\u00c4n en g\u00e5ng kopplar jag upp mig p\u00e5 zoom, utan s\u00e4rskilt h\u00f6ga f\u00f6rv\u00e4ntningar. Visst uppskattar jag de fantastiska digitala m\u00f6tesm\u00f6jligheter som pandemin \u00f6ppnat mina \u00f6gon f\u00f6r. Och visst \u00e4r det fantastiskt f\u00f6r de ekumeniska relationerna nationellt och globalt att vi numera kan ses utan att beh\u00f6va resa mer eller mindre l\u00e5ngv\u00e4ga.<\/p>\n\n\n\n
Men just \u00e5rsm\u00f6tesf\u00f6rhandlingar i Sveriges kristna r\u00e5d digitalt \u00e4r \u00e4rligt talat inget jag l\u00e4ngtar till. Utanf\u00f6r skiner solen och h\u00e4r sitter jag framf\u00f6r min sk\u00e4rm hinner jag, l\u00e4tt bittert, t\u00e4nka. \u00c4n en g\u00e5ng kopplar jag upp mig p\u00e5 zoom, utan s\u00e4rskilt h\u00f6ga f\u00f6rv\u00e4ntningar. Visst uppskattar jag de fantastiska digitala m\u00f6tesm\u00f6jligheter som pandemin \u00f6ppnat mina \u00f6gon f\u00f6r. Och visst \u00e4r det fantastiskt f\u00f6r de ekumeniska relationerna nationellt och globalt att vi numera kan ses utan att beh\u00f6va resa mer eller mindre l\u00e5ngv\u00e4ga. Men just \u00e5rsm\u00f6tesf\u00f6rhandlingar i […]<\/p>\n","protected":false},"author":206,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-1058","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"acf":[],"yoast_head":"\n
S\u00e5 tar r\u00e5dets nya generalsekreterare Sofia Camnerin till orda och jag f\u00e5r \u00e4ta upp min initiala skepsis. Hon anv\u00e4nder stora ord som f\u00e5r datorns platta sk\u00e4rm att bli tredimensionell:
”\u00d6verlevnad”
”Kolliderande katastrofer”
”Omv\u00e4ndelse”
N\u00e4r Sofia talar framst\u00e5r den kristna kallelsen, centrerad kring ett hopp som inte sviker, som en fullst\u00e4ndigt omistlig f\u00f6r\u00e4ndringskraft i den h\u00e4r v\u00e4rlden. Det hon s\u00e4ger vibrerar av engagemang och tr\u00e4ffar rakt in i den dystert distanserade tillvaro som hemarbetet placerat mig i.
Sofia talar om det \u00f6msesidiga beroende som finns i allt skapat. Om att skapelsen i sig missionerar f\u00f6r oss m\u00e4nniskor, som det formulerades i Kyrkornas v\u00e4rldsr\u00e5ds missionsdokument Tillsammans f\u00f6r livet<\/em>.
Egentligen vet vi det allihop och f\u00f6rhoppningsvis har vi n\u00e5den att f\u00e5 erfara det dagligen:\u00a0 att skapelsen st\u00e4ndigt p\u00e5g\u00e5r mitt i och trots alla till synes avgrundsdjupa utmaningar den h\u00e4r v\u00e4rlden st\u00e5r inf\u00f6r.
Att aktivt f\u00e5 st\u00e5 p\u00e5 hoppets sida h\u00e4r och nu, som en kugge i Guds mission – m\u00e5 det vara via en datorsk\u00e4rm – \u00e4r i sig en n\u00e5d att ta vara p\u00e5. Sofia talar om det som ett ansvar \u2013 att svara an \u2013 p\u00e5 det som skapelsen vittnar om. Och d\u00e5 h\u00e4nger allt ihop \u2013 kampen f\u00f6r klimatet, f\u00f6r m\u00e4nsklig v\u00e4rdighet och f\u00f6r existentiell h\u00e4lsa och gemenskap i pandemi-tider.
\u00c4n en g\u00e5ng f\u00e5r jag uppleva att ekumeniska sammanhang b\u00e4r p\u00e5 stor potential att \u00f6ppna f\u00f6nster mot k\u00e4rnan till varf\u00f6r vi finns som kyrkor \u00f6verhuvudtaget \u2013 verkligen inte f\u00f6r v\u00e5r egen skull utan f\u00f6r att v\u00e4rlden ska leva.
Och \u00e5terigen st\u00e4rks jag i min uppfattning att den viktigaste missionsbefallningen i den tid vi lever i \u00e4r orden fr\u00e5n F\u00f6rsta Petrusbrevets tredje kapitel: \u00a0Var alltid beredda att svara var och en som kr\u00e4ver besked om ert hopp<\/em>.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"