I den bästa av världar

… är allting solsken, eller?

I den bästa av världar finns det arbetsplatser där allt rullar på och alla har klara strukturer och inget gnisslar. I den bästa av världar har alla tid att supporta varandra, eller inte. I den bästa av världar förstår alla att alla jobbar hårt och man får lösa sina åtagande själv.

I alla år har jag löst mina jobb-projekt mycket på egen hand. Vid övernattningar i kyrkan har föräldra-skaran ryckt in på olika tider och olika uppgifter – någon har fixat fruktstunden, någon har fixat kvällsmaten, någon har i förväg och hemma lagat kvällsmaten så någon annan bara kan fixa densamma, någon har övernattat med oss, någon har kommit och gjort frukost… osv. För det mesta har en präst varit med på övernattningen. Husmor har alltid hjälpt mig handla två dagar i förväg så allt finns på plats.

När det gäller körresor med ungdomskören har jag hittat fantastiska föräldrar som kunnat följa med och vi har alltid haft otroligt roligt. ALLTID!!! I 15 år, faktiskt.

Men för ett år sen blev allt annorlunda. Plötsligt dök det upp ett pedagogiskt team på arbetsplatsen. Kul, tyckte jag och fortsatte med mina arbetsuppgifter. Helt plötsligt kom pedagogiska teamet som jobbar med barnverksamheten och sa: ”Barnkörerna är ju också barnverksamhet”. ”Jo, det är de ju”. ”Vi kan vara med på övernattningen”. Himlen öppnade sig och solen började lysa ännu lite mera än i vanliga fall. Här har jag gått i alla år och fixat och trixat med mina övernattningar och så helt plötsligt står det folk beredda att ta ansvar och ta del i min verksamhet. VA?!?! Helt fantastiskt!!!

Det pedagogiska teamet visade sig besitta fantastiska kunskaper för helt plötsligt fick jag också hjälp med utvecklingsarbetet i både vuxenkör och barn/ungdomskörerna. Samarbetet ökades och problem kunde lösas och lyftas i ljuset och körerna tog kliv efter kliv mot klarhet och stabilitet.

I alla år har jag haft nära kontakt med diakonin på min arbetsplats. Ibland har något barn råkat illa ut, hemma eller i skolan, och diakonin har hjälpt mig förstå och se alla aspekter för att rätt kunna hantera utsatta barn. Nu fick jag även handgriplig hjälp av vår ungdomsdiakon med utvecklingsarbetet i vuxenkören. Helt plötsligt finns en röd tråd av sammanhang, ett gemensamt tänk och en klarhet i struktur.

Men det viktigaste av allt; Jag har fått ett tänk som innebär att konflikter kommer och konflikter går. När de kommer ska de välkomnas och öppnas upp och plockas ner för att sedan kunna vändas till utveckling från en högre nivå. Med en nyfikenhet ska de välkomnas och dykas in i för att redas ut så att vi därefter kan ta oss vidare tillsammans. Det låter ju helt himmelskt, men så är det faktiskt.

All ära åt Gud och Soli Deo Gloria.