
Helt plötsligt händer något som ställer allt på ända. Det som hände nu var att jag drabbades av covid -19. Inte hela världen, kanske, men läskigt ändå eftersom det drabbar så olika. Jag som hade fullt upp med att packa och städa på mitt arbetsrum! Det fick jag bara släppa helt, såklart. Det positiva är att jag har ju kunnat packa i lugn och ro här hemma… mellan varven när jag inte sovit.
Att ha ett hem i nedmontering är speciellt. Roligt och vemodigt samtidigt. Jag tittar på de tomma trådbackarna och blir lite ledsen i ögat en stund. Sen skriver jag på flyttlådan och går och hämtar nästa. Katten hittar nya piedestaler att vila på och jag har insett nu att när han går omkring och piper för att han vill in än här och än där, så är det för att han vill sitta i famnen och bli gosad med. Då lugnar han sig och sitter still hos mig hur länge som helst. Mysigt.

Hemmet är verkligen i flyttkaos och paradoxalt nog så längtar jag tills alla tavlorna ska ner. Då är det så slutgiltigt på nåt sätt. Vårt fina hem som jag har trivts så bra med. Och mitt Malmö! Som jag älskar mitt Malmö!
På ett sätt är jag tacksam för min sjuka för jag har kunnat fokusera här hemma och fått mycket gjort då jag faktiskt mått hyfsat hela tiden. Jag har inte haft feber alls så jag har kunnat ta tag ganska mycket. Första dagen hade jag tryck över bröstet och då var det några sekunder då jag tänkte arbeta mig upp till panik, men jag insåg efter 2-3 sekunder att det hjälper ju inte alls, så då gick jag och satte igång strykjärnet istället och strök handdukar med massor av ånga. Det hjälpte. Sen har jag gjort många ångbad i kastrull med handduk över huvudet och kamomill-te+fishermans friend-tablett att andas in. Det har gjort susen.
Min verklighet här hemma tvingade mig att stanna upp. Promenaderna med hunden är enda gången jag är ute. Måtte jag vara frisk nästa vecka för då har jag de sista körövningarna och ett arbetsrum att städa upp. Jag började sortera alla noter i stor stil och spred ut dem på golvet, sen blev jag sjuk och de lär fortfarande ligga kvar.
Det drar ihop sig. En vecka kvar i vårt hus innan flyttlasset går. Spännande och roligt!
Det är mörkt ute och dags för hund-rundan innan kvällsmaten.
Tack för idag, tack för en underbar, vanlig dag.
Kommentera det här inlägget