Idag den 27 januari h\u00f6gtidligh\u00e5lls F\u00f6rintelsens minnesdag. Det \u00e4r 81 \u00e5r sedan de \u00f6verlevande i Auschwitz-Birkenau befriades. \u00c5tta \u00e5rtionden. Inte l\u00e4ngre sedan \u00e4n att det var d\u00e5 min mamma l\u00e4rde sig cykla. S\u00e5 n\u00e4ra v\u00e5r egen tid ligger v\u00e4rldshistoriens mest systematiskt genomf\u00f6rda folkmord, planerat och genomf\u00f6rt i centrum av Europa, i Europas protestantiska och katolska hj\u00e4rta.<\/p>\n\n\n\n
1938, inf\u00f6r upptakten till F\u00f6rintelsen, n\u00e4r allt fler judar flydde Tyskland, st\u00e4llde Sverige och Schweiz krav p\u00e5 Tyskland att judar l\u00e4tt skulle g\u00e5 att identifieras genom sina pass. S\u00e5 kom passen med J-st\u00e4mpeln till, inte f\u00f6r att judar skulle kunna ges skydd, utan f\u00f6r att kunna stoppas vid gr\u00e4nsen, ocks\u00e5 efter Novemberpogromerna.<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6r romer \u2013 som ocks\u00e5 drabbades h\u00e5rt under F\u00f6rintelsen \u2013 hade svenskt inresef\u00f6rbud d\u00e5 g\u00e4llt allt sedan 1914 \u2013 och fanns kvar till 1954.<\/p>\n\n\n\n
Men det fanns bland de europeiska l\u00e4nderna ett intressant undantag till den omfattande likgiltigheten inf\u00f6r judarnas \u00f6de: Albanien. Ett litet, bergigt, f\u00f6r m\u00e5nga ganska ok\u00e4nt land i Europas periferi, ett land med muslimsk majoritet. Ett undantag som f\u00f6rtj\u00e4nar att vara mer k\u00e4nt.<\/p>\n\n\n\n
Om man gr\u00e4ver i centralarkivet f\u00f6r det judiska folkets historia vid Hebreiska universitetet i Jerusalem hittar man en reserapport fr\u00e5n Albanien som 1945 skickades av den brittisk-judiske aff\u00e4rsmannen Leo Elton till universitetets f\u00f6rste rektor, Judah Magnes, en av de ih\u00e4rdigaste f\u00f6respr\u00e5karna f\u00f6r en fredlig l\u00f6sning i Palestina, med j\u00e4mlik samexistens.<\/p>\n\n\n\n
Resan till Albanien hade Elton gjort tio \u00e5r tidigare, 1935. Elton var djupt bekymrad \u00f6ver hur judarna i Europa alltmer kl\u00e4mdes mellan en v\u00e4xande antisemitism \u2013 Hitler hade kommit till makten tv\u00e5 \u00e5r tidigare \u2013 och Storbritanniens v\u00e4gran att trots f\u00f6rf\u00f6ljelserna l\u00e5ta fler judar invandra till det brittiska mandatet Palestina. Och antisemitismen var inte begr\u00e4nsad till Tyskland.<\/p>\n\n\n\n
Elton ville komma p\u00e5 en l\u00f6sning och kanske, t\u00e4nkte han, fanns den i det lilla landet p\u00e5 Balkan. Albanien var inte bara b\u00f6rdigt, landet var ocks\u00e5 glest befolkat \u2013 d\u00e4r bodde bara en miljon \u2013 och s\u00e5 hade det rykte om sig att vara fritt fr\u00e5n antisemitism. Han reste till Albanien, s\u00e5g stora utvecklingsm\u00f6jligheter i landet och fick dess inst\u00e4llning till judar bekr\u00e4ftad, ocks\u00e5 av ministrar i den albanska regeringen.<\/p>\n\n\n\n
\u201dReligi\u00f6s intolerans \u00e4r n\u00e5got t\u00e4mligen ok\u00e4nt h\u00e4r\u201d, f\u00f6rklarade en av de albanska ministrarna. Slutsatsen i Eltons reserapport blev att \u201dDet finns ingen som helst anledning att inte anta att judiska nybyggare skulle leva i fullst\u00e4ndig harmoni med den brokiga befolkningen\u201d.<\/p>\n\n\n\n
1939, fyra \u00e5r efter Eltons resa, invaderades Albanien av Italien. Fr\u00e5n 1943 till slutet av 1944 f\u00f6ljde tysk ockupation. Men Eltons intryck av Albanien stod sig, p\u00e5 ett remarkabelt s\u00e4tt. I det till 70 procent muslimska Albanien blev det en hederssak att skydda judarna. \u201dAlla judiska barn ska sova med era barn, de ska \u00e4ta samma mat, vi ska alla leva som en familj\u201d, beordrade premi\u00e4rministern, Mehdi Bej Frash\u00ebri, sina landsm\u00e4n. Albanska judar som bodde i huvudstaden smugglades f\u00f6rbi tyska vaktposter och evakuerades till landsbygden, d\u00e4r de g\u00f6mdes av lokalbefolkningen. Inte bara civilbefolkningen deltog i r\u00e4ddandet av judarna; albanska tj\u00e4nstem\u00e4n saboterade systematiskt tyska f\u00f6rs\u00f6k att identifiera och gripa judar.<\/p>\n\n\n\n
I dokument\u00e4rfilmen \u201dBesa. The Promise\u201d (2012) medverkar n\u00e5gra av de som g\u00f6mde och n\u00e5gra som blev g\u00f6mda. Deras historier \u00e4r remarkabla. Trots att de hade det knapert tog tiobarnsfamiljen Kazazi in den judiska flyktingfamiljen Amarilio. Myzafer, ett av de kvarlevande syskonen i familjen Kazazi, ber\u00e4ttar att alla i den judiska familjen fick muslimska namn f\u00f6r att skydda dem: David blev Daut, Fatima blev Fatma, Matilda blev Hatixe och Solomoni blev Muharrem eller Memo. Judiska och muslimska h\u00f6gtider firade de tillsammans under det halv\u00e5r de delade bostad. \u201dDen underbare Allah vill att m\u00e4nniskor ska \u00e4lska varandra\u201d, s\u00e4ger den d\u00e5 drygt \u00e5ttio\u00e5rige Myzafer i filmen. Som det mest sj\u00e4lvklara i v\u00e4rlden.<\/p>\n\n\n\n
En 16-\u00e5rig judisk flicka fr\u00e5n Jugoslavien, Rashela Lazar, h\u00e4rb\u00e4rgerades under mer \u00e4n ett \u00e5r av familjen Hoti \u2013 som f\u00e5tt sin g\u00e5rd ockuperad av tyskarna. Familjen Hoti fick bo p\u00e5 \u00f6verv\u00e5ningen, en trappa ner h\u00f6ll soldaterna till, s\u00e5 n\u00e4ra att Rashela kunde betrakta dem genom sprickor i tr\u00e4golvet. Yngste sonen i familjen Hoti, Veshti, som d\u00e5 var sex \u00e5r, minns fortfarande n\u00e4r befrielsen kom till Albanien och Rashela kunde l\u00e4mna huset: \u201dHon gr\u00e4t och vi gr\u00e4t f\u00f6r vi stod varandra s\u00e5 n\u00e4ra. Hon blev som en syster\u201d. Rashela \u00e5terf\u00f6renades sedan med sina f\u00f6r\u00e4ldrar och syskon. De hade alla klarat sig, g\u00f6mda p\u00e5 olika h\u00e5ll av andra albaner.<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r kriget br\u00f6t ut fanns det 200 judar i Albanien. N\u00e4r kriget slutade ber\u00e4knas det ha funnits 2 000, allts\u00e5 tio g\u00e5nger fler; bland dessa judiska flyktingar fr\u00e5n Tyskland, \u00d6sterrike, Grekland och Jugoslavien. N\u00e4st intill alla judar i Albanien \u00f6verlevde, trots att landet allts\u00e5 befann sig under tysk ockupation.<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r v\u00e4rt att begrunda vad Yad Vashem, det israeliska centret f\u00f6r forskning och utbildning kring F\u00f6rintelsen, konstaterar: \u201dAlbanien, det enda europeiska land med en muslimsk majoritet, lyckades n\u00e4r alla andra europeiska nationer misslyckades\u201d.<\/p>\n\n\n\n
Veshti Hoti igen: \u201dF\u00f6r oss spelar det ingen roll om man \u00e4r katolik eller jude eller muslim, en knackning p\u00e5 d\u00f6rren r\u00e4cker. Vi s\u00e4ger: \u2019Kom in!\u2019\u2026 Mosk\u00e9n \u00e4r bra. Kyrkan \u00e4r bra. Synagogan \u00e4r bra. Gud s\u00e4ger hj\u00e4lp varandra\u201d.<\/p>\n\n\n\n
Historia som \u00e4r s\u00e5 viktig att h\u00e5lla levande i dag, i en tid n\u00e4r b\u00e5de judar och muslimer i Europa upplever en allt st\u00f6rre otrygghet. Albanien har mycket att l\u00e4ra oss.<\/p>\n\n\n\n
Peter L\u00f6\u00f6v Roos <\/p>\n\n\n\n
Samordnare f\u00f6r interreligi\u00f6sa fr\u00e5gor, Svenska kyrkan.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Idag den 27 januari h\u00f6gtidligh\u00e5lls F\u00f6rintelsens minnesdag. Det \u00e4r 81 \u00e5r sedan de \u00f6verlevande i Auschwitz-Birkenau befriades. \u00c5tta \u00e5rtionden. Inte l\u00e4ngre sedan \u00e4n att det var d\u00e5 min mamma l\u00e4rde sig cykla. S\u00e5 n\u00e4ra v\u00e5r egen tid ligger v\u00e4rldshistoriens mest systematiskt genomf\u00f6rda folkmord, planerat och genomf\u00f6rt i centrum av Europa, i Europas protestantiska och katolska […]<\/p>\n","protected":false},"author":756,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[160969],"tags":[],"class_list":["post-1575","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-ekumenik-och-interreligios-samverkan"],"acf":[],"yoast_head":"\n