För några veckor sen planerades en resa med make, dotter och den senares sambo. Jag kände från dotterns sida en önskan om lite ordning och reda och att saker skulle bli gjorda, så jag bad henne hjälpa mig boka hotell och resa. Det ville hon gärna så vi tänkte tillsammans och fick allting klart ganska snabbt. Det lilla livet skötte alla göromål från sin mobiltelefon samtidigt som hon var ute och gick… och skulle jag gjort det själv skulle jag garanterat suttit hemma vid mitt skrivbord och övervägt alla miljoners alternativ in absurdum.
Det skulle jag nog behövt faktiskt, märkte jag sen. Hotellet såg så fint ut och låg centralt så jag var nöjd ända tills jag kom dit. Det visade sig vara ett personal-fritt hotell, ingen reception – vi fick en kod att ta oss in med, INGEN FRUKOSTBUFFÉ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Det är en sån grej som bara ska finnas, tycker tant Lotta, och hon kunde inte ens tänka tanken att det INTE skulle finnas. Frukost-hanteringen gick till så att man skulle boka sin frukost dagen innan via appen. Hade man glömt eller missat detta så fick man müsli och fil och en liten flaska juice. Det var ju helt ok, fast lite lite mat kanske… jag tyckte det verkade vara 1 dl mat, men maken sa två deciliter, så det kanske var 1,5 deciliter. Till dagen efter bokade vi vår frukost och vi ville ha gröt. Också detta var 1 dl (1,5 dl) samt en liten flaska juice.
På rummet fanns dock en vattenkokare och en liten kaffe-maskin samt tepåsar och sex stycken kaffe-ploppar i fingerborgs-storlek som man skulle stoppa i. Efter ett tag lyckades jag skriva till hotellet via WhatsApp och fick svar av en AI-funktionär, efter ett tag gjorde jag mig förstådd och fick då veta att man kunde gå ner i källaren och hämta fler tepåsar och kaffe-ploppar, det var fri tillgång. De stod i ett skåp i tvättstugan och där kunde man sortera sina sopor också. Vilken tur!!!
Nästa grej som hände var att i stora staden fanns skärmar för att beställa sin mat på. Detta fenomen finns inte i Gärsnäs/Simrishamn 😀 man måste ta sig till Ystad för att öva upp denna färdighet 😀 vi har övat lite grann, dock med skiftande resultat.
Sen när vi kom till det där med kartor eller kart-app i mobilen så lärde jag mig att när dottern vill veta vad hon ska göra så kollar hon vilket fik som fått flest likes och sen tar hon sig dit. Maken och jag lade tid på att hitta en riktig fack-karta, för det behövde vi… bara för att inse att det gjorde vi inte alls 😀
Dock traskade jag hela staden runt, á 25 000 steg under fredagen, bara för att framåt kvällen knappt kunna röra mig när vi skulle hem från restaurangen – höften hade synpunkter.
På söndagsmorgonen mådde jag sådär, hade sovit väldigt oroligt och klurade på om jag skulle skratta eller gråta åt min eländiga situation – mega-förkyld och känslan av att plötsligt ha blivit så gammal. När jag låg där i sängen och funderade så började ögat förkylnings-rinna så jag tänkte att gråta kanske var bäst… sen kom jag av mig, maken vaknade och var lite irriterad, han gick utanför dörren för att hämta in vår frukost, men den var inte där, och då säger han att jag nog inte beställt, men det visste jag ju att jag gjort… en halvtimme senare stod de små lådorna utanför dörren, så maken bar in dem och vi skulle äta dessa i sängen. Då kunde maken inte öppna sin låda och jag började skratta. Jag skrattade så jag tjöt och han såg också det absurda i det hela och när vi skrattat klart bestämde vi oss för att vi nog ska ut och resa lite mer så vi lär oss lite nytt.
Min 60-årsdag närmar sig med stormsteg, lilla Lotta gör som hon alltid gjort, övar på till tusen och får tack vare alla körsångare och konfirmander massor med input till ny musik… men vad händer med vår yrkeskategori på sikt? Är organisten Lotta kanske redan en museal företeelse? Hur ser det ut om 20 år? Då är jag 80 år om jag lever… Jag har nog lärt mig beställa mat via skärm och antagligen väljer jag hotell lite klokare. Kanske åker jag runt o spelar lite här och där, spelar Calle Schewen på mitt dragspel, folklåtar och Bach på min nyckelharpa och kanske har jag en AI-kör 😀
En rolig grej med stora staden var att man kunde beställa 1 meter öl – det gjorde inte vi, men vi såg på grannbordet hur de hinkade i sig. Sen kunde man också beställa 1 meter frukost!! DET GJORDE VI!! På söndagen gick vi i mässan i kyrkan vid Fernsehturm, där var så varmt och skönt och organisten spelade lysande och efteråt hittade vi denna fantastiska restaurang med 1 meter frukost. Jag lovar, jag behövde inte äta mer den dagen och jag tog igen all missad frukost för de andra dagarna 😀
Kommentera det här inlägget