Efter en helg med alla sinnens intryck kan jag gott konstatera att jag fick hjälp att bryta mina cirklar.
I fredags var det en vanlig fredag, jag spelade på två begravningar och allt gick fint och det var inga konstigheter… nja, lite grann då; en av dem påminde mycket om min fars begravning och helt plötsligt kom begravningen ifatt mig. Jag hörde pappas röst väldigt starkt inom mig och jag såg hans leende, prästen läste den vackraste dikten jag vet – ”Döden tänkte jag mig så” av Bo Setterlind – och tårarna kom. Men ingen märkte, jag spelade på bakom mitt notställ.
Min alldeles egna kaffekonst!
Nå, i alla fall så åkte jag hem framåt halv fyra-tiden och drack en kopp kaffe med maken. Då sa han att vi fått en inbjudan till vernissage på fredags-kvällen. Makens kompis var också vidtalad. Jag funderade både länge och väl ifall jag skulle orka åka med. Jag är ofta helt slut på fredagskvällen och somnar gärna vid tv-n strax efter åtta. Jag tog mig samman och åkte med. Kära nån, vilken tur att jag åkte med!!! Tänk när ens tanke-värld ställs på ända och man lockas att tänka nytt och se med andra ögon. Åh, så välgörande det är! Tack alla konstnärer som orkar hålla på med er konst. Sluta aldrig!!! Ett av konstverkan var gjort med kaffe, och jag letade raskt upp min egen kaffekonst från Island – jag fick en trasig kaffekopp och började leka med det som sakta sipprade ut ur muggen där jag satt i skolmatsalen.
Efter vernissaget for en psalmstrof in i mitt huvud, nämligen från psalm 288: ”Lyft oss o Gud ur våra tröga vanor”. Det kändes verkligen som om jag blev lyft in i en helt annan värld.
I lördags hade vi en ungdomskördag med en otroligt kompetent och mångsidig musiker, verkligen en multikonstnär, nämligen Simon Ljungman. Det var 120 ungdomar från hela Skåne som sjöng tillsammans och det var en högst levande musik som producerades med så fantastiska ungdomar. Jag spelade piano till låtarna och det var en ren fröjd att musicera tillsammans. Konserten började klockan fem, vi hade inte gjort reklam för konserten eftersom vi tänkte att det nog blir fullt ändå, och mycket riktigt så var kyrkan proppfull. Det var en fröjd att höra alla olika körer som sjöng själva vars 1-2 sånger.
Det tog ungefär en timme att städa undan allt, vi var 4-5 stycken som var ruskigt effektiva och sen kunde vi åka hem strax innan klockan åtta. Då var det helt ljuvligt att beställa pizzor och äta tillsammans med min lilltös och make.
Idag hade vi mässa i kyrkan och Juniorkören skulle sjunga. Jag var rejält trött och det var varmt i kyrkan och energin var inte riktigt på topp, men det fantastiska var när vi till förbönen lärde hela församlingen sången som kören sjöng, med rörelser och allt, och alla, ALLA, inklusive konfirmanderna, sjöng med och gjorde alla rörelser. Vackrare har jag inte skådat på länge. Ytterligare en fantastisk sak hände, och det var när jag satte mig och kollade igenom texten till sången som var planerad att sjungas under nattvarden. Det var Juniorkören som tvunget vill sjunga sången – ”Don´t you worry child” men på svenska. När jag läste texten precis innan kören kom på morgonen, insåg jag att det var nästan som om det var en av lärjungarna som berättade om skeendet under fastan, om man tolkar lite fritt, och så med en hälsning från Gud på slutet: ”Var inte rädd mitt barn, himlen har en plan för dig”. Vi ändrade och flyttade sången från nattvarden till slutet så texten skulle framgå så tydligt som möjligt. Det är magiskt när en sång som egentligen handlar om nåt helt annat ändå kan smälta in i en mässa så självklart.
Sen spelade jag på ett dop och fick sjunga ”Dansa med änglarna”. Det händer inte så ofta att den är med så vi tog den 2 gånger. Den är så vacker!
Naturligtvis åkte jag sen iväg och skaffade fastlagsbullar till mig och min familj och det var helt ljuvligt att fika tillsammans och börja gå in i lugnet efter en aktiv helg.
Tack Gud för att du fick iväg mig på vernissage och bröt mina cirklar.
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.
Kommentera det här inlägget