garaget och fylla de sista lådorna innan dagens jobb är över.
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag!
Lämna ett svar