I morse var jag redig och gjorde all min artros-träning och ischias-övningar… förfärlig massa grejer jag måste göra för att kroppen ska fungera. Aja, jag får väl vara glad för att det inte är värre.

Sen vilade jag lite efter frukost och övade piano. Köpte en extra not till Champions League-låten (till konfirmationen imorgon), trodde jag hade beställt fel, men det visade sig att jag hade redan köpt den tidigare i veckan. Lite tokigt.

Sen hoppade jag i kläderna och for iväg till Ö Vemmerlöv för att spela på ett dop. Det gick snabbt och smärtfritt och sen var tanken att jag skulle till Stiby kyrka för att öva orgel. Men jag var så in-i-bänkens trött så jag körde hem istället och dök i säng. Helt missmodig och eländig. Efter en kvart insåg jag att jag inte skulle somna så jag gick upp och hängde upp tvätt, sen gick jag en runda med Åssian. I rent överlevnads-syfte gjorde jag iordning en fika-korg till mig – 1 termos te, 1 flaska bubbel-vatten, torkad frukt, kex och en bit brie-ost. Jag kände rent instinktivt att här gäller det att överleva. Jag stoppade minsann ner en påse hasselnötter också för säkerhet skull.

Sen kom jag äntligen iväg till kyrkan och kunde öva. Det var roligt, såklart. Tröttheten var borta och en halvtimme innan dopet satte jag mig för mig själv på läktaren och kalasade på lite te och ost och kex. Synnerligen trivsamt!

Efter dopet for jag iväg till Ö. Tommarps kyrka också för att öva på rätt instrument inför konfirmationen i morgon.

Väl hemma fann jag maken som kommit hem efter en inköpsrunda. Fina jordgubbar väntade på att ätas upp. De kom väl till pass då jag varit hungrig hela dagen.

För flera år sen hade jag Hyllie kyrkokör. Det var en otroligt trivsam kör! Det var en onsdagskväll som vi skulle repa och folk började droppa in. När B kom så frågade hon hur det var med mig och då sa jag: ”jag har varit hungrig hela dan”. Då sa hon: ”jaså, har det varit en sån dag idag”. Vilken underbar replik!! Full igenkänning och jag fattar att jag är inte ensam. Hon kände igen sig.

Men likväl är jag hungrig och jag behöver mat i rätt tid och i god tid och dessutom mycket mat. Kanske ett i-lands-problem… Att vara gift med Lars är inte lätt i sammanhanget – han är den borne scouten som kan tåga på i evigheter utan energi-påfyllningar. Han fick dock en massa pluspoäng eftersom han planerat kvällsmaten; Nyinköpt röding med potatis. Fantastiskt gott!

Nu är jag slut som soldat.
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.